Dags bilda egen region

Östergötland är ett län som underpresterar trots goda förutsättningar. Sysselsättningen och tillväxten är lägre än vad den skulle kunna vara. Trots universitetet och två stora städer söker sig allt för många högutbildade härifrån. Östergötland skulle kunna prestera bättre.

Regionfrågan har utretts länge och diskuterats ännu längre. När Ansvarskommittén presterade sitt betänkande 2007 föreslog de regioner som var både större än nuvarande län och starkare på statsmaktens bekostnad. Det skulle skapas ordning i den regionala röran både för direktvalda regionala organ och för statliga myndigheter.

I Östergötland välkomnades förslagen. Politiker från alla läger var ense om hur vi ville gå vidare: en region bör bildas där Östergötland ingår i en större geografi än nuvarande länet. En sådan region löser inte alla de problem Östergötland har, men det kan bidra till att undanröja hinder.

Samtidigt illustrerar regionfrågan i sig politikernas tillkortakommanden, både på regional nivå och i regeringen. Trots en närmast total enighet från remissinstanserna och en regional viljeinriktning. Jag är medveten att jag som landstingsledamot är en av dessa politiker, men overksam tystad från min sida är inget konstruktivt bidrag i det kritiska skede som regionfrågan nu befinner sig i.

Redan när frågan diskuterades under förra mandatperioden fanns fyra olika alternativ:
1. Bilda en större region tillsammans med våra grannlän
2. Låt en Östgötsk region ersätta landstinget och Östsams
3. Låt landstinget och länsstyrelsen ta tillbaka sina frågor från Östsam som då kan läggas ner
4. Fortsätt som idag, med dubbla – ibland tredubbla – strukturer bestående av landstinget, Östsam och länsstyrelsen.

Under 2008 föll alternativet att bilda en större region i samband med valet 2010. Från socialdemokratiskt håll föreslog vi att Östergötland som en interimslösning skulle förbereda sig för det näst bästa alternativet: att bilda region på egen hand. Tyvärr röstades det förslaget ner i landstingsfullmäktige.

I värsta fall trodde vi då att en större region skulle bildas i samband med valet 2014. Nu har fyra år gått sedan vårt socialdemokratiska förslag röstades ner. Vi riskerar att fortfarande stå kvar på samma ställe som vi gjorde då.

Östergötland missar alldeles för många chanser och tiden håller på att rinna ut. Vi kan inte fortsätta som idag i väntan på den perfekta lösningen utan under tiden välja den bästa lösningen som är möjlig att få. Det är en region som ersätter landstinget och regionförbundet Östsam och som gör att makten över utvecklingsfrågor behålls i regionen istället för att flytta tillbaka till tjänstemän på statliga myndigheter.

(Denna artikel är publicerad i Corren men finns inte tillgänglig på Correns hemsida)

Jag tjatar om Ostlänken

Idag kom nya signaler om vad det innebär för Östergötlands utveckling om Ostlänken inte byggs. Trafikverket fördelar tågtiderna på Södra Stambanan genom Östergötland och eftersom fler fjärrtåg ska gå mellan Stockholm och Malmö blir det sämre tider för pendeltågen.

Förra helgen lyssnade jag på vårt socialdemokratiska toppnamn till kommunen, Lena Micko, när hon debatterade med centerpartiets kommunalråd. Han förlöjligade socialdemokraternas engagemang för Ostlänken med att han tyckte projektet hade ett spännande namn när han var barn... Moderaternas toppnamn till kommunen säger att han hellre väljer Förbifart Stockholm än Ostlänken. Moderaternas toppnamn på den östgötska riksdagsvalsedeln, Gunilla Carlsson, är "trött på allt tjat om Ostlänken". Den moderate finansministern Anders Borg säger att Ostlänken inte kommer att byggas "någonsin" om han får bestämma.

Och samtidigt trängs pendeltågen bort från spåret mellan Norrköping, Linköping och Mjölby. Östergötland får sämre förutsättningar att växa och utvecklas. Moderaterna lovar skattesänkningar för de som har det allra bäst och de rödgröna lovar att börja bygga Ostlänken.

Nu är valet ditt. Fler missade chanser med borgarna eller investering för utveckling med socialdemokraterna!

Resande i Fjärde storstadsregionen

Idag har högeralliansens kommunpolitiker i Linköping och Norrköping gjort ett utspel om hur de vill förbättra möjligheterna till resande mellan städerna. Så mycket nytt är det inte i utspelet - tjänstemännen på Östsam och Östgötatrafiken väckte idén för några år sedan och när vi i regionalpolitiska beredningen diskuterat kollektivtrafikens utveckling har den långsamma resan ut och in i de större städerna setts som ett av de stora förbätringsområdena.

Jörgen Rundgren (m) lovar på sin blogg "i samarbete med Östgötatrafiken utöka pendeltågstrafiken på tidiga vardagsmorgnar, kvällar och helger. Fler orter i regionen ska knytas till pendeltågssystemet. Innan kapaciteten på järnvägen utökas måste man se över möjligheterna för fler expressbussar och utökad kapacitet på E4an."

Problemet för de borgerliga kommunpolitikerna är att landstinget finansierar den regionala trafiken och den borgerliga majoritetet i landstinget har i budget som sträcker sig till 2014 inte ens tillräckligt med pengar för att betala för redan beslutade (!) åtgärder.

Och i borgarnas landstingsbudget finns inga andra pengar att ta. Trots att de under varje år misslyckats grovt med att hålla sin budget har de röstat igenom en budget med 0 (noll!) kronor i marginal.

Vallöftet från borgarna i Linköping och Norrköping är alltså att borgerliga politiker i landstinget ska göra någonting som de inte har några pengar till!

Vi socialdemokrater går till val på ett regionalpolitiskt program som är bra och som kan finansieras.

Torstensson får inte åka till Borås

Den opinionsmässigt allt mer desperata moderatledda regeringen gav sig ut på en tågresa idag. Åsa Torstensson – ni vet infrastrukturministern som tror att Götalandsbanan slutar i Borås – var med på tåget (för en gångs skull).

Nu verkar inte ens borgerliga toppolitiker i Borås vara så tända på infrastrukturministern; ett folkpartistiskt kommunalråd kallade henne ”dummare än tåget” när hon avfärdade de rödgrönas infrastrukturinvesteringar med frågan ” Vad ska göteborgare göra i Borås?”

I ett försök att undvika lite dålig press och istället få lite bra hoppade Torstensson av regeringståget i Linköping för att istället ta tåget mot Västervik (dock, hon hade bara tid att åka till Åtvidaberg). Frågan är om intrycket av infrastrukturministern blev så mycket bättre av den resan. Svt:s Östnytt åkte med
.

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om politik och infrastruktur

Upp till bevis Gunilla Carlsson

Efter att biståndsminister Gunilla Carlsson placerats på östgötamoderaternas riksdagslista skrev hon en märklig krönika i Corren där hon tackade för förtroendet. Carlsson vill att Östergötland ska vara ett framgångslän, men i krönikan talar hon bara om vad andra ska göra. Samtidigt sitter Carlsson i Sveriges regering sedan tre år och hade som minister kunnat göra något åt två av de viktigaste frågorna för framgångslänet Östergötland: ostlänken och nya regioner.

Här är regeringens resultat magert och Carlsson nämner ingen av dessa viktiga frågor med ett ord i sin krönika. Anna Larsson och jag skriver en replik i Corren.

Andra bloggar om Östergötland, Gunilla Carlsson och politik

Östgötabuffé

Morgan Eklunds statusuppdateringar på Facebook upplyser mig om två saker. Dels att Östsam firat sin 10-årsdag och dels att det bjöds på en liten buffé med östgötsk mat vid tillställningen. Jag skulle ha kunnat skriva en seriös bloggpost om det politiska misslyckandet i att ett provisorium som Östsam snart lever vidare som tonåring, trots Ansvarskommitténs grundliga arbete.

Istället – och det tyder kanske på dåligt omdöme i dessa tider då det uppmärksammas att vissa politiker lättvindigt låter sig lockas av bjudningar – kan jag inte låta bli att publicera en liten betraktelse jag skrev då Östsams födelse firades för 10 år sedan.

Det var inte speciellt många SSU:are som bevittnade fredagens historiska ögonblick, då Östsam föddes. Det är två saker som blev behållningen av dagen. För det första den borgerliga splittringen som ledde till att Anders Senestad (m) inte valdes till vice ordförande, för det andra den Östgötabuffé som serverades.

Buffén visade sig i och för sig vara en snålt tilltagen tallrik som inte riktigt tillfredsställde en studentmage. Det som fanns på tallriken gav dock intressanta inblickar i Östergötlands olika delar och tjänar som en ovärderlig hjälp för oss som funderar på var vi ska bo då vi blivit stora.

Boxholm serverade syrade grönsaker från ett företag med det passande namnet Tistelvind. Sura morötter lär inte göra någon människa glad…

Finspångs specialitet sägs vara färska örter. Den torkade, halvgamla brännässla vi serverades tyder snarast på att det är fattigt uppe i skogarna.

Kinda går däremot stärkt ur jämförelsen med övriga östgötakommuner. Det bjöds på paté med lingonsås och problemet var mest att den tog slut alldeles för fort.

Linköping var – måste jag skamset erkänna – en besvikelse. Miniförpackningar av Plopp och Kexchoklad är inte vad jag förväntar mig från denna socialistiska högborg. Tänk istället vad man skulle kunna ha gjort: alla McDonalds hamburgare görs ju här!

Mjölby stod för tallrikens potatissallad. Bland tallrikens alla mer eller mindre märkliga rätter vad det skönt att någon stod för basnäringen. Det är ju också det Mjölby gör.

Motala lyckades också positionerna sig på ett utmärkt sätt. Vad passar bättre än att denna kommun står för drycken till festen?

Norrköping bjöd på rökt kalkon. Det förvånade en av deltagarna som sa att kalkon inte är någon man förknippar med Norrköping. ”Jo” svarade någon annan omedelbart…

Söderköping stod för tallrikens utmaning genom att servera rundrökt ål. Eftersom vi bara fick en gaffel att äta med var det svårt att få i sig någon, men då en nämndordförande från Linköping visade vägen genom att ta den med händerna blev det lättare.

Martin Tollén, från kommunen med choklad

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Östergötland

Flygplatssamarbete

Under sommaren har det varit en del bråkiga stridigheter – främst mellan moderaterna i Norrköping och i Linköping – om länets flygplatser. Eftersom jag är anställd av det privata och börsnoterade företag som bland annat äger och driver den ena flygplatsen tänker jag inte ge mig in i den politiska debatten i den här frågan.

Däremot tycker jag det är tråkigt när ledande politiker försöker få interna poänger i dessa nomineringstider genom att undergräva regionsamarbetet och genom att misstänkliggöra sina grannar.

Just därför blev jag glad när jag surfade runt på några av länets politiska bloggar och lästa vad Inge Jacobsson i Finspång skrev. Det är möjligt – till och med troligt, moderat som han är – att Inge och jag ofta tycker olika. Hans slutsats kan dock även jag skriva under på: ”framtidens vinnande koncept är mera samarbete inom vår region”

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Östergötland och moderaterna

Allvarlig revisionskritik

Den borgerliga majoritetens misshushållning av landstinget under 2007 har lett till att revisionen riktar - för vårt landsting unikt hård - kritik mot landstingsstyrelsen. Utvecklingen så här långt under 2008 visar på en ännu värre situation och fortsatt borgerlig oförmåga att göra någonting åt den.

Det är inte bara i landstingsstyrelsen där majoriteten inte håller måttet. Hälso- och sjukvårdsnämndnen har tvingats avbryta flera upphandlingar. För närsjukvården i Finspång äventyras det personalövertagande som det finns politisk enighet om genom att majoriteten drev igenom ett beslut som det var uppenbart att länsrätten skulle stoppa. Samtidigt genomförs en upphandling av delar av lasarettet i Motala vars komplexitet överstiger majoritetens förmåga och om den verkställs får besvärliga konsekvenser, inte bara för sjukvården i Motala utan för sjukvården i hela Östergötland.

Det finns alltså risk för att revisorernas granskning av 2008 kommer att innehålla mer kritik. Och det är inte det värsta, för under tiden fortsätter ekonomin att försämras och många förbättringsmöjligheter förslösas.

Min vän Anna bloggar emellanåt också om läget i landstinget.

Sjuksköterskornas löner

När Vrinnevilistan gjorde entré i landstingspolitiken i Östergötland var det säkert en och annan som tänkte sig att personalens behov skulle lyftas fram bättre. På väg till landstingsfullmäktiges sammanträde igår möttes vi av sjuksköterskor som demonstrerade för högre lön. Vrinnevilistans landstingsråd Lasse Pettersson fick en fråga:

Corren-tv:s journalist: "Det är väldigt stor skillnad mellan sjuksköterskor och läkare. Är den rimlig?"

Låååååång tystnad.

Lasse Pettersson: "Det vill jag nog helst inte svara på, utan det är ju mycket hur fackföreningar förmår agera och mycket historik och ser man internationellt är svenska läkare lågt betalda. Det är därför vi har så svårt att behålla dem i Sverige också."

Behöver det påpekas att Lasse Pettersson från Vrinnevilistan är läkare?