Storytelling om landstingspolitiken

Nu efter valet pågår en historieskrivning – storytelling – om vad som hänt och varför det hände. Ett sådant exempel är när ledaren i en av länets tidningar menade att det sattes hänglås på akutmottagningen på Vrinnevisjukhuset.

Torsdagen 19 oktober bidrog ledarskribenten på Norrköpings Tidningar med en del till detta vals storytelling. Låt mig först och för tydlighetens skull slå fast att det som ledarskribenten skriver är den uppfattning som ledarskribenten har av historien. Men lika sant är att den historieskrivningen inte stämmer med de motiv jag själv haft och med det jag själv varit med om.

Under de senaste åren har vi socialdemokrater i landstinget försökt anpassa sjukvårdens strukturer efter de behov östgötarna har. NT:s ledare 19 oktober håller inte med om den verklighetsbeskrivningen utan skriver att ”fokus skall ligga på patientens behov, inte på organisationslösningar, prioriteringslistor och sjuktransporter kors och tvärs i länet. [---] Håkansson med kamrater brydde sig till synes marginellt om såväl patienter som personal. [---] Konsekvenserna för personal och patienter var underordnad.”

Ändå har syftet med de senaste årens politik i landstinget varit precis det som NT:s ledare efterlyser: ”Alla skall känna sig trygga i att de får den vård de behöver den dag de behöver det.”

Tyvärr verkar inte den nya majoriteten i landstinget lyssna på NT:s ledare. Fokus ligger just på organisatoriska förändringar som ska genomföras även om de leder till en dyrare vård som är sämre för patienterna och en struktur som inte rustar Östergötland för en trygg sjukvård i framtiden.

”Förhoppningsvis kan den nya politiska ledningen också finna nya lösningar. Någon låsning kring vem eller vilka som driver en vårdavdelning, en vårdcentral eller varför inte ett helt sjukhus bör inte finnas” skriver NT:s ledare.

Nya lösningar ska nog inte bara handla om att det finns andra utförare av sjukvården. Det här är också ett område där det finns en tydlig skillnad mellan de borgerliga partierna och socialdemokraterna. För de borgerliga har privata utförare varit ett mål i sig. De borgerliga partierna var beredda att betala fem miljoner kronor extra per år för att en vårdcentral i centrala Linköping skulle drivas i privat regi. Vi socialdemokrater var mer intresserade av hur vi kunde få bästa möjliga resultat till en rimlig kostnad. Därför har vi heller inte varit motståndare till andra utförare när det varit bäst för befolkningen, det finns det goda exempel på i till exempel Norrköping. Främst moderaterna har däremot sett andra utförare som ett mål i sig. Då har befolkningen och de östgötska skattebetalarnas intressen fått komma i andra och tredje hand.

Under de senaste åren har det spridits listor i Norrköping med uppgifter om påstådd rasering av vården på Vrinnevisjukhuset. Blandat med reduceringar och verksamheter som flyttat till andra platser finns övertolkningar om verksamheter som förändrats. Ny verksamhet på Vrinnevisjukhuset förtegs helt och hållet. Det finns fler exempel. Under mandatperioden möttes jag av protester mot beslutet att stänga BB på Vrinnevisjukhuset. Något sådant beslut har aldrig fattats! Det har inte ens funnits några funderingar om någonting sådant. Tvärtom, strukturförändringarna innebar att verksamheten på Vrinnevisjukhusets BB utökades. Ändå har någon velat skapa en bild av att BB ska stängas eller misslyckats så totalt i informationsförmedlingen att människor fått den uppfattningen.

Vi måste naturligtvis rannsaka oss själva när till och med aktiva partikamrater beskrivit akuten på Vrinnevisjukhuset som ”stängd”.

Efter ett val ställs krav på ödmjukhet. Dessa krav är självklara; vi socialdemokrater behöver hela tiden ödmjukt analysera valresultatet, valrörelsen, vår politik och oss själva oavsett om vi vinner eller förlorar ett val. Men ödmjukhet kan inte reduceras till att ledande företrädare ska avgå efter en valförlust. Och ödmjukheten behövs också utanför heltidsarvoderade landstingspolitikers rum. Jag som fritidspolitiker behöver också ödmjukt fundera över vad vi gjort och vad vi behöver göra. Partikamrater utanför landstinget – där en del genom olyckliga uttalandet bidragit till en bild som inte stämmer med verkligheten – har också behov av ödmjukhet. Tidigare oppositionspolitiker – de som nu format en majoritet – som själva stött stora delar av de strukturella förändringar som genomförts men som samtidigt spridit drivit kampanj mot dem har behov att stanna upp och fundera. Och slutligen, om befolkningen i Norrköping med kringliggande kommuner oroats över påståenden om stängda akuter och raserad vård behöver kanske de organ som tagit till sin uppgift att vara informationsförmedlare ödmjukt fundera över hur de uppfyllt sitt uppdrag?

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om valet 2006, Östergötland, sjukvård och politik