Regeringsanalys

I valrörelsen försökte de borgerliga partierna framställa sig som bättre än socialdemokraterna – på att bedriva socialdemokratisk politik. Det är alltså knappast ett mandat för systemskifte den nya regeringen fått av väljarna. För oss socialdemokrater är det naturligtvis lite uppmuntrande att få bekräftelse på att det inte är något fel på vår politik.

Vilken politik alliansen egentligen står för kommer att stå klart när budget presenteras om en knapp vecka. Sammansättningen av den nya regeringen visar ändå att de har förutsättningar för att ta fram det sämsta ur den politiken.

Vi har en biståndsminister som inte gillar bistånd.

En kulturminister som inte vill ha någon kulturpolitik.

En integrationsminister som vill tvångsundersöka unga kvinnors kön, tillika jämställdhetsminister som inte ser en strukturell diskriminering.

För att hitta en utrikesminister som håller måttet måste de plocka fram en gammal kalla-krigspolitiker från en bolagsstyrelse som är med och sponsrar folkmord.

Ett utbildningsministerium som vill sänka kraven på kunskap för att flera ska klara de kraven som ställs, istället för att se till att fler lär sig mer. De tycker också att regeringen ska ”bestämma” att det ska vara ”ordning”. Som gammal lärarvikarie trodde jag att lugn och ordning var någonting som skapades i mötet mellan lärare och elever.

Kristdemokraterna får hand om socialdepartementet. Till sin hjälp har de en moderat överrock som ser hälso- och sjukvården i Baltikum som ett föredöme för Sverige.

Nu undrar jag bara, när kommer landsbyggdsministern som centerpartiet utlovade, för att inte tala om den folkpartistiska ”fuskministern”?

Den fuskministern kanske kan börja med att ta hand om högerregeringen. En av de två ministrarna – som vi hittills känner till – som använt betalat svart försvarar sig med att hon ”inte hade råd” att följa lagen. Hur det förhåller sig med det kan du själv fundera på; Magnus Ljungkvist har studerat Maria Borelius inkomstuppgifter från de aktuella åren. Om hon inte anser sig ”haft råd” att betala vitt ligger hon långt från svenska mainstream-värderingar.

För att få veta mer om den borgerliga politiken i detalj måste vi som sagt vänta på budget, men redan nu verkar det som om a-kasseavgifterna höjs. Och när den vackra retoriken ska omvandlas till praktisk handling visar det sig att avgifterna höjs mest för dem som är svagast. Var det arbetarepari det hette?

Samtidigt läser jag i Aktuellt i Politiken en glädjande artikel om hur socialdemokratin kan dra lärdomar av valförlusten och utvecklas vidare. Artikeln är skriven av Nina Blomberg och hon lyckas säga det jag försökte säga i en tidigare blogg men hon lyckas mycket bättre än jag.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om valet 2006, regeringen, samhälle, valanalys, Maria Borelius och politik