Dags bilda egen region

Östergötland är ett län som underpresterar trots goda förutsättningar. Sysselsättningen och tillväxten är lägre än vad den skulle kunna vara. Trots universitetet och två stora städer söker sig allt för många högutbildade härifrån. Östergötland skulle kunna prestera bättre.

Regionfrågan har utretts länge och diskuterats ännu längre. När Ansvarskommittén presterade sitt betänkande 2007 föreslog de regioner som var både större än nuvarande län och starkare på statsmaktens bekostnad. Det skulle skapas ordning i den regionala röran både för direktvalda regionala organ och för statliga myndigheter.

I Östergötland välkomnades förslagen. Politiker från alla läger var ense om hur vi ville gå vidare: en region bör bildas där Östergötland ingår i en större geografi än nuvarande länet. En sådan region löser inte alla de problem Östergötland har, men det kan bidra till att undanröja hinder.

Samtidigt illustrerar regionfrågan i sig politikernas tillkortakommanden, både på regional nivå och i regeringen. Trots en närmast total enighet från remissinstanserna och en regional viljeinriktning. Jag är medveten att jag som landstingsledamot är en av dessa politiker, men overksam tystad från min sida är inget konstruktivt bidrag i det kritiska skede som regionfrågan nu befinner sig i.

Redan när frågan diskuterades under förra mandatperioden fanns fyra olika alternativ:
1. Bilda en större region tillsammans med våra grannlän
2. Låt en Östgötsk region ersätta landstinget och Östsams
3. Låt landstinget och länsstyrelsen ta tillbaka sina frågor från Östsam som då kan läggas ner
4. Fortsätt som idag, med dubbla – ibland tredubbla – strukturer bestående av landstinget, Östsam och länsstyrelsen.

Under 2008 föll alternativet att bilda en större region i samband med valet 2010. Från socialdemokratiskt håll föreslog vi att Östergötland som en interimslösning skulle förbereda sig för det näst bästa alternativet: att bilda region på egen hand. Tyvärr röstades det förslaget ner i landstingsfullmäktige.

I värsta fall trodde vi då att en större region skulle bildas i samband med valet 2014. Nu har fyra år gått sedan vårt socialdemokratiska förslag röstades ner. Vi riskerar att fortfarande stå kvar på samma ställe som vi gjorde då.

Östergötland missar alldeles för många chanser och tiden håller på att rinna ut. Vi kan inte fortsätta som idag i väntan på den perfekta lösningen utan under tiden välja den bästa lösningen som är möjlig att få. Det är en region som ersätter landstinget och regionförbundet Östsam och som gör att makten över utvecklingsfrågor behålls i regionen istället för att flytta tillbaka till tjänstemän på statliga myndigheter.

(Denna artikel är publicerad i Corren men finns inte tillgänglig på Correns hemsida)

Bygga och riva regioner

2008 pendlade 1598 norrköpingsbor varje dag till Stockholm, Nyköping och Katrineholm. Det är mindre än hälften av det antal norrköpingsbor som pendlade till Linköping (6421) - övriga Östergötland oräknat. Att så många pendlar till Stockholm gör att det i ett utspel igår hotades med att Norrköping borde bilda region med Sörmland istället för att följa övriga Östergötland ifall Östergötland och Sörmland inte bildar län ihop.

Jag förstår inte logiken, men tror å andra sidan att pendlare kommer att fortsätta pendla från platsen de vill bo till jobbet de vill ha oavsett var nya länsgränser hamnar. Däremot tror jag att hälso- och sjukvårdens struktur påverkas mer av hur politiken organiserar sig och därför tycker jag att vi ska fundera på sjukvårdens behov när vi skapar regioner.

Universum kretsar kring länen

På TV har vi kunnat se Tom Ahlandhs dokumentär och Facit och Åtvidabergs FF. I en artikel i DN idag liknar ansvarkommitténs ordförande – tillika världens bästa landshövding – Mats Svegfors dagens län vid Facit; en ärevördig institution som blir ifrånsprungen av utvecklingen.

Svegfors artikel står i bjärt konstrast mot den text den östgötska landshövdingen Björn Eriksson lyckades prestera i Östgöta Correspondenten för några dagar sedan. Enligt Eriksson verkar de befintliga länen vara ett axiom som ska vara för evigt utan att dess existens ens behöver motiveras. De statliga myndigheterna bör organisera sin verksamhet i regioner men länsstyrelserna ska finnas kvar i sina län – och landshövdingarna ska fortsätta bo i sina slott – som om ingenting har hänt, är Erikssons inte helt kontinenta slutsats.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Ansvarskommitten, Östergötland, län och landshövdingar