lördag, januari 06, 2007

LO:s kandidat?

Under dagen har Ekot rapporterat att man från fackligt håll hellre vill ha Ulrica Messing som partiordförande istället för Mona Sahlin. Jag tror att Sahlin är ett säkrare kort än Messing, samtidigt som Messing är mer spännande och skulle kunna bli betydligt bättre på sikt, om hon utvecklas på rätt sätt. Jag vet inte vad jag själv föredrar i valet mellan dem, erfarenhet och säkerhet men inte riktigt lika mycket utvecklingspotential, eller en chansning på föryngring, med risken att chansningen inte går hem.

Det finns en tredje kandidat som borde kunna vara med i diskussionen. Det är Wanja Lundby-Wedin. Jag är fortfarande övertygad om att hon kan bli en formidabel partiledare. Därför blir jag lite ledsen över att mina fackliga kamrater inte drivit hennes namn hårdare. Om ingen driver hennes namn kommer hon inte att bli partordförande.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om partiledare, socialdemokraterna, Wanja Lundby-Wedin och politik

6 Comments:

Blogger Robsten said...

Något är sjukt i Sverige. lundby-Wedin är fackordförande och skall tillvarata sina medlemmars intresse, inget annat. Plötsligt så kan hon bli påtänkt som partiledare för ett politiskt parti.

lördag, 06 januari, 2007  
Blogger Martin Tollén said...

Fast om Wanja Lundby-Wedin blir vald till partiordförande kommer hon att avgå som LO:s ordförande. Jag tror inte ens hon klarar av att sköta båda de uppdragen samtidigt.

Och så "plötsligt" håller jag inte med om att hennes namn dyker upp. Hon har funnits med i diskussionerna om tänkbara nya partiordföranden en längre tid. Jag skrev i en blogg redan två dagar efter valet att hon stärkt sin ställning i mina ögon under året som gått.

lördag, 06 januari, 2007  
Blogger Robsten said...

Jag menar, Lundby-Wedin har gjort sin karriär inom facket, inte inom S, i den bästa av världar så skulle en fackordförande kunna vara från vilket parti som helst (nåja) och ändå vara fackordförande. Det är den springande punkten, en fackordförande (och alla andra anställda inom facket) skall tillvarata sina medlemmars intressen, detta i första, andra och tredje hand, det är inte alltid detta går hand i hand med det socialdemokratiska partiet. vi såg detta mycket tydligt under kommunals strejk, Uppdrag granskning visade vilka konflikter som kan uppstå, och som också uppstod.
tanken att en fackordförande kan hoppa direkt från ordföandeposten i facket till ordförandeposten inom ett politisk parti visar att något är fel,hur många andra medlemmar har det Socialdemokratiska partiet som är helt okända men som kanske är bättre lämpade och lagt ner mer arbete för partiet än vad Lundby-Wedin gjort?

lördag, 06 januari, 2007  
Blogger CV said...

Eftersom jag jobbar inom facket: Nej vi vill inte bli av med Wanja. Hon behövs som LOs ordförande och ännu mer nu när det är en högerregering som gör allt för att försvåra för facket.
RS
kulturbloggen.com

lördag, 06 januari, 2007  
Blogger Martin Tollén said...

Wanja Lundby-Wedin har onekligen gjort en enastående facklig karriär - OCH en politisk karriär. För tillfället sitter hon i socialdemorkaternas verkställande utskott.

Att hon sysslat med annat än att vara minister tycker jag inte är ett problem. Vilka fler yrken - förutom yrket som LO-ordförande - tycker du Robsten ska innebära att man inte är valbar till uppdrag inom socialdemokratin?

Och vem ska bestämma det? Socialdemokraternas medlemmar?? Sveriges riksdag? DN:s ledarredaktion???

Sedan har Robsten en poäng i det sista han frågar. Socialdemokraterna har väldigt många väldigt kompetenta medlemmar. En kamrat till mig menade för lite sedan att det säkert finns 200 socialdemorkater som rent kompetensmässigt skulle slå en Lars Leijonborg som partiledare...

Slutligen tror jag att det även i LO-förbunden finns flera människor som skulle göra ett utmärkt arbete om de blev tvugna att ta över som ordförande.

lördag, 06 januari, 2007  
Blogger Robsten said...

LO-ordförande är väl DET ENDA yrket man kan ha, förutom att vara yrkespolitiker och ända vara påtänkt som partiledare.
Från början var det väl meningen att inte bara partiledaren, utan även ministrarna, skulle vara folkvalda och alltså sitta i riksdagen. det verkar vara en omodern tanke i dagens politiska klimat dock, principen frångiks redan av Palme, han tyckte det var sådana dönickar som satt i riksdagen, som han viskade till författaren Isaksson

söndag, 07 januari, 2007  

Skicka en kommentar

<< Home