Min önskelista

Nu har mina släktingar börjat tjata på mig för att få en önskelista. Min lillasyster är inte riktigt nöjd med vad jag presterat hittills: snälla småsyskon som är duktiga i skolan ("Det har du ju redan" påstår hon), en större lägenhet ("Det kan inte jag ge dig"). Det enda som funnit nåd så här långt är en ny mössa, en almanacka och en pyjamas, men det verkar inte släkten nöja sig med och jag tycker själv att det låter lite trist.

På bloggarna jag läser har jag letat efter uppslag men Kristins önskelista hamnar nog i samma genre som en större lägenhet (och dessutom är mitt examensarbete avklarat)

Det mest förhoppningsfulla jag läst är Joel Malmqvists artikel Julen - den suboptimala högtiden. Joel argumenterar för att vi själva vet bäst vad vi föredrar och att det är bättre att vi köper våra egna julklappar än att någon annan gör det. Jag är böjd att hålla med. I så fall skulle jag nog spara mina pengar i väntan på att jag behöver någonting - något som kan köpas för pengar i alla fall.

Naturligtvis finns det undantag. Min moster Marie brukar hitta julklappar jag inte själv visste att jag behövde: en gigantisk plåtburk med småkakor (som räckte till kaffet ända till midsommar) ena året och en burk med honung andra året. Dessutom tror jag att de varma och vackra stickade raggsockorna som jag har på mig just nu också är en julklapp jag fått från henne. När Kikki Göransson var nyvald ordförande i Byggnämnden hittade jag på ett antikvariat en bok om Byggnämnden i Linköping! Förra året köpte jag en julklapp till Hanna Arneson då vi var i Rumänien, en bok av Che Guevara på rumänska! I den presenten finns det fler budskap än vad jag själv har lyckats komma på...

Lite i linje med det Joel skriver kan jag tipsa om mitt förslag till årets julklapp: köp tjugan-lotter. Köp dem dessutom av mig så går intäkterna till Valla s-förening!