Årets julklapp: Vredens druvor

Ni kanske – precis som jag brukar vara – är ute i absolut sista ögonblicket för att hitta julklappar. Min lillebror har önskat sig några böcker i julklapp. Nu kommer han inte att få just någon av dem som var på hans önskelista men han kommer att få John Steinbecks Vredens druvor.

Jag läste Steinbecks mästerverk – ett av hans mästerverk menar jag – medan jag var i USA i höstas. Samtidigt som jag läste om hur familjen Joad och hur lantarbetarna i 30-talsdepressionens Kalifornien bjöd under varandra i lön för att överhuvudtaget få tjäna någonting folkomröstade de boende i Colorado om att höja minimilönen. Minimilönen infördes första gången som en del av Franklin D Roosevelts New Deal något år efter att Vredens druvor utspelas. Ibland kan verklighetens sammanhang göra stor litteratur ännu större.

Folkomröstningsförslaget gick igenom. Nu höjs minimilönen i Colorado för första gången på nästan tio år. Och inte bara det, ett av de beslut som den nya demokratiska majoriteten avser att fatta under sina 100 första timmar är en höjning av den federala minimilönen. I USA är det här en politisk fråga. Den republikanske guvernörskandidaten i Colorado - Bob Beauprez – var motståndare till en höjd minimilön eftersom det inkräktar i det fria företagandet, vilket enligt honom ger längre tillväxt och mindre pengar för alla att dela på. Av samma anledning var Beauprez motståndare till lagar som förbjuder diskriminering av homosexuella i arbetslivet. Behöver jag säga att jag inta hade några problem med att delta i Bill Ritters vinnande demokratiska guvernörskampanjen…

I Sverige är inte minimilöner en politisk fråga på samma sätt som i USA. Här regleras det istället i kollektivavtal som sluts mellan arbetsmarknadens parter – arbetsgivare och fackliga organisationer. Oavsett om minimilönen regleras med lag eller avtal förhindrar den en sådan situation som drabbade familjen Joad i Vredens druvor, att arbetstagarna konkurrerar ner sina löner till svält. För företagen innebär det också konkurrens på lika villkor; ett ineffektivt företag kan inte subventionera sin verksamhet med låga löner. Det företaget som inte klarar sig i konkurrensen slås ut och effektiva företag kan istället expandera och anställa flera.

Minimilöner är inte en politisk fråga i Sverige men en del borgerliga riksdagsledamöter har gjort utspel mot kollektivavtalen. Så får de naturligtvis tycka, men jag tycker de har fel. Det finns två alternativ till dagens system med kollektivavtal. Det ena är det som representeras av den republikanske Beauprez och vars konsekvenser skildras av Steinbeck i Vredens druvor. Det andra alternativet är dagens amerikanska system där det är politikerna – eller medborgarna i folkomröstningar – som får reglera villkoren på arbetsmarknaden. Jag tror det är bättre att de reglerna görs upp av företagen och arbetstagarorganisationerna själva eftersom de har mycket bättre sakkunskap än politikerna i riksdagen.

Vredens druvor återfinns på många listor över 1900-talets bästa böcker, bland annat på tionde plats hos The Modern Library. Boken har inspirerat Bruce Springsteen till The Ghost of Tom Joad där han sjunger:
”Now Tom said ‘Mom, wherever there's a cop beatin' a guy
Wherever a hungry newborn baby cries
Where there's a fight 'gainst the blood and hatred in the air
Look for me Mom I'll be there
Wherever there's somebody fightin' for a place to stand
Or decent job or a helpin' hand
Wherever somebody's strugglin' to be free
Look in their eyes Mom you'll see me.’”


Den misär, utslagning och järnhårda lönelagskonkurrens som skildras av Steinbeck är en del av den amerikanska historien och av hela världens arbetarerörelsehistoria. Mitt i detta finns solidaritet och samarbete – vägen till bättre villkor. Det är det familjen Joad symboliserar i Vredens druvor; det är det Springsteen sjunger om.

Och det är någonting som också är en del av den amerikanska framgångstraditionen. En sentida beskrivning gjordes av den amerikanska politikens wonder-boy Barack Obama i ett tal på demokraternas partikonvent 2004.

”It’s not enough for just some of us to prosper -- for alongside our famous individualism, there’s another ingredient in the American saga, a belief that we’re all connected as one people. If there is a child on the south side of Chicago who can’t read, that matters to me, even if it’s not my child. If there is a senior citizen somewhere who can’t pay for their prescription drugs, and having to choose between medicine and the rent, that makes my life poorer, even if it’s not my grandparent. If there’s an Arab American family being rounded up without benefit of an attorney or due process, that threatens my civil liberties.

It is that fundamental belief --- It is that fundamental belief: I am my brother’s keeper. I am my sister’s keeper that makes this country work. It’s what allows us to pursue our individual dreams and yet still come together as one American family. E pluribus unum: ‘Out of many, one.’”

Det är mitt julevangelium. God Jul!

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, kollektivavtal, John Steinbeck, Vredens druvor, Barack Obama, Bruce Springsteen och jul