Vägval för välfärdsstaten

Samtidigt som avslutningscermonin på den socialdemokratiska partokongressen inleddes rasslade det senaste numret av Libertas in genom mitt brevinkast. Många av artiklarna i detta nummer handlar om välfärdsstaten och jag har bidragit med en artikel om sjukvården.

I Hälso- och Sjukvårdslagens andra paragraf uttrycks målet med verksamheten - och på sätt och vis för hela välfärden - på ett svåröverträffat sätt:

Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården.

Ambitionen är högt ställd, ideologiskt tydlig och djupt förankrad hos medborgarna. Det gör att tilltron till sjukvården kanske är den viktigaste faktorn till vilken tilltro vi har till välfärden som helhet och därmed också styr vår vilja att vara med och finansiera välfärden solidariskt via skatter.

[---]

En starroperation finansieras med skattemedel medan individen får betala sina glasögon själv. Och i princip alla sjukvårdshuvudmän subventionerar åtminstone delvis hörapparater. Är det en medveten behovsstyrd prioritering som gjort att gränsen mellan det offentliga och det egna ansvaret hamnat just där?

Gränsen kan dras efter olika principer. En sådan princip kan vara att det enkla och grundläggande ska vara ett gemensamt ansvar och det utöver detta är ett tillval som var och en får finansiera själv. Inom till exempel tandvården skulle det innebära en låg kostnad för de återkommande kontroller som görs medan större behandlingar inte stöds av det offentliga i lika hög grad. En annan princip kan vara att det i första hand ska vara det dyra och komplicerade som ska finansieras gemensamt men att individen får ta ett större eget ansvar för basen. Vilken av dessa principer som är klokast vet jag inte men valet mellan principerna behöver vara ett medvetet val som kräver en grundlig diskussion inom både vårt parti och i samhället i stort.

Hela artikeln kan du läsa i Libertas nummer 1 2006 (de är före sin tid i studentföbundet). Du kan teckna dig för en prenumeration på Socialdemokratiska Studentförbundets hemsida.