tisdag, november 14, 2006

Eye on '08

För första gången på mycket länge – sedan 1928 tror jag – kandiderar varken den sittande presidenten eller den sittande vicepresidenten i det amerikanska presidentvalet. Utgångsläget är vidöppet. Jag har tidigare skrivit lite om några demokratiska kandidater men nu när mellanårsvalet är avklarat börjar presidentvalskampanjen på riktigt. Mellanårsvalet har inneburit att vissa kandidater stärkt sin ställning medan andras ställning försvagats.

Förlorare
De mest uppenbara förlorarna finns på den republikanska sidan. Senatorerna George Allen (Virginia) och Richard Santorum (Pennsylvania) förlorade mot sina demokratiska utmanare och om du inte kan vinna ett senatsval blir det svårt att två år senare vinna ett presidentval. Ytterligare två republikanska kandidater går försvagade ur valet: guvernörerna Mitt Romney (Massachusetts) och Mike Huckabee (Arkansas) ställde inte upp till omval men deras partier lyckades inte behålla platserna de lämnade.

De största demokratiska förlorarna är senatorerna Hillary Rodham Clinton (New York) och John Kerry (Massachusetts). Kerry gjorde en del misstag och klumpiga uttalanden under valrörelsen som påminde alla demokrater om varför han redan förlorat ett presidentval. Clinton har aktat sig för att fjärma sig allt för långt från republikanernas irakpolitik och valet visade vilket stort missnöje det finns med den linjen. Även om Clinton fortfarande är favorit till att bli demokraternas kandidat visar det här valet att irakfrågan kan ge henne problem.

Vinnare
Flest vinnare hittar vi bland demokraterna. Senator Evan Bayh (Indiana) var inte uppe för omval men han slogs hårt för att demokraterna skulle få majoritet i representanthuset. I den traditionellt republikanska Indiana (den andra senatorn är republikanen Dick Lugar och mot honom ställde inte demokraterna ens upp någon motkandidat) vann demokraterna tre nya platser i kongressen och har nu en majoritet av Indianas kongressdelegation. Senator Barack Obama (Illinois), den tidigare senatorn och vicepresidentkandidaten John Edwards (North Carolina) och den tidigare vicepresidenten Al Gore (Tennessee) har alla varit kritiska till irakkriget och ligger nu rätt i opinionen. Obama har dessutom berättat att han överväger att kandidera i presidentvalet från att tidigare varit tveksam till det. Medan Edwards agerar på ett sätt som antyder att han planerar en kandidatur är Gores ambitioner mer tveksamma. Ytterligare en möjlig demokratisk kandidat som dessutom med lätthet blev omvald i valet är guvernören Bill Richardson (New Mexico). Efter att ha ägnat en vecka åt att titta på en massa reklamfilmer som nästan bara handlade om brister hos motståndaren gör den här reklamfilmen att Richardson hamnar på plus hos mig direkt!

Trots republikanernas tillbakagång finns det vinnare även hos dem. I ett val där främst moderata och oberoende väljare i mitten övergav partiet kan det vara lockande att välja en presidentkandidat som tilltalar just dessa grupper. Två sådana kandidat är senator John McCain (Arizona) och New Yorks tidigare borgmästare Rudi Giuliani. Men då McCain ändå är tillräckligt konservativ och populär för att få tillräckligt med stöd i primärvalet är det mer tveksamt om den relativt liberale Giuliani kan bli republikansk presidentkandidat. I vilket fall så har både McCain och Guiliani påbörjat de formella förberedelserna. Sedan finns ytterligare en republikan som stått utanför rampljuset under de senaste åren men som var en av arkitekterna bakom den republikanska revolutionen för tolv år sedan: Newt Gingrich. Nu är han inte längre en del av det republikanska washingtonetablissemang som väljarna tydligt visade sitt missnöje med.

På väg in
Ytterligare några kandidater finns i kulisserna. Guvernören i Iowa Tom Vilsack offentliggjorde strax efter valet att han ska försöka bli demokraternas presidentkandidat. Senatorerna Joseph Biden (Delawere) och Christopher Dodd (Connecticut) förbereder också sina kandidaturer.

Bland republikanerna har representanthusledamoten Duncan Hunter (California) annonserat sin kandidatur. Senatorn Bill Frist (Tennassee) lämnar senaten och den allmänna uppfattningen är att han gör det för att förbereda sin presidentvalskampanj. Ytterligare en republikansk senator som kan komma att kandidera är Sam Brownback (Kansas).

Avsagt sig
Slutligen finns de tidigare kandidaterna som inte alls är med i matchen längre – de är i alla fall utanför tills det blir dags att hitta en eventuell vicepresidentkandidat… Den tidigare guvernören i Virginia Mark Warner meddelade tidigare i höstas att han efter mycket funderande inte kommer att kandidera. Idag kom samma besked från senator Russ Feingold (Wisconsin). Feingold hade kunnat vara en kandidat för progressiva krigsmotståndare (innan vi svenskar jublar för högt över en sådan kandidat: han är protektionistisk också) men är kanske den som allra mest försvagas av att Obama överväger att kandidera.

Vem blir det då? Ja, det får vi se. Nu efter mellanårsvalet kommer saker och ting säkert att hända allt snabbare.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, USA-valet 2008, presidentvalet och politik

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

tycker din bedömning av HRC är något för negativ. Hon vann trots allt valet med typ 30% och det kan ju ses som att hon faktiskt kan få röster även hos republikanerna. Det kan ju bli ett motargument när kritiker menar på att hon är för polariserande (om inte annat så verkar hon själv har resonerat åt det hållet med tanke på de pengar hon skyfflade in i kampanjen efter att den redan var avgjord).

För övrigt, kul med bloggposter om hur en kampanj ser ut på marknivå där borta! Såg att det inte var igår du skrev det här men tycker det var värt en kommentar.

OH

tisdag, 21 november, 2006  
Blogger Martin Tollén said...

Roligt att mitt skrivande kan glädja någon! Vad jag menade med vad jag skrev om Clintons iraklinje är att den stöter på motstånd främst bland demokratiska väljare - det vill säga bland samma personer som ska utse demokraternas presidentkandidat. Hennes segermarginal i New York var ungefär den förväntade - 36 procentenheter. Som jämförelse vann den demokratiske guvernörskandidaten i New York med 40 procentenheter.

tisdag, 21 november, 2006  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home