tisdag, oktober 17, 2006

Att våga förändra sjukvården

Inom sjukvården är det ofta svårt att genomföra förändringar. Samtidigt är det lika ofta nödvändigt att kunna genomföra långsiktiga – ibland impopulära – förändringar. Den medicinsk-tekniska utvecklingen är enorm och i takt med detta ökar sjukvårdens möjligheter att förebygga, lindra och bota. Samtidigt ändras ohälsan och människors behov. I takt med detta måste hela tiden sjukvården kunna anpassa sig för att bättre möta behoven och för att på bästa sätt kunna utnyttja de möjligheter som sjukvårdens utveckling innebär.

Men det är som sagt svårt och vissa landsting har vågat mer än andra. Min farmor berättade när jag träffade henne senast om en äldre släkting i ett annat landsting. Där är vården och omsorgen om äldre med många sjukdomar undermålig. Resurserna räcker inte till. Samtidigt har det landstinget under många mandatperioder avstått från några större strukturella förändringar. Alla sjukvård bedrivs överallt. Varje läkare får behandla få patienter och får då svårt att upprätthålla och utveckla sin kompetens. Ny kunskap sprider sig allt för långsamt. Resurser i form av personal och utrustning kan inte användas så effektivt som det hade varit möjligt. Om det som kan koncentreras görs på färre ställen kan resurser frigöras för att möta andra behov. Men politikerna i detta landsting har inte vågat utmana intressen som alltid är mer nöjda med det som är.

Min farmors hemlandsting Jönköping har valt en annan väg. Där har landstingsmajoriteten – fram till detta val en stabil majoritet bestående av socialdemokrater och centerpartister – klarat av att driva en långsiktig politik. Samma sak har vi försökt göra i Östergötland. Under den senaste mandatperioden genomförde vi socialdemokrater strukturförändringar som rustat den östgötska sjukvården för framtiden. Våra sjukhus har profilerats för att ge bättre sjukvård och lägre kostnader.

Tyvärr kan jag inte komma på något exempel där långsiktigt riktiga strukturförändringar genomförts utan att den majoritet som genomfört dem straffats i följande val. Så skedde också i Östergötland där socialdemokraterna gjorde ett mycket dåligt landstingsval – i delar av Östergötland var det till och med ett katastrofval.

Är lärdomen av det att anpassningar av sjukvården ska undvikas? Ska problemen skjutas på framtiden för att på så sätt rädda en valvinst i nästkommande val?

Jag tror inte det. En sådan strutspolitik leder bara till att förlusten kommer i näst-nästa val istället, då väljarna tröttnat på att den egna vården är sämre än den som kan erbjudas i landstinget. Ibland kan det vara rätt att göra det som är riktigt även om det är impopulärt.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om valet 2006, Jönköping, Östergötland, sjukvård, valanalys och politik

3 Comments:

Blogger Johan Sjölander said...

En mycket intressant artikel, Martin. Jag tror kanske att problemet är att vi som sjukvårdspolitiker ibland tenderar att identifiera oss lite för mycket med systemet, och lite för lite med medborgarna. Därför uppstår också konflikten mellan vad som bör göras (för systemets skull) och vad medborgarna vill.

Sedan har jag ingen som helst aning om hur detta dilemma ska lösas. Viljan att betala skatt för just sjukvård är omvittnat hög, så egentligen borde vi inte ha något problem. Men jag håller med om att det uppstår svårigheter när all typ av förändring upplevs som ett hot hos dem som förändringen i slutändan är till för.

I Stockholm gick valet också åt skogen, men jag tror inte det har att göra med det sätt på vilket vi skötte sjukvården. Tvärtom kan vi se en försiktigt positiv röstsplittring vad gäller just landstingsvalet. Med detta inte sagt att vi inte måste ta oss en rejäl funderare, vi också, naturligtvis.

onsdag, 18 oktober, 2006  
Anonymous Anonym said...

Tja...
Jag håller med dig om att någon måste våga göra de stora strukturella förändringarna. Det är ett måste för att vidareutveckla vården och hålla en hög nivå. Samtidigt blir det ypperligt problematiskt om folk efter att man genomfört förändngarna inte ser det positiva i dem. Om man anar att så kommer att bli fallet, t ex. vid neddragningar utan vinnare så är det nog bättre att söka breda kompromisser i stället för att själv slå på stora trumman. Jag tror att även om de förändringar som gjordes inom landstinget var bra, eller kommer att visa sig vara bra på lite sikt så gjorde man fel när man gick på så hårt. Det gick för snabbt och jag tror att man hade tjänat mycket på att titta mer på verksamheten och på hur förändringarna skulle drabba de inblandade. Man kan ju inte gå ut och sabba folks bilar och tro att de ska jubla över att få motion påväg till jobbet. Inte ens om de verkligen behöver motioneras;)

I övrigt har jag starka planer på att ringa så håll öronen öppna!

onsdag, 18 oktober, 2006  
Blogger Martin Tollén said...

Jag har fortfarande svårt att föra en intellektuellt givande diskussion om landstingspolitiken i Östergötland. Jag hamnar lätt i försvarsposition och då är det svårt att gå vidare framåt. Därför har jag inte några kloka kommentarer till det Johan och Jessica skrivit.

Men jag tycker alltid det är trevligt med telefonsamtal!

torsdag, 19 oktober, 2006  

Skicka en kommentar

<< Home