Tyst vinter

Jag har precis kommit hem efter att ha cyklat genom Linköping från mina föräldrars hus i Vidingsjö. Det var alldeles tyst. Inga bilar. Inga människor. Bara tre harar - och jag och min cykel.

När jag stannade till hördes bara mina hjärtslag - och efter en liten stund hördes inte heller dem.

När jag sitter hemma hörs inte någonting - inte ens från bilarna som smyger omkring på de snökantade vägarna utanför.

Vinterns vita tystnadstäcke tar bort alla ljud. Minusgraderna gör att jag slipper det mesta av slaskandet. Min varma julklappsmössa göra att jag slipper frysa.

Vintern är fantastisk!

Idag har jag kopierat flygblad som ska delas ut i Valla så jag får anledning att vara ute i den vackra vintern ännu mera. Mitt arbete - som varit motigt en tid - vände ikväll och börjar kännas roligt igen.

Suck - jag tror att jag är lycklig; tänk vad mycket lite snö kan göra!

Vinterbilden har tagits av min syster Charlotta