måndag, oktober 23, 2006

President Obama?

Barack Obama berättade igår att han överväger att försöka bli demokraternas presidentkandidat. När guvernör Warner för några veckor sedan meddelade att inte han skulle kandidera kommenterade jag:
Det som på nytt kan ändra förutsättningarna är kanske inte i första hand något mer avhopp utan ett påhopp. Om före detta vicepresidenten Al Gore eller den mycket populära Barack Obama bestämmer sig för att kandidera kommer alla andra kandidaters planer att ställas på huvudet.

Nu verkar som sagt huvudställandet vara på gång. Obama säger att han ska bestämma sig efter kongressvalet 7 november. Han skulle bli en formidabel kandidat och skulle bli favorit till demokraternas nominering vid sidan av Hillary Clinton. Intervjun med Barack Obama på Meet the Press kan du hitta på NBC:s hemsida.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, USA-valet 2008, Barack Obama och politik

söndag, oktober 22, 2006

Det amerikanska mellanårsvalet

Om en vecka reser jag – som jag tidigare meddelat – till USA för att delta i valkampanjen inför det amerikanska mellanårsvalet. Jag har fått en del frågor om det valet och önskemål om att jag ska beskriva vad valet handlar om. I detta arbete har jag bett Peter Harrell om hjälp. Nedanstående text är resultatet av ett samarbete mellan Peter och mig där han publicerat texten på engelska på sin blogg medan jag publicerar den på svenska här.

“Midterm election” – mellanårsval – kallas valet som hålls i USA mellan presidentval, i november under det andra året av presidentens mandatperiod. I mellanårsvalet tillsätts samtliga 435 ledamöter i Representanthuset (som har tvååriga mandatperioder) och en tredjedel av de 100 senatorerna (som har sexåriga mandatperioder). För närvarande har demokraterna 45 senatorer (inklusive den oberoende Jim Jeffords från Vermont som oftast röstar med demokraterna) att jämföra med republikanernas 55. I representanthuset har demokraterna 202 platser (inklusive en oberoende) och republikanerna 230. Tre valkretsar i representanthuset saknar för närvarande representation eftersom deras ledamöter avgått och ännu inte ersatts.

Oberoende analytiker som Peter Harrells tidigare arbetsgivare, www.cqpolitics.com, förutspår att demokraterna har mer än 50 procents chans att vinna de 16 mandat de behöver för att ta kontrollen över Representanthuset, och att de har en ökande möjlighet att ta de sex mandat de behöver för att ta kontrollen över Senaten. Demokraterna behöver ta sex mandat för att kontrollen i Senaten eftersom ett oavgjort resultat avgörs av vicepresident Dick Cheney som kommer att stödja det republikanska förslaget.

Republikanerna hämmas av en rad faktorer. Den första är strukturell: den sittande presidents parti förlorar nästan alltid platser under presidentens sjätte år – faktum är att när demokraterna 1998 ökade sina platser under Bill Clintons sjätte år, var det första gången i historien som presidentens parti gjorde det. Statsvetare hävdar att presidentens parti förlorar platser eftersom väljarna ”tröttnar”; efter sex år med en president söker väljare nästan alltid någon sorts förändring.

Men det här året utvecklas särskilt illa för republikanerna på grund av kriget i Irak, vilket har blivit väldigt impopulärt bland många amerikaner och på grund av en rad skandaler – inklusive korruption, illegal kampanjfinansiering, åtminstone två sexskandaler – som har förstört karriärerna för individuella republikanska ledamöter i Representanthuset medan de fläckat det republikanska partiets rykte. Skandaler tenderar att bli lika avgörande i amerikanska val som politiska sakfrågor. Till exempel, när republikanerna 1994 vann kontrollen för både Representanthuset och Senaten berodde framgången delvis på väljarnas missnöje med the House banking scandal i vilken det visade sig att ett stort antal kongressledamöter, de flesta demokrater, regelmässigt skrev checkar på större belopp än vad de hade på sina konton, och the House post office scandal i vilken flera kongressledamöter samverkade med direktören för kongressens postkontor för att tvätta svarta pengar.

Under ett år som detta, när demokraterna kan vinna kontrollen i både Representanthuset och Senaten, är det viktigt att komma ihåg att en överväldigande majoritet av de sittande ledamöterna kommer att återvända till sina platser nästa år. I Senaten berörs inte två tredjedelar av ledamöterna av valet, och analytiker menar att hälften av dem som är uppe för omval detta år endast möter ett symboliskt motstånd. I Representanthuset är kanske 340 platser, eller närapå 80 procent, ”säkra” för det sittande partiet – vilket betyder att det utmanande partiet inte har någon realistisk möjlighet att erövra platsen.

Detta överflöd av säkra platser, även under ett jämt politiskt år, beror på en rad faktorer, inklusive att den sittande ledamoten generellt är populär i sin valkrets, det finansiella övertaget den sittande ledamoten har, koncentrationen av etniska minoriteter till vissa områden och kanske mest fördärvligt, den amerikanska vanan att använda ”gerrymandering” då valkretsar skapas. I USA väljs två senatorer från varje stat och väljarna i hela staten röstar i senatsvalet. Kongressledamöter (ledamöter i Representanthuset) väljs av väljare som bor i ett geografiskt avgränsat distrikt i staten och det är det politiska styret i den enskilda staten som bestämmer hur distrikten ska se ut. Det ger staten stor handlingsfrihet att skapa representanthusdistrikt där många väljare är medlemmar i det ena partiet. Även om demokrater kan vinna i distrikt som skapats för republikaner och vice versa har det utmanande partiet i ett manipulerat – gerrymandered – distrikt en märkbart svår uppgift.

Valdeltagandet i amerikanska val är relativt lågt. Bara 60 procent av de röstberättigade röstade i presidentvalet 2004 och bara 40 procent av de röstberättigade deltog i valet 2002, det senaste valet det inte var något presidentval. I det svenska riksdagsvalet 2006 var valdeltagandet 82 procent.

Det finns en rad rimliga förklaringar till det låga valdeltagandet, inklusive det faktum att de flesta amerikaner är på sina arbeten på valdagen, vilken alltid inträffar första tisdagen efter första måndagen i november. Många väljare ogillar också både de ledande partierna eller ser inga avgörande skillnader mellan dem. Men en av de viktigaste, men ofta förbisedd, orsakerna till det låga valdeltagandet är att amerikaner måste registrera sig för att få rösta, ofta minst en vecka före valdagen. Registreringen är inte särskilt svår att genomföra: i de flesta staterna krävs det att du fyller i en blankett och mejlar det till den lokala myndigheten. Men det krävs att väljaren kommer ihåg att registrera sig en vecka eller mer före valdagen och de måste ta sig tiden att hitta en registreringsblankett, fylla i den och skicka in den.

Till skillnad från i många europeiska stater gör den amerikanska regeringen nästan ingenting för att få väljare att registrera sig. Istället genomförs registreringskampanjer av oberoende medborgarrättsgrupper eller av partierna själva. Dessa kampanjer lider av finansiella begränsningar och lyckas inte nå alla röstberättigade. Det finns en del exempel på att om det blir lättare att registrera sig så påverkar det valresultatet. I guvernörsvalet i Minnesota 1998 låg Jesse Ventura efter i de flesta opinionsundersökningarna precis före valdagen, men han vann valet till stor del på grund av att den staten tillät väljare att registrera sig på själva valdagen och Ventura lockade stora skaror av nya väljare. Opinionsundersökningarna var felvisande eftersom de ofta endast frågar registrerade väljare.

Vad skulle det innebära om demokraterna får en majoritet av platserna i Representanthuset eller Senaten? För det första blir det svårare för president Bush att få igenom nya lagar eftersom både Representanthuset och Senaten måste godkänna nya lagar. För det andra kommer troligtvis demokraterna att tvinga fram omröstningar om några väldigt populära lagförslag, som en höjning av den amerikanska minimilönen (vilken för tillfället endast är $5,15 per timme – ungefär 37 kronor), och kanske också rösta om att tvinga Bush att upprätta en tidtabell för tillbakadragande av de amerikanska trupperna från Irak. Dessa beslut skulle troligtvis inte komma att genomföras eftersom Bush säkerligen skulle lägga in sitt veto mot dem, men bara genom att rösta om frågorna så ökar trycket på Bush att ta sig an problemen. För det tredje kan demokraterna inleda undersökningar om en rad frågor gällande Bushs hantering av kriget i Irak – i USA har kongressen rätt att kräva ut regeringsdokument och kongressen kan kalla regeringstjänstemän till förhör. Republikanerna har generellt undvikit att undersöka Bush-administrationen, trots att de inledde en rad undersökningar mot Bill Clinton då han var president. Även om Bush-administrationen vägrar att göra uppgifter tillgängliga för kongressen, vilket den har en begränsad befogenhet att göra, kommer mediabevakningen av förhör i Representanthuset eller Senaten att ge demokraterna en möjlighet att visa sitt missnöje med hur Bush hanterar kriget.

Naturligtvis, om demokraterna endast får majoritet i en kammare uppstår troligtvis ett politiskt dödläge, där den demokratiskt kontrollerade och den republikanskt kontrollerade kammaren vägrar att enas om lagstiftning. Det är i stort sett vad som inträffade 2001 och 2002 när demokraterna kontrollerade Senaten och republikanerna kontrollerade Representanthuset. I så fall kommer det troligtvis att dröja till efter presidentvalet 2008 innan USA kan se några större lagförslag gå igenom.

Någonting som också är viktigt men som diskuteras mer sällan är valen till delstatsuppdrag. I stort sett samtliga delstater efterliknar den federala nivån, med en guvernör och två lagstiftande kamrar. Medlemmar i nästan alla delstaters lagstiftande församlingar ska väljas om i år och det är också 36 av USA:s 50 guvernörer. Delstatsförsamlingarna i USA tenderar att ägna sig åt lokala frågor som kommunikationer, polisen och skolor, men de kan också besluta om viktiga sociala frågor som abort och homoäktenskap. Det svårt att säga hur det kommer att gå i de lokala valen eftersom väldigt få opinionsunderökningar har genomförts i dem, men det verkar som om demokraterna kommer att vinna flera guvernörsposter som idag innehas av republikaner, inklusive New York och Massachusetts.


Peter Harrell studerar andra året på Yale Law School och är bland annat vice ordförande för Yale Law Democrats. Harrell har tidigare arbetat som politisk reporter för Congressional Quarterly och har medverkat som kommentator på nationella radio- och tv-program. Ovanstående text har även publicerats på Peter Harrells egen blogg

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA och politik

Etiketter:

lördag, oktober 21, 2006

Svarslöst vårdprogram

I veckan presenterade de borgerliga partierna och det lokala missnöjespartiet Vrinnevilistan sitt samverkansprogram för den kommande mandatperioden. Vrinnevilistan har gått till val på att Vrinnevisjukhuset ska återupprättas som ”fullvärdigt” sjukhus. Så har det låtit från en del borgerliga partier i Norrköping också, samtidigt som de i andra delar av länet sagt sig vilja värna vården i just den länsdelen. Särskilt tydligt har det varit i Motala där en förkämpe för Motala lasarett kryssats in i landstinget och nu blivit folkpartistisk gruppledare. Det problemet som ligger inbyggt i koalitionen är att Vrinnevilistan vill gynna ”sitt” sjukhus på bekostnad av verksamheten i övriga landstinget.

Samverkansprogrammet har därför varit efterlängtad en efterlängtad fingervisning av hur så motstridiga intressen kompromissats ihop. Svaret på frågan blev – ingenting!

Eller rättare sagt, dokumentet visar att de har stora svårigheter att komma överens. Det ges inga besked i de svåra frågorna. De skjuts på framtiden i en from förhoppning att frågorna där de är oense på något sätt ska lösa sig själva.

Det enda klara beskedet är att profileringen av sjukhusen försvinner. Det kommer att ge en sämre vård till högre kostnad.

På längre sikt hotar det lasarettet i Motala. På ännu längre sikt kan det vara ett hot både mot vårdkvaliteten i Norrköping och på Universitetssjukhuset i Linköping.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Östergötland, sjukvård och politik

fredag, oktober 20, 2006

Amerikabilder

Min kära syster har lagt upp lite bilder från familjens senaste amerikaresa på sin fotoblogg. De flesta bilderna är på sådant som intresserar henne… Hon var där 3-20 augusti. Själv anlände jag 10 augusti, men som jag tidigare meddelat så kommer jag snart att kompensera mig för de förlorade dagarna.

Min syster har redan tidigare skrivit en imponerande redogörelse för vad hon sysslade med då hon var där.

tisdag, oktober 17, 2006

Att våga förändra sjukvården

Inom sjukvården är det ofta svårt att genomföra förändringar. Samtidigt är det lika ofta nödvändigt att kunna genomföra långsiktiga – ibland impopulära – förändringar. Den medicinsk-tekniska utvecklingen är enorm och i takt med detta ökar sjukvårdens möjligheter att förebygga, lindra och bota. Samtidigt ändras ohälsan och människors behov. I takt med detta måste hela tiden sjukvården kunna anpassa sig för att bättre möta behoven och för att på bästa sätt kunna utnyttja de möjligheter som sjukvårdens utveckling innebär.

Men det är som sagt svårt och vissa landsting har vågat mer än andra. Min farmor berättade när jag träffade henne senast om en äldre släkting i ett annat landsting. Där är vården och omsorgen om äldre med många sjukdomar undermålig. Resurserna räcker inte till. Samtidigt har det landstinget under många mandatperioder avstått från några större strukturella förändringar. Alla sjukvård bedrivs överallt. Varje läkare får behandla få patienter och får då svårt att upprätthålla och utveckla sin kompetens. Ny kunskap sprider sig allt för långsamt. Resurser i form av personal och utrustning kan inte användas så effektivt som det hade varit möjligt. Om det som kan koncentreras görs på färre ställen kan resurser frigöras för att möta andra behov. Men politikerna i detta landsting har inte vågat utmana intressen som alltid är mer nöjda med det som är.

Min farmors hemlandsting Jönköping har valt en annan väg. Där har landstingsmajoriteten – fram till detta val en stabil majoritet bestående av socialdemokrater och centerpartister – klarat av att driva en långsiktig politik. Samma sak har vi försökt göra i Östergötland. Under den senaste mandatperioden genomförde vi socialdemokrater strukturförändringar som rustat den östgötska sjukvården för framtiden. Våra sjukhus har profilerats för att ge bättre sjukvård och lägre kostnader.

Tyvärr kan jag inte komma på något exempel där långsiktigt riktiga strukturförändringar genomförts utan att den majoritet som genomfört dem straffats i följande val. Så skedde också i Östergötland där socialdemokraterna gjorde ett mycket dåligt landstingsval – i delar av Östergötland var det till och med ett katastrofval.

Är lärdomen av det att anpassningar av sjukvården ska undvikas? Ska problemen skjutas på framtiden för att på så sätt rädda en valvinst i nästkommande val?

Jag tror inte det. En sådan strutspolitik leder bara till att förlusten kommer i näst-nästa val istället, då väljarna tröttnat på att den egna vården är sämre än den som kan erbjudas i landstinget. Ibland kan det vara rätt att göra det som är riktigt även om det är impopulärt.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om valet 2006, Jönköping, Östergötland, sjukvård, valanalys och politik

måndag, oktober 16, 2006

Johan Forsell - att lita på?

Så har regeringen tappat sin andra minister. Cecilia Stegö-Chilò avgår sedan kritiken mot hennes tv-licensskolkande blivit allt för hård.

Nu är inte hon den enda ledande moderaten som gjort sig skyldig till det. En sådan är exempelvis migrationsministern Tobias Billström. Samma nonchalans mot lagar och regler visar också Fredrik Reinfeldts egen stabschef Johan Forsell. Han verkar tycka sig ha rätt att bryta mot regler han inte gillar.

Det är samma stabschef som för ett år sedan på sin blogg stolt konstaterade att förbundet där han själv är ordförande beslutat om ”ett avskaffande av lagarna om insiderlagstiftning [sic!] och hets mot folkgrupp”.

Någon med bevisad ovilja att följa regler han ogillar vill att insiderlagstiftningen ska avskaffas. Och honom har Fredrik Reinfeldt satt på en position där han kommer i befattning med en massa känslig information.

Johan Forsells egen förklaring är att han inte tänkt på att han behövde betala tv-licens. Johan, du tänkte inte på att du var tvungen att betala tv-licens. Samtidigt kampanjade du mot det orättfärdiga i att du är tvingad att betala tv-avgift. Lysande. Om detta är kompetensen som krävs för att jobba som stabschef i en borgerlig regering förstår jag varför det brukar gå som det går för borgerliga regeringar!

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om regeringen, fusk, tv-licens, Cecilia Stegö-Chilò, Tobias Billström, Johan Forsell, Fredrik Reinfeldt och politik

söndag, oktober 15, 2006

Mid term election

Det är roligare att vinna val än att förlora val. Därför åker jag till USA om två veckor för att hjälpa demokraterna att återta kontrollen över kongressen. Om jag dessutom kan få lite mer kunskap om hur valkampanjer kan bedrivas så är det bara bra.

Sista veckan före kongressvalet 7 november kommer jag att vara i Denver, Colorado. Jag kommer i senare inlägg på min blogg att presentera de kandidater vars kampanjer jag ska försöka att följa. Jag kommer också att publicera en introduktion till det amerikanska mellanårsvalet som jag skriver tillsammans med min kusin Peter Harrell. Peter är vice ordförande för Yale Law Democrats och tidigare politisk reporter på Congressional Quarterly. Jag har lagt till en länk till Peters Harrell blog. Dagliga uppdateringar av opinionsundersökningar som görs inför valet till Senaten och Representanthuset hittar ni på electoral-vote.com som jag länkar till genom banners i marginalen. Som jag nämnt flera gånger tidigare är Washington Posts blogg The Fix en utmärkt kunskapskälla för alla oss som vill få lättillgängliga analyser av amerikansk politik.

När jag besökte USA i somras fick jag hjälp av Aktuellt i Politikens chefredaktör Eric Sundström att komma i kontakt med representanter för Democratic Leadership Council där Eric arbetat under ett halvår. Med DLC:s hjälp har jag sedan fått kontakt med kampanjerna i Colorado. Det finns sedan tidigare samarbete på olika nivåer mellan socialdemokraterna och demokraterna, medan svenska moderater och kristdemokrater har mer gemensamt med Bush och republikanerna.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA och politik

Etiketter:

Fastighetsskatten

Fastighetsskatten är en skatt som det inte går att fuska med och som inte ens Maria Borelius kan smita från genom exempelvis betala svart. Det ställer ”nya” moderaternas krav på avskaffad fastighetsskatt i en annan dager…

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Maria Borelius, fastighetsskatt, fusk och politik

lördag, oktober 14, 2006

Maria Borelius och nya moderaterna - långt från allmänna värderingar

Så insåg slutligen Maria Borelius att hon omöjligen kan stanna kvar som statsråd efter bland annat de avslöjande som gjorts på bloggen Magnus tankar. Det kan noteras att hennes chef, statsminister Fredrik Reinfeldt, inte själv hade omdöme att uppmana henne att avgå.

På ett ytligt plan har avgången orsakats av att Borelius använt svart arbetskraft och inte betalat tv-licens. På ett djupare plan har affärerna visat att Maria Borelius befinner sig långt från de allmänna värderingarna som finns i Sverige och det har bidragit till att affärerna fått sådana proportioner att Borelius inte kan sitta kvar. Det handlar alltså inte om vad Maria Borelius gjorde och inte gjorde på 90-talet utan om vilka värderingar hon har idag.Maria Borelius betalade inte bara barnflickor svart lön. Barnflickan har också berättat om taxikostnader som fick belasta Maria Borelius företag för att hon på så sätt skulle kunna göra avdrag för kostnaderna och smita från ytterligare lite skatt. Borelius hade också filippinska hushållerskor som fick halva lönen jämfört med den svenska barnflickan. På sin hemsida titulerar sig Maria Borelius ”medmänniska”. Nu har vi fått en spännande inblick i vad som är medmänsklighet för en ”ny” moderat.

Maria Borelius har struntat i att anmäla aktieförsäljningar enligt de krav som ställs i insiderlagen.

Med Ulf Adelsohns egna ord har Maria Borelius ”trixat” för att undkomma skatt. Hennes bostäder i Falsterbo och Cannes ägs formellt av brevlådeföretag i skatteparadis. Konstruktionen kan användas för att smita från skatt men också för att dölja egna svarta inkomster.

Det nya arbetarpartiet? Pyttsan!

Frågan är hur länge kulturminister Celia Stegö-Chilò kan stanna kvar efter sin ovilja att betala tv-licens. Och om hon får lämna regeringen på grund av det, kan Reinfeldt i så fall behålla andra moderater som gjort sig skyldiga till samma sak, som stabschefen Johan Foresell, partisekreteraren Per Schlingman och tunga riksdagsledamöter som socialförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén?

Bilden på Maria Borelius kommer från Regeringens hemsida

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om valet 2006, regeringen, samhälle, valanalys, Maria Borelius och politik

fredag, oktober 13, 2006

Magnus tankar avslöjar

UPPDATERAD Sveriges kanske just nu bästa blogg är Magnus tankar där Magnus Ljungkvist skriver med en journalistisk kvalitet som överträffar de flesta journalisternas. Jonas Morian på bloggen PromeMorian drar paralleller till den amerikanska bloggen Drudge Report men en skillnad är att Magnus tankar har tydligare källhänvisningar och ägnar sig mindre åt insinueringar

Det var på Magnus tankar vi först kunde läsa hur ihåligt det var då Maria Borelius förklarade att hon inte ”haft råd” att betala skatt. Magnus var nämligen den förste som undersökte vad hon faktiskt tjänat. Dagen efter ”avslöjade” Expressen samma sak.

Magnus publicerade också igår uppgifter om den 10-miljonersvilla som Maria Borelius hyr av ett företag på ett skatteparadis. Idag snor kvällspressen uppgifterna från Magnus tankar.

Nu väntar vi på att i etablerade medier få läsa om Carl Bildts utpressning av journalistkåren och Edward Unsgaards – bristfällande – granskning av sin blivande arbetsgivare.

Om du läser Magnus tankar idag får du reda på vad tidningarna kommer att skriva imorgon!

***

Äntligen har ett traditionellt media gett Magnus lite av det erkännande han förtjänar. Aftonbladet presenterar honom som Bloggaren som fällde Borelius

torsdag, oktober 12, 2006

Inte President Warner

Ett avhopp har ändrat förutsättningarna i kampen om att bli demokraternas presidentkandidat 2008. Mark Warner, tidigare guvernör för Virginia, meddelade idag att han inte kommer att kandidera. I en tidigare artikel har jag nämnt honom som en av de ledande alternativen till Hillary Clinton.

Washington Posts blogg The Fix menar att avhoppet naturligtvis gynnar Clinton som slipper sin kanske farligaste konkurrent. Samtidigt ger det utrymme för kandidater som stått i skuggan av Warner och som delvis varit i behov av samma stöd, främst Evan Bayh och John Edwards.

Ännu så länge har ingen ledande demokratisk politiker officiellt sagt sig kandidera, även om allt tyder på att Hillary Clinton, John Kerry, John Edwards och Evan Bayh förbereder kandidaturer och kommer att lämna besked efter det amerikanska kongressvalet i november. Det som på nytt kan ändra förutsättningarna är kanske inte i första hand något mer avhopp utan ett påhopp. Om före detta vicepresidenten Al Gore eller den mycket populära Barack Obama bestämmer sig för att kandidera kommer alla andra kandidaters planer att ställas på huvudet.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, USA-valet 2008, Mark Warner och politik

onsdag, oktober 11, 2006

Fuskminister

Vad är anledningen till att Fredrik Reinfeldt dröjer med att utse en fuskminister? Eller det kanske är som vanligt, att Stegö-Chilò ansvarar för området utan att veta om det? Eller är det Borelius?

Om det sedan är fusk vet jag inte, men visst är det trist när det upptäcks att ”reformutrymmet krympt” när vallöftena ska börja genomföras…

Det verkar lite enklare att blogga i opposision…

tisdag, oktober 10, 2006

Regeringsanalys

I valrörelsen försökte de borgerliga partierna framställa sig som bättre än socialdemokraterna – på att bedriva socialdemokratisk politik. Det är alltså knappast ett mandat för systemskifte den nya regeringen fått av väljarna. För oss socialdemokrater är det naturligtvis lite uppmuntrande att få bekräftelse på att det inte är något fel på vår politik.

Vilken politik alliansen egentligen står för kommer att stå klart när budget presenteras om en knapp vecka. Sammansättningen av den nya regeringen visar ändå att de har förutsättningar för att ta fram det sämsta ur den politiken.

Vi har en biståndsminister som inte gillar bistånd.

En kulturminister som inte vill ha någon kulturpolitik.

En integrationsminister som vill tvångsundersöka unga kvinnors kön, tillika jämställdhetsminister som inte ser en strukturell diskriminering.

För att hitta en utrikesminister som håller måttet måste de plocka fram en gammal kalla-krigspolitiker från en bolagsstyrelse som är med och sponsrar folkmord.

Ett utbildningsministerium som vill sänka kraven på kunskap för att flera ska klara de kraven som ställs, istället för att se till att fler lär sig mer. De tycker också att regeringen ska ”bestämma” att det ska vara ”ordning”. Som gammal lärarvikarie trodde jag att lugn och ordning var någonting som skapades i mötet mellan lärare och elever.

Kristdemokraterna får hand om socialdepartementet. Till sin hjälp har de en moderat överrock som ser hälso- och sjukvården i Baltikum som ett föredöme för Sverige.

Nu undrar jag bara, när kommer landsbyggdsministern som centerpartiet utlovade, för att inte tala om den folkpartistiska ”fuskministern”?

Den fuskministern kanske kan börja med att ta hand om högerregeringen. En av de två ministrarna – som vi hittills känner till – som använt betalat svart försvarar sig med att hon ”inte hade råd” att följa lagen. Hur det förhåller sig med det kan du själv fundera på; Magnus Ljungkvist har studerat Maria Borelius inkomstuppgifter från de aktuella åren. Om hon inte anser sig ”haft råd” att betala vitt ligger hon långt från svenska mainstream-värderingar.

För att få veta mer om den borgerliga politiken i detalj måste vi som sagt vänta på budget, men redan nu verkar det som om a-kasseavgifterna höjs. Och när den vackra retoriken ska omvandlas till praktisk handling visar det sig att avgifterna höjs mest för dem som är svagast. Var det arbetarepari det hette?

Samtidigt läser jag i Aktuellt i Politiken en glädjande artikel om hur socialdemokratin kan dra lärdomar av valförlusten och utvecklas vidare. Artikeln är skriven av Nina Blomberg och hon lyckas säga det jag försökte säga i en tidigare blogg men hon lyckas mycket bättre än jag.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om valet 2006, regeringen, samhälle, valanalys, Maria Borelius och politik

söndag, oktober 08, 2006

Storytelling

I torsdags var jag inbjuden till Johannelunds s-förening i Linköping för att bidra med en valanalys. Jag tog min utgångspunkt i vad jag läst i boken ”The Way to Win: Taking the White House in 2008” där ett utdrag publicerats i Washington Post :
"Presidential campaigns are about storytelling. A winning presidential campaign presents the candidate's life story to voters. A losing campaign allows someone else to frame that story."

Jag tror det är en av förklaringarna till socialdemokraternas dåliga valresultat. Bilden av det socialdemokratiska ledarskapet fick formuleras av någon annan. Vi socialdemokrater lyckades inte skapa den bild av oss själva som vi ville visa upp. Det gäller den nationella nivån men jag ser det också på den regionala nivån. I Östergötland gjorde vårt parti ett mycket dåligt landstingsval som jag kortfattat kommenterat tidigare. I Corren kritiseras den socialdemokratiska gruppledarens Palle Håkansson ledarstil. Han beskrivs ofta i media som sinnebilden av en pamp: maktfullkomlig och enväldig. Samtidigt har han använt mycket av sin auktoritet just för att sprida inflytande och ansvar på andra människor i landstingsgruppen, på att utveckla fritidspolitikers möjligheter till inflytande. Men det är som sagt inte den bilden som de flesta östgötarna ser. Vi har inte kunnat berätta vår berättelse och då har det vakuumet fyllts av en annan berättelse.

Förklaringen kan också gälla för bilden av den socialdemokratiska politiken. Rätt eller fel, men vi socialdemokrater framstod – främst på nationell nivå – som ett parti som uträttat mycket gott men som nu var ganska nöjda med det som är. Mot oss stod ett alternativ som ville något mer. I valet mellan dem som tycker det är bra som det är och dem som vill att det ska bli ännu bättre valde väljarna föga förvånande dem som ville fortsätta framåt.

I planeringen av valrörelsen efterlyste vissa av våra egna valarbetare rapporter och informationsmaterial om vad vi socialdemokrater uträttat. Även på mötet jag medverkade på i torsdags gjordes det av en av deltagarna. Jag tror den inställningen är något vi socialdemokrater måste komma ifrån. Väljarna tyckte att vi i alldeles för hög grad nöjde oss med det som varit. Vi behöver sluta tala om vad vi gjort; det har väljarna en egen bild av som vi knappast kommer att kunna ändra på. Ja, vi behöver knappast ändra på det för de allra flesta verkar överens om att vi till stora delar lyckats bra.

Istället måste vi tala om vad vi vill. Då tror jag inte vi ska fastna i en massa detaljer – långa listor på olika välfärdsreformer som ska genomföras. Sysselsättningsfrågan i den här valrörelsen är kanske ett exempel på hur det kan gå. På ett år har det blivit 100 000 nya jobb – vi har lyckats bra med det vi gjort – samtidigt som det fanns en rad detaljerade åtgärder i valmanifesten för hur arbetslösheten ska kunna sjunka mer. Ändå blev den allmänna bilden att socialdemokraterna misslyckats med jobben och saknade en politik för att få fler människor i arbete.

Vi behöver beskriva i vilken riktning vi tycker att samhället ska röra sig och kunna formulera en övergripande vision om vilket samhälle vi vill skapa. För att kunna lyckas behöver vi bli bättre på ”storytelling”.

Hur blir vi det?

För det första behöver vi naturligtvis fundera på vad det är vi vill berätta.

Men vi behöver också människor som är bra på att berätta den historien. I arbetarerörelsen finns en utmärkt storyteller som nu behöver lyftas fram. Det är den tidigare SSU-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson.

Bilden på Karl-Petter Thorwaldsson kommer från ABF:s hemsida

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om valet 2006, socialdemokraterna, valanalys, Karl-Petter Thorwaldsson och politik

fredag, oktober 06, 2006

Waterboarding

Washington Post beskriver i en artikel hur den amerikanska Bush-administrationen eroderar respekten för mänskliga rättigheter. Förra månaden antogs lagstiftning som ger amnesti åt de amerikaner som bland annat använt tortyrtekniken ”waterboarding” i förhör av fångar. 1968 rapporterades att samma teknik användes i Vietnam och då tillsatte den amerikanska armén en utredning. Ytterligare 21 år tidigare – 1947 – dömde USA en japansk officer till 15 års straffarbete för krigsförbrytelser efter att ha använt sig av waterboarding.

USA kunde bättre 1947 och borde kunna lika bra nu.

Bilden kommer från United Press International Photo

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA och tortyr

Regeringsförklaringen

Mentalt är jag inte i opposition ännu. Därför avstår jag ännu så länge från kommentarer om regeringsförklaringens innehåll och analyser av de nyutnämnda ministrarna. Men regeringsförklaringen som sådan kommer nog inte att gå in i de retoriska läroböckerna som något positivt rättesnöre.

Om det varit min regering hade jag som socialdemokrat – naturligtvis – haft bättre kandidater på alla poster. De av ministrarna jag har störst respekt för är EU-ministern Cecilia Malmström och miljöministern Andreas Carlgren. Den största besvikelsen är att Gunilla Carlsson blir statsråd. Det medför nämligen att Finn Bengtsson blir statsrådsersättare och lämnar landstingsfullmäktige i Östergötland. Finn Bengtsson står tydligt för en radikalt annorlunda hälso- och sjukvårdspolitik än den som vi socialdemokrater står för och därför hade det varit en tillgång för oss socialdemokrater om han haft en ledande ställning i den moderatledda landstingsmajoriteten i Östergötland. Men visst, ett kristdemokratiskt lett socialdepartement, med medverkan av moderaten Christina Husmark Pehrsson kommer naturligtvis att bidra till att skillnaderna tydliggörs mellan högern och en jämlikhets- och jämställdhetssträvande socialdemokrati.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om regeringen och politik