Tankar efter Barn- och Ungdomsrådet

Landstingets Barn- och Ungdomsråd upphör i och med att en ny politisk organisation införs 1 januari 2007. Jag har varit ordförande för Barn- och Ungdomsrådet under denna mandatperiod. Det är en nyttig erfarenhet att få vara ordförande men samtidigt har det varit mycket krävande – ambitionerna är ofta större än förmågan.

Uppdraget har påverkat mitt eget tänkande och jag tycker mig ha fått erfarenheter som är värda att användas även efter det att Barn- och Ungdomsrådet lagts ner.

Barn- och ungdomsfrågor är inte en enskild fråga utan hänger samman med till exempel frågor om folkhälsa och demokrati. Ett barnperspektiv kan därför inte ses isolerat utan måste vara en integrerad del av landstingets styrprocess. Det betyder inte att ett barnperspektiv kommer av sig självt – det behövs ofta stöd för att det ska finnas med.

Genom att Barn- och Ungdomsrådet efterfråga information om hur till exempel Landstingsstyrelsen, Hälso- och Sjukvårdsnämnden och andra aktörer arbetat med barn- och ungdomsperspektivet har vi visat att frågorna är viktiga och förhoppningsvis ökat dessa aktörers medvetande. Barn- och Ungdomsrådet har också kunnat vara ett stöd i deras arbete genom att till exempel sprida kunskap och goda exempel. Ett handfast resultat är en idéskrift som rådet tagit fram och som kan användas i det fortsatta arbetet av både andra politiska organ, av landstingets tjänstemän och av landstingets verksamheter.

Under konferensen ” Mötet med barn och unga inom hälso- och sjukvården" medverkade unga östgötar med egna erfarenheter av sjukvården. Det belyste vikten av att ungdomar själva behöver vara med och att de besitter viktiga erfarenheter.

Det finns också ett engagemang hos unga östgötar att själva vara med och påverka sin framtid. Det visades i arbetet med de politiska ungdomsförbunden och det har också kommit till uttryck då Barn- och Ungdomsrådet medverkat på demokratidagarna i Östergötland.

Diskussionen om barn och ungdomars inflytande får inte begränsas till att handla om ett politiskt inflytande. Minst lika viktigt är det inflytande och den respekt barn och ungdomar får som brukare i verksamheten; i det enskilda mötet med en läkare, som passagerare på en buss eller som besökare på någon kulturaktivitet.

Områden där barn- och ungdomsrådet kunnat göra mer handlar främst om unga östgötars möjligheter att själva göra sin röst hörd. Landstinget kan mer aktivt arbeta med att skapa referensgrupper – men det måste finnas ett syfte med det så att det inte bara blir en prydnad. Fokusgrupp kan användas för att få underlag till beslut men inom de delar av verksamheten där det finns mycket ungdomar – till exempel på ungdomsmottagningarna – kan det skapas brukarråd. Oavsett var ska synpunkter från barn och ungdomar efterfrågas och betraktas som en nödvändig del i planeringen.

Barn- och ungdomsrådet har valt att definiera en referensgrupp som en mötesplats för dialog och barn och ungdomar bör mötas på sina egna villkor och på arenor som de själva väljer. Barn- och ungdomsrådet anser därmed att barn och ungdomar bör få komma till tals på andra arenor än sådana som efterliknar de traditionella till exempel ungdomsting. Unga östgötar kan ofta tala för sig själva – det är inte samma sak att personal eller föräldrar ska vara deras talespersoner.

Kommunerna i Östergötland och landstinget kan använda sig av varandras erfarenheter av arbete med barn och ungdomar. Kommunerna och landstinget kan även arbeta tillsammans eftersom unga östgötar finns i ett sammanhang där både kommun och landsting ansvarar.

Implementering av ett barn- och ungdomsperspektiv handlar till största delen om påverkan av attityder. Sådana processer tar tid och därför behövs både kontinuitet och långsiktighet.

Mest av allt tror jag att uppdraget som ordförande i ett parlamentariskt organ har utvecklat mig. Mina kloka kollegor i Barn- och Ungdomsrådet från alla partier (inte riktigt alla – moderaterna förhandlade bort sin representation i rådet för sådant de tycker är viktigare) har haft ett stort engagemang och lagt ner ett lika stort arbete. Det har också varit en ny erfarenhet att arbeta nära tjänstemän som man gör som ordförande. Här har rådets sekreterare Birgitta Larsson gjort mycket av det praktiska arbetet – från att skriva minnesanteckningar och bjuda in gäster till att organisera konferenser och möten. Till rådets avslutningsseminarium i torsdags hade Birgitta ordnat barnombudsmannen Lena Nyberg. Dessutom ordnade hon att vi fick en avslutningslunch omgiven av tavlorna i Östergötlands Länsmuseums rembrandtutställning. Bilden nedan är från vårt avslutningsmöte och den heter ” Friederike, disken och rembrandttavlorna“... Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Östergötland, barnperspektiv och politik