Ett välskött landsting

Landstinget i Östergötland gjorde ett positivt resultat på 458 miljoner kronor under 2005. Det är naturligtvis positivt. Resultatet förklarat i första hand av en lyckosam förvaltning av landstingets likvida medel. Den goda likviditeten beror i sin tur på att tidigare landstingspolitiker – till skillnad från vad som gjorts i övriga landsting – fonderat framtida pensionsutbetalningar fullt ut. Exemplet Östergötland visar att en långsiktig politik faktiskt betalar sig i det långa loppet.

Resultatet ger upphov till två olika saker.

För det första finns det utrymme för Hälso- och Sjukvårdsnämnden att göra engångssatsningar under 2006 på ytterligare 50 miljoner kronor. Att fördela nya resurser på hälso- och sjukvård kräver lika mycket av öppna och medvetna prioriteringar som att spara 50 miljoner kronor. Resurserna ska fördelas till grupper med störst behov och får inte gå till dem som skriker högst eller till att okritiskt bevara den befintliga sjukvårdsorganisationen. Det är alltid frestande att låta politiken kännetecknas av business as usual – fördela pengarna utifrån föregående års kostnader så att de enheter som inte kunnat hålla sin budget ska slippa vidta åtgärder. Hälso- och Sjukvårdsnämnden kommer att fatta beslut om var de extra satsningarna ska göras efter det att landstingsfullmäktige formellt fattat beslut i frågan.

För det andra får vi ett pedagogiskt problem att förklara varför det goda resultatet inte fullt ut kan leda till bestående nivåhöjande utökningar av sjukvården. Efter flera decenniums kraftig expansion av sjukvården började jag min bana som hälso- och sjukvårdspolitiker mitt i 1990-talets sparande. Sparandet ledde till att landstingets ekonomi kom i balans och vi kunde från slutet av 1990-talet använda den goda tillväxten för att göra ordentliga satsningar på sjukvården. Ingen verkade tänka på att högkonjunkturer alltid tagit slut och när det skedde hade även Östergötland en sjukvård som kostade mer än vad vi långsiktigt hade täckning för. En ny period med smärtsamma besparingar inleddes.

Nu får vi inte göra om samma misstag. Bara för att tillväxten är hög, skatteinkomsterna ökar och avkastningen på de likvida medlen är god får vi inte göra nivåhöjande satsningar som inte kan hållas då ekonomin mattas. Jag vill inte komma tillbaka till samma läge som vi hade 1995 och 2003. Därför är det viktigt att Hälso- och Sjukvårdsnämndens satsningar är just engångssatsningar och att vi tillåter oss att landstinget går plus trots att det är valår och många olika grupper kan visa upp behjärtansvärda behov.