Dags bilda egen region

Östergötland är ett län som underpresterar trots goda förutsättningar. Sysselsättningen och tillväxten är lägre än vad den skulle kunna vara. Trots universitetet och två stora städer söker sig allt för många högutbildade härifrån. Östergötland skulle kunna prestera bättre.

Regionfrågan har utretts länge och diskuterats ännu längre. När Ansvarskommittén presterade sitt betänkande 2007 föreslog de regioner som var både större än nuvarande län och starkare på statsmaktens bekostnad. Det skulle skapas ordning i den regionala röran både för direktvalda regionala organ och för statliga myndigheter.

I Östergötland välkomnades förslagen. Politiker från alla läger var ense om hur vi ville gå vidare: en region bör bildas där Östergötland ingår i en större geografi än nuvarande länet. En sådan region löser inte alla de problem Östergötland har, men det kan bidra till att undanröja hinder.

Samtidigt illustrerar regionfrågan i sig politikernas tillkortakommanden, både på regional nivå och i regeringen. Trots en närmast total enighet från remissinstanserna och en regional viljeinriktning. Jag är medveten att jag som landstingsledamot är en av dessa politiker, men overksam tystad från min sida är inget konstruktivt bidrag i det kritiska skede som regionfrågan nu befinner sig i.

Redan när frågan diskuterades under förra mandatperioden fanns fyra olika alternativ:
1. Bilda en större region tillsammans med våra grannlän
2. Låt en Östgötsk region ersätta landstinget och Östsams
3. Låt landstinget och länsstyrelsen ta tillbaka sina frågor från Östsam som då kan läggas ner
4. Fortsätt som idag, med dubbla – ibland tredubbla – strukturer bestående av landstinget, Östsam och länsstyrelsen.

Under 2008 föll alternativet att bilda en större region i samband med valet 2010. Från socialdemokratiskt håll föreslog vi att Östergötland som en interimslösning skulle förbereda sig för det näst bästa alternativet: att bilda region på egen hand. Tyvärr röstades det förslaget ner i landstingsfullmäktige.

I värsta fall trodde vi då att en större region skulle bildas i samband med valet 2014. Nu har fyra år gått sedan vårt socialdemokratiska förslag röstades ner. Vi riskerar att fortfarande stå kvar på samma ställe som vi gjorde då.

Östergötland missar alldeles för många chanser och tiden håller på att rinna ut. Vi kan inte fortsätta som idag i väntan på den perfekta lösningen utan under tiden välja den bästa lösningen som är möjlig att få. Det är en region som ersätter landstinget och regionförbundet Östsam och som gör att makten över utvecklingsfrågor behålls i regionen istället för att flytta tillbaka till tjänstemän på statliga myndigheter.

(Denna artikel är publicerad i Corren men finns inte tillgänglig på Correns hemsida)

Östgötabuffé

Morgan Eklunds statusuppdateringar på Facebook upplyser mig om två saker. Dels att Östsam firat sin 10-årsdag och dels att det bjöds på en liten buffé med östgötsk mat vid tillställningen. Jag skulle ha kunnat skriva en seriös bloggpost om det politiska misslyckandet i att ett provisorium som Östsam snart lever vidare som tonåring, trots Ansvarskommitténs grundliga arbete.

Istället – och det tyder kanske på dåligt omdöme i dessa tider då det uppmärksammas att vissa politiker lättvindigt låter sig lockas av bjudningar – kan jag inte låta bli att publicera en liten betraktelse jag skrev då Östsams födelse firades för 10 år sedan.

Det var inte speciellt många SSU:are som bevittnade fredagens historiska ögonblick, då Östsam föddes. Det är två saker som blev behållningen av dagen. För det första den borgerliga splittringen som ledde till att Anders Senestad (m) inte valdes till vice ordförande, för det andra den Östgötabuffé som serverades.

Buffén visade sig i och för sig vara en snålt tilltagen tallrik som inte riktigt tillfredsställde en studentmage. Det som fanns på tallriken gav dock intressanta inblickar i Östergötlands olika delar och tjänar som en ovärderlig hjälp för oss som funderar på var vi ska bo då vi blivit stora.

Boxholm serverade syrade grönsaker från ett företag med det passande namnet Tistelvind. Sura morötter lär inte göra någon människa glad…

Finspångs specialitet sägs vara färska örter. Den torkade, halvgamla brännässla vi serverades tyder snarast på att det är fattigt uppe i skogarna.

Kinda går däremot stärkt ur jämförelsen med övriga östgötakommuner. Det bjöds på paté med lingonsås och problemet var mest att den tog slut alldeles för fort.

Linköping var – måste jag skamset erkänna – en besvikelse. Miniförpackningar av Plopp och Kexchoklad är inte vad jag förväntar mig från denna socialistiska högborg. Tänk istället vad man skulle kunna ha gjort: alla McDonalds hamburgare görs ju här!

Mjölby stod för tallrikens potatissallad. Bland tallrikens alla mer eller mindre märkliga rätter vad det skönt att någon stod för basnäringen. Det är ju också det Mjölby gör.

Motala lyckades också positionerna sig på ett utmärkt sätt. Vad passar bättre än att denna kommun står för drycken till festen?

Norrköping bjöd på rökt kalkon. Det förvånade en av deltagarna som sa att kalkon inte är någon man förknippar med Norrköping. ”Jo” svarade någon annan omedelbart…

Söderköping stod för tallrikens utmaning genom att servera rundrökt ål. Eftersom vi bara fick en gaffel att äta med var det svårt att få i sig någon, men då en nämndordförande från Linköping visade vägen genom att ta den med händerna blev det lättare.

Martin Tollén, från kommunen med choklad

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Östergötland