Vingen

När jag gick på gymnasiet tipsade min svensklärarinna mig om Kent Anderssons dramatik. Det är jag mycket tacksam för; jag läste en av hans pjäser - Flotten - och upptäckte någonting som var helt annorlunda jämfört med övrig dramatik som studerades i litteraturhistorien (Berthold Brecht möjligen undantagen).

Jag hedrade igår Kent Anderssons minne med att plocka fram hans dikt Vingen. Det är inte bara vacker lyrik med ett vackert budskap. Det finns också många ljusa associationer på det personliga planet till många människor som jag tycker mycket om men som jag i många fall inte träffat på länge. Dikten påminner mig om dem och särskilt påminner den mig om all inspiration som Ciccie Jisborg gav mig.

VINGEN
Vi går alla omkring med en vinge
som vi inte kan flyga med
som blir till en börda för oss
som vi måste smyga med.

Vi hade nog kunnat flyga
om inte alla självutnämnda vicevärdar
skolmästare
och alla dom praktiska, taktiska,
nitiska, kritiska,
anemiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna
hade sagt:
Du kan väl inte flyga!
Håll dig på marken, din envingade jävel!

Och drömmer du ens om att våga
med ett enda vingeslag
pröva din flygförmåga
så tar vi din vinge en dag!

Vi går alla omkring med en vinge,
en dröm, en längtan, en sång
Tänk om våra vingar finge
flyga tillsammans en gång!.