Mer statistik från Vätternrundan

Nu på semestern har jag haft gott om tid att analysera min prestation på årets Vätternrunda. En ovärderlig hjälp är den excelfil med alla tider som någon lyckats tanka hem från Vätternrundans inte helt lättöverskådliga resultattjänst.

I år räckte mina 9 timmar och 48 minuter till en delad 1497:e plats, att jämföra med förra året då 10 timmar och 26 minuter gav mig en delad 1794:e plats. Trots att jag i år hade både en snabbare tid och en bättre placering gjorde de mer gynnsamma vindförhållandena denna runda överlag snabbare än förra årets. Det märktes bland annat på den snabbaste klungan – innehållande OS-guldmedaljören Bernt Johansson – som förra året cyklade på 7 timmar och 43 minuter och i år tog sig de 30 milen runt Vättern på fantastiska 7 timmar och 30 minuter. Det är en snittfart på 40 kilometer i timmen. En arbetskamrat till mig har skaffat en racer och han har som snabbast cyklat 42 kilometer i timmen…

Min egen snittfart blev mer modesta 30,6 km/h (förra året 28,8 km/h). Om jag räknar bort de totalt 25 minuter jag stod still – vattenpåfyllning i Gränna, lunch i Hjo och ytterligare ett stopp vid dikeskanten – blev medelhastigheten under själva cyklandet 32 km/h. Till skillnad från tidigare år lyckades jag hålla ett ganska jämt tempo hela vägen, med en liten svacka halvvägs. Det var de sista milen, från Medevi till Motala, som skiljde sig mest för där gick det riktigt fort. Jag hade energi i kroppen och ville göra slut på cyklandet och på den sträckan var jag topp 400.

Snittpulsen låg på ganska behagliga 128 slag per minut (jämfört med 127 bpm förra året). Som ni själva redan räknat ut betyder det att det krävdes 75264 hjärtslag för att komma runt Vättern i år!

Bilen är tagen av Sven Wennerström

Andra bloggar om Vätternrundan och cykling

Målgång i Vätternrundan

Mitt mål med årets Vätternrunda var att cykla under 10 timmar och jag cyklade under 10 timmar. Mission accomplished!

Som jag bloggade före start kände jag mig inte helt förberedd fysiskt. Men om fysiken inte var på topp så var jag desto mer fokuserad. På min systerns studentmottagning i fredags var jag säkert världshistoriens tråkigaste storebror; istället för att vara glad och social satt jag och förberedde mig genom att mentalt cykla genom loppet.

Jag var nästan för fokuserad, för när jag försökte somna tidigt på fredagskvällen gick det inte utan jag fick hoppa upp med bara någon timmes sömn i kroppen. Under en period av loppet var jag så trött att jag nästan somnade vid styret.

Att jag cyklade på lite för tunga växlar märktes när axlarna började värka i Jönköping när en tredjedel av loppet var kört. Till sist gjorde det så ont att jag hade svårt att hålla i styret. Efter halva loppet märktes att jag inte ägnat mig åt tillräckligt mycket styrketräning av rygg och mage för då blev rumpan öm så jag hade svårt att sitta.

Men jag hade tur med väder och vind och hade oftast ganska bra klungor att åka i. Efter Hjo hade jag omdömet att släppa en klunga som gick lite för fort för att jag skulle orka hela vägen och mina stopp – i depåerna i Gränna och Hjo – gick på totalt 25 minuter istället för planerade 45. Att jag lyckades hålla ett jämt och bra tempo märks om mina passertider jämförs med dem som jag planerat. Gyllene Uttern utanför Gränna passerades nio minuter innan jag planerat (det var lite mindre motvind än vad jag trott), i Fagerhult var jag två minuter före mitt schema, Karlsborg passerades 21 minuter ”för tidigt” (lunchpausen i Hjo gick 20 minuter snabbare än beräknat). Till Medevi kom jag med elva minuters marginal och målet nåddes efter nio timmar och 48 minuter.

Den tuffaste delen av min runda var efter Hjo. Dels var jag tvungen att smälta lasagnen jag ätit i Hjo. Dels hade jag slarvat med ätandet tidigare under rundan, sedan värkte det som sagt överallt i kroppen. Då fick jag gymnastisera lite på sadeln och när lunchen var smält började jag knapra i mig energibar och suga i mig energi gel.

Jag hade långsamt återfått energin när nästa motgång slog emot mig; motvinden på bron över Hammarsundet när banan vände söderut. Trafikskylten som varnade för starka vindar gjorde det bara ännu värre och den lilla klungan jag åkt med stannade vid depån strax efter bron. Sedan följde en mil då jag fick slita själv i motvinden innan en ny klunga hann upp mig som jag åkte med in till mål. Det var mest vilja och envishet som fick mig att hålla deras tempo – och jag kunde naturligtvis inte låta bli att göra min del av dragjobbet också…

Nu vet jag var min gräns går. När jag spurtade i mål hade jag inte kunnat cykla en meter längre, inte en sekund fortare. Om jag ska cykla Vätternrundan någon mer gång blir det inte för att cykla fort utan det får bli i maklig fart och med gott sällskap.

Ett potentiellt sådant sällskap är min gamle vän Sven som jag träffade precis efter målgång. Han har cyklat en gång tidigare men i år stod han och väntade på att hans sambo Christina skulle komma i mål. Det gjorde hon också. Grattis!

Andra bloggar om Vätternrundan och cykling

Inte riktigt startklar

Imorgon startar jag Vätternrundan för tredje gången, men jag känner mig inte riktigt så startklar som jag skulle vilja.

Den senaste tiden har min cykel strulat lite och även om jag tror problemen är löste har det medfört att jag inte kunnat cykla så mycket som jag velat den senaste tiden. De sista två veckorna har jag bara cyklat 15 mil, jämfört med 47 mil förra året. 47 mil var å andra sidan lite mycket och då var jag sliten när jag startade – i år är jag långt ifrån sliten.

När jag var ute och cyklade i morse kändes det ändå inte bra. Ett knä värkte, halsen var tjock (jag hoppas det är någon sorts allergi och inte en förkylning som är på väg). Jag har knappast styrketränat något under våren och har alldeles för svaga rygg- och magmuskler så rumpan börjar göra ont efter ett par mil.

Till på köpet verkar det blåsa en del imorgon även om regnet i den senaste prognosen håller sig borta.

På Vätternrundans hemsida kan ni följa min framfart (startnummer 16986) och du kan beställa mina passertider i Gränna, Fagerhult, Karlsborg och Medevi samt min målgång via SMS. För att göra det skickar du ”VR [mellanslag] 16986” till nummer 72700. Kostnaden är 30 kronor. Jag startar i Motala klockan 04.50 och planerar att passera Gränna Glashytta klockan 07.25, Fagerhult 09.21, Karlsborg 12.04, Medevi 14.10 för att gå i mål 14.50.

Hur det gick föregående år kan du läsa i mina rapporter från 2006 och 2007.

Lite statistik från årets förberedelser (med föregående års uppgifter inom parentes)
Cyklad sträcka 1932 km (1963)
Träningstid 60 timmar 29 minuter (66 h 32 min)
Medelhastighet 31,9 km/h (29,5)
Medelhjärtfrekvens 133 slag per minut (130)
Totalt antal hjärtslag under träning 484 317 (510 796)

Dessutom var jag på 10 spinningpass i vintras med Saabs friskvård.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Vätternrundan och cykling

Cykelåret 2007

En av mina läsare har bett om mer cykelbloggar. Eftersom jag alltid försöker uppfylla mina vänners förväntningar kommer den bloggen här. Men det är troligtvis årets sista cykelblogg för när jag kom hem från dagens cykeltur – den första på två månader – var det kallt och mörkt.

Ändå är Linköping på det hela taget en bra cykelstad. Den långa folkrörelsekoalitionen mellan socialdemokraterna och centern har också medfört satsningar som gjort Linköping till en ännu bättre cykelstad.

Ni som vill kan jämföra årets statistik med vad jag presterade förra året. Totalt cyklade jag 2974 km i år (som alltid gäller Svens definition: ombytt, svettigt och minst 30 minuter) varav en tredjedel cyklades efter Vätternrundan. Det tog mig 101 timmar och 24 minuter och ungefär 789 191 hjärtslag. Dagens matteuppgift blir att räkna ut medelhastighet och hjärtfrekvens!

I övrigt känns cyklingen trist och avslagen. Årets dopingskandaler och bråken mellan cykelorganisationen UCI och Tour de France-arrangören ASO naggade mitt intresse i kanten. Jag hade tänkt åka till Stuttgart och titta på cykel-VM men bland annat på grund av ovanstående eländen valde jag att vara hemma.Årets mål med cyklingen var att komma runt Vättern på mindre än tio timmar. Det misslyckades jag med så jag måste nog göra ett nytt försök 2008. Jag hoppas att jag lyckas, för då kan jag höja ribban inför 2009: vad sägs om Triple Bypass i Colorado som bland annat passerar Lovelandpasset på nästan 12 000 fot (3655 meter)!?
Andra bloggar om Vätternrundan och cykling

Plats 1782 på Vätternrundan

Det har blivit mycket om Vätternrundan i de senaste bloggarna. Eftersom det är ett motionslopp redovisas vad jag vet inte någon resultatlista officiellt. Däremot är alla startandes resultat sökbara vart och ett för sig på Vätternrundans hemsida. På något sätt har ändå årets resultat sammanställts i en excelfil som jag fick skickad till mig idag.

Den visar att en klunga som bland annat innehöll OS-guldmedaljören Bernt Johansson var snabbast med en tid på sju timmar och 43 minuter. För min egen del räckte tio timmar och 26 minuter till en 1782:a plats vilket kanske inte är så dåligt i ett lopp med 17617 anmälda, 15584 startande och 14906 som tog sig i mål. Att jag startat snabbare än vad jag lyckades avsluta framgår av att jag låg omkring plats 500 till första kontrollen i Jönköping.

Om jag lyckats med mitt mål på att cykla på tio timmar hade jag behövt placera mig ytterligare 500 platser högre upp. Det får jag försöka ordna nästa år!

Andra bloggar om Vätternrundan och cykling

Dagen efter Vätternrundan

Jag har haft en lugn dag då jag kunnat återhämta mig från Vätternrundan. Benen känns stumma – men det gjorde de å andra sidan redan innan jag startade – och rumpan är lite öm men i övrigt är kroppen okej. Jag har till och med cyklat en mil idag!

Igår misslyckades jag med mitt mål att cykla Vätternrundan på under tio timmar. En kort rapport skrev jag innan jag gick och la mig igår, men jag var väldigt trött.

Trots att jag planerat att lägga mig tidigt före loppet lyckades jag inte somna förrän vid midnatt så det blev inte så många timmars sömn och jag lyckades knappast äta någonting när jag gick upp några timmar senare.

Starten gick ändå bra. Jag hamnade i en stor och snabb klunga där vi drog organiserat med en snittfart på 40 kilometer i timmen. Det gick fort och jag hade en puls som vid vissa tillfällen var över 160 slag i minuten. Undan för undan sög vi upp klungor som startat före oss och vid Vida Vättern var vi ungefär 300 cyklister i klungan då jag drog den nedför stavabacken i en fart av 57 km/h (vilket var dagens hastighetsrekord för mig).

För att cykla Vätternrundans 300 km på tio timmar behövs en snittfart på 30 km/h. Eftersom jag planerade att stanna och äta i Jönköping och Hjo behövde själva cyklandet ske med en ännu högre fart. Min strategi var att använda mig av de stora snabba klungorna i början för att skaffa mig den marginalen till Jönköping. Därefter behövde jag bara cykla på i 30 km/h.

Till Jönköping kom jag några minuter tidigare än vad jag planerat på två timmar och 54 minuter med en genomsnittlig fart på 36,6 km/h och en snittpuls som borde legat omkring 150.

När jag cyklade vidare mot Hjo började det blåsa upp. Jag försökte hålla farten men det slet på kroppen och jag lyckades inte äta något på vägen från Jönköping (det kanske är dags att hoppa över korv med mos vid depån i Jönköping; jag blir bara illamående av det i kombination med hårt cykling). Till Hjo lyckades jag komma på minuten när jag planerat men därefter började problemen. Det för mig hårda tempot gjorde mig illamående om jag försökte äta något samtidigt som jag behövde få i mig energi för att orka hålla tempot. I Karlsborg insåg jag att det var lönlöst och att det blåste för mycket för att jag skulle lyckas med mitt tiotimmarsmål. Då slog jag av på tempot för att den resterande biten i alla fall skulle bli någorlunda uthärdlig.

Jag måste fundera på om jag kan göra någonting annorlunda. Kanske undvika långa slitsamma träningspass för tätt inpå rundan? Går det att lösa ätandet på ett sådant sätt att jag kan hoppa över korven i Jönköping? Vad ska jag ha med mig att äta på vägen – det verkar som om min mage tål energi-gel bättre än energi-bar? Nu måste jag helt enkelt göra om eländet nästa år om jag ska krossa tiotimmarsvallen.

Min fars årliga insats som sportjournalist…

Andra bloggar om Vätternrundan och cykling

Vätternrundan, ingen succé

Vätternrundan blev ingen succé. Mitt mål var att gå i mål på tio timmar. I Jönköping låg jag sju minuter före mitt schema. Till Hjo kom jag precis den minut som jag planerat, men sedan tog energin slut och jag insåg att tio timmar låg utom räckhåll. Då bestämde jag mig för att göra den återstående sträckan så behaglig som möjligt. Jag lyckades sådär, och gick i mål på 10 timmar och 26 minuter.

Misslyckandet berodde på den starka vinden. När det borde varit medvind var det stiltje men när det var motvind blåste det desto starkare. Det kan också berott på en felaktig strategi: jag belastade kroppen väldigt hårt ner till Jönköping. Eller så berodde det på att jag helt enkelt är en för dålig cyklist…

Nu är jag nära nog utslagen av trötthet och ska gå och lägga mig. Jag ska försöka återkomma imorgon med en längre uppdatering; i väntan på det kan du själv analysera min prestation här.

Andra bloggar om Vätternrundan och cykling

Bilden är tagen av min syster Charlotta

Startklar för Vätternrundan?

Som jag skrivit tidigare startar jag årets Vätternrunda klockan 04.52 i morgon bitti.

Det har inte känts bra när jag cyklat längre sträckor under våren. Vätternrundan är en riktigt lång sträcka så jag är inte helt lugn inför morgondagen. Jag siktar fortfarande på att komma under tio timmar och kommer att gå ut hårt. Men jag är inte säker på att jag klarar mig hela vägen runt. Det krävs vackert väder, inga missöden, bra klungor och medvind hela vägen runt. I så fall går det. Kanske.

Samtidigt var min 18-milarunda förra helgen inget klokt påfund – något Sven försynt försökt få mig att förstå tidigare. Det, tillsammans med vårens flitiga cyklande, har gjort att jag är ordentligt nedtränad. Benen känns stumma, ett knä gör ont, en halsinfektion verkar vänta på att bryta ut. Dessutom kommer det att blåsa rejäl sid/motvind mot slutet och det är risk för regn. Förutsättningarna kan alltså vara bättre.

I vår har jag träningscyklat 1955 kilometer (jämfört med 1749 kilometer förra året) på drygt 66 timmar (samma som 2006) med en medelhastighet på 29,4 km/h (26,2 km/h). Totalt har mitt hjärta slagit 510796 slag vilket innebär en medelpuls på 128 slag per minut.

Med högt tempo från start hoppas jag vara i Jönköping klockan 07.53, Hjo klockan 10.19, Medevi klockan 14.13 för att slutligen nå målet i Motala klockan 14.51.

Om du vill följa hur det går kan du göra det direkt på Vätternrundans hemsida (mitt startnummer är 17044) eller via SMS om du skickar meddelandet VR 17044 till nummer 72700. Kostnaden för detta är 30 kronor.

Tack till alla som önskat mig lycka till. Det kommer att ge mig lite värme och medvind om jag drabbas av blåst och regn i slutet av rundan!

Andra bloggar om Vätternrundan och cykling

Bilden är tagen av min syster Charlotta när jag cyklar genom Vallaskogen.

En vecka till Vätternrundan

Idag är det mindre än en vecka kvar till Vätternrundan – jag startar 4.52 på lördagsmorgonen. Till skillnad från förra året har ni inte kunnat följa någon sportsåpa på bloggen.

Hur det går för mig kan du följa på Vätternrundans hemsida där passertiderna i Jönköping, Hjo och Medivi, samt tiden när jag går i mål i Motala, redovisas direkt. Det går också att få resultaten direkt via sms. För att få mina resultat skickar du meddelandet VR 17044 till nummer 72700. Kostnaden för detta är 30 kronor.

Förra året var första gången jag cyklade Vätternrundan. Mitt mål var bara att ta mig runt sjön och jag hade beräknat att det skulle ta 15 timmar. Nu lyckades jag med mitt mål, men mitt beräknande visade sig vara helfel. Det tog bara 11 timmar. I år är min ambition att komma runt på under 10 timmar och vi får se hur det går.

En förklaring till förra årets oväntat snabba runda var de perfekta förutsättningarna. Ingen vind, solsken och oftast bra draghjälp i klungorna. Det krävs dock inte mycket för att 10 timmar ska vara omöjligt: lite vind eller en punktering räcker för att det ska komma att ta längre tid.

Under våren har jag kombinerat cykeltränande med heltidsjobb och en massa möten. Det har varit ganska slitsamt och jag har fått alldeles för lite tid till att ta hand om mig själv (och till att blogga!) Trots det har jag fler träningsmil i benen än förra året och då räknar jag inte med den extra mil jag får varje dag då jag cyklar till och från jobbet. Positivt är också att jag lyckats hålla vikten och till och med gå upp något kilo trots allt cyklande under våren.

På korta distanser – upp till en timme – känner jag mig riktigt stark (ja ja, allt är relativt. Jag är ingen Armstrong…) Sedan börjar problemen för mig med ond rumpa, stela ben och oförmåga att hålla pulsen uppe. Det oroar mig för Vätternrundan kommer att ta mig mer än en timme…

Igår lyckades jag ändå med säsongens längsta träningspass, en tur fram och tillbaka till Gränna på totalt 18 mil. Hur jag känner mig? Ungefär som om jag cyklat 18 mil…
Andra bloggar om Vätternrundan och cykling