Corren har dålig koll på landstingspolitiken

Situationen inom sjukvården i Östergötland blir mer turbulent och allra tydligast har det kanske varit på akutmottagningen på Universitetssjukhuset i Linköping. Chefen hoppar av sitt uppdrag då han inte fått tillräckliga förutsättningar för att göra ett bra jobb och centrumchefen förklarar att resurserna som de blivit tilldelade inte täcker behoven. Det är en annan bild än den som den moderatledda majoriteten ständigt upprepar: att dagens resursfördelning är optimal och om verksamheten bara effektiviserar sig är den alldeles tillräcklig.

Den moderatledda majoritetens passiva ropande på effektiviseringar har inte gett tillräckligt resultat och deras oförmåga att omfördela resurser efter behov visar sig bland annat på akutmottagningarna i Linköping och Norrköping.

Corren har i några artiklar försökt skildra situationen och förra veckans artikel flankerades av det allt vanligare ledarsticket (ej på nätet) där ledarskribent Lars Anders Johansson förklarade för läsaren hur nyhetsrapporteringen skulle förstås.

När ledartexter sprängs in i nyhetsrapportering faller ett särskilt ansvar att det som skrivs i ledaren stämmer överens med verkligheten. Corren klarar inte av att ta det ansvaret.

Lars Anders Johansson skriver med anledning av de otillräckliga resurserna om det socialdemokratiskt ledda rödgröna alternativets politik om en ”ryggmärgsmässig reflex att vilja höja skatten så snart debet och kredit inte går ihop”.

Låt gå för att Correns ledarsida öppet deklarerar sig som borgerlig, men påståendet gör det uppenbart tydligt att Correns ledarsida är beredd att hitta på sakförhållanden för att också bidra till att den misslyckade och ambitionslösa moderatledda landstingsmajoriteten ska återväljas. Med tanke på Correns dominans på mediamarknaden i Linköping är en sådan strategi naturligtvis mycket oansvarig.

Jag har varit aktiv i landstinget sedan mitten av 1990-talet. Som ny landstingspolitiker var jag med om när ett underskott vändes till överskott utan att en skattehöjning sågs som en nödvändig åtgärd av oss socialdemokrater.

Efter några goda år hotade nya underskott 2004 och 2005. Besparingar genomfördes, beslut fattades om strukturförändringar för att möjliggöra ett effektivare utnyttjande av våra gemensamma resurser i hela Östergötland och öppna prioriteringar genomfördes för att säkra resurserna till de mest angelägna behoven. Besluten fick avsedd effekt på landstingets ekonomi som förbättrades kraftigt, men delar av besluten var impopulära hos östgötarna och ledde till majoritetsskiftet i valet 2006.

Inte heller under dessa år föreslog vi socialdemokrater någon skattehöjning - även om det kanske varit en opinionsmässigt enklare väg - och om jag minns rätt gjorde inte heller miljöpartiet eller vänsterpartiet det. Däremot fick vi hålla emot krav från Kristdemokraterna som istället för att fatta svåra beslut och kräva impopulära förändringar ville höja skatten för att slippa effektivisera verksamheten!

Efter många år med socialdemokratisk ledning av östgötalandstinget hade vi utvecklats till ett av landets mest effektiva landsting men en av landets lägsta landstingsskatter. Även om det alltid ska ställas krav på ständig förbättring och effektivisering av all verksamhet saknas de möjligheter till stora samordningsvinster som fanns i början av 2000-talet. Samtidigt finns behovet att höja ambitionsnivån inom till exempel omhändertagandet av de äldre – som utgör en stor del av verksamheten på till exempel akutmottagningarna. Effektiviseringar är inte tillräckliga för att möta den ambitionshöjningen och det går heller inte att omfördela tillräckligt mycket resurser från andra behov utan att det får orimliga konsekvenser.

I det läget har vi socialdemokrater efter långt resonerande och noggrant övervägande enats med miljöpartiet och vänsterpartiet att föreslå en mycket modest skattehöjning på 50 öre. Den processen har varit allt annat än den av Lars Anders Johansson påstådda reflexmässigheten.

En ledarsida är en tidnings möjlighet att ge en värderingsmässig dimension vid sidan av nyhetsförmedlingen. Correns ledarsida har haft en stolt tradition med skribenter som Bertil Torekull och Ernst Klein. Tyvärr verkar dagens ledarsida ha andra ambitioner då de vid flera tillfällen och med en allt högre frekvens låtit andra principer råda. I bästa fall är ledarsidan fördomsfullt okunnig om det den skriver om, i sämsta fall har ledarsidan bestämt sig för att vara medvetet vilseledande för att bidra till en borgerlig valseger.