Expressen snodde inte mitt scoop

Ja ja, jag travesterar vad Magnus Ljungkvist skrev i höstas. Expressen har nog inte snott mitt scoop då de konstaterar att Vostok Naftas styrelses beslut om Carl Bildts optioner strider mot det mandat bolagsstämman gett styrelsen. Jag misstänker nämligen inte att Expressen läser min blogg, men visst är det lite skojigt att de idag närmar sig ett område jag bloggade om för nästan en månad sedan. Fast jag gick lite längre än Expressen och läste in mig på Bermudas aktiebolagslag (se Bermuda Companies Act, Part VI section 97). Så, om Expressen läser det här, jag bjuder på tipset. Den här gången behöver ni inte ens ge mig ett erkännande. Jag bjuder på tipset för den goda sakens skull. Se det som ett introduktionserbjudande…

Det är ungefär som Folkbladets bloggande ledarskribent som en evighet efter resten av bloggvärlden – och först sedan han läst om det hos Aftonbladet – upptäckt youtube-klippet där en blivande finansminister avslöjar vad han tänker göra som statsminister… Man kan tycka att en ledarskribent åtminstone bör läsa Esbatis kommentarer.

Andra bloggar om Expressen, Vostok Nafta, Carl Bildt, bloggosfären, Folkbladet och media

Republikanernas presidentkandidater del 1

Så här långt har diskussionen om vem som ska bli demokraternas presidentkandidat mest handlat demokrafi: ska kandidaten vara kvinna, färgad, hispanic…? De ideologiska spänningarna är betydligt större inom republikanska partiet. Och det finns anledning till det.

Giuliani
I de flesta opinionsmätningar som görs leder Rudy Giuliani. Han var borgmästare i New York 11 september 2001 och fick stort erkännande för sin ledarskap då. Som republikan från New York skiljer sig Giuliani mycket från sydstatsrepublikanerna; han är för ökad kontroll av vapenägare, för abort och för homosexuellas rättigheter. Det gör honom till den kanske starkaste kandidaten av alla – oavsett parti. Men det gör det också mycket svårt för honom att få tillräckligt stöd inom det republikanska partiets konservativa väljarbas. Men skulle han mot all förmodan lyckas bli republikanernas presidentkandidat är det tveksamt om någon demokratisk kandidat kan slå honom. Innan du tycker att Giuliani låter allt för trevlig för att vara republikan bör du notera att han vill sänka skatterna för de rika och vill att den amerikanska militären ska finnas kvar i Irak.

McCain
I republikanernas primärval 2000 var Senator John McCain från Arizona George Bushs svåraste motståndare. McCains öde beseglades den gången i primärvalet i South Carolina där de konservativa väljarna la sitt stöd bakom Bush eftersom McCain ansågs för liberal. Den här gången kan McCains chanser vara större – så länge han jämför sig med Giuliani kan han framstå som den konservativa kandidaten. I vissa frågor står han till vänster i det republikanska partiet – exempelvis har han röstat mot ett tillägg till konstitutionen som reserverat äktenskapet för en man och en kvinna eftersom han tycker att de enskilda staterna själva ska fatta beslut i frågan. McCain har nu profilerat sig som den starkaste anhängaren av Bushs irakpolitik och han vill sända fler amerikanska soldater dit. I ett USA där oviljan ökat att spendera skattepengar på ett krig i Irak kan det visa sig vara en ödesdiger strategi.

Romney
Mest konservativ av tre ledande republikanska kandidaterna är den tidigare guvernören i Massachusetts Mitt Romney. Han har samlat ett starkt team av politiska strateger och donatorer omkring sig och profilerar sig som mer konservativ än Giuliani och McCain. Frågan är om det räcker för att vinna den konservativa basen. Han är mormon, vilket de evangelistiskt kristna ofta betraktar med misstänksamhet. När han kandiderade mot Edward Kennedy i senatsvalet 1994 lovade han att vara en starkare förkämpe för homosexuellas rättigheter än den liberale Kennedy. Litar de konservativa på honom när han säger sig ha bytt åsikt i denna fråga och om abort?

Den konservative högerkandidaten
När primärvalen drar igång kommer det att finnas åtminstone en stark utmanare som utnyttjar luckan till höger om dessa tre kandidater. Det är fortfarande för tidigt att säga vem det blir.

Senator Sam Brownback från Kansas offentliggjorde för några dagar sedan att han kandiderar och är just nu den troligaste kandidaten i den luckan. Newt Gingrich från Georgia – tidigare majoritetsledare i representanthuset och arkitekten bakom ”den republikanska revolutionen” 1994 har också goda chanser, men han säger att han inte behöver bestämma sig förrän i höst och då kan tåget ha gått för honom. De har konkurrens av den konservative tidigare guvernören i Arkansas Mike Huckabee, representanthusledamöterna Duncan Hunter – en militär hök från Californien – och Tom Tancredo från Colorado som driver ett invandrarfientligt budskap.

Outsiders
Slutligen spekuleras det om några outsiders som kan komma att ställa upp om möjligheten öppnar sig. En av dem är Chuck Hagel, en senator från Nebraska som just nu profilerat sig genom att stödja demokraterna i kritiken mot Bushs irakpolitik. Om situationen i Irak blir ohållbar – även i de mest hårdnackade republikanernas ögon – kan han ha en chans. I New York finns den tidigare guvernören George Pataki och New Yorks nuvarande borgmästare Michel Bloomberg men i ännu högre grad än Giuliani är de för liberala för att lyckas vinna republikanska primärval, men det spekuleras om de kan ställa upp i presidentvalet som oberoende kandidater.

Vem vill du ska bli republikanernas presidentkandidat?
	John McCain
	Rudy Giuliani
	Mit Romney
	Sam Brownback
	Newt Gingrich
	Mike Huckabee
	Duncan Hunter
	Tom Tancredo
	Chuck Hagel
	George Pataki
	Michel Bloomberg
Free polls from Pollhost.com

Tycker du det är svårt att hålla reda på kandidaterna I presidentvalet? Det är inte så underligt i så fall eftersom startfältet i båda de dominerande partierna är stort och just nu tillkommer kandidater nästan dagligen. Hos bland annat Denver Post kan du läsa en uppdaterad lista.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, USA-valet 2008, presidentvalet, presidentkandidater, Rudy Giuliani, John McCain, Mitt Romney och politik

Youtube-fällan...

På min blogg har jag fallit i youtube-fällan och länkat till en rad videoklipp där presidentkandidater tillkännager sin kandidatur. På min blogg har du kunnat se John Edwards, Barack Obama, Hillary Clinton och Bill Richardson. Nu har Peter Harrell – som jag samarbetat med tidigare – gjort en grundlig genomgång av en rad presidentkandidaters prestationer på Youtube. Läsvärt!

Annars bloggar Peter mycket om amerikansk juridik. Möjligen lite nördigt och ibland märkligt för en svensk som jag, men väldigt ofta också intressant.

Andra bloggar om USA, USA-valet 2008, presidentvalet och Youtube

Maktlistan 2007

Dagens medicin har presenterat sin årliga lista på de mäktigaste personerna i svensk sjukvård. Förra året var det många socialdemokrater i toppen och maktskiftet – både i riksdagen och i många landsting – har gjort att listan nu domineras av borgerliga politiker.

För ett år sedan var den östgötska socialdemokratiska landstingspolitikern Palle Håkansson trea på listan och han hade sällskap av flera östgötska socialdemokrater. Jag skrev då att det är svårt att se någon borgerlig östgötsk politiker på någon framskjuten placering på en sådan här lista.

Och trots att Palle Håkansson efter valförlusten inte längre är landstingsstyrelseordförande är han den ende östgötska politikern på listan. Den ende östgöten som gör honom sällskap är landstingsdirektören Åke Rosandher, i egenskap av ordförande för beställarorganisationen för nationell IT-utveckling.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Dagens Medicin, maktlistan, Östergötland, sjukvård och politik

Bill Richardson kandiderar

I veckan offentliggjorde Barack Obama sin kandidatur, igår var det Hillary Rodham Clinton och idag var turen kommen till New Mexicos guvernör Bill Richardson .

Richardson är troligtvis den av alla kandidater i det här presidentvalet som är mest kompetent att leda en presidentadministration – det är bara om Al Gore ställer upp som Richardson möjligen förpassas till silverplatsen i den tävlingen. Under sin karriär har Richardson bland annat varit kongressledamot, energiminister, FN-ambassadör och fredsmäklare i Nordkorea och Darfur.

Richardson har ytterligare två viktiga styrkor: han är spansktalande hispanic vilket är den snabbast växande väljargruppen i USA och till skillnad från de andra starka demokratiska kandidaterna är han inte senator utan guvernör – ingen senator har valts som president sedan John F Kennedy 1960. Richardson har också gjort den roligaste politiska reklamfilmen jag sett, med Richardson i rollen som sheriff…
Men det är långt för Richardson att ta sig från Santa Fe till Vita huset. Det ryktas att Richardson inte är tillräckligt disciplinerad för att klara en lång presidentkampanj, han är trots sina meriter relativt okänd och i opinionsmätningarna bland troliga demokratiska primärvalsväljare samlar han bara ihop någon enstaka procents stöd.

Är Bill Richardson en bra presidentkandidat?
	Ja
	Nej
	Vet inte
Free polls from Pollhost.com

Samtidigt som Clinton offentliggjorde sin kandidatur igår meddelade republikanen Sam Brownback att han kandiderar. Dålig timing – Brownback fyller ut en lucka i den kristet konservativa högerkanten bland de republikanska kandidaterna.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, USA-valet 2008, presidentvalet, Bill Richardson, Sam Brownback och politik

Hillary Rodham Clinton kandiderar

Nyss meddelade Hillary Rodham Clinton – som väntat – att hon ska försöka bli demokraternas presidentkandidat 2008. Därmed är alla de tre starka troliga kandidaterna med i matchen. Förutom HRC är det John Edwards och Barack Obama.

Är Hillary Rodham Clinton en bra presidentkandidat?
	Ja
	Nej
	Vet inte
Free polls from Pollhost.com

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, USA-valet 2008, presidentvalet, Hillary Rodham Clinton och politik

Äntligen vinter

Det verkar som om vintern äntligen har nått till Linköping. Idag haltar jag omkring med uppskrapade armbågar och knän eftersom det fanns en isfläck precis där jag försökte svänga min cykel igår. Nu snöar det. Det ser ut som om vi är ungefär en vecka efter Örebro, men den som väntar på något gott…

Fast det finns ställen vi ligger ännu längre efter. Jag träffade på vintern för flera månader sedan, som ni kan se på nedanstående bild.

Rikard Wolff om Mona Sahlin

Mona var inte mitt förstaval som partiordförande, men det går inte att låta bli att vara stolt över att hon nu föreslagits som partiordförande när jag läser Rikard Wolffs artikel i Expressen igår.

(Via Johan Sjölander)

Rustad för regionindelning

Det verkar som om Ansvarskommittén inte kommer att ha ritat någon karta över den framtida regionindelningen i Sverige då den redovisar sitt uppdrag 28 februari. Det är klokt – det viktigaste måste naturligtvis vara frågan om vad regionerna ska syssla med (läs mer om det i en tidigare blogg).

Det praktiska arbetet med att dela in landstingen i regioner kan komma att få utföras av landstingen själva enligt en artikel i veckan i Dagens Medicin. Vissa kommer säkert att vara klara till valet 2010 medan det kommer att ta längre tid i andra delar av landet.

Jag tror att Östergötland är väl rustat inför det som kommer. 2003 beslutades om strukturförändringar som organisatoriskt rustat den östgötska sjukvården för framtiden. Visst, den nya majoriteten kan förstöra en del av det som gjorts, men de flesta partier i den nya majoriteten stödde förändringarna även om det lät annorlunda i deras valretorik. Folkpartiet i Östergötland, Jönköping och Kalmar motionerade i början av 2006 om skapandet av en Östra Götalands Landstingsregion bestående av Östergötland, Jönköping, Kalmar och Kronoberg.

Efter valet har det i Östergötland skapats en regionalpolitisk beredning där en av de viktigaste uppgifterna kommer att vara att förbereda ett regionskapande i samband med valet 2010. I den beredningen ingår kloka politiker som Anna Larsson, Palle Håkansson (nu tillbaka i bloggosfären), Sven-Eric Nilsson och Sven Brus.

Ansvarskommittén verkar komma att formulera ett antal kriterier de nya regionerna ska uppfylla. En region bestående av Östergötland, Jönköping och Kalmar – och i ännu högre grad om Kronoberg och kanske till och med Gotland ingår – uppfyller kravet på en befolkning mellan 1 och 2 miljoner. Det finns ett universitet med betydande forskningsresurser samt ytterligare ett universitet i Växjö. Det enda kravet som det är tveksamt om det uppfylls fullt ut är att varje region bör vara en arbetsmarknadsregion som den beräknas se ut 2030, men det är svårt att hitta någon bättre småländsk region med 1 miljon invånare som uppfyller det kravet.

Ett krav är också att det i var och en av de sex till nio regionerna ska finnas ett regionsjukhus. Det är bra att det sägs tydligt. Det har de senaste åren florera en märklig missuppfattning (?) – främst på insändarsidorna i Folkbladet och Norrköpings Tidningar – om att Ansvarskommittén skulle hota Universitetssjukhuset i Linköping och att strukturförändringarna som genomförts skulle vara ett fåfängt försök att rädda Universitetssjukhusets status (som om det skulle vara något negativt med ett universitetssjukhus i regionen).

Men insändarna ger kanske uttryck för något annat. Ett kriterium som inte är tydligt listat av Ansvarskommittén men som kan vara ett nog så stort hinder när nya regioner skapas.

Avsaknaden av en regional identitet.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Ansvarskommitten, Jönköping, Östergötland, Kalmar, regioner och politik

En ny partiordförande

I och med att socialdemokraternas valberedning offentliggjort att de föreslår Mona Sahlin som ny partiordförande är valet i princip klart. På partikongressen i mars är det högst osannolikt att det kommer att finnas någon annan kandidat.

Jag tror att Mona Sahlin kommer att bli en bra partiordförande och oppositionsledare. Även om Wanja Lundby-Wedin varit min kandidat sedan i september har jag ingen anledning att vara besviken. Jag tror Mona kan ge bilden av socialdemokratin som ett lyhört parti som förstår människors vardag. Hon kommer nog också att kunna fungera bra ihop med ett bredare ledarskap där flera människor – precis som under Ingvar Carlssons partiordförandetid – tillåts utvecklas, ta ansvar och företräda partiet.

Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på Anna Larssons mycket kloka iakttagelse, att det finns krav på en ledare som ska bestämma att flera ska få vara med och bestämma. Anna skriver:
Lite paradoxalt lägger man en enorm övertro på EN persons förmåga att styra om ett helt parti. Jag trodde vi var fler i partiet.

Förväntningarna är höga och kraven är hårda på en socialdemokratisk partiordförande; betydligt större än på andra partier. Kandidaterna förväntas motsvara Hjalmar Brantings ledarskap, Per-Albin Hanssons folkhems- och Tage Erlanders välfärdsbygge, Olof Palmes internationella engagemang, Ingvar Carlssons förmåga att båda driva förnyelsearbete och låta många vara med i det arbetet, Göran Perssons handlingskraft och ansvarstagande för Sverige.

Ingen människa av kvinna född kan rimligen motsvara alla kraven. Kommentarerna under hela valberedningsprocessen har handlat om att ingen kandidat duger. På sätt och vis är det ett bra utgångsläge vilket visats många gånger under den socialdemokratiska historien. Partiordföranden har ofta överträffat förväntningarna!

Den historien kommer säkert att gå igen den här gången också.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om partiledare, socialdemokraterna, Mona Sahlin och politik

Medias valbevakning

"Valbevakning i lokala medier ett förräderi mot demokratin.” Det är rubriken på en artikel på DN-debatt idag. Bland annat har medierna i Östergötland studerats.
”Den lokala valjournalistiken är en stillsam mässa för det mesta, men några gånger bränner det till. När sjukhuskliniker ska läggas ned blir bevakningen intensiv och full av övertoner. Landstingsmajoriteten skildras ensidigt negativt och det helt nya parti som är emot nedläggningen beskrivs enbart positivt. Av alla partier som förekommit i den lokala valrörelsen 2006 är det sjukvårdspartiet och dess lokala motsvarigheter som fått den i särklass mest gynnsamma behandlingen i de lokala medier vi granskat.”

Efter valet frågade Sven Wennerström i en kommentar om jag hade någon förklaring till socialdemorkaternas dåliga valresultat och det lokala missnöjespartiets framgångar. I rapporten som presenteras på DN-debatt är de kanske ett svar på spåren?

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om valet 2006, Östergötland, socialdemokraterna, valanalys och media

I opposition

Jag har nu debuterat på oppositionen.se och postat ett inlägg om den borgerliga majoritetens prioriteringsbeslut i östgötalandstinget.

Jag kommer att försöka skriva regelbundet på oppositionen.se. Troligtvis kommer jag att skriva mest om hälso- och sjukvårdspolitik eftersom det finns många duktiga skribenter på oppositionen.se som är mer kunniga än jag inom många andra områden. Det jag hoppas kunna bidra med är erfarenhet av landstingspolitik och av att vara politiskt aktiv utanför Stockholm.

Huruvida jag kommer att dubbelposta mina inlägg både här och på oppositionen.se har jag inte bestämt mig för. Den här gången gör jag det inte så du får besöka oppositionen.se för att läsa mitt inlägg.

Obama kandiderar!

UPPDATERAD: Nu med omröstning
Barack Obama meddelade precis i ett e-postmeddelande, på sin hemsida och på youtube att han skapar en kampanjkommitté inför det amerikanska presidentvalet 2008. Det officiella tillkännagivandet av kandidaturen ges 10 februari, men formellt är Obamas presidentkampanj nu igång på riktigt.

Är Barack Obama en bra presidentkandidat?
	Ja
	Nej
	Vet inte
Free polls from Pollhost.com

Är Obama min kandidat?

Jag vet inte, men han ligger bra till. Jag väntar varje dag på att min beställning av hans bok The Audacity of Hope ska levereras så att jag får en bättre uppfattning om vad han står för. Jag återkommer med mina tankar så fort jag läst boken.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, USA-valet 2008, presidentvalet, Barack Obama och politik

Oväder

Idag skjutsade jag min bror genom stormen till Jönköping. På vägen hem stannade vi vid vårt fritidshus i Gränna för att se hur vår tomt klarade stormen. Den blåste rejält. På bilden kan ni se hur det såg ut vid vår strand tidigare i eftermiddags.Som jämförelse ser ni hur det ser ut en varm och lugn sommardag. Det är svårt att tro att det är samma strandavsnitt som fotograferas.På vägen till Jönköping fick via väja för träd som till och med fallit ut på E4:an. På vägen hem såg vi ett släp som börjat vobbla och precis vält i den andra vägbanan. Vädret oroar mig och jag trivs inte med ”vintern”. Den ökande temperaturen globalt gör att energiinnehållet i atmosfären ökar vilket gör att stormarna blir fler och kraftigare. Värmen gör också ovädren tråkigare när de väl kommer; tänk vad fantastiskt vacker vätternstranden skulle vara om det varit så kallt att det stänkande vattnet skapat frusna ”kristallverk” i träden?!

Wrong answer for Iraq

There are situations when it can be justified to intervene in another country, especially to stop genocide. Therefore it could have been right to remove Saddam Hussein using military force, even though I think it was wrong to do it unilaterally without support from the rest of the world.

Now we can see that the development in Iraq is all but positive. US won the war with ease but still – three years after President Bush declared mission accomplished – they lack a strategy to win the peace. Iraq is moving closer towards a total civil war. Since US intervened in Iraq US has a responsibility to stabilise the situation. Today US is using enormous – military – resources in Iraq and to solve the problems in Iraq US need to use even more resources. Bush opened up for that in his last speech about Iraq and so far it is a statement I welcome.

But then Bush moves in the wrong direction. He still seems to believe he has to win a war, he lack the insight that US now need to win the peace. When Bush tells us that US need to deploy more resources he is talking about military resources. When he tells us ‘restrictions’ on the American troops need to be lifted, he don’t understand that every Iraqi killed by American troops gives birth to a new suicide bomber.

Bush chooses weapons and is treating Iran and Syria. He disposes diplomacy and cooperation with these countries. US attacked Iraq and are de facto occupants in that country. The Iraqis were liberated from Hussein’s terror but the terror has not ceased. US do not have enough credibility to unite the fighting fractions in Iraq; they need help from Iraq’s neighbours. In that situation, Bush dismiss that solution and is instead preparing for military actions against Iran. The ground is prepared for a continuing moras in Iraq. It is a tragedy since that way won’t bring Iraq away from violence.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, Irak och Bush

Släng ut joysticken

Jag ser att Lennart i Kalifornien som skriver på bloggen Det Progressiva USA resonerar om svengelska och influenser från andra språk. Ibland kan ord från andra språk berika vårt eget språk eftersom ordet uttrycker någonting som vi inte kan utrycka med de befintliga orden vi har på vårt språk. När det däremot redan finns ord på svenska finns det väl ingen anledning att ersätta det med ett främmande ord. Kan någon till exempel komma på någon anledning till att använda ordet joy-stick när det finns ett utmärkt svenskt ord som styrspak?

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om svenska, svengelska och språk

Denver 2008!

Idag beslutade ledningen för Democratic National Committee med Howard Dean i spetsen att demokraternas partikonvent 2008 ska hållas i Denver.

Det är ett glädjande besked! Förutom att jag gillar Denver och Colorado skickar det signalen att demokratiska partiet nu är en kraft att räkna med i hela västra USA. Under de senaste presidentvalen har republikanerna haft ett stort stöd i hela Klippiga bergen, från Arizona och New Mexico vid den Mexikanska gränsen, vis Colorado, Utah, Nevada och Wyoming, upp till Idaho och Montana vid den kanadensiska gränsen.

Sakta har denna republikanska del av USA blivit allt mer demokratisk. I valet i november tog demokraterna ytterligare några steg framåt och dessa traditionellt republikanska delarna av USA är nu i minst lika hög grad demokratiska.

Denvers motkandidat var New York City. Mot New Yorks oifrågasatta möjligheter att ta emot ett konvent med totalt 35000 deltagare stod den politiska potentialen med ett konvent i Denver. Båda städerna drabbades av problem på upploppet vilket tvingat Howard Dean att skjuta på sitt beslut; I New York har den republikanske borgmästaren Michel Bloomberg förklarat att han inte kommer att engagera sig i att samla in de pengar som behovs för att genomföra konventet medan Denver fick problem med att ett lokalt fackförbund i Denver utryckt missnöje med att konventet ska genomföras på Pepsi Center där arbetarna inte är organiserade i facket.Bilden på down-town Denver är tagen av mig själv från Lookout Mountain i Klippiga Bergen väster om Denver.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, USA-valet 2008, demokraterna, Colorado, och Denver

Lena Micko som partiledare?

I en tidigare blogg efterlyser jag LO:s kandidat till den socialdemokratiska partiordförandeposten. Idag får jag svar på den uppmaningen, men de för inte fram den kandidaten som jag förväntade mig…

LO-distriktets ordförande i Östergötland för i Radio Östergötland idag fram Lena Micko som partiordförandekandidat. Det är intressant och Lena Micko har många kvaliteter som både människa och politiker som jag uppskattar och respekterar. Lena skulle göra ett bra jobb som partiordförande, men för min egen del tycker jag fortfarande att Wanja Lundby-Wedin snäppet vassare.

Lena Micko själv kommenterar att hon är smickrad men att hon inte är intresserad.

Jag noterar samtidigt oddsen hos Ladbroke. Att Mona Sahlin är den som tipparna räknar med ska bli partiordförande är inte så oväntat och får de rätt är inte det någon katastrof för socialdemokraterna. Intressantare och inte lika självklar är listan över troliga partisekreterare. Jag tror inte att Ulrica Messing är det troligaste valet. Inte heller tror jag att Morgan Johansson är ett troligare val än Håkan Juholt eller Urban Ahlin som jag själv föreslog i en bloggpost strax efter valet. En glädjande notering på listan är att Karl-Petter Thorwaldsson finns med. Kålles kompetens kan komma till större användning inom arbetarerörelsen!

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om partiledare, socialdemokraterna, Lena Micko och politik

Sweden: Democracy and Research

Okay, now we have a right wing government in Sweden, with political standpoints on many issues were I disagree. But Sweden is still a good country – so far. This weekend I read two flattering reports, one about democracy and one about science.

The Economist is publishing a report from Freedom House about how democratic the countries in the world are. And the number one spot goes to Sweden! Neither The Economist nor Freedom House is a Social Democratic organization…

Through Eric Sundström I found the American Democratic think-tank Progressive Policy Institute, which have listed the world’s most research intensive countries. Sweden rank second to Israel among all countries in the world. If the American states were individual countries only three states would rank higher than Sweden: New Mexico, Massachusetts and Maryland.

An interesting note: nine of the ten first states, and 16 of the top 20, voted for the Democratic candidate in the presidential election 2000 and 2004. States that voted for Bush dominate the bottom of the list.

Demokraternas presidentkandidater del 1

Det finns tre och en halv demokrater som kan vinna partiets nominering som presidentvalskandidat 2008. Den ”halva” kandidaten – det vill säga den av de tre som har minst chans att lyckas – är John Edwards och han offentliggjorde sin kandidatur i mellandagarna.

Jag skrev en bloggpost om de eventuella presidentkandidaterna strax efter det amerikanska kongressvalet och det har redan hänt saker som kräver en uppdatering. Att Edwards offentliggjort sin kandidatur är en sak. Att mittenalternativet Evan Bayh deklarerat att han inte kandiderar var mer oväntat men det stigande intresset för en eventuell kandidatur av Barack Obama och valresultatet som tydligt visade att de demokratiska väljarna vill ha en radikalare förändring underminerade förutsättningarna för Bayh. Som jag skrev i min tidigare post har Tom Vilsack från Iowa deklarerat att han ska kandidera men hans chanser att lyckas är små.

De tre giganterna som förutom Edwards har chans att vinna nomineringen är Hillary Rodham Clinton, den ovan nämnda Barack Obama samt – om han ställer upp – Al Gore.

Hillary Rodham Clinton
Clinton är den som har starkast stöd i de opinionsmätningar som görs, men det kan delvis förklaras med att hon också är den mest kända av de troliga kandidaterna. Hennes svagheter är att hon som person alltid varit väldigt polariserande. För att möta det har hon i många frågor lagt sig i mitten av det amerikanska politiska spektrumet vilket gjort det svårt för henne att entusiasmera den demokratiska basen. En amerikansk vän till mig förklarade när jag besökte henne att Hillary aldrig kommer att kunna vinna, inte för att hon är kvinna utan för att hon är Hillary.

Hillary Rodham Clinton har också några uppenbara styrkor. Förutom att hon redan är oerhört känd har hon också gott om pengar på sitt kampanjkonto och en närapå oöverträffad förmåga att dra in mer pengar från ett brett kontaktnät av rika bidragsgivare. Pengar kommer att vara viktigare än någonsin i det demokratiska primärvalet; kalendern är framtung med täta val i Iowa, Nevada, New Hampshire och South Carolina och för att kunna bygga upp en organisation och köpa reklam i alla dessa stater behövs stora ekonomiska resurser. Slutligen – och kanske viktigast av allt – har hon Bill Clinton. Han är den kanske skickligaste kampanjaren som finns i världen och en fantastisk politisk strateg.

Barack Obama
Även om Barack Obama är senator precis som Hillary Clinton representerar han mycket av det som Clinton saknar. Allra mest förknippas han med karisma, optimism och framtidstro och kan på så sätt liknas vid vad John F Kennedy en gång var. Han har också visat sig ha en väldig förmåga att få in pengar till sin kampanj och är mycket populär bland dem som känner till honom. Fortfarande är han mer okänd än Clinton men den positiva sidan av det är att han har en potential att få ännu större stöd än nu i takt med att han etablerar sig. Obamas största svaghet är den bristande erfarenheten av nationell – och ännu mer av internationell – politik. Han blev invald i Senaten 2004 och det var hans första nationella politiska uppdrag. Han är också färgad och ras är fortfarande ett ämne som spelar roll för alldeles för många vita väljare - vilket visades i senatsvalet i Tennessee. Ändå menade min amerikanska vän som avfärdade Clinton att Obama inte kan samla afroamerikanerna lika mycket som vi kanske tror; han är ju ingen “riktig” afroamerikan eftersom hans mor var vit.

Obama verkar ha en position något till vänster i det demokratiska partiet. Han tycker till exempel det var fel att starta krig i Irak och han vill reformera sjukvårdssystemet så att det omfattar fler människor än idag.

Al Gore
Al Gore är troligtvis den demokrat som har allra störst chans att vinna själva presidentvalet men också den som verkar minst intresserad av att kandidera. Han har redan en gång lyckats få flest röster i ett presidentval även om elektorskollegiet – med mandatet slutgiltigt givet av en oenig högsta domstol – utsåg George W Bush till president. Gore visar inte något större intresse för en kandidatur och han agerar inte alls som om han förbereder en sådan. Det är tråkigt för Gore – även om han är stel och tråkig – står för mycket som jag vill se hos en amerikansk politiker: miljöengagemang, viljan att USA spelar en aktiv roll i världen utan att för den skull bomba den sönder och samman, frihandel och en starkare välfärdsstat.

John Edwards
Edwards representerar också en del saker som jag sympatiserar med. Sedan valet för två år sedan har han rest runt i USA, talat om det delade Amerika och besökt människorna i det glömda USA, mycket som Robert Kennedy gjorde på sin tid. Han verkar vara den av kandidaterna som är mest intresserad av att driva en ekonomisk och social utjämningspolitik. Som senator röstade för kriget i Irak men idag förklarar han att det var ett misstag och att han ångrar rösten. Sedan finns det sådant jag inte tycker lika bra om, som att Edwards gett uttryck för en del protektionistiska uppfattningar.

Edwards är den svagaste av dessa kandidater men han är inte chanslös. Han gjorde bra ifrån sig i Iowa 2004 och är fortfarande populär; han toppar de flesta opinionsundersökningarna som görs där. Efter Iowa är det Nevadas tur att rösta och där har facket en stark ställning i det demokratiska partiet – ett fackförbund som Edwards har goda relationer med. Den fjärde staten som röstar är Edwards födelsestat South Carolina och det var det enda primärvalet Edwards vann 2004. Hans svagaste stöd finns i New Hampshire men om han lyckas väl i dessa fyra stater kan han bygga upp en momentum som kan ta honom till seger.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, USA-valet 2008, demokraterna, John Edwards, Hillary Rodham Clinton, Barack Obama, Al Gore, presidentvalet och politik

Vostok Naftas gåva till utrikesministern

När Carl Bildt var nyutsedd utrikesminister väcktes frågor om hur hans engagemang i Vostok Nafta skulle komma att påverka hans arbete. Främst var det hans innehav av optioner i bolaget som kritiserades; skulle Bildts ekonomiska intressen komma att påverka hans agerande som utrikesminister?

Bildt själv hävdade att det inte var möjligt för honom att avstå från optionerna. Det har nu visat sig vara felaktigt och frågan är om Bildt försökte klara sig undan genom att ljuga medvetet eller om han helt enkelt uttalade sig tvärsäkert om någonting han inte visste någonting om (men rimligen borde vetat något om).

I dagarna visade det sig att det faktiskt var ännu mer allvarligt. I villkoren för optionsprogrammet som Vostok Naftas bolagsstämma beslutat om står det:
”Optionerna kan endast utnyttjas under förutsättning att optionsinnehavaren vid tidpunkten för utnyttjandet fortfarande är anställd i koncernen eller fortfarande har ett konsultuppdrag i koncernen. [---] Optionerna förfaller om uppdraget som styrelseledamot upphör på ledamotens egen begäran.”

I och med att Bildt lämnade styrelseuppdraget då han blev utrikesminister förföll optionerna. MEN, Vostok Naftas styrelse har beslutat att Bildt ska få behålla dem – i strid med vad bolagets bolagsstämma beslutat. Styrelsen har alltså de facto beslutat att ge Carl Bildt en gåva som motsvarar optionernas värde.

Aktiebolagsslagen ålägger en bolagsstyrelse att alltid agera i bolagets intresse. Om de fattar beslut som står i strid med bolagets intresse kan styrelseledamöterna bli personligt ersättningsskyldiga för den skada de åsamkat bolaget och därmed bolagets aktieägare. I det här fallet är skadan värdet på den gåvan bolagsstyrelsen skänkt Carl Bildt. Vi får se om någon aktieägare i Vostok Nafta kräver att styrelsen ersätter bolaget!

Men det är möjligt att styrelsen kan klara sig – de kan alltid hävda att det varit i företagets intresse de beslutat att skänka miljonbelopp till Sveriges utrikesminister. Fast i så fall blir det ännu allvarligare. Då är det bestickning. Och genom att ta emot gåvan gör sig Carl Bildt skyldig till mutbrott.

Bilden på Carl Bildt är tagen av Pawel Flato

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om regeringen, Vostok Nafta, korruption, Carl Bildt och politik

LO:s kandidat?

Under dagen har Ekot rapporterat att man från fackligt håll hellre vill ha Ulrica Messing som partiordförande istället för Mona Sahlin. Jag tror att Sahlin är ett säkrare kort än Messing, samtidigt som Messing är mer spännande och skulle kunna bli betydligt bättre på sikt, om hon utvecklas på rätt sätt. Jag vet inte vad jag själv föredrar i valet mellan dem, erfarenhet och säkerhet men inte riktigt lika mycket utvecklingspotential, eller en chansning på föryngring, med risken att chansningen inte går hem.

Det finns en tredje kandidat som borde kunna vara med i diskussionen. Det är Wanja Lundby-Wedin. Jag är fortfarande övertygad om att hon kan bli en formidabel partiledare. Därför blir jag lite ledsen över att mina fackliga kamrater inte drivit hennes namn hårdare. Om ingen driver hennes namn kommer hon inte att bli partordförande.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om partiledare, socialdemokraterna, Wanja Lundby-Wedin och politik

Keith Ellison och religionsfriheten

När den 110:e kongressen svors in fick inte bara USA sin första kvinnliga talman, USA fick också sin första muslimske kongressledamot i demokraten Keith Ellison från Minnesota. Traditionellt svärs kongressledamöterna in med handen på Bibeln men Ellison svors in med en hand på Koranen. Det har väckt viss debatt i USA.

En kolumnist – Dennis Prager – skriver:
”He should not be allowed to do so -- not because of any American hostility to the Koran, but because the act undermines American civilization [---] Insofar as a member of Congress taking an oath to serve America and uphold its values is concerned, America is interested in only one book, the Bible. If you are incapable of taking an oath on that book, don't serve in Congress”

Den republikanske kongressledamoten Virgil Goode från Virginia menar:
”If American citizens don’t wake up and adopt the Virgil Goode position on immigration there will likely be many more Muslims elected to office and demanding the use of the Koran. We need to stop illegal immigration totally and reduce legal immigration and end the diversity visas policy pushed hard by President Clinton and allowing many persons from the Middle East to come to this country.”

Nu ekar det argumentet tomt då Ellison är född i USA och konverterade till islam som vuxen; hans släkt kom till Amerika redan på 1700-talet. Allvarligare är att invändningarna är ett brott mot en grundläggande princip i det amerikanska statsskicket – att religionen ska vara skild från staten.

I den amerikanska konstitutionens första tillägg som trädde i kraft 15 december 1791 står det
Congress shall make no law respecting an establishment of religion, or prohibiting the free excercise thereof

Uttolkningen av konstitutionen har till exempel medfört att de tio budorden inte fått finnas med på konstverk i federala byggnader eftersom det skulle kunna uppfattas som en del i skapandet av en statsreligion. Senator Edward Kennedy argumenterar vältaligt för den amerikanska religionsfrihetstraditionen i ett tal jag hänvisat till flera gånger tidigare, det enastående Truth and Tolerance in America.

Kritiken mot att Ellison inte har handen på Bibeln då han svärs in kan därför rent av ses som oamerikansk – till och med antiamerikansk!

I Sverige har vi en annan och inte lika hedrande tradition. Fram till för några år sedan hade vi en statskyrka. Den svenska statschefen måste tro på djävlar och helvetet så som det uttolkas i den Augsburska bekännelsen 1530.

Den amerikanska konstitutionens första tillägg skrevs av Thomas Jefferson som senare kom att bli USA:s tredje president och den kanske störste presidenten hittills. När president Kennedy bjöd 49 nobelpristagare på middag i Vita huset förklarade han:
"I think this is the most extraordinary collection of talent and of human knowledge that has ever been gathered together at the White House – with the possible exception of when Thomas Jefferson dined alone."

Thomas Jefferson skrev även den amerikanska självständighetsförklaring men det han själv sägs ha varit mest stolt över var The Statue of Virginia for Religious Freedom.

Vad är då mer passande att det exemplar av Koranen som Keith Ellison svor sin ämbetsed på en gång ägdes av Thomas Jefferson själv?Bilden på Keith Ellison kommer från Keith Ellisons kampanjhemsida, bilden från Jefferson Memorial i Washington DC på texten från The Statue of Virginia for Religious Freedom är tagen av Martin Tollén

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, USA-valet 2006, politik, religionsfrihet och Keith Ellison

Speaker Pelosi

Idag valdes demokraten Nancy Pelosi som första kvinna någonsin till talman i det amerikanska representanthuset. I och med detta har Pelosi också kommit närmre presidentposten än vad någon kvinna tidigare har gjort – hon står näst i tur efter vicepresident Dick Cheney.

Trots att jämställdheten går framåt långsamt så går det i alla fall oftast framåt; 1984 var representantskapsledamoten Geraldine Ferraro demokratisk vicepresidentkandidat men långt ifrån att bli vald. Om två år kommer de kvinnliga kandidaterna att vara mycket starkare även om det kanske ändå blir män som kandiderar i slutändan.

Men det går ändå väldigt långsamt. Pelosis klädsel är – vad jag ser – inte särskilt uppseendeväckande i vare sig positiv eller negativ bemärkelse. Trots det, när jag efter det amerikanska kongressvalet läste politiska journalisters kommentarer var det flera av dem som helt plötsligt hade transformerats till modejournalister. Den avgångne talmannens Dennis Hastert klädsel har mig veterligen inte kommenterats med samma intensitet, även om hans klädval kan ha varit mer värt att kommenteras än Pelosis… Men som man klarar du dig oftast undan genom att traditionellt välja kostym och slips.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, USA-valet 2006, politik, jämställdhet och Nancy Pelosi

Svenska språket

Jag hade funderat på att skriva någonting om förslaget från folkpartisterna i Malmö att förjbuda barnen att prata andra språk än svenska i klassrummen. Sedan läste jag vad Torbjörn Gustavsson skrev i Corren idag och då tyckte jag inte att jag hade någonting att tillföra. TBG skriver:
Skolelever ska bara prata svenska i klassrummet, föreslår Malmös två ledande folkpartister. Förslaget är invändningsfritt. Skånska är nämligen ett obegripligt idiom. Folkpartister talar varken skånska eller svenska. De talar strunt.