Från den det berör
I onsdags ordnade landstingets Barn- och Ungdomsråd en konferens. Som arrangör är jag naturligtvis partisk, men det var en av de mest givande konferenser jag varit på på länge. Jag ska i några kommande bloggar försöka återkomma till en del tankar från konferensen som gäller barns inflytande, långsiktiga samhällsekonomiska beräkningar och idékataloger för bättre barnperspektiv. Nu tänkte jag ta upp det som gjorde allra djupast intryck på mig: unga människor som själva berättar om sina erfarenheter.
På den här konferensen var det tre unga nuvarande eller tidigare patienter som berättade om sina erfarenheter – Sara, Linnea och Sofia. Under de 10 år som jag varit hälso- och sjukvårdspolitiker har jag lyssnad på många timmars presentationer där läkare, verksamhetschefer och annan personal presenterat vad de håller på med och varför. Ingen av dem har som Sara kunnat förklara vad det innebär att leva med diabetes. Ingen av dem har som Linnea kunnat förklara vilken viktig verksamhet Videgården bedriver. Ingen av dem har som Sofia kunnat beskriva vad det innebär att som kroniskt sjuk gå från barnsjukvård till vuxensjukvård. Och sällan har jag lyssnat till så kloka människor!
Sara berättar om en barnsjukvård som är väldigt bra på att ta hand om "typiskt" sjuka barn, men som har svårare att hantera ungdomar som varken är barn eller vuxna. Och personalen har varit så kompetent att hon nästan kan känna sig ”nöjd” med sitt tillstånd.
Linnea använde det fantastiska ordet "friskinriktad" för att beskriva Videgårdens verksamhet. Där lyckas de ge både stöd och ett eget ansvar till ungdomarna.
Sofia beskrev barnsjukvården som bra på att ta om hand om men sämre på att förbereda för vuxenlivet. Där har vuxensjukvården mycket att lära av barnsjukvården: "som barn var jag en människa men som vuxen blev jag uppsplittrad i kroppsdelar"”. Sofia säger att hon inte önskar sjukdomen men ändå vill ha de erfarenheter som sjukdomen gett henne.
Det finns mycket klokskap och erfarenheter hos unga östgötar vi kan bli ännu bättre på att ta till vara. I det medicinska programarbetet som bedrivits under flera år, har möten med patienter och anhöriga gett många viktiga insikter. Jag är glad att ett särskilt programarbete om barn nu har påbörjats.
På den här konferensen var det tre unga nuvarande eller tidigare patienter som berättade om sina erfarenheter – Sara, Linnea och Sofia. Under de 10 år som jag varit hälso- och sjukvårdspolitiker har jag lyssnad på många timmars presentationer där läkare, verksamhetschefer och annan personal presenterat vad de håller på med och varför. Ingen av dem har som Sara kunnat förklara vad det innebär att leva med diabetes. Ingen av dem har som Linnea kunnat förklara vilken viktig verksamhet Videgården bedriver. Ingen av dem har som Sofia kunnat beskriva vad det innebär att som kroniskt sjuk gå från barnsjukvård till vuxensjukvård. Och sällan har jag lyssnat till så kloka människor!
Sara berättar om en barnsjukvård som är väldigt bra på att ta hand om "typiskt" sjuka barn, men som har svårare att hantera ungdomar som varken är barn eller vuxna. Och personalen har varit så kompetent att hon nästan kan känna sig ”nöjd” med sitt tillstånd.
Linnea använde det fantastiska ordet "friskinriktad" för att beskriva Videgårdens verksamhet. Där lyckas de ge både stöd och ett eget ansvar till ungdomarna.
Sofia beskrev barnsjukvården som bra på att ta om hand om men sämre på att förbereda för vuxenlivet. Där har vuxensjukvården mycket att lära av barnsjukvården: "som barn var jag en människa men som vuxen blev jag uppsplittrad i kroppsdelar"”. Sofia säger att hon inte önskar sjukdomen men ändå vill ha de erfarenheter som sjukdomen gett henne.
Det finns mycket klokskap och erfarenheter hos unga östgötar vi kan bli ännu bättre på att ta till vara. I det medicinska programarbetet som bedrivits under flera år, har möten med patienter och anhöriga gett många viktiga insikter. Jag är glad att ett särskilt programarbete om barn nu har påbörjats.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home