Landstingsvalet 2006
Landstingsvalet i Östergötland blev ingen strålande framgång för socialdemokraterna. Det känns både väntat och aningen otacksamt.
Östgötalandstinget är ett av landets mest välskötta landsting, östgötarna får mest vård för pengarna, det är ordning och reda på ekonomin samtidigt som de medicinska resultaten ofta ligger mycket bra till. Det beror till stor del på nuvarande och tidigare landstingspolitiker varit mer angelägna att göra rätt än att göra det som för stunden varit populärt. Det har lett till att en långsiktig politik förts.
Ytterligare en viktig orsak har varit kunniga och inflytelserika politiska ledare som Palle Håkansson som inte duckat. Mot det har det stått en svag opposition. Den svaga oppositionen och populistiskt agerande från främst moderata kommunpolitiker i Norrköping bidrog till att det lokala missnöjespartiet Vrinnevilistan bildades som ett svar på de strukturförändringar som genomförts. Strukturförändringarnas främsta syfte var att rusta den östgötska sjukvården för framtiden. Samtidigt medförde strukturförändringarna att privilegierade grupper utmanades och att de behöver ta hänsyn till behoven i hela östergötland.
Vrinnevilistan utnyttjade den folkliga oro som de själva – men kanske främst moderaternas oppositionsråd Jörgen Rundgren i Norrköping – varit med om att skapa. De gjorde ett mycket bra val och fick enligt den preliminära röstsammanräkningen 12 mandat i landstingsfullmäktige. Slutresultatet blev ändå att den gamla majoriteten (s, v, mp) med 45 mandat fortfarande är större än den gamla minoriteten (m, fp, kd, c) som har 44 mandat.
Om resultatet i landstingsvalet jämförs med resultatet i riksdagsvalet visas till och med att en majoritet av Vrinnevilistans väljare annars skulle röstat på ett borgerligt parti.
Nu ska det skapas en majoritet i landstinget. Flera av de borgerliga partierna är splittrade internt. Exempelvis har moderaternas toppnamn i Linköping Finn Bengtsson i fyra år ägnat mycket tid i fullmäktiges talarstol åt att argumentera mot den politik hans egna gruppledare Marie Morell förespråkar på Hälso- och Sjukvårdsnämndens möten.
De internt oeniga borgerliga partierna ska sedan komma överens med varandra. Medan jag ofta kan ha mycket sympati för det som förs fram från folkpartiet och centerpartiet befinner sig kristdemokraterna och moderaterna långt från mittfåran i östgötsk hälso- och sjukvårdspolitik.
Dessa fyra partier – som ändå fått röster i hela Östergötland – ska nu kompromissa ihop sig med ett parti som till allra största delen består av personal på ett av landstingets sjukhus och vars huvuduppgift är att värna om den egna arbetsplatsen.
Skulle de fem partierna lyckas att ena sig kring ett politiskt program kommer de under fyra år att tvingas möta Palle Håkansson som ledare för oppositionen… Det är inte underligt att de borgerliga gruppledarna jag träffat på sedan valet ser måttligt nöjda ut.
För oss socialdemokrater kan det vara lätt att sitta på läktaren och se ett ledarskapets moras. Men det är trist för östgötalandstinget, trist för den östgötska sjukvården och därmed också trist för nuvarande och framtida östgötar.
Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om valet 2006, Östergötland, socialdemokraterna, valanalys och politik
Östgötalandstinget är ett av landets mest välskötta landsting, östgötarna får mest vård för pengarna, det är ordning och reda på ekonomin samtidigt som de medicinska resultaten ofta ligger mycket bra till. Det beror till stor del på nuvarande och tidigare landstingspolitiker varit mer angelägna att göra rätt än att göra det som för stunden varit populärt. Det har lett till att en långsiktig politik förts.
Ytterligare en viktig orsak har varit kunniga och inflytelserika politiska ledare som Palle Håkansson som inte duckat. Mot det har det stått en svag opposition. Den svaga oppositionen och populistiskt agerande från främst moderata kommunpolitiker i Norrköping bidrog till att det lokala missnöjespartiet Vrinnevilistan bildades som ett svar på de strukturförändringar som genomförts. Strukturförändringarnas främsta syfte var att rusta den östgötska sjukvården för framtiden. Samtidigt medförde strukturförändringarna att privilegierade grupper utmanades och att de behöver ta hänsyn till behoven i hela östergötland.
Vrinnevilistan utnyttjade den folkliga oro som de själva – men kanske främst moderaternas oppositionsråd Jörgen Rundgren i Norrköping – varit med om att skapa. De gjorde ett mycket bra val och fick enligt den preliminära röstsammanräkningen 12 mandat i landstingsfullmäktige. Slutresultatet blev ändå att den gamla majoriteten (s, v, mp) med 45 mandat fortfarande är större än den gamla minoriteten (m, fp, kd, c) som har 44 mandat.
Om resultatet i landstingsvalet jämförs med resultatet i riksdagsvalet visas till och med att en majoritet av Vrinnevilistans väljare annars skulle röstat på ett borgerligt parti.
Nu ska det skapas en majoritet i landstinget. Flera av de borgerliga partierna är splittrade internt. Exempelvis har moderaternas toppnamn i Linköping Finn Bengtsson i fyra år ägnat mycket tid i fullmäktiges talarstol åt att argumentera mot den politik hans egna gruppledare Marie Morell förespråkar på Hälso- och Sjukvårdsnämndens möten.
De internt oeniga borgerliga partierna ska sedan komma överens med varandra. Medan jag ofta kan ha mycket sympati för det som förs fram från folkpartiet och centerpartiet befinner sig kristdemokraterna och moderaterna långt från mittfåran i östgötsk hälso- och sjukvårdspolitik.
Dessa fyra partier – som ändå fått röster i hela Östergötland – ska nu kompromissa ihop sig med ett parti som till allra största delen består av personal på ett av landstingets sjukhus och vars huvuduppgift är att värna om den egna arbetsplatsen.
Skulle de fem partierna lyckas att ena sig kring ett politiskt program kommer de under fyra år att tvingas möta Palle Håkansson som ledare för oppositionen… Det är inte underligt att de borgerliga gruppledarna jag träffat på sedan valet ser måttligt nöjda ut.
För oss socialdemokrater kan det vara lätt att sitta på läktaren och se ett ledarskapets moras. Men det är trist för östgötalandstinget, trist för den östgötska sjukvården och därmed också trist för nuvarande och framtida östgötar.
Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om valet 2006, Östergötland, socialdemokraterna, valanalys och politik
posted by Martin Tollén at 9/21/2006 11:11:00 fm
1 Comments:
Vrinnevilistan fanns inte i mitt medvetande förrän i söndags kväll när jag valvakade framför datorn och såg stapeln växa i östgötalandstinget. Trots att jag fortfarande läser Correns nyheter nästan dagligen.
När jag gör en sökning på corren.se hittar jag en handfull artiklar och ungefär lika många insändare och debattinlägg. Lätt att missa. När jag söker igenom din och Paul Håkanssons bloggar får jag noll träffar.
Du skriver att vrinnevilistan utnyttjade en folklig oro som de huvudsakligen själva skapat. Men för ett årsgammalt parti att att gå från 0 till 12 mandat i världens bästa landsting tror jag krävs mer än en allmän folklig oro.
Vilka andra faktorer tror du har spelat in?
Skicka en kommentar
<< Home