fredag, februari 24, 2006

Samhällsbyggande och statsmannaskap?

Jag är så ilsken och ledsen över de osakliga mejlen om Reinfeldt att jag inte vill blogga om det men det gör fysiskt ont att en medlem av det parti jag ägnar så mycket av mitt eget engagemang skämmer ut sig på detta vis. Historien har ändå kunnat bjuda på ett leende idag; genom Jonas Morians blogg uppmärksammas jag på vad Erik Stattin skriver:

"Alla förutspåelser om vilken roll bloggar kommer att spela inför valet, eller i samhällsdebatten i stort, och så kommer e-posten och kör om på innern! WTF?!"


Ni som läst mina inlägg vet att jag inte alltid har så höga tankar om statsvetare som kommenterar verkligheten. Idag är det en som jämför det inträffade med Watergate. Där handlade det om en president som själv varit inblandad i olagliga aktiviteter riktade mot sina politiska motståndare och som ljugit om det både för kongressen och för folket. Det är inte fallet i denna skandal och om professor Peter Esaiasson har några andra uppgifter borde han tala om det och inte nedlåta sig till sådan insinuering. Den här historien borde väl lära oss att vara försiktiga med sådant – även statsvetarprofessorer.

I en debattartikel i Corren idag skriven av en ledande moderat företrädare i Linköpings kommun (artikeln finns ej på nätet) uppmanas Anna Larsson och jag att stå för våra beslut om ätstörningsvården i Östergötland. Dagens artikel är ett svar på två artiklar Anna och jag skrivit där vi – ja just det – står upp för de beslut vi fattat.

Nu skymmer det ute. Tonläget är trist. Jag trodde att politik handlade om samhällsbyggande och statsmannaskap.

UPPDATERING: Kikki Göransson har väckt liv i sin blogg för att kommenterara klokt.

1 Comments:

Anonymous Din vän Pelle said...

Bra skrivet Martin. Tycker det är direkt osmakligt att försöka göra valkampanj av detta. Vem tjänar på det? Demokratin? Nope.

Däremot tycker jag att statsvetare visst kan ha en viktig och god funktion i att kommentera politiken. Däremot ska vi göra det vi kan - anlägga ett vetenskapligt perspektiv, sätta in saker i sammanhang och historia. Inte ge rappa, coola svar på vad som händer i dagspolitiken. Sånt är statsvetare usla på, vi ska inte agera skvallerjournalister.

Jag hade för övrigt en lärare på en kurs i USA (politisk sociologi) som jag tycker formulerade väl statsvetares förhållande till politik:

"Ni skulle bli förvånade över hur få statsvetare som egentligen bryr sig om politik eller har några egna åsikter. Många statsvetare har samma relation till politiken som en fjärilssamlare till sina fjärilar. Fint att titta på, särskilt på behörigt avstånd, gärna genom en glasburk så att man slipper bli smutsig om fingrarna."

lördag, 25 februari, 2006  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home