Folkrörelsekampanjen

Socialdemokraterna förlorade riksdagsvalet. När valresultaten började komma var det inte någon överraskning. På sätt och vis är det kanske välförtjänt. På det nationella planet lyckades aldrig valkampanjen tända till. Partiledningen verkade trött – vilket kanske inte är så underligt då jag tror att Göran Persson planerat att avgå på partikongressen förra året men att Anna Lindhs död tvingade honom att försöka ta sig igenom ytterligare en valrörelse. Partiexpeditionen verkade sakna en klar strategi. Jag har svårt att känna någon större bitterhet över valförlusten men jag tycker inte att de borgerliga partiernas seger var välförtjänt. Men spelreglerna är sådana att det socialdemokratin förlorar vinner någon annan. Jesper Bengtsson är en av dem som skriver klokt om valrörelsen och valresultatet.

Lokalt i Linköping tycker jag däremot att vi gjorde en fantastiskt bra valrörelse. Många valarbetare fanns i bostadsområdena och på arbetsplatserna, i människors vardag redo för samtal men också redo att lyssna. Vi genomförde en folkrörelsekampanj. Socialdemokratiska föreningar jag knappast visste existerade ordnade informationsbord, delade ut tusentals flygblad och värvade medlemmar. Ja, på slutet hade jag som ansvarig för arbetarekommunens aktiviteterna ibland svårt att få tag på valarbetare eftersom de enskilda föreningarna samtidigt hade så många olika arrangemang!Trots detta lyckades vi i Linköpings kommun som helhet inte tillräckligt bra i förhållande till rikstrenden så helt lyckosam var ändå inte vår valrörelse. Trösten i denna bedrövelse är de utmärkta resultat vi gjorde i de områden som var prioriterade och där vi la mycket resurser under valrörelsen genom att dela ut flygblad, knacka dörr och stå på gårdar för att samtala med de boende. I Skäggetorp 1 ökade valdeltagandet i kommunalvalet med 4,8 procentenheter och socialdemokraternas andel med 10,5 procentenheter. I Skäggetorp 2 var motsvarande siffror 1,0 respektive 7,8 procentenheter, i Ryd 3 3,3 respektive 2,8 procentenheter och i Berga 2 0,2 respektive 3,4 procentenheter.

Det här är ett kvitto på att våra metoder fungerar. Inför valet 2010 måste vi fortsätta stärka vår organisation så att vi klarar av att arbeta på samma sätt i flera området och på så sätt lyckas påverka flera människor.

Resultatet i Linköpings kommun är fortfarande oklart. Sedan 12 år har kommunen lyckosamt styrts av en folkrörelsekoalition bestående av socialdemokrater och centerpartister, trots att s, v och mp rent numerärt kunnat utgöra en majoritet. Nu är det m, kd, fp och c som numerärt kan utgöra en majoritet och centerpartiet funderar på om de ska bryta samarbetet med socialdemokraterna. Jag hoppas att de inte gör det – Linköping har mått bra av det nuvarande samarbetet och viktiga uppgifter återstår som jag inte tror högern är kapabla att klara av.

I landstinget har den socialdemokratiskt ledda majoriteten (där jag själv är med) varit mer intresserade av att göra det som är rätt än att göra det som är populärt. Jag tror att det långsiktigt är rätt väg även om vi som i detta val drabbas av lokala missnöjespartier. Trots en kraftig socialdemokratisk tillbakagång i Norrköping får inte de fyra borgerliga partierna egen majoritet utan de är beroende av Vrinnevilistan som blev största parti i Norrköping. En redan från början splittrad borgerlighet ska alltså försöka kompromissa ihop sig med ett femte parti. Vi får se hur det försöket går. Om de lyckas komma överens om någonting är jag rädd för att det kommer att vara till stor skada för det välskötta östgötalandstinget.

Men det stora positiva intrycket är den folkrörelsebaserade valrörelse som bedrevs i Linköping. En av alla de valarbetare som offrat mycket fritid för en kamp han tror på mejlade mig tidigare ikväll:
När börjar vi valarbeta för 2010? Jag anmäler mig till allt! Finns det inget så fixar jag eget.

Mitt svar till honom är att arbetet började för flera månader sedan genom att vi bygger en stark folkrörelse och genom att vi driver en kampanj i människors vardag. Det arbetet fortsätter - både för att vi ska ha en stark organisation under slutspurten 2010 och för att det arbetet i sig gör att människor växer.

En vän mejlade mig en kommentar från USA:
alltihoppa skall arbete kaste ut.

There is nothing else you can do - things will be how they will be. There is a saying that every disappointment is an opportunity in disguise […] Start small and work up for additional things - everything will work out for the best.

Så är det nog.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om valet 2006, socialdemokraterna, valanalys och politik