"Dålig ekonomi är en ledningsfråga"

Dålig ekonomi är en ledningsfråga, säger Levi Eckeskog (kd) som själv är en av gruppledarna i det styrande borgerliga samarbetet i östgötalandstinget.

Jag håller med. Därför behöver östgötalandstinget en ny politisk ledning!

Omstart?

Det har blivit en lång paus från bloggandet där annat prioriterats. Under valrörelsen blev det valorganisationen och därefter blev det - tja, livet.

Nu får jag kanske komma tillbaka så smått. Det saknas inte ämnen värda att kommentera. Om några timmar påbörjar det nyvalda landstingsfullmäktige sin mandatperiod. I Östergötland saknas en majoritet efter det att Sverigedemokraterna blivit vågmästare. Jag tror att det är nödvändigt - både för landstingets och för östgötarnas skull - att landstinget har en handlingskraftig majoritet. Från socialdemokratiskt håll är vi öppna för diskussioner med borgerliga partier för att skapa en en handlingskraftig majoritet. Så här långt har de partierna inte velat föra några sådana diskussioner, men jag hoppas att det kommer att ändras.

"Det funkar inte i verkligheten"

"Det funkar inte i verkligheten". Så kommenterar vice ordföranden i Hälso- och Sjukvårdsnämnden Christian Gustavsson (m) avgiften för icke-akuta ambulanstransporter som nu föreslås att ta bort.

"Det funkar inte i verkligheten" skulle likagärna kunna vara beskrivningen av de fyra åren med en borgerlig landstingsmajoritet i Östergötland. Införandet av ambulansavgiften är ett synnerligen tydligt exempel.

Det är få verksamheter som är lika väldokumenterade och noga uppföljda som ambulanserna. Varje körning dokumenteras och varje meter som ambulanserna kör är registrerad. När förslaget om ambulansavgifter las av landstingsmajoriteten krävde vi socialdemokrater att det påstådda missbruket skulle redovisas. Den borgerliga majoriteten med Christian Gustavsson (m) och Lasse Pettersson (Vrinnevilistan) i spetsen menade att det inte behövdes mer kunskap eftersom de "visste" hur det förhöll sig.

-När vi införde avgifterna gjorde vi det på den kunskap vi hade för stunden. Nu vet vi mer, säger Christan Gustavsson (m), utan att vilja minnas att han aktivit tackade nej till att redan före införandet skaffa sig den kunskap som fanns tillgänglig.

De borde kanske ha lyssnat på Anna-Lena Sörensons och andra socialdemokraters kloka invändningar redan när avgifterna infördes. Det hade besparat östgötarna och den östgötska ambulanssjukvården mycket oro och oreda.

Einstein om borgerlig landstingspolitik

Utanför State Department i Washington DC finns en staty av Albert Einstein. Einstein lär en gång ha sagt att definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.

Ungefär som den moderatledda majoritetens styrning av östgötalandstinget alltså. När resurserna inte räcker för att möta behoven säger ledningen att verksamheten ska spara. När underskotten fortsätter säger ledningen ytterligare en gång att det ska sparas. Så fortsätter det år efter år och resultatet är onekligen ganska galet.

För övrigt inträffar någonting mycket spännande om du står framför Einsteins mage och talar till honom... Testa själv för att ta reda på vad!

Corren har dålig koll på landstingspolitiken

Situationen inom sjukvården i Östergötland blir mer turbulent och allra tydligast har det kanske varit på akutmottagningen på Universitetssjukhuset i Linköping. Chefen hoppar av sitt uppdrag då han inte fått tillräckliga förutsättningar för att göra ett bra jobb och centrumchefen förklarar att resurserna som de blivit tilldelade inte täcker behoven. Det är en annan bild än den som den moderatledda majoriteten ständigt upprepar: att dagens resursfördelning är optimal och om verksamheten bara effektiviserar sig är den alldeles tillräcklig.

Den moderatledda majoritetens passiva ropande på effektiviseringar har inte gett tillräckligt resultat och deras oförmåga att omfördela resurser efter behov visar sig bland annat på akutmottagningarna i Linköping och Norrköping.

Corren har i några artiklar försökt skildra situationen och förra veckans artikel flankerades av det allt vanligare ledarsticket (ej på nätet) där ledarskribent Lars Anders Johansson förklarade för läsaren hur nyhetsrapporteringen skulle förstås.

När ledartexter sprängs in i nyhetsrapportering faller ett särskilt ansvar att det som skrivs i ledaren stämmer överens med verkligheten. Corren klarar inte av att ta det ansvaret.

Lars Anders Johansson skriver med anledning av de otillräckliga resurserna om det socialdemokratiskt ledda rödgröna alternativets politik om en ”ryggmärgsmässig reflex att vilja höja skatten så snart debet och kredit inte går ihop”.

Låt gå för att Correns ledarsida öppet deklarerar sig som borgerlig, men påståendet gör det uppenbart tydligt att Correns ledarsida är beredd att hitta på sakförhållanden för att också bidra till att den misslyckade och ambitionslösa moderatledda landstingsmajoriteten ska återväljas. Med tanke på Correns dominans på mediamarknaden i Linköping är en sådan strategi naturligtvis mycket oansvarig.

Jag har varit aktiv i landstinget sedan mitten av 1990-talet. Som ny landstingspolitiker var jag med om när ett underskott vändes till överskott utan att en skattehöjning sågs som en nödvändig åtgärd av oss socialdemokrater.

Efter några goda år hotade nya underskott 2004 och 2005. Besparingar genomfördes, beslut fattades om strukturförändringar för att möjliggöra ett effektivare utnyttjande av våra gemensamma resurser i hela Östergötland och öppna prioriteringar genomfördes för att säkra resurserna till de mest angelägna behoven. Besluten fick avsedd effekt på landstingets ekonomi som förbättrades kraftigt, men delar av besluten var impopulära hos östgötarna och ledde till majoritetsskiftet i valet 2006.

Inte heller under dessa år föreslog vi socialdemokrater någon skattehöjning - även om det kanske varit en opinionsmässigt enklare väg - och om jag minns rätt gjorde inte heller miljöpartiet eller vänsterpartiet det. Däremot fick vi hålla emot krav från Kristdemokraterna som istället för att fatta svåra beslut och kräva impopulära förändringar ville höja skatten för att slippa effektivisera verksamheten!

Efter många år med socialdemokratisk ledning av östgötalandstinget hade vi utvecklats till ett av landets mest effektiva landsting men en av landets lägsta landstingsskatter. Även om det alltid ska ställas krav på ständig förbättring och effektivisering av all verksamhet saknas de möjligheter till stora samordningsvinster som fanns i början av 2000-talet. Samtidigt finns behovet att höja ambitionsnivån inom till exempel omhändertagandet av de äldre – som utgör en stor del av verksamheten på till exempel akutmottagningarna. Effektiviseringar är inte tillräckliga för att möta den ambitionshöjningen och det går heller inte att omfördela tillräckligt mycket resurser från andra behov utan att det får orimliga konsekvenser.

I det läget har vi socialdemokrater efter långt resonerande och noggrant övervägande enats med miljöpartiet och vänsterpartiet att föreslå en mycket modest skattehöjning på 50 öre. Den processen har varit allt annat än den av Lars Anders Johansson påstådda reflexmässigheten.

En ledarsida är en tidnings möjlighet att ge en värderingsmässig dimension vid sidan av nyhetsförmedlingen. Correns ledarsida har haft en stolt tradition med skribenter som Bertil Torekull och Ernst Klein. Tyvärr verkar dagens ledarsida ha andra ambitioner då de vid flera tillfällen och med en allt högre frekvens låtit andra principer råda. I bästa fall är ledarsidan fördomsfullt okunnig om det den skriver om, i sämsta fall har ledarsidan bestämt sig för att vara medvetet vilseledande för att bidra till en borgerlig valseger.

Liberaler på ledarsidor är mer aktiva än liberaler i landstinget

Läser en debattartikel i Corren (ej på nätet) skriven av en av folkpartiets landstingsledamöter. Det är en tidningsartikel i raden där folkpartister pekar på problem och föreslår åtgärder. Nu är det bara det att landstinget haft borgerlig majoritet i fyra år. Folkpartiserna lägger mer tid på att framstå handlingskraftiga i debattartiklar än åt att lägga förslag i landstinget, för där har de - den höga svansföringen i tidningarna till trots - varit väldigt oföretagssamma.

Majoritetsskiften i landstinget

Den tidigare landshövdingen i Östergötland, Björn Eriksson, antyder i en krönika i Corren att han tror att den borgerliga landstingsmajoriteten ska förlora valet i höst. Så långt gott, men Eriksson – utsedd av regeringen att vara statens företrädare i Östergötland – verkar inte gilla att östgötarna själva har möjlighet att välja sina regionala företrädare. Erikssons argumentationslogik är tydlig när hans skriver:
"Vad gäller landstinget slutligen har vi vant oss vid ständiga maktskiften. Man kan spekulera i om detta är en av Gud vald ordning eller om landstingspolitik är en omöjlig konstruktion."

Alltså: om väljarna röstar fram en ny majoritet i varje val visar det att en regional politisk nivå inte fungerar. Eriksson antyder till och med att EU-byråkrater är bättre än regionalt folkvalda som ansvariga för sjukvården.

Men då borde väl också det omvända gälla: om väljarna väldigt sällan röstar fram en ny majoritet visar det att det fungerar att ha en regional politisk nivå.

Hur ser det ut i Östergötland?

Socialdemokraterna röstades fram till landstingets ledning första gången 1919 (tror jag). Sedan dröjde det till 1991 innan det blev borgerlig majoritet. Östgötarna tröttnade snabbt på dem och 1994 kom socialdemokraterna tillbaka till landstingets ledning. Det dröjde till 2006 innan det blev en ny borgerlig majoritet och nu förutspår Björn Eriksson att det blir en röd-grön majoritet efter årets val.

I så fall är det fem majoritetsskiften på 91 år. Om det är ”ständiga maktskiften” som Eriksson påstår eller inte får du själv värdera.

Däremot verkar östgötarna snabbt rösta bort en borgerlig landstingsmajoritet. För att travestera Eriksson: Man kan spekulera i om detta är en av Gud vald ordning eller om borgerlig landstingspolitik är en omöjlig konstruktion.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Östergötland, landstinget, Björn Eriksson och politik

Gör om och gör rätt

I samband med dagens landstingsstyrelsemöte uppvaktades vi av landstingsanställda som protesterade mot de beslut styrelsen fattade i september, om införande av tjänstgöring varannan helg, borttagande av kostsamma arbetstidsmodeller och införande av fler semesterperioder.

I september röstade vi socialdemokrater för förslagen. Efter flera år av misskötsel genom en politisk ledning som i stort sett abdikerade i samma ögonblick de tillträdde brådskar det med åtgärder för att komma till rätta med landstingets katastrofala ekonomi. Kopplat till vårt bifallsyrkande krävde vi ytterligare två saker: att konsekvenserna skulle redovisas på nästa möte med LS och att vi vid samma tillfälle skulle få en uppskattning om hur mycket åtgärderna antas spara. Om vi fattar beslut med allvarliga konsekvenser för vår personal är det viktigt att det kan värderas mot lägre kostnader. Självklart kan tyckas, men den moderatledda majoriteten röstade ner vårt förslag eftersom beslutet i första hand inte handlade om att minska kostnader utan om att ”skicka signaler” att ekonomin är dålig.

Min goda vän Syster Jessica på Universitetssjukhusets akutmottagning har tipsat mig om olika utvärderingar och skrivelser som gjorde mig tveksam till om beslutet som fattades av LS var klokt. Svaret på min interpellation på senaste landstingsfullmäktige gjorde mig än mer tveksam. Det moderata landstingsrådet Christian Gustafsson menar i sitt svar att besluten gör landstinget mindre attraktivt och försämrar personalens arbetssituation. På frågan om det sparas några pengar blir svaret att åtgärderna inte gör det. En beräkning vi lyckats ta del av visar till och med att avskaffandet av 3-3-systemet på akutmottagningen kan leda till ökade kostnader.

Landstinget har ett besvärligt läge som kräver stora besparingar. Det hjälps inte om vi fattar dåligt underbyggda beslut där vi inte kan värdera konsekvenserna mot vad som eventuellt sparas!

På dagens landstingsstyrelse yrkade vi socialdemokrater tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet att besluten avskaffande av arbetstidsmodeller och införande av tjänstgöring varannan helg rivs upp. I diskussionen höll den samlade moderatledda majoriteten fast vid att besluten skickar en viktig signal och därför inte ska ändras. Jag håller med om att de skickar en signal – om en desperat och misslyckad politisk ledning – men att de ska ändras eftersom besluten var fel.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om landsting och sjukvård

En natt på akuten

Halva natten till fredag tillbringade jag på akuten på Universitetssjukhuset i Linköping. Ja, inte så att jag mådde dåligt på något sätt – jag kände mig snarare frisk som en nötkärna. Genom att gå bredvid syster Jessica fick jag en inblick i hur en del av landstingets verksamhet fungerar.

Som alltid när jag gör den här sortens besök slås jag av vilken hög kompetens landstingets personal har, hur de kan ge en bra vård och bemöta patienterna respektfullt även under pressade situationer och hur de klarar av att fatta svåra beslut under stressiga omständigheter.

Samtidigt tror jag att akutsjukvården på sätt och vis är en ”enkel” disciplin. Missförstå mig inte, patienterna är många gånger väldigt illa däran och behöver – och får – en vård i världsklass. Men patienter tas emot och kan behandlas eller slussas vidare. Ofta går det att konstatera vad som är problemet och bota eller lindra. Trots alla rapporter om dålig tillgänglighet fungerar akutsjukvården allra oftast mycket bra.

När jag pratar med patienter och anhöriga pekar de många gånger på annat där vården behöver bli bättre. Det handlar om att man vill bli sedd som en människa och inte bara som en diagnos. Olika aktörer måste bli bättre på att samverka kring patientens behov utan att patienten själv eller anhöriga fungerar som vårdkoordinatorer. Kroniskt sjuka behöver få en bättre kontinuitet. Förebyggande insatser måste bli mer vanligt förekommande.

En del av dem jag mötte på akuten i torsdagsnatt var där just för att vården och andra samhällsaktörer misslyckats på något sätt. Visst är det tryggt att en kompetent och välfungerande akutmottagning finns då, men det är en stor politisk utmaning att se till att de inte ska behöva komma dit överhuvudtaget. Jag behöver nog återkomma mer till det här…

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Östergötland, landsting och sjukvård

Mörka moln över östgötalandstinget

Förra veckan presenterades östgötalandstingets preliminära bokslut för 2008. Från den moderatledda landstingsmajoriteten utropades glatt att de senaste årens ryggsäck nu försvunnit, att besparingarnas tid var förbi. Ytligt sett kan det verka så – resultatet på sista raden är positivt med 114 miljoner – men om mina borgerliga landstingskollegor studerat årets resultat lite mer noggrant och givit en rättvisare bild hade det låtit annorlunda.

Resultatet dras upp 220 miljoner eftersom posten med övriga landstingsgemensamma intäkter/kostnader inte förbrukats enligt budget. Det som döljs under den posten är bland annat forsknings- och utvecklingsmedel som inte betalats ut och minskade kostnader då fastighetsinvesteringar inte färdigställts enligt plan. Hade dessa genomförts enligt plan hade underskottet för landstinget varit -100 mkr. I nuvarande konjunkturläge är det av ganska dumt att skjuta på investeringar; kostnaderna blir lägre än i en högkonjunktur och människor som annars gått arbetslösa får jobb.

Sjukvården – som enligt Marie Morell (m) – nu är av med sin ”ryggsäck” gick back 60 miljoner under 2008. Dessa pengar behöver verksamheten spara samtidigt som de ska klara av budgetminskningar på drygt hundra miljoner 2009.

Trots att sjukvården gör ett underskott på 60 miljoner är det en rejäl minskning jämfört med året före då underskottet var ännu större. Till viss del beror den minskningen på det anställningsstopp som landstingsdirektören tvingades införa i början av 2008. Det har tillfälligt brutit kostnadsökningen men är en åtgärd som bara fungerar tillfälligt. Långsiktigt hållbara idéer saknas fortfarande.

Men sjukvård handlar inte bara om pengar. I grunden handlar det om vilka behov befolkningen har och hur dessa behov ska mötas. När den kristdemokratiska gruppledaren Levi Eckeskog berättade
om landstingets resultat påstod han att ”den vård medborgarna behöver kunnat ges”. Det är ett vågat påstående då ingen ordentlig väntetidsuppföljning gjorts på nästan ett år och då den öppenhet kring sjukvårdens resultat och prioriteringar som funnits tidigare har försvunnit. Effekterna för människor med stora behov redovisas inte.

Medan den moderatledda landstingsledningen firar resultatet 2008 fortsätter den ekonomiska verkligheten att erodera möjligheterna att erbjuda östgötarna den bästa möjliga sjukvården under de kommande åren. Kommentarerna kring resultatet visar att låt-gå-politiken kommer att fortsätta och att förmågan saknas att skapa ett långsiktigt positivt resultat.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om landstinget, sjukvård, politik och Östergötland

Landstinget kan hjälpa Gazas befolkning

En del frågor passar sig för oppositionspolitik. Andra frågor är för viktiga för det. Idag behandlade vi en sådan fråga på sammanträdet med landstingsstyrelsen.

Vänsterpartiet har tagit initiativ till att landstinget ska ställa ett antal vårdplatser till förfogande för skadade från Gaza. Efter lite diskuterande, en ajournering, lagläsande och ömsesidigt kompromissande lyckades landstingsstyrelsen enas. Om landstinget får en förfrågan från staten råder ingen tvekan om att vi är beredda att ställa.upp.

Landstinget har kompetens inom området. I vår organisation finns Katastrofmedicinsk centrum och vi har också en brännskadeavdelning med högsta kompetens som kan vårda dem som skadats av vit fosfor.

En sådan här dag kan jag vara stolt över att vara landstingspolitiker i Östergötland, när politiker från olika partier kan verka tillsammans för att hitta en lösning som alla kan acceptera.

Nu är det upp till den svenska staten att bestämma att Sverige ska ställa upp. I så fall finns kompetens i Östergötland som står till förfogande.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om landstinget, sjukvård och Gaza

Vrinnevilistan och kollektivavtalen

Vrinnevilistan är ett intresseparti för främst läkare på sjukhuset i Norrköping och de påstår sig vara ett parti som inte är knutet till något block. Det påståendet kan inte göra något ut det faktum att de konsekvent under hela sin tid i landstinget drivit en borgerlig politik. Om det verkligen var ett parti som stod lika mycket till vänster som till höger borde de någon gång stått för någonting annat än borgerlig politik i till exempel avreglering av apoteksmarknaden, höjda avgifter eller klasskillnader i hälsa.

En fråga där uppfattningen skiljer sig åt mellan det borgerliga politiska blocket och socialdemokraterna är synen på kollektivavtal. I många andra EU-länder regleras ställningen mellan arbetstagare och arbetsgivare med lagar och allmänna avtal. I Sverige har vi valt att reglera det med hjälp av kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. På så sätt säkras rättigheter för arbetstagarna samtidigt som företagen inte riskerar att utsättas för konkurrens på ojämna villkor.

På senaste landstingsfullmäktigemötet i Östergötland behandlades en motion om att landstinget vid upphandling ska kräva villkor motsvarande kollektivavtal på entreprenörer och underentreprenörer.

Inget parti i den borgerliga landstingsmajoriteten ville bifalla kravet på kollektivavtal eller motsvarande villkor då motionen behandlades av landstingsfullmäktige. Inte ens en endaste ledamot från Vrinnevilistan – som påstår sig stå utanför de politiska blocken – valde att stödja motionen utan de sällade sig mangrant till sina borgerliga åsiktsfränder.

Du kan själv titta på debatten här.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Östergötland, landsting, politik och sjukvård

Martin är inte sugen

För ungefär en månad sedan spekulerade Widar Andersson (jag lyckas tyvärr inte direktlänka till de olika artiklarna på hans ”Widar direkt”) om socialdemokratiska landstingsrådskandidater i Östergötland. Bland annat skrev han att ”Martin Tollén verkar sugen”. Sugen på en karriär utanför politiken hoppas jag att han menar.

Det är naturligtvis hedrande att nämnas i ett sådant här sammanhang, men blir jag tillfrågad att kandidera som landstingsråd tackar jag nej. Blir jag nominerad ställer jag inte upp. Blir jag vald kommer jag inte att tillträda.

Jag har ett arbete utanför politiken som jag trivs med och där jag har möjlighet att utvecklas. Jag är inte beredd att offra det för att istället förlita mig på en osäker politisk karriär. Du kan inte ens vara säker trots att du är kompetent och gör ett bra jobb. Min tidigare gruppledare Palle Håkansson försvann från landstingspolitiken trots att han är den mest kompetenta sjukvårdspolitikerna jag träffat och gjorde ett mycket bra jobb för östgötarna. Hans förmåga att driva igenom förändringar födde ett missnöje som till sist gjorde det omöjligt för honom att fortsätta.

Jag känner inte heller någon press för att just jag skulle behövas. Idag har vi två heltidspolitiker i landstinget i form av Irma Görtz och Anna-Lena Sörenson som gör mycket för att utveckla den socialdemokratiska hälso- och sjukvårdspolitiken. Om vi återkommer i majoritet efter valet 2010 finns det flera andra dugliga socialdemokrater i landstingsgruppen som tillsammans med Irma och Anna-Lena kan ta ansvar för att leda landstinget.

Det finns säkert någon exceptionell omständighet där jag skulle vara beredd att ställa upp och det kan kanske komma någon tid i framtiden då jag prioriterar annorlunda i mitt liv. Men den dagen jag är en kandidat för att arbeta med politik på heltid tänker jag kandidera öppet.

Andra bloggar om landsting, politik och socialdemokraterna

Otillräckliga åtgärdsförslag

På måndagens landstingsstyrelsemöte försökte äntligen den borgerliga majoriteten visa handlingskraft. Vi socialdemokrater är måttligt imponerande som framgår av nedanstående yrkande som vi socialdemokrater la.

Sjukvården i Östergötland befinner sig idag mitt uppe i en ekonomisk kris. Okontrollerade kostnadsökningar äter upp mer resurser än vad vi idag kan lägga på sjukvården, och hotar därmed även morgondagens finansiering. Framtidens behov kommer att vara större än dagens – inte mindre. Krisen är resultatet av ett politiskt misslyckande från den styrande borgerliga majoriteten, och frånvaro av ansvarstagande och politisk initiativkraft. För även om vi kan – och ska – delegera befogenheter och beslut i många frågor till dem som jobbar inom sjukvården kan inte det politiska ansvaret delegeras. Frågor som rör helheten för sjukvården med ekonomi, resursfördelning och prövning av olika behov mot varandra, är och förblir ett ansvar för politiken. Det ansvaret har majoriteten inte tagit, och därför är vi där vi är.

Vi i oppositionen har lagt förslag vid flertalet tillfällen för att på kort och på lång sikt komma tillrätta med de ekonomiska problem som blev uppenbara för alla vid redovisningen av delårsbokslut 08 förra året. De har den styrande majoriteten konsekvent röstat ned. Vi är därför i ett läge där den akuta krisen kräver åtgärder som vi med ett mer långsiktigt förhållningssätt hade kunnat slippa.

Problemet är att utgångspunkten fortfarande skall vara avtalen mellan Hälso- och sjukvårdsnämnden och vårdverksamheten, avtal som redan när de skrevs i augusti snarare hade som syfte från den politiska majoriteten att smita från ansvar än att styra den östgötska hälso- och sjukvården. Dessutom saknas fortfarande en djupgående analys av underskottets orsaker, och den information vi får är motstridig. Å ena sidan finns det indikationer på en förändrad behovsbild, men å andra sidan ska våra viktigaste mätetal inte ha förändrats. Bilderna går inte ihop.

Därför blir förslagen också kortsiktiga åtgärder för att klara de ekonomiska målsättningarna som angavs i budget och finansplanen. Vi vill varna för ett sådant kameralt synsätt. Både behov och förutsättningar för sjukvården förändras när vi har en åldrande befolkning såväl som en snabb utveckling inom både läkemedel och medicinsk teknik. Vi måste därför bedriva ett aktivt arbete för att försöka ta reda på om resurserna i olika delar av sjukvården, liksom för sjukvården som helhet, motsvarar det uppdrag man har tilldelats. Om det visar sig att så inte är fallet – vilket det mycket väl kan vara för flera delar av sjukvården – måste vi som politiker vidta åtgärder. Därför tycker vi att det är bra att såväl verksamhetsföreträdare som tjänstemän inom landstinget arbetar med åtgärder för att lösa akuta ekonomiska problem. Men grundproblemet för landstinget kvarstår - en borgerlig majoritet utan helhetssyn, som glider undan sitt ansvar och tycks sakna såväl vilja som förmåga att styra och fördela landstingets resurser.

Risken med att ensidigt lägga ut besparingsuppdragen direkt på centrumen utan helhetssyn och utan konsekvensanalyser är att patienter med stora behov hamnar i kläm. Konsekvenserna kan bli betydligt värre och mer oacceptabla än om en genomgripande översyn av behov, med en tillhörande prioritering, hade gjorts. Samtidigt är krisen nu så akut att kortsiktiga åtgärder måste till.

Med anledning av detta valde vi att föreslå dessa kortsiktiga och långsiktiga åtgärder:

- Att de produktionsenheter som bedriver hälso- och sjukvård och som i delårsrapport 03 inte bedömer sig uppnå ekonomisk balans/godkänd budget uppdras att vidta kompletterande åtgärder som innebär en kraftigt förbättrad ekonomi jämfört med helårsbedömningen i delårsrapporten

- Att återremittera förslaget om personalreduceringar till landstingsdirektören för en snabbutredning om dess konsekvenser för sjukvårdens kvalitet, likvärdighet och tillgänglighet. Ärendet ska behandlas på nytt på landstingsstyrelsens möte den 28 maj.

- Att uppdra till respektive produktionsenhet att de kompletterande åtgärderna ska vara genomförda senast vid 2008 års utgång, och att deras verkningsgrad fortlöpande ska kunna verifieras i landstingets delårsrapporter

- Att uppdra till respektive produktionsenhet att i samband med varje delårsrapport särskilt redovisa vilka effekter åtgärderna får för kvaliteten, tillgängligheten och likvärdigheten på hälso- och sjukvården, med särskild uppmärksamhet riktad på prioriterade patientgrupper

- Att uppdra till landstingdirektören att kontinuerligt följa upp respektive produktionsenhets åtgärdarbete och återrapportera resultat, bedömningar och konsekvenser löpande till landstingsstyrelsen

- Att om de åtgärder som produktionsenheterna vidtar innebär betydande försämringar för prioriterade patientgrupper, eller för kvaliteten, tillgängligheten eller likvärdigheten på sjukvårdsverksamheten, ska detta först underställas Hälso- och sjukvårdsnämnden för ställningstagande. Åtgärder som innebär större strukturella förändringar ska på motsvarande sätt underställas Landstingsstyrelsen för ställningstagande.

- Att uppdra åt landstingsdirektören att ta fram förslag till strukturella åtgärder som bygger på samverkan mellan olika produktionsenheter och/eller länsdelar, samt en översyn och effektivisering av landstingsövergripande verksamhet och administration som ska underställas landstingsstyrelsen för beslut snarast möjligt.

- Att uppdra till landstingsdirektören att bedöma behovet av ytterliggare kostnadsreducerande åtgärder och att i förekommande fall återrapportera dessa till landstingsstyrelsen i september.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Östergötland, landsting, politik och sjukvård

Allvarlig revisionskritik

Den borgerliga majoritetens misshushållning av landstinget under 2007 har lett till att revisionen riktar - för vårt landsting unikt hård - kritik mot landstingsstyrelsen. Utvecklingen så här långt under 2008 visar på en ännu värre situation och fortsatt borgerlig oförmåga att göra någonting åt den.

Det är inte bara i landstingsstyrelsen där majoriteten inte håller måttet. Hälso- och sjukvårdsnämndnen har tvingats avbryta flera upphandlingar. För närsjukvården i Finspång äventyras det personalövertagande som det finns politisk enighet om genom att majoriteten drev igenom ett beslut som det var uppenbart att länsrätten skulle stoppa. Samtidigt genomförs en upphandling av delar av lasarettet i Motala vars komplexitet överstiger majoritetens förmåga och om den verkställs får besvärliga konsekvenser, inte bara för sjukvården i Motala utan för sjukvården i hela Östergötland.

Det finns alltså risk för att revisorernas granskning av 2008 kommer att innehålla mer kritik. Och det är inte det värsta, för under tiden fortsätter ekonomin att försämras och många förbättringsmöjligheter förslösas.

Min vän Anna bloggar emellanåt också om läget i landstinget.

Från värre till värst

Idag var jag på mitt livs första sammanträde med landstingsstyrelsen i Östergötland efter det att jag hoppat över dit från Hälso- och Sjukvårdsnämnden. LS-mötet karaktäriserades av det som varit temat ända sedan den borgerliga majoriteten tog över i landstinget: ekonomisk kris och obefintligt politiska ledarskap.

Mina socialdemokratiska kollegor i landstingsstyrelsen såg varthän ekonomin barkade redan för ett år sedan och föreslog skarpa åtgärder. Den borgerliga majoriteten menade att inget behövde göras.

Det katastrofala bokslutet för 2007 – minus 328 miljoner för sjukvårdsverksamheten – gjorde att ett påbud gick ut till verksamheten att komma med besparingsförslag. Resultatet var magert och otillräckligt. Från socialdemokratiskt håll föreslogs politiska beslut för att bryta utvecklingen. Den borgerliga majoriteten menade att det inte behövdes.

Nu har det gått ytterligare en månad. Delårsbokslutet för årets två första månaderna visar att underskotten fortsätter och att den borgerliga ledningens strategi är lika verkningslös som tidigare.

Senast för en månad sedan avvisade borgerligheten ett anställningsstopp. Igår beslutade landstingsdirektören om ett sådant och på landstingsstyrelsen förklarade den borgerliga majoriteten att de stödjer åtgärden. De menade också att de inte bytt uppfattning.

Den handlingsförlamning och ovilja att ta ansvar som kännetecknat den borgerliga majoriteten har lärt alla att den inte kan tas på allvar. På sätt och vis är det lätt att driva oppositionspolitik, men den glädjen är inte mycket värd med tanke på vad den misslyckade politiken leder till för östgötarna och den östgötska sjukvården.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Östergötland, landsting, politik och regeringsduglighet

Sjuksköterskornas löner

När Vrinnevilistan gjorde entré i landstingspolitiken i Östergötland var det säkert en och annan som tänkte sig att personalens behov skulle lyftas fram bättre. På väg till landstingsfullmäktiges sammanträde igår möttes vi av sjuksköterskor som demonstrerade för högre lön. Vrinnevilistans landstingsråd Lasse Pettersson fick en fråga:

Corren-tv:s journalist: "Det är väldigt stor skillnad mellan sjuksköterskor och läkare. Är den rimlig?"

Låååååång tystnad.

Lasse Pettersson: "Det vill jag nog helst inte svara på, utan det är ju mycket hur fackföreningar förmår agera och mycket historik och ser man internationellt är svenska läkare lågt betalda. Det är därför vi har så svårt att behålla dem i Sverige också."

Behöver det påpekas att Lasse Pettersson från Vrinnevilistan är läkare?

Palle lämnar landstinget

Idag meddelar Paul Håkansson att han lämnar landstingspolitiken i Östergötland och sin post som gruppledare för socialdemokraterna. Det är en förlust för landstingsgruppen och för hela landstinget. Trots den förlusten kommer vi - bland annat genom att Palle satt en standard som är inspirerande och sporrande för oss andra socialdemokratiska landstingspolitiker – att fortsätta vara den politiska grupperingen bland alla landsting i landet som levererar den bästa och mest framåtsyftande hälso- och sjukvårdspolitiken.

Trots sin relativa ungdom – ja ja, han har i alla fall inte fyllt 50 ännu – har han ägnat sig åt landstingspolitik mer eller mindre på heltid i nästan 20 år. Som landstingsstyrelsens ordförande under förra mandatperioden blev han den främsta representanten för vår handlingskraftiga politik för att undvika ekonomiskt moras och för att se till att resurserna i den östgötska sjukvården kan möta så många behov som möjligt. De strukturomvandlingar det medförde innebar att våra tre sjukhus ska vara en gemensam resurs för alla östgötar. Kritiken mot den politiken och mot Palles handfasta och inopportuna ledarskap ledde till en svidande förlust för oss i landstingsvalet.

Valresultatet innebar att Palle avstod från att kandidera till en post som heltidspolitiker men han stannade kvar som gruppledare för socialdemokraterna. Nu har Palle erbjudits en tjänst på Östgötatrafiken som inte går att förena med det uppdraget och han väljer att unna sig en civil karriär utanför politiken. Jag har respekt för det beslutet även om det kommer att bli lite tråkigare att lyssna på landstingsfullmäktigedebatten och lite svårare att få insikt i vad som händer i hälso- och sjukvårdspolitiken.

Jag tror det är klokt att Palle inte lämnade landstingspolitiken direkt efter valet 2006. Om han gjort det då hade det varit som en förlorare; nu har den borgerliga majoritetens katastrofalt handlingsförlamade ledarskap gett upprättelse åt både honom, hans ledarskap och den politik han är den främsta representanten för.

I kommentarer på landstingets intranät till bokslutet för 2007 har en anställd frågat om Palle är ”the come-back-kid” och en annan skriver att ”flera har ropat på hjälp från Palle. Jag kan inte annat än hålla med. Han må vara snäsig och vrång, men det var ordning på torpet”. I tidningarna i Norrköping har det bara den senaste veckan vara flera insändare som just skänker återupprättelse åt Palles rykte.

För mig personligen har Palle alltid varit en lärare och på många områden också en förebild. Hans kunskap har varit viktig för att skola alla de socialdemokrater som under de kommande åren kommer att driva en konstruktiv oppositionspolitik i landstinget och som efter nästa val förhoppningsvis kommer att utgöra landstingets politiska ledning.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Östergötland, landsting, politik och Palle Håkansson

Bokslut 2007: -320 miljoner

Idag visar det sig att vårdverksamheten i östgötalandstinget under 2007 gick back med över 320 miljoner kronor. Det är en försämring med 80 miljoner på mindre än två (!) månader.

Mina socialdemokratiska kamrater i Landstingsstyrelsen la skarpa förslag för att stoppa kostnadsutvecklingen för nästan ett år sedan. Den borgerliga majoriteten röstade nej.

Jag och mina kamrater i Hälso- och Sjukvårdsnämnden har dragit konsekvenserna av landstingets ekonomiska situation och inte ställt oss bakom majoritetens ofinansierade politik. Istället har vi krävt redovisningar av vilka behov som trängs undan då den borgerliga majoriteten vill genomföra satsningar det inte finns pengar till. Borgerligheten röstade nej; de föredrar dolda prioriteringar.

Efter en lång tid av handlingsförlamning samlar sig majoriteten till krafttag. De formulerar ett direktiv att vårdverksamheten ska hålla budget. Nu ska det tydligen bli ordning och reda!

Jag som trodde att en budget var ett direktiv att hålla budget. Och en budget har alla verksamheter haft även under 2007.

Andra bloggar om Östergötland, landsting, politik och regeringsduglighet

En fortsatt bra ätstöringsvård

För två år sedan föreslogs förändringar av ätstörningsvården i Östergötland. Medan moderaterna valde en populistisk linje – de hade i sak inget annat förslag då dessa fattades men kritiserade dem ändå efteråt, anförda av en osakligt sluggande Paul Lindvall – stod jag och Anna Larsson upp för de beslut vi trodde var riktiga.

Idag publicerar Corren en artikel där de försöker svara på frågan hur det blev då den välrenommerade Videgården lades ner och verksamheten ersattes med ett länsgemensamt kompetenscentrum i Motala och med ett tydligare uppdrag och mer resurser till närsjukvården.

Och svaret – möjligtvis förvånande i Correns ögon – är att det blev ganska bra. Den tidigare chefen för Videgården Anna Harder säger att ”det är en viktig förändring till det bättre”.

Förändringen genomfördes trots att det fanns en negativ opinion, mest lokalt i Linköping. Vi fattade politiska beslut som vi trodde var långsiktigt riktiga vilket de också visat sig vara. Moderaterna var fegare och den linjen har de tagit med sig då de leder den borgerliga majoriteten i landstinget.

Det fungerar inte lika bra.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om sjukvård, Östergötland och politik