Skamliga mejl

Ibland får jag reda på saker om mig själv jag gärna varit ovetande om. Som kunskapen som kom i ett mejl från Michael DuHaime, RNC Political Director, i morse:

Dear Martin, Grassroots supporters like you are the strength of our Party. It was you who re-elected President Bush, and you who made possible our Republican majorities.

Så om ni vill ha någon att skylla tillståndet i världen på...

En landshövding

Jag har tidigare bloggat om Ansvarskommitténs viktiga arbete med att se över organiseringen av det offentliga Sverige (se Myndighetschefernas krig och Storregionen Östergötland). Kommitténs ordförande Mats Svegfors intervjuades i Ekots lördagsintervju igår. Det är möjligt att intervjun drunknade i uppståndelsen efter Anna-Carin Olofssons OS-guld men den är väl värd att lyssna på för alla som intresserar sig för det offentliga Sveriges framtid.

Bland annat resonerar Svegfors om den regionala identitetens betydelse:
”Det är svårt att tänka sig en gävle-mas” säger Mats Svegfors syftande på en eventuell sammanslagning av Dalarna och Gävleborg och han fortsätter:
”För de som pendlar mellan Västerås och Stockholm, därför de bor på en plats och arbetar på en annan, de säger naturligtvis vad är identitet jämfört med att tågen fungerar och att det finns beslutskraft att för att bygga järnvägar och sätta taxor och sådant där.”

Han är skojig också, eller vad sägs om följande:
”Om jag nu i detta ögonblick skulle få hjärtinfarkt, vilket skulle vara ett problem för programmet men också för mig, då skulle allting fungera väldigt väl.”

Sedan för Mats Svegfors ett klokt resonemang med anspelning på lokala debatter om strukturförändringar inom sjukvården:
”Jag är mycket mer betjänt att komma till rätt sjukhus än till ett sjukhus som ligger nära. Det kan bokstavligen rädda mitt liv.”

Anna bloggar om en annan landshövding.

Steel magnolia

I höstas avled Rosa Parks – den amerikanska medborgarrättsrörelsens moder. För en månad sedan följdes hon av samma rörelses ”first lady”, Coretta Scott King.

Coretta Scott Kings goda väninna Maya Angelou höll ett rörande lovtal vid begravningen som jag nu hittat med hjälp av American Rhetoric.

Maya Angelous bild av Coretta Scott King är magnifik i sin poesi:

Born of flesh and destined to become iron, born a cornflower and destined to become a steel magnolia.

Politik kan vara både vacker och enkel. Maya Angelou säger:

"Sister, it shouldn't be an 'either-or', should it? Peace and justice should belong to all people, everywhere, all the time. Isn't that right?" And I said then and I say now, "Coretta Scott King, you're absolutely right. I do believe that peace and justice should belong to every person, everywhere, all the time."

Bilden på Coretta Scott King kommer från CNN:s hemsida. Bilden på Maya Angelou kommer från American Rhetoric.

Cykelsäsong!

Nu skiner solen. Det är vindstilla. Ett perfekt cykelväder om det inte varit för att vägarna är fulla med snö och - ännu värre - grus. Men ändå är cykelsäsongen igång. På www.cyclingnews.com kan du följa tävlingarna live. Just i detta ögonblick pågår den europeiska öppningstävlingen Omloop Het Volk. Sedan några dagar har Tour of California körts och igår stod jag inför ett besvärligt val: äta ost och dricka vin men några kompisar eller följa liverapporteringen via internet. Undra om jag valde rätt... ;-)

Samhällsbyggande och statsmannaskap?

Jag är så ilsken och ledsen över de osakliga mejlen om Reinfeldt att jag inte vill blogga om det men det gör fysiskt ont att en medlem av det parti jag ägnar så mycket av mitt eget engagemang skämmer ut sig på detta vis. Historien har ändå kunnat bjuda på ett leende idag; genom Jonas Morians blogg uppmärksammas jag på vad Erik Stattin skriver:

"Alla förutspåelser om vilken roll bloggar kommer att spela inför valet, eller i samhällsdebatten i stort, och så kommer e-posten och kör om på innern! WTF?!"

Ni som läst mina inlägg vet att jag inte alltid har så höga tankar om statsvetare som kommenterar verkligheten. Idag är det en som jämför det inträffade med Watergate. Där handlade det om en president som själv varit inblandad i olagliga aktiviteter riktade mot sina politiska motståndare och som ljugit om det både för kongressen och för folket. Det är inte fallet i denna skandal och om professor Peter Esaiasson har några andra uppgifter borde han tala om det och inte nedlåta sig till sådan insinuering. Den här historien borde väl lära oss att vara försiktiga med sådant – även statsvetarprofessorer.

I en debattartikel i Corren idag skriven av en ledande moderat företrädare i Linköpings kommun (artikeln finns ej på nätet) uppmanas Anna Larsson och jag att stå för våra beslut om ätstörningsvården i Östergötland. Dagens artikel är ett svar på två artiklar Anna och jag skrivit där vi – ja just det – står upp för de beslut vi fattat.

Nu skymmer det ute. Tonläget är trist. Jag trodde att politik handlade om samhällsbyggande och statsmannaskap.

UPPDATERING: Kikki Göransson har väckt liv i sin blogg för att kommenterara klokt.

Lars får idé

Folkpartiet har fått en idé. Gemensamma vallistor för ska ge maktaliansen den avgörande framgången i valet. Det finns mycket att säga om förslaget som sådant, men det säger samtidigt en hel del om folkpartiet som partiet där idéer ersatt ideologi.

För så är det nog. Lars Leijonborg fick en idé som han hastigt presenterade. Hans kollegor i maktaliansen var måttligt imponerade och tyckte det var lite tokigt att komma med förslaget efter det att de flesta listorna redan var fastställda. Lars Leijonborg försvarade sig med att ”det är så här vi tycker”.

Så är det kanske. Men varför sa han inget om det i höstas då det faktiskt hade kunnat spela roll? Tyckte inte folkpartiet då samma sak som de tycker nu? Eller är det först nu Lars fått idén?

Som man frågar...

För en tid sedan offentliggjorde centerpartiet en undersökning de låtit TEMO utföra där de drar slutsatsen att svenska folket stödjer centerförslaget att öka ungdomars otrygghet på arbetsmarknaden. Frågan som ställdes avslutades med att ”Syftet är att fler unga ska få jobb och göra det lättare för ungdomar att behålla sina jobb”. På grund av detta kritiserades undersökningen med rätta för att vara ledande.

I DN idag understryks detta då en snarlik undersökning presenteras. Det är socialdemokraterna som ställt exakt samma fråga som centerpartiet, fast tvärt om. DN skriver:

I båda mätningarna avslutas frågan löftesrikt om att förslaget ska leda till fler jobb för unga. Men i stället för ett förslag om "minskad anställningstrygghet" där de unga "kan sägas upp med omedelbar verkan" har socialdemokraterna skjutit in ett par nya meningar i sin Temomätning:

"Nu finns förslag om att införa en ny typ av ungdomsavtal för nyanställning av unga upp till 26 år. Den som är anställd med ett sådant ungdomsavtal har under de två första åren ökad anställningstrygghet och kan inte sägas upp med omedelbar verkan. Syftet är att fler unga ska få jobb och göra det lättare för ungdomar att behålla sina jobb."

Jag tycker det är ett intressant exempel på hur formuleringen av frågan kan styra vilket svar som fås, särskilt för mig som emellanåt arbetar med marknadsanalyser och kundattitydsundersökningar. Men det är också viktig kunskap för oss som samhällsmedborgare eftersom vi inför valet säkert kommer att översköljas av fler – likt centerpartiets – riggade undersökningar.

Två Tre kronor?

Igår inträffade OS höjdpunkt - så här långt - när Tre kronor tog sig till OS-final genom att efter mycket dramatik slå USA. Efter det känns det fånigt att laget på många håll kallas för ”Damkronorna” för att skilja dem från det ”riktiga” Tre kronor. Magnus Ljungkvist har bloggat om fånerierna tidigare idag. Men vi får se hur det går i fortsättningen; efter OS kommer vi kanske att tala om Tre kronor och Herrkronorna?!

Under straffläggningen gjordes det första svenska målet av 16-åriga Pernilla Winberg. Hon är jämngammal med min lillasyster. Det verkar redan vara för sent för min syster att starta en framgångsrik idrottskarriär så nu duger inte ens de yngsta av småsyskon för att hålla hoppet om idrottsliga framgångar i familjen vid liv.

Extra imponerad av segern är jag efter att ha sett USA slå Kanada i finalen i hockey-vm spelades i Cloetta Center i våras. Det var matchen då jag hamnade bredvid en videofilmande amerikan som visade sig vara Helen Resors pappa. Jag blev den första som fick gratulera honom till att hans dotter var världsmästare. Trots den amerikanska förlusten igår är de fortfarande världsmästare. Och Tre kronor vann mot dem!

Myndighetschefernas krig

Två av Sveriges otaliga myndighetschefer strider mot varandra på DN:s debattsida. Förs ut var landshövding Anders Björck
som ville lägga ner ”Mats Svegfors onödiga ansvarskommitté”. Idag får Björck svar av Ansvarskommitténs ordförande Mats Svegfors. Svegfors artikel är resonerande och läsvärd för alla som intresserar sig för det offentliga Sveriges framtida organisation.

Jag har lyssnat på Mats Svegfors flera gånger och har en väldig respekt för det arbete som Ansvarskommittén
utför. Kommittén arbetar med en hög integritet och har gått grundligt till väga i sitt komplicerade arbete. Oavsett hur Ansvarskommitténs förslag kommer att se ut 28 februari 2007 känner jag mig trygg i att förslaget kommer att vara klokt och välavvägt.

En dag hoppas jag att demokratiseringen av det offentliga Sverige kommit så långt att statschefsämbetet utses på annat sätt än genom avel. Den dagen är Mats Svegfors en av dem som finns med på min mycket korta lista med lämpliga slutkandidater, trots att hans ideologiska rötter ligger långt från mina.

En politisk klass

Med anledning av gårdagens rapportering om att unga kvinnor hoppar av politiska uppdrag konstaterade en god vän att hon tillhör en eftertraktad underrepresenterad grupp – unga kvinnor – men sa samtidigt:
”Klart man inte vill bli politiker om det betyder att man inte får gå ut och dricka med sina kompisar”

Ja, det är klart. För visst är det lättare att ha överseende med politiker som inte som vanliga människor utan bara dricker bland sina likar bakom stängda dörrar. Men då får vi också de politiker vi förtjänar.

Vem vill vara politiker?

Dagens stora story i media är att unga – främst kvinnor – hoppar av från politiska uppdrag. En avhoppare tyckte att allt redan var uppgjort då ärendena kom till fullmäktige och att det var små möjligheter att påverka. Sedan visade det sig att hennes parti bara hade ett mandat i fullmäktige och då är det naturligtvis svårt att påverka oavsett arbetsformer…

I Svt kommenterade en statsvetare med att de avhoppade ungdomarna känner brist på inflytande på grund av en maktförskjutning från fullmäktige till styrelsen.

Jag misstror deras analys. Professorer i statsvetenskap har oftare mer teoretisk än praktisk erfarenhet av politiska processer. De tittar på organisationsskisser över den kommunala organisationen och läser arbetsordningen. Men de verkar glömma bort att det finns politiska partier! Det finns processer inom partigrupperna som går på tvärs med fullmäktige och styrelse. Problemet är inte om styrelsen bereder ärenden inför fullmäktige (vilket de är skyldiga att göra) utan om partigrupperna inte kan diskutera politiken på ett meningsfullt sätt.

När jag kom in i den socialdemokratiska landstingsgruppen i Östergötland strax efter valet 1994 var vi många nya ledamöter som inte tyckte att vi fritidspolitiker fick tillräckligt utrymme och ansvar. Gruppmötena var mest en genomgång av ärendena på nästkommande fullmäktige. Ärendena var färdigberedda av tjänstemännen och partierna hade deklarerat sina uppfattningar i landstingsstyrelsen. På sin höjd gick det att krafsa lite på detaljer.

Gruppen tog till vara vårt engagemang genom att ge oss uppdraget att föreslå hur arbetsformerna kunde utvecklas. Det ledde till att arbetet blev mer processinriktat och fokus flyttades till ärenden där beredningen pågick eller inte ens var påbörjad. På så sätt ökade det reella inflytandet över politikens riktning.

I Aktuellt säger demokratiministern Jens Orback att ”någon (läs: heltidspolitiker) måste avstå från makt” om fritidspolitiker ska känna att de har mer inflytande. Så är det kanske, men det kanske också är så att bättre arbetsformer gör att de folkvalda företrädarna som kollektiv får mer inflytande på bekostnad av tjänstemän, lobbyister och journalister. Jag vet i vilket fall att förändringarna i landstingsgruppen inte varit möjliga om inte de ledande politikerna stött att ansvaret och inflytandet spreds på fler.

Ser vi resultatet ett decennium i efterhand kan vi vara ganska nöjda. Visst måste vi fortsätta att anpassa våra arbetsformer efter de krav som ställs på politiken och vi kommer aldrig att bli klara. Vi har också klarat oss hyfsat vad gäller avhopp, tycker jag:
· Tre män i åldern 51-64 har avsagt sig. En i samband med att han gick i pension. Efter många år med mycket uppdrag ville han kunna resa mer med sin fru. En avsade sig uppdraget för att han kom in i riksdagen. Den tredje mannen befriades från uppdraget vid fullmäktiges andra sammanträde under mandatperioden och hade det berott på bristande inflytande tror jag det hade dröjt lite längre tid…
· Två kvinnor mellan 37 och 50 har lämnat fullmäktige. En för att hon avled, den andra för att hon blev kommunalråd.
· En kvinna mellan 51 och 64 avsade sig nyligen uppdraget. Jag känner inte till orsaken.
· Ingen av dessa tillhör den nu debatterade gruppen unga avhoppare. Det gör däremot Cissi som befrias från uppdraget på onsdagens fullmäktige. Hon slutar för att hon har flyttat till Stockholm.

På Östnytt ikväll påpekade en ung (ja ja, hon är i min ålder…) kvinnlig avhoppad kommunfullmäktigeledamot i Motala att möten på kvällstid var svåra då hon var ensamstående och hade små barn hemma. Hon sa att hon skämtsamt sagt att möten borde vara på dagtid för att underlätta för sådana som hon att vara politiker, men konstaterade samtidigt att det skulle kosta mycket mer pengar. Jag tror hon är betydligt närmre sanningen bakom avhoppen än de kommenterande professorerna och jag tror hennes lösning är en av de klokare. Det är möjligt inopportunt att föreslå något som innebär att kostnaderna för politik ökar, men om alternativet är att svaga grupper utestängs från det politiska beslutsfattandet tycker jag att demokratin måste få kosta pengar.

Vem vill bli byråkrat?

"Man vill inte vara byråkrat" deklarerade en ledamot av Ansvarskommitten på en konferens jag var på idag.

"Jo!" teaterviskade den kanske mest kunniga tjänstemannen på landstingets kansli som satt bredvid mig... Han är en del av det så kallade "köttberget" och den dagen han går i pension kommer det att uppstå mycket oreda i östgötalandstinget. Det kanske är bäst att börja skola en efterträdare. Det finns förhoppningsvis en wannabe.

En bra ätstörningsvård

Debattartikel om ätstörningsvården i Östergötland publicerad i Corren (ännu ej på nätet).

Paul Lindvall och Ung vänster skriver i Corren om de beslutade förändringarna av ätstörningsvården inom landstinget. Låt oss börja med att hålla med debattörerna om att verksamheten på Videgården på många sätt har varit bra. Det får samtidigt inte vara ett hinder för att fortsätta förbättra och anpassa verksamheten efter nya förutsättningar.

Förändringarna som genomförs innebär dels att Hälso- och Sjukvårdsnämnden satsar 1,8 miljoner kronor extra för ytterligare två vårdplatser på Barn- och Ungdomspsykiatriska kliniken för ätstörningspatienter. Redan tidigare har de svårast sjuka vårdats på BUP och inte på Videgården.

Dels upprättas ett ätstörningsteam inom BUP vid närsjukvården i centrala Östergötland. Teamet ska arbeta med riktade insatser mot patienter upp till 25 år. Vården ska bedrivas som öppenvård.

Dessutom inrättas ett länsövergripande team som ska arbeta konsultativt mot närsjukvården i hela länet, behandla egna patienter över hela länet och bedriva dagvård måndag till fredag i Motala. Möjlighet till övernattning ska finnas för de patienter som har lång resväg.

På detta sätt ska ätstörningsvården på ett bättre sätt bli en resurs för hela Östergötland. Specialistfunktionen för Länspsykiatriskt centrum blir tydlig och dit kan alla närsjukvårdsområden remittera sina patienter med ätstörningsproblematik eller be om hjälp med konsultation. Länspsykiatriskt centrums uppdrag är att ta emot patienter från hela länet. Teamet inom Länspsykiatriskt centrum ska vara mobilt och flexibelt. Ätstörningsvården får bättre möjligheter att möta patienterna där de finns samtidigt som resurserna stärks för behandling av de svårast sjuka.

Varken moderaterna eller kristdemokraterna har röstat för att bevara Videgården i dess nuvarande form, trots att Paul Lindvall vill ge det intrycket. Här följer Lindvall en linje som moderaterna gärna använder när de vill debattera sjukvården i Östergötland: i efterhand går de i opposition mot beslut vars inriktning de själva röstat för. De argumenterar också på olika sätt i olika delar av länet. Moderaternas politik i Linköping är att så mycket som möjligt av sjukvården ska bedrivas i Linköping på bekostnad av övriga Östergötland. Moderaternas politik i Norrköping är att så mycket som möjligt ska finnas i Norrköping på bekostnad av övriga Östergötland. Socialdemokraternas politik är densamma i både Linköping, Norrköping och Motala – vi utgår från alla östgötars behov.

Martin Tollén (s), ledamot av Hälso- och Sjukvårdsnämnden
Anna Larsson (s), ledamot av Landstingsstyrelsen

Spoiler 2-2

Igår kunde vi höra att ytterligare ett parti beslutat sig för att ställa upp i höstens riksdagsval. På grund av vänsterdemokraterna står det nu 2-2 mellan höger och vänster vad gäller spoiler-partier som kan ta röster utan att komma in i riksdagen och därmed påverka hur riksdagsmajoriteten ska se ut. Till vänster har vi sedan tidigare feministiskt initiativ och till höger har vi junilistan och sjukvårdspartiet.

Dessa partier kan ge upphov till ett mycket intressant valresultat och en oväntad parlamentarisk situation. Antag att moderaterna gör ett bra val och får 25 procent, folkpartiet ett hyfsat val med nio procent och att socialdemokraterna gör ett dåligt val och får 35 procent. Dessutom får samtliga övriga partier – vänstern, miljöpartiet, centern, kristdemokraterna, vänsterdemokraterna, feministiskt initiativ, sjukvårdspartiet och junilistan – 3,9 procent. I så fall är endast tre partier representerade i riksdagen och socialdemokraterna har egen majoritet!

Då tror jag att alla förslag från Ansvarskommittén skulle drunkna i en mycket hetare författningspolitisk debatt.

Ett välskött landsting

Landstinget i Östergötland gjorde ett positivt resultat på 458 miljoner kronor under 2005. Det är naturligtvis positivt. Resultatet förklarat i första hand av en lyckosam förvaltning av landstingets likvida medel. Den goda likviditeten beror i sin tur på att tidigare landstingspolitiker – till skillnad från vad som gjorts i övriga landsting – fonderat framtida pensionsutbetalningar fullt ut. Exemplet Östergötland visar att en långsiktig politik faktiskt betalar sig i det långa loppet.

Resultatet ger upphov till två olika saker.

För det första finns det utrymme för Hälso- och Sjukvårdsnämnden att göra engångssatsningar under 2006 på ytterligare 50 miljoner kronor. Att fördela nya resurser på hälso- och sjukvård kräver lika mycket av öppna och medvetna prioriteringar som att spara 50 miljoner kronor. Resurserna ska fördelas till grupper med störst behov och får inte gå till dem som skriker högst eller till att okritiskt bevara den befintliga sjukvårdsorganisationen. Det är alltid frestande att låta politiken kännetecknas av business as usual – fördela pengarna utifrån föregående års kostnader så att de enheter som inte kunnat hålla sin budget ska slippa vidta åtgärder. Hälso- och Sjukvårdsnämnden kommer att fatta beslut om var de extra satsningarna ska göras efter det att landstingsfullmäktige formellt fattat beslut i frågan.

För det andra får vi ett pedagogiskt problem att förklara varför det goda resultatet inte fullt ut kan leda till bestående nivåhöjande utökningar av sjukvården. Efter flera decenniums kraftig expansion av sjukvården började jag min bana som hälso- och sjukvårdspolitiker mitt i 1990-talets sparande. Sparandet ledde till att landstingets ekonomi kom i balans och vi kunde från slutet av 1990-talet använda den goda tillväxten för att göra ordentliga satsningar på sjukvården. Ingen verkade tänka på att högkonjunkturer alltid tagit slut och när det skedde hade även Östergötland en sjukvård som kostade mer än vad vi långsiktigt hade täckning för. En ny period med smärtsamma besparingar inleddes.

Nu får vi inte göra om samma misstag. Bara för att tillväxten är hög, skatteinkomsterna ökar och avkastningen på de likvida medlen är god får vi inte göra nivåhöjande satsningar som inte kan hållas då ekonomin mattas. Jag vill inte komma tillbaka till samma läge som vi hade 1995 och 2003. Därför är det viktigt att Hälso- och Sjukvårdsnämndens satsningar är just engångssatsningar och att vi tillåter oss att landstinget går plus trots att det är valår och många olika grupper kan visa upp behjärtansvärda behov.

Onsdagar i Svt

Det är naturligtvis fånigt om du låter tv:n styra din vardag. Ibland låter jag den ändå göra det. Förutom det självklara – när Eurosport visar Tour de France-etapper – har jag försökt vara hemma när Vita huset visas. Nu har även Svt:s onsdagskvällar drabbat mig. Först, klockan 21.30, är det Fredrik Lindströms Svenska Dialektmysterier. Programmet får mig att beklaga att jag bara har fem fattiga poäng i språkhistoria och jag har nästan bestämt mig för att ta en fil.kand. i språkvetenskap när jag blir stor.

Nu slutar inte onsdagskvällen med den. Förra veckan hade hårdrocksmagasinet Rundgång premiär. Så klockan 22.30 varje onsdagskväll är det barndomsnostalgi som gäller. Tänk, jag kan inte låta bli att skratta när jag ser de ruskiga WASP; vi som varnades för dem då vi gick i fyran!

Vad säger en SSU-ordförande?

På många bloggar har bråket mellan SSU:s ordförande Anna Sjödins och krogvakten Babak Jemai kommenterats och debatterats. Jag var inte på Crazy Horse och vet inte vilken version av händelseförloppet som är sann. Flera andra lyckas dock - bland annat i kommentarerna på Jonas Morians och Ali Esbatis bloggar - uttala sig tvärsäkert trots att inte heller de var där. Jag kan alltså inte vara något karaktärsvittne på om Anna Sjödin brukar dricka sig berusad på krogen och om hon i så fall brukar puckla på krogvakter.

En sak vet jag däremot: en ledande SSU:are kallar inte någon för ”Jävla svartskalle” och säger inte ”Det är sådana invandrare som du som vi inte vill ha i det här landet”. Berusad eller inte, så tycker inte en SSU:are och så säger inte en SSU:are. Babak Jemai påstår att Anna Sjödin sagt så. Jag tror honom inte och därför har jag svårt att ha något större förtroende för hans version av händelsen i övrigt.