söndag, oktober 08, 2006

Storytelling

I torsdags var jag inbjuden till Johannelunds s-förening i Linköping för att bidra med en valanalys. Jag tog min utgångspunkt i vad jag läst i boken ”The Way to Win: Taking the White House in 2008” där ett utdrag publicerats i Washington Post :
"Presidential campaigns are about storytelling. A winning presidential campaign presents the candidate's life story to voters. A losing campaign allows someone else to frame that story."

Jag tror det är en av förklaringarna till socialdemokraternas dåliga valresultat. Bilden av det socialdemokratiska ledarskapet fick formuleras av någon annan. Vi socialdemokrater lyckades inte skapa den bild av oss själva som vi ville visa upp. Det gäller den nationella nivån men jag ser det också på den regionala nivån. I Östergötland gjorde vårt parti ett mycket dåligt landstingsval som jag kortfattat kommenterat tidigare. I Corren kritiseras den socialdemokratiska gruppledarens Palle Håkansson ledarstil. Han beskrivs ofta i media som sinnebilden av en pamp: maktfullkomlig och enväldig. Samtidigt har han använt mycket av sin auktoritet just för att sprida inflytande och ansvar på andra människor i landstingsgruppen, på att utveckla fritidspolitikers möjligheter till inflytande. Men det är som sagt inte den bilden som de flesta östgötarna ser. Vi har inte kunnat berätta vår berättelse och då har det vakuumet fyllts av en annan berättelse.

Förklaringen kan också gälla för bilden av den socialdemokratiska politiken. Rätt eller fel, men vi socialdemokrater framstod – främst på nationell nivå – som ett parti som uträttat mycket gott men som nu var ganska nöjda med det som är. Mot oss stod ett alternativ som ville något mer. I valet mellan dem som tycker det är bra som det är och dem som vill att det ska bli ännu bättre valde väljarna föga förvånande dem som ville fortsätta framåt.

I planeringen av valrörelsen efterlyste vissa av våra egna valarbetare rapporter och informationsmaterial om vad vi socialdemokrater uträttat. Även på mötet jag medverkade på i torsdags gjordes det av en av deltagarna. Jag tror den inställningen är något vi socialdemokrater måste komma ifrån. Väljarna tyckte att vi i alldeles för hög grad nöjde oss med det som varit. Vi behöver sluta tala om vad vi gjort; det har väljarna en egen bild av som vi knappast kommer att kunna ändra på. Ja, vi behöver knappast ändra på det för de allra flesta verkar överens om att vi till stora delar lyckats bra.

Istället måste vi tala om vad vi vill. Då tror jag inte vi ska fastna i en massa detaljer – långa listor på olika välfärdsreformer som ska genomföras. Sysselsättningsfrågan i den här valrörelsen är kanske ett exempel på hur det kan gå. På ett år har det blivit 100 000 nya jobb – vi har lyckats bra med det vi gjort – samtidigt som det fanns en rad detaljerade åtgärder i valmanifesten för hur arbetslösheten ska kunna sjunka mer. Ändå blev den allmänna bilden att socialdemokraterna misslyckats med jobben och saknade en politik för att få fler människor i arbete.

Vi behöver beskriva i vilken riktning vi tycker att samhället ska röra sig och kunna formulera en övergripande vision om vilket samhälle vi vill skapa. För att kunna lyckas behöver vi bli bättre på ”storytelling”.

Hur blir vi det?

För det första behöver vi naturligtvis fundera på vad det är vi vill berätta.

Men vi behöver också människor som är bra på att berätta den historien. I arbetarerörelsen finns en utmärkt storyteller som nu behöver lyftas fram. Det är den tidigare SSU-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson.

Bilden på Karl-Petter Thorwaldsson kommer från ABF:s hemsida

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om valet 2006, socialdemokraterna, valanalys, Karl-Petter Thorwaldsson och politik

8 Comments:

Blogger Johan Sjölander said...

Hej Martin, en intressant analys. Håller också med dig i grunden, berättelsen i årets val blev det nya och unga mot det gamla och trötta. Detta måste vi såklart ändra på till nästa gång.
Blev också lite nyfiken på det du skriver om Kålle. Har du några specifika tankar om vilken plattform du vill se honom på?

söndag, 08 oktober, 2006  
Blogger Daniel Andersson said...

Jag måste skicka in en liten invändning. Även om det inte är gamla meriter man går till val på, är det ändå viktigt att man som valarbetare har koll på vad som har hänt under den senaste mandatperioden. Jag använder mig självklart av storytelling i stor utsträckning när jag debatterar med väljare, men två invändningar som ständigt dyker upp är 1. varför har ni inte gjort det här tidigare, och 2. ni ljuger ju bara i era vallöften. Utan att ha koll på vilka vallöften som har genomförts och hur verksamheten har utvecklats är det enormt svårt att visa att det ligger annat än tomma ord bakom visionen som man målar upp. Vi ska inte försöka vinna på gamla meriter, men vi måste samtidigt kunna lägga trovärdighet bakom vår vision, något som kräver en kunskap som den stora mängden valarbetare saknar.

söndag, 08 oktober, 2006  
Blogger Anna Larsson said...

Mm. det är spännande. Några reflektioner. Vår storytelling brukar ju onekligen bygga på vad vi har gjort. Socialdemokratiskt styre är tryggt och handlingskraftigt. I opposition måste vi ha en annan typ av storytelling. På något slags torrt akademiskt sätt kan jag tycka att det ska bli spännande att se om vi på ett bra sätt kan styra om vår storytelling att funka i opposition.

I vår valda linje där vi hävdar handlingskraft (vilket väljarna uppenbarligen inte köpte vad gäller jobben) så ligger också en fara som jag ser det. Politiken kan fixa allt, och vi har inte fixat allt. Vi måste hitta sätt att tala om orättvisor på ett trovärdigt sätt, där det både står klart att vi inte når Utopia samtidigt som vi vill och kan göra bättre. Vilket ju känns ganska motsägelsefullt.

Och vår syn på samhället bygger också på att medborgarna känner förtroende för politikerna ohc politiken som redskap att förändra och förbättra. Därför tror jag att vi har allt att vinna på att vi är många (förstås) men också att vi visar att vi är många. Vi är många som är med och formar politiken och många som är med och driver den.

Har man en annan syn politiken och på politikens utrymme har man allt att vinna på att debatten blir så slaskig och låg som möjligt. I det sammahnaget kan jag inte låta bli att reflektera över valet av Andnor till KU. Jag hoppas att valet av Andnor till KU var ett medvetet val som betyder att vi önskar att hon som tidigare kommer att göra ett jobb i det fördolda, att vi inte kommer att låta formfrågor få stort utrymme i vår oppositionspolitik.

Och till sist så undrar jag också vad det är du tycker att Kålle ska göra ;)

söndag, 08 oktober, 2006  
Blogger Daniel Andersson said...

Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

söndag, 08 oktober, 2006  
Blogger Daniel Andersson said...

Kålle är en av de häftigaste vi har i rörelsen. Vi borde göra honom till president, allra minst.

söndag, 08 oktober, 2006  
Blogger Martin Tollén said...

Jag tror många i det här valet uppfattade oss socialdemokrater som att vi talade om det vi gjort samt varnade för vad borgarna tänker göra – visst, det finns undantag men jag tror att i stort var det så vi uppfattades. I vissa val fungerar säkert en sådan strategi, men den här gången gav det bilden av socialdemokratin som färdigregerad.

Jag brukar tycka att Anna resonerar klokt och det gör jag den här gången också. En embryo till en fungerande historia tror jag att jag hörde när jag lyssnade på Palle Håkanssons första maj-tal i Kisa i år. Vi socialdemokrater vill ha ett mer rättvist och ett mer solidariskt samhälle. Oavsett hur rättvist och solidariskt vi lyckas göra samhället kommer vi alltid att kunna göra det bättre utan att vi för den skull måste ha misslyckats.

Och så Kålle. Hade han bott i Östergötland hade jag nog försökt att sätta honom på valbar plats på riksdagslistan till att börja med ;) Ibland har väl den socialdemokratiska partisekreteraren varit den som haft som uppgift att vara storyteller. Skulle Kålle bli en bra partisekreterare?

Jag vet inte.

Måste en storyteller vara partisekreterare? Kan man vara något annat?

Kanske.

Kan Kålle anställas på 68:an med titeln storyteller och med arbetsplacering på alla landets arbetarekommun- och ABF-expeditioner? Eller finns det plats i LO:s ledning om Wanja Lunby-Wedin blir partiordförande? Vad har ni själva för idéer?? Visst, president hade varit ett alternativ om jag inte redan lovat bort den titeln till Mats Svegfors!

söndag, 08 oktober, 2006  
Blogger Martin Tollén said...

Jag glömde lite tankar. Förståelsen för mina resonemang hade säkert ökat om vi först försökt definiera storytelling. I begreppet lägger inte jag bara om att man lyckas förmedla en bild av framtiden. I berättelsen ligger också en beskrivning av vad hur det är idag och hur det blivit så.

söndag, 08 oktober, 2006  
Blogger Kikki Göransson said...

Har med en dåres envishet i olika sammanhang hävdat att alliansen beskrev en vardag som människor känner igen och vi gjorde det inte. Dessutom fanns bilden av oss socialdemokrater som maktfullkomliga och endast intresserade att se om vårt egna hus och klia våra kompisar på ryggen i männsikors medvetande.

Själv fick jag brev från Reinfeldt där han skrev att han också är förälder och vet hur svårt det kan vara. Maud beskrev målande hur det skulle kunna vara att komma hem och hela huset var städat på fredagen
( hushållsnära tjänster)
Håkan fick ett brev från Persson adresserat till sig. Persson i halvfigur beskrev att det går bra för Sverige. Milsvid skillnad mellan det och det personliga tilltalet i brevet från Reinfeldt.

Det vanliga människorna, dvs majoriteten i vårt parti, måste bli synliga. Vi är fler än Persson och hans gäng.
Tror också det är tid för lite jävlar anamma, att folk inte är rädda för att säga fel saker.
Med fyra år i oppsition kanske glöden och drivkraften kommer tillbaka.

Och Kålle, ja som partisekreterare tror jag han skulle vara lysande!!

tisdag, 10 oktober, 2006  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home