torsdag, augusti 24, 2006

Tillfälligt avbrott

Jag har varit dålig på att uppdatera min blogg. Det är lite synd för det finns mycket spännande att berätta om min amerikaresa och det finns mycket att kommentera vad gäller valrörelsen. Men just på grund av valrörelsen ägnar jag mig mest åt annat än bloggande. Ni som vill ha USA-bloggande kan kanske läsa min systers beskrivning - utförlig trots att hon inte skriver om allt som hände...

torsdag, augusti 17, 2006

Det är samma gäng

På mitt hotell i Washington DC hade jag den väldiga förmånen att kunna läsa tidningarnas tidning, Washington Post, på morgonen utan att vara tvungen att logga in på Internet. Bland annat kunde jag läsa om den republikanska senatorn George Allens blunder på ett kampanjmöte i fredags.

George Allen kallade en valarbetare från sin motståndares – demokraten James Webb – kampanj för macaca vilket är ett nedlåtande och möjligen till och med rasistiskt uttryck. Allen hälsade också kampanjarbetaren – S R Sidarth som har en indisk bakgrund - välkommen till Amerika.

George Allen är inte vem som helst. Ett eventuellt omval till senaten i november är bara ett steg på vägen i försöket att bli republikanernas presidentkandidat 2008. Han har också förföljts av rykten om en lite väl vurmande inställning till de amerikanska sydstaterna under inbördeskriget. Bilder har dykt upp som visat honom i tröjor med den gamla sydstatsflaggan som av många betraktas som en symbol för det gamla slavsamhället.

Allen har i sin ambition att bli presidentkandidat försökt tvätta bort den stämpeln. Efter vad han sa på valmötet så har den strategin fallit som ett korthus. Vissa ränder går aldrig ur.

I det ”nya” moderata kampanjhögkvarteret måste de känna något liknande idag.

Först underhåller sig moderata valarbetare med en modevisning av (kvinnliga) underkläder och baddräkter. Först och först förresten, som Eric Sundström påpekar har de långt ifrån en jämställd representation bland sina kandidater – det är samma gamla ojämställda höger som tidigare. Sedan slänger Fredrik Reinfeldt själv allt eventuellt förtroende han vunnit tidigare överbord och hittar på ekonomiska glädjekalkyler i sitt försök att köpa ytterligare några väljare. Joel Malmkvist skriver bättre om detta, men det är samma gamla ekonomiskt oansvariga höger som tidigare.

Från Reinfeldts ekonomiska lättsinne, till kvinnosynen arrangemanget hos de moderata riksdagskandidaterna Göran Lindblad och Simon Sundén ger uttryck för till deras partivän George Allens plumpa uttalanden i Virginia går det en blå tråd. Nystas den upp ser vi att det är svårt att dölja en ulv med hjälp av fårakläder. Samma höger där som här, nu som då.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, George Allen, politik, moderaterna, val2006 och Reinfeldt

Billigare sjukvård för studenter

Som första landsting i landet kommer Landstinget i Östergötland att ta bort slutenvårdsavgiften för studenter. Det är klok politik, vilket bland annat Johan Danielsson och Christoffer Karlsson som är två av mina dugliga medkandidater i landstingvalet förklarar på sjukvard.nu

Det formella beslutet kommer att fattas på Hälso- och Sjukvårdsnämndens sammanträde 23 augusti. Då får vi se vilken linje den samlade (?) borgerliga högerkartellen kommer att ha. Tidigare har både moderaterna och kristdemokraterna velat få in pengar till landstinget genom högre avgifter.

Det är dålig politik. Moderaterna har varit tydligast med vad dem vill; bland annat vill de att sjuka barn genom införande av en avgift för deras vård ska betala för satsningar på sjukvården. Vi socialdemokrater vill att skattepengar används för satsningar på sjukvården. Kristdemokraterna är faktiskt värre än moderaterna. De säger att mer pengar ska tas in genom avgifter, men de nöjer sig med att berätta vilka avgifter som ska sänkas och antyder inte ens vilka avgifter som ska höjas.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Östergötland, studenter, politik och sjukvård

onsdag, augusti 16, 2006

Beskattning utan representation

På registreringsskyltarna i amerikanska stater finns ofta något motto eller liknande. På registreringsskyltarna i Washington DC står det Taxation without representation.

Under förspelet till den amerikanska revolutionen var ett av slagorden No taxation without representation. Den engelska kungen krävde att kolonierna skulle betala skatter men de fick inte vara representerade i parlamentet. Kolonierna gjorde revolution, vann kriget och fick en för sin tid långtgående demokratisk konstitution.

Trots det dröjde det till 1964 innan invånarna i den amerikanska huvudstaden fick rösta i ett presidentval. Till kongressen väljer de idag endast en ledamot utan rösträtt och inga senatorer. Det lokala självstyret är begränsat.

Det finns naturligtvis en historisk förklaring till den – i det här avseendet negativa – särställning Washington DC har fått. När en gemensam federal huvudstad skulle skapas gjordes det på ”neutral” mark som inte hörde till någon delstat. På så sätt skulle ingen av de befintliga delstaterna genom att vara säte för huvudstaden få en särställning. Huvudstaden är alltså ingen stat och tillhör ingen stat och har därför inte de rättigheter som staterna har. Ändå bor det fler människor i District of Columbia än i flera av de minsta delstaterna.

De historiska orsakerna är knappast giltiga idag. En kioskägare eller brevbärare i Washington DC bör naturligtvis ha samma rättigheter att påverka sitt lands utveckling som en kioskägare eller brevbärare i Baltimore. Från DC har det länge argumenterats för detta. Ändå är det otroligt att de inom överskådlig tid ska få de rättigheterna. Det skulle kräva ett tillägg till den amerikanska konstitutionen och det är svårt att göra. Först måste två tredjedelar av kongressens båda kamrar rösta för tillägget och sedan måste det fastställas av tre fjärdedelar av delstaterna. Skapandet av ytterligare en delstat minskar den relativa makten och inflytandet för de befintliga delstaterna. Eftersom Washington DC dessutom är totalt dominerad av demokraterna – John Kerry fick 89 procent av rösterna i presidentvalet 2004 – skulle troligtvis Washingtons kongressledamot och båda senatorerna vara demokrater. Republikanerna skulle därför vara ovilliga till att medverka till att DC får statsstatus och därför blir det omöjligt både att uppbåda den nödvändiga majoriteten i kongressen och en tillräcklig uppslutning bland staterna.

När konstitutionen skrevs var det med avsikt som den gjordes svår att ändra. Oöverlagda och förhastade beslut skulle bli svårare att fatta och en knapp majoritet av både befolkningen och av staterna skulle inte kunna köra över en stor minoritet. På samma sätt är de föredrag som reglerar samarbetet i Europeiska Unionen svår att ändra. På många områden krävs kvalificerad majoritet. På ytterligare andra området krävs enhällighet. Ett av dessa områden där enhällighet krävs är förändringar av fördragen. På så sätt är det europeiska minoritetsskyddet till och med mer långtgående än det amerikanska. Tänk om varje senator hade vetorätt i USA?

Jag tycker detta är olyckligt. På samma sätt som en minoritet i USA kan stoppa Washington DC:s rättmätiga krav på statsskap kan en minoritet i EU sätta stopp för nödvändiga reformer som kan bidra till ett mer demokratiskt och välfungerande europeiskt samarbete. EU behöver därför en författning som är bättre än de nu gällande fördragen. Men det förstås, en sådan kräver enhällighet…

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA och EU

måndag, augusti 14, 2006

Bananer på Manhattan

I lördags kväll gav jag mig ut i New Yorknatten för att storebrorsaktigt köpa bananer till mina hungriga syskon. I korvmojarna på sjunde avenyn fanns bara korv och läsk så jag gick till snabbköpet bakom Madison Square Garden. Då jag inte hittade några bananer frågade jag en av de anställda om han visste var det gick att köpa bananer. ”Det går nog inte” svarade han. ”Menar du allvarligt” , frågade jag ”att det mitt på Manhattan är omöjligt att köpa bananer?” Han tyckte jag borde acceptera att valmöjligheterna är begränsade en lördagsnatt. Möjligt, men det var först när jag gått därifrån som jag förstod vad jag borde svarat.

”I Linköping går det!”

Alla får väl dra sina egna slutsatser av det…

Etiketter:

Stark eller trygg?

Fram till häromdagen verkade alla nyheter i USA handla om den senaste avslöjade terrorkomplotten att spränga flygplan mellan Storbritannien och USA. Det enda undantaget var C-SPAN som visat mötet i FN:s säkerhetsråd med anledning av striderna i Libanon. I ett radiotal i lördags morse sa President Bush att USA kommer att vinna kriget mot terrorismen.

Samma president startade ett krig mot Irak för att besegra terrorismen. Samma president höll för tre år sedan ett tal under en banderoll som sa att ”uppdraget” var slutfört. Och samma presidents far under 1980-talet var med att rusta både muslimska fundamentalister i Afghanistan och Saddam Husseins regim i Irak.

USA är den mäktigaste nation som någonsin funnits på jorden. Aldrig tidigare har något enskilt land haft samma globala militära styrka. Ändå verkar inte det hjälpa den enskilda amerikanen. Av nyheterna att döma är otryggheten idag mycket större i USA än i Sverige. Det hjälper inte att presidenten i sitt radiotal hävdar att USA är tryggare idag än före 11 september.

Terrorism ska bekämpas. Dagens amerikanska politik visar att USA:s ledning inte lärt sig mycket av sina tidigare misstag. De vindar de sått får de nu skörda som storm. Istället för att ompröva sin politik och angripa terrorismens orsaker fortsätter bushadministrationen sin draksådd.

Pingat på intressant.se

fredag, augusti 11, 2006

Global standard

Efter att lyckligt anlänt till New York - utan att vara sig utsattas för terroristattacker eller för förhöjda säkerhetskontroller - upptäckte jag att jag inte kan använda min telefon här. Deras mobiltelefonsystem är inte kompis med min stenålderstelefon och därför ska vi vare sig förvänta er att jag ringer eller sms:ar er eller att jag kan ta emot något sådant från er. Internet verkar som synes fungera tack vare en massa okodade trådlösa nätverk på Manhattan. Men jag har en idé om hur jag kanske ska fixa det...

Jag tycker i alla fall det här visar behovet av glodala standarder, särskilt inom teknikområdet.

Etiketter:

torsdag, augusti 10, 2006

Standigt uppkopplad

Sist jag flog over Atlanten var 1987. Da tror jag vi flog med det enda planet i SAS flotta med en karta langst fram i kabinen som visade var vi befann oss. Nu upptacker jag att 1987 var valdigt lange sedan. Just nu befinner jag mig pa 11 km hojd nordost om Island. I stolsryggen framfor mig har jag min egna lilla tv-skarm dar jag kan valja mellan karta, tv-kamera som visar hur det ser ut utanfor, spel, filmer och en massa annat. Det finns tradlost natverk sa att det gar att surfa, blogga och skypa medan vi flyger. Om jag vetat att sa mycket forandrats pa 19 ar hade jag inte checkat in kabeln som plockar ut bilder ur min digitalkamera och da hade den har bloggen kunnat illustreras med en ogonblicksbild av vadret over Nordatlanten. 1987 kunde jag inte ens i min fantasi forestalla mig att en resa idag skulle vara pa detta satt. Jag vagar inte ens tanka pa hur vara liv kommer att vara om ytterligare 20 ar, men jag inser att de pa manga omraden kommer att vara mycket annorlunda an nu. Och vem vet, da kanske jag till och med lart mig stalla om tangentbordet sa att jag far svenska tecken...

Samtidigt som vara liv och var omvarld forandras i en takt dar vi sjalva knappast hanger med ar det annat som kanns evigt och oforanderligt. Anna insisterade att jag skulle lana John Steinbecks Vredens druvor av henne och lasa under min amerikavistelse och det borjade jag med redan da flygplanet passerade Tronheim. Tack sa mycket for lanet.

Etiketter:

Jag är Toby, men får inte kampanja...

Via Eric Sundström upptäcker jag möjligheten att testa vilken West Wingkaraktär som jag är. De flesta av oss som följer serien har väl våra favoriter även utan ett test. Resultatet på mitt test kan jag mycket väl acceptera: Toby Ziegler:


Ahh, the ever-cynical and sarcastic speechwriter. Gutsy and not afraid to speak up or clash with authority, his dry wit is amusing. But under it all he's just a big teddy bear... and the world's biggest Yankees fan.


:: Which West Wing character are you? ::


Testet passade bra just nu eftersom jag alldeles strax ger mig iväg till Amerika. Jag ska försöka blogga även därifrån, men om du är intresserad av semesterskvaller rekommenderas i första hand min lillasysters blogg där reserapporteringen redan pågått några dagar.

Tyvärr har inte Hillary Clinton svarat på min förfrågan om en dejt då jag är i New York. Från Mark Warners pressekreterare har jag fått ett vänligt svar där hon förklarar att Guvernör Warners reseschema inte tillåter honom att träffa mig någon av de dagarna då jag är i Washington DC. Däremot har Eric hjälpt mig komma i kontakt med en medarbetare på Democratic Leadership Council och en bekant till en bekant har ordnat så att vi får besöka Pentagon. I Charleston har jag försökt komma i kontakt med den lokala demokratiska organisationen och erbjudit mig att delta i deras aktiviteter en dag för att lära mig mer om amerikanskt kampanjande, men tydligen är demokraterna så starka i South Carolina att de inte har behov av min hjälp för jag har inte hört något från dem… Jag får ägna tiden där åt att spela golf och åt att fira en 80-årsdag istället.

Fyra små rätter

Jag utmanas av Joel Malmqvist på ytterligare ett av dessa meningslösa kedjebrev. Denna gång verkar det vara något slags test på folklighet i grupper om fyra. Det är inte någonting som jag jobbat hårt på. Men med tanke på det hedrande sällskapet – Johan Sjölander, Tora Hansjons och Anna Larsson – Joel gett mig i utmaningen så kan jag inte låta bli att svara. Så gott jag kan i alla fall…


Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:
Metallarbetare
Lärarvikarie
Konsult
Valombudsman

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
Mars Attacks
Kenneth Branaghs Hamlet (okej, den är så lång så en gång i taget kanske är tillräckligt…)
Grand Prix
Tja, det får väl räcka med tre så kan jag se någon ny film istället.

Fyra städer jag har bott i:
Bankekind (Städernas stad? Nordens Paris??)
Linköping
Denver
Det här liknar mer och mer tre små rätter…

Fyra tv-serier jag gärna ser:
West Wing
Svenska dialektmysterier
Rundgång
Och så en svensk dramaserie som gick i våras, svart humor som utspelades på en skola. Vad hette den?

Fyra ställen jag vill åka till:
Just nu: New York
Snart: Linköping
Brasov
Månen

Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
Landstinget i massmedia
The Fix
Det progressiva USA
Nyligen.se

Fyra favoriträtter:
Mammas pizza
Sill och potatis
Smördegsinbakad fläskfilé
Kroppkakor

Fyra ställen där jag trivs:
Dahlbergs Café
Gränna
På min cykel
Ulebergshamn

Fyra personer jag vill utmana att svara på enkäten:
Sven Wennerström
Kristin Nygren
Jocke Jonsson
Jessica Ericsson

onsdag, augusti 09, 2006

Demokraternas primärval 2008

För några veckor sedan förannonserade jag om bloggande inför det amerikanska presidentvalet 2008. I den här posten handlar om de demokratiska kandidaterna.

Inatt kom resultatet från demokraternas primärval inför höstens senatsval i Connecticut. Den rutinerade Joe Lieberman – vice-presidentkandidat år 2000 – förlorade mot en politiskt oerfaren motkandidat som kritiserat Liebermans stöd till Bushs irakpolitik. Valresultatet visar ett problem som de demokratiska presidentkandidaterna måste hantera: att tillfredsställa en partiintern opinion som vill se mer konfrontation mot republikanernas extrema politik samtidigt som det öppnar upp för angrepp från republikanerna. Republikanerna har sällan visat några skrupler med att beskylla sina motståndare för att vara ”anti-amerikanska”, ”opatriotiska”, ”svaga” eller alldeles för ”liberala”.

Jämfört med tidigare kommer den demokratiska primärvalsprocessen att reformeras. Tidigare inleddes denna i Iowa och New Hampshire. Det är två etnisk homogena amerikanska stater vilket gett en kandidat som går hem hos vita medelklassamerikaner ett försprång framför kandidater med stora delar av stödet hos minoritetsgrupper. Nu kompletteras valen i Iowa och New Hampshire med South Carolina och Nevada – stater där stora delar av befolkningen har afro-amerikanskt ursprung eller är hispanics.

Detta gör att den demokratiska primärsvalsprocessen framtung. Fyra stater röstar under drygt två veckor i början av 2008. Det innebär att kandidaterna redan från början måste ha stora ekonomiska resurser och en spridd kampanjorganisation för att ha en chans att göra ett bra resultat. Washingtons Posts The Fix menar att de enda kandidaterna som klarar av att samla in de 25 miljoner dollar som krävs för denna intensiva kampanjstart är Hillary Rodham Clinton, John Kerry, Mark Warner, Evan Bayh, Barack Obama, Al Gore och eventuellt John Edwards. Notera dock att ingen av dessa officiellt sagt sig kandidera ännu.

Hillary Rodham Clinton framstår idag som den självklara favoriten. I höstens senatsval har republikanerna i New York haft svårt att finna någon seriös motkandidat till henne. Trots det samlar HRC in mycket pengar till sin kampanj och som senatorskandidat kan varje dollar som är kvar efter höstens val föras över till en presidentvalskampanj. HRC är välkänd i hela USA men upplevs också som kontroversiell och polariserande. Delvis stämmer det, hennes ställningstagande i sociala frågor och mot diskriminering av kvinnor och minoriteter har under många år gjort henne till en måltavla för konservativa republikaner. Samtidigt aktar hon sig för att kunna utmålas som för ”liberal” i försvars- och utrikespolitiken. Bland annat stödde hon Lieberman i hans primärvalskampanj och Liebermans förlust måste rimligen oroa HRC:s kampanj.

John Kerry hämmas av förlusten mot George W Bush i presidentvalet 2004. Trots att många amerikanska soldater dödades i Irak, en extrem republikansk politisk agenda, gigantiska ekonomiska resurser och en tapper och riskfylld bana som soldat misslyckades han med att vinna valet. Å andra sidan är han välkänd och har visat att han är den enda som möjligen kan matcha HRC då det gäller att samla in pengar. Efter förlusten 2004 har Kerry använt sin bas för att framstå som den ledande demokratiska kritikern i Senaten av Bushs politik. Kerrys chanser minskar om Al Gore ställer upp i valet men annars är han största hotet mot HRC vid sidan av Mark Warner.

Mark Warner är tidigare guvernör i Virginia. Genom att lyckas bli vald där visade han att demokraterna kan vinna i stater som traditionellt stödjer republikanerna och som guvernör utsågs han till en av de mest effektiva i USA. Nu bygger han upp en nationell bas genom sin PAC Forward Together och har visat en god förmåga att samla in pengar. Dessutom, det är mycket vanligare att en före detta guvernör (Bush dy, Clinton, Reagen, Carter, Nixon etc) lyckas bli president än att en senator blir det.

Evan Bayh har valt en egen strategi genom att kritisera demokraterna för att ligga för långt åt vänster. På så sätt hoppas han vinna stöd av moderata och mer bushvänliga grupper. Fördelen med detta är att han lyckas framställa sig själv som ett tydligt alternativ mot de andra kandidaterna. Å andra sidan försökte Joe Lieberman med en liknande strategi i primärvalen 2004 och det var minst sagt en misslyckad strategi.

Al Gore har en helt annan situation. I presidentvalet 2000 fick han fler röster än George Bush men efter det att högsta domstolen beslutat att avbryta omräkningen i Florida hade ändå Bush fler röster i elektorskollegiet. Sedan dess har Gore stått utanför partipolitiken och kan därför distansera sig från kriget i Irak eftersom han till skillnad från de kandidater som satt i Senaten inte röstat för det. Gores ställning stärks i takt med att amerikanernas problem ökar i Irak och om han ställer upp är han troligtvis huvudfavorit vid sidan av HRC.

Om inte Gore ställer upp ökar det möjligheterna för andra kandidater på demokraternas vänsterflygel. Den starkaste av dessa är Russ Feingold som profilerat sig som den kanske tydligaste kritikern i Senaten mot kriget i Irak. Själv har jag svårt för Feingolds protektionism; bland annat ligger han bakom Buy American Act som skapar en hel del problem för svenska företag som vill sälja varor till den amerikanska staten.

Vicepresidentkandidaten 2004 John Edwards lämnade senaten då Kerry förlorade presidentvalet men har fortsatt sitt politiska arbete på andra sätt, främst som en röst för Amerikas fattiga och medelklass. Bland annat på grund av detta jämförs han med Robert Kennedys positionering inför presidentvalet 1968, där Kennedy var på väg att bli demokraternas presidentkandidat då han mördades.

Någon som inte verkar förbereda en kandidatur – men som för något år sedan var en av de troligaste kandidaterna hos mig – är Bill Richardson. Han har en oerhört bred erfarenhet – minister, FN-ambassadör, kongressledamot och guvernör – och är dessutom hispanic. Han verkar just nu inte intresserad av att förbereda en presidentvalskampanj, men räkna inte bort honom då vinnaren ska utse en vicepresidentkandidat.

En kandidat på tillväxt är Barack Obama. Ingen verkar ifrågasätta om han kommer att bli demokraternas presidentkandidat utan diskussionen handlar om huruvida det är för tidigt att bli det redan 2008. Obama slog igenom som en lysande key note speaker på demokraternas partikonvent 2004 och blev invald i senaten samma år. Han har goda chanser att bli den förste afro-amerikanska presidenten i USA. Obama väntar troligtvis till 2012 eller 2016 men han kan bli vicepresidentkandidat redan 2008.

Jag ska redan nu våga mig på en prognos om hur primärvalet kommer att utvecklas. HRC kommer att vara favoriten och kommer tack vara sina resurser, sitt kändisskap och sitt nätverk att göra ett bra resultat i de första primärvalen. Å andra sidan leder det till att allt utom en klar seger kommer att betraktas som en förlust. De övriga kandidaterna kommer att slåss om att vara den ledande ”anti-Hillary”-kandidaten. Den som bäst kan framstå som ett alternativ till HRC kommer att dra till sig stöd från de som i första hand röstar mot HRC än för någon annan kandidat. Beroende på hur snabbt detta går kommer det att ge ”anti-Hillary”-kandidaten möjlighet att skaka HRC:s kampanj.

Ordningen i de första primärvalen bland kandidaterna som inte är Hillary Rodham Clinton kommer att visa vilken strategi som är mest lyckosam. Är det Kerrys breda kändisskap och kontaktnät efter presidentvalskampanjen 2004, Warners bevisade förmåga att likt Bill Clinton bli vald i en stat som traditionellt stödjer republikanerna, Bayhs höger- eller Gores vänsterkritik? Och dessutom, vilka av dessa kandidater kommer att misslyckas med att samla in pengar och stöd så att de inte ens kommer att kandidera?

Andra bloggar som ofta kommenterar amerikansk politik från ett progressivt perspektiv är Det progressiva USA och Eric Sundström. Utmärkt rapportering om amerikansk politik finns också på Washington Posts hemsida (registrering krävs, men det är gratis) och på Washington Posts blogg The Fix.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, USA-valet 2008, Clinton, Kerry, Warner, Bayh, Gore, Feingold, Edwards, Richardson, Obama och politik

lördag, augusti 05, 2006

Att tala med Lars

Isobel Hadley-Kamptz – som bland annat skriver på Expressens ledarsida – skriver på sin blogg om ”Lars Leijonborgs och Harald Treutigers kvinnoföraktande bastugemenskap”. I själva sakfrågan håller jag med Isobel och Katrine Kielos. Jag kan inte undanhålla er lite av vad Isobel skriver:
”Själv skulle jag möjligen i yttersta nödfall kunna tänka mig att ligga med Lars Leijonborg, men att prata med honom, nej, jag tror inte det.”

Och i en kommentar till det egna inlägget skriver hon:

"Han [Leijonborg] hade framstått som en torrboll. Kanske rent av som en "folkpartist". Och ett värre skällsord finns väl knappt inom folkpartiet numera."

Lite sent upptäcker jag också Tora Hansjons kortfattade men kloka reflektion om borgarnas fastighetsskatteförslag.

Bilden på Isobel Hadley-Kamptz kommer från bloggen Isobels text och verkstad

torsdag, augusti 03, 2006

Darwin vann

Ett beslut i Kansas School Board om att teorin om intelligent design (ID) ska jämställas med Darwins evolutionsteori i skolundervisning fick Det Flygande Spagettimonstret profeter att skapa en informativ hemsida. Nu verkar det som om den politiska evolutionen har hunnit ikapp majoriteten i Kansas School Board som får se sig förvandlade till en minoritet. Det är i alla fall vad det verkar efter demokraternas och republikanernas primärval, enligt vad Lawrence Journal och Washington Post rapporterar.

Lawrence Journal sammanfattar läget:
Darwin won.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om evolution, intelligent design , Kansas , Flygande Spagettimonstret , Darwin och religion

Redogörelse från Kuba

Anna Ardin har varit på Kuba och bland annat träffat den socialdemokratiska oppositionen. Eller egentligen inte – det var en reaktionära, USA-betalda bråkmakare hon träffade. Det upplyste den kubanska säkerhetspolisen henne om då hon och en kamrat förhördes av dem.

Anna Ardins redogörelse från Kuba är viktig då det på vissa håll fortfarande finns en olycklig revolutionsromantik. Men valet mellan yttrandefrihet och låg spädbarnsdödlighet är inte ett val mellan antingen-eller. Sverige är ett exempel på att det går att välja både-och.

För 10 år sedan lyssnade jag på en sydamerikansk studentledare på ett seminarium som ordnades av SSU. Han sa att han var förvånad över att se Che Guevara-tröjor på svenska ungdomar. Den revolution Che Guevara var med om att genomföra tillsammans med Castro medförde en förbättrad social situation på Kuba men den krävde också dödande, fängslande av oliktänkande, avsaknad av yttrandefrihet och av andra mänskliga fri- och rättigheter. I Sverige å andra sidan har det socialdemokratin fredligt och reformistiskt genomfört en social revolution utan att behöva använda våld eller offra de demokratiska principerna. Därför menade den sydamerikanska studentledaren, skulle det vara rimligare om svenska ungdomar hade tröjor med Tage Erlander istället för Che Guevara!

Bilden på Tage Erlander kommer från Wikipedia.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Kuba, Castro , politik , Anna Ardin och, Tage Erlander