Birgitta Tollén

I somras avled min älskade farmor och igår var det urnsättning. Jag kunde inte vara med på den eftersom jag var iväg för att lära mig mer om prioriteringar inom sjukvården (och med det samhällsengagemang min farmor gav uttryck för under hela sitt liv tror jag inte hon har några problem med det. Till begravningen ombads vi i hennes närhet att dela med oss av våra minnen och tankar om henne. Det här var mitt bidrag:

Min farmor var klipsk, duktig, bäst i klassen i folkskolan, ambitiös. Hon ville läsa vidare men mötte tre hinder; det var åtminstone ett för mycket. Hon var flicka. Född i ett arbetarhem. Och från lilla Gränna. När jag pratat med min farmor om det märks det hur sorgsen hon är för att hon aldrig gavs chansen att fortsätta studera.

Det här hade kunnat vara slutet på en tråkig berättelse men är istället början på någonting mycket större. Hemma hos farmor och farfar satt en av farfars gamla sätterikaster uppsatt på väggen, men istället för trycktyper fanns det en massa små prylar där. I tre av facken låg små miniatyr-studentmössor, ett för vart och ett av hennes tre barn som fick ta den studentexamen hon själv förvägrades. Jag, mina syskon och kusiner märkte alla av hur farmor hur glad farmor var över våra möjligheter att läsa på universitet och till och med ta universitetsexamen – någonting som i hennes barndom var så avlägset att det nog inte ens var en dröm. Men farmor Birgitta såg till att de dörrar som hade varit stängda för henne när hon var en liten arbetarflicka i Gränna istället skulle stå öppna för hennes barn och barnbarn.

Det mest fantastiska med denna historia är att det inte bara är en Tollénsk familjeberättelse utan berättelsen om Sverige, för farmors engagemang gick långt utanför den egna familjen. Det fanns i politiken, i arbetet, i föreningar och pensionärsorganisationer. De stängda dörrar hon hade mött födde inte personlig bitterhet. Istället föddes ett livslångt engagemang för att de dörrar som hade varit stängda då hon själv nått fram till dem skulle vara öppna för alla som skulle nå dem efter henne. Ingen skulle behöva avstå från möjligheten att förverkliga sina drömmar bara för att du var flicka, arbetarbarn eller född i en liten stad som Gränna.