Budgetförhandlingar

Snart påbörjas budgetförhandlingarna. Om du inte tycker att den svenska budgetdiskussionen är tillräcklig för att tillfredsställa dig så kan du alltid följa vad som händer i USA.

Republikanerna föreslår skattesänkningar på 70 miljarder dollar för de kommande fem åren. Samtidigt föreslår de besparingar på 35 miljarder dollar. Det betyder skattesänkningar som är dubbelt så stora som besparingarna, samtidigt som budgetunderskottet redan är gigantiskt. Besparingarna är inom bland annat den redan idag bristfälliga sjukförsäkringen Medicare. För att i viss mån öka inkomsterna föreslår republikanerna att oljeborrning ska tillåtas i tidigare skyddade områden i Alaska. Republikanerna, det är det parti som de ”nya” moderaterna samarbetar med i den amerikanska politiken.

Vuelta Roxen

UPPDATERING - EXKLUSIVA BILDER!
Jag kom runt. Inte Spanien men väl Roxen. För en gångs skull hade jag försökt att ladda ordentligt (en massa spagetti till kvällsmat, makaroner till frukost) och det gav effekt; jag fick mer och mer energi ju längre tid jag cyklat och sista halvmilen försökte jag pressa upp min puls så högt som möjligt. Efter målgång så cyklade jag hem från Berg och funderade på vad nästa utmaning ska bli. Kanske blir det att ligga i soffan och titta på Vuelta a Espana?



Ja, jag ska skaffa ordentliga benvärmare. Jag väntar på att min cykeldealer ska få in sin beställda leverans!

Dagens uppmaning

Tidigare idag bloggade jag om absurditeterna med vår monarki. Därför är dagens uppmaning enkel:

Gå med i Republikanska Föreningen!

Kungen kan krocka men måste tro på djävlar

Hur nära bakom en bil måste du köra för att vara vårdslös? Om du kör så nära att du krockar med framförvarande bil är du uppenbarligen inte vårdslös och så mycket närmre går det knappast att komma. Jag ska nog sälla mig till kören som kräver hårdare straff! Tänk uppståndelsen om det varit regeringschefen istället för statschefen som krockat.

Kungens krockande i Norrköping blir ytterligare en illustration till hur föråldrad monarkin är. Den påkörde bilföraren tvingades blåsa i alkometer medan den påkörande kungen inte behövde göra det. Eftersom kungen inte kan dömmas kommer polisen inte att påbörja en utredning om vårdslöshet.

Vi har en lagstiftning där kungen kan begå vilka brott som helst utan att ställas inför rätta, men om han inte tror på Den augsburgska bekännelsen blir han avsatt. Är det inte dags för en offentlig utfrågning av statschefen för att säkerställa att han kan sin tro?

Nykomlingar i bloggosfären

Det har gått några dagar sedan jag bloggade senast. Om ni läst den förra notisen på min blogg så förstår ni säkert att jag gärna sysslat med annat än att skriva artiklar! Däremot har jag haft tid till att fortsätta läsa andra bloggar och tänker tipsa om två av de senaste tillskotten på min dagliga bloggläsarrunda.

Motallians
För en tid sedan startades bloggen Motallians. Den fyller en viktig funktion. Då media så här långt varit mycket okritisk i sin granskning av den borgerliga maktaliansen har den gruppbloggen tagit på sig att försöka fylla det tomrummet i debatten. Så här långt tycker jag de lyckats bra med det.

Palles Blog
Då Motallians är tydliga med att de bloggar mot någonting känns det skönt att också kunna tipsa om en blogg som säkerligen till största delen kommer att vara för: Palles Blog. Jag ska inte lämna ett utförligt omdöme om Palle Håkansson som person. Eftersom han är gruppledare i den landstingsgrupp som jag själv ingår i så kan säkert både min objektivitet och min avsikt ifrågasättas. Presentationen kan inskränkas till att han är väldigt inopportun och en av Sveriges mest inflytelserika hälso sjukvårdspolitiker! Kolla dessutom gärna vad "En spännande förening" som han länkar till egentligen är för något...

I ett av de första inläggen på den här bloggen skickade jag bokutmaningen vidare till Palle Håkansson. Nu då han skaffat en egen blogg har han också fått en utmärkt plattform att svara från.

Die Silberpfeile

Idag har jag ordnat en liten julafton för mig själv. Jag har nämligen skämt bort mig med en riktigt rolig present - en Nishiki Cometition Tiagra/Sora -05

Jag hade förstått anat att det skulle märkas skillnad mellan min gamla skrutt-cykel och silverpilen, men efter några mils cyklande nu ikväll är jag lyrisk. Alla mina förväntningar är överträffade och då var det ändå en av de billigaste landsvägscyklarna de hade hos min cykelaffär. Tänk om jag skulle satsa på en dyrare cykel istället?

Men att pedalerna sitter fast i skorna har jag inte riktigt vant mig vid så jag har lyckats stå på öronen en gång. Turligt nog går det inte särskilt fort när sådana olyckor inträffar. Annars går det fort - i alla fall med martinmått mätt...

LO kan också bättre...

Nu har jag i två notiser i rad hackat på folkpartiet och någon sorts balans måste det väl finnas även på den här bloggen? Anders Märak Leffler har uppmärksammat mig på ett resonemang om frihandel på en LO-blogg där skribenten Ronny Frithiof skriver "Om vi skall hjälpa till att hålla gamla Sverige rullande så måste vi se till att köpa det vi producerar själv. [---] Den arbetslöse bonden är kanske den som tar ditt jobb så att du får köpa lågprismjölken med A-kassepengarna."

Jag vill gärna vara en sådan där traditionalistisk socialdemokrat (bland annat gillar jag saltsjöbadsanda, även om det gått 70 år). Därför minns jag Fabian Månssons jungfrutal i riksdagen (ja, jag börjar kanske bli gammal...) - om fläsktullarna. Vänstern (socialdemokrater och liberaler) stod mot högern (här främst jordägarna i föregångare allmänna valmansförbundet). Argumentationen var solklar: höga tullar höjer priset på fläsk, arbetarna får betala mera och får mindre pengar över, medan de svenska fläskbönderna ökar sin vinst. De som har blir rikare - de som inte har får betala mer. Klassklyftorna vidgas. Det behövs mer Fabian Månsson i politiken!

Folkpartiet kan bättre

Jag blir alltid ledsen när intelligenta människor inte gör sin intelligens rättvis. Som Karin Pilsäter
som nyligen föraktfullt sa ungefär att den föreslagna tidigareläggningen av barnbidragshöjningen var en "julklapp" som i första hand syftade till att höja opinionssiffror och inte till att få fart på ekonomin.

Som jag förstår det har Sverige en bra tillväxttakt men att sysselsättningen inte ökar för att den privata konsumtionen är på för låg nivå. Höjda barnbidrag är ett träffsäkert sätt att höja den privata konsumtionen.

Uppdatering
Kamraterna Ljungkvist och Landin - som varit vänliga nog att lämna kommentarer - har bloggat om "valfläsk-barnbidraget" och moderaternas skattesänkningar som tydligen inte alls är valfläsk. Läs vad de skriver (även vad de skriver i övrigt; deras bloggar är bra)

Kina är bättre

Med hjälp av Svt 24 kan jag lyssna på Lars Leijonborgs öppningstal på Folkpartiets landsmöte. Det verkar som han har varit i Kina och imponerats. Inget friår. Ingen värnskatt. Ordning, reda och betyg i skolan. Bra vilkor för företagande. Kina Kina. Var det inget om välfärdspolitik också?

Nästa steg blir väl hyllande av kinesisk rättskipning i avslutningstalet? Det är ordning och reda där minsann!

En känsla av trygghet?

När jag besökte London förra månaden kände jag mig ganska trygg. Trygghetskänslan stärktes av alla Bobbies jag såg runt om i staden. Nu frågar jag mig om den känslan verkligen var befogad.

Polisen fyller en viktig funktion i samhället. Jag tycker också det är riktigt att polisen ska även kunna använda våld när det är befogat för att upprätthålla ordning och för att motverka brottslighet. Jag kan tänka mig vissa inskränkningar av min egen integritet om det leder till att samhället som helhet blir mycket tryggare. Samtidigt får inte oskyldiga drabbas av våldet och integriteten ska inte inskränkas i onödan. Det kräver att poliserna är omdömesgilla - och att de talar sanning.

Dagen efter jag åkt hem från London - tillika dagen efter det senaste försöket till bombattentat - sköts en brasiliansk elektriker ihjäl av polisen på ett tunnelbanetåg i Stockwell då han var på väg till sitt arbete.

Den ursprungliga förklaringen

Direkt efter dödskjutningen skriver Dick Erixon på sin blogg utan tvekan "Terrorist dödad" när han nås av nyheten 22 juli. När uppgifterna om att den dödade inte hade något med terror att göra kommit fram skriver kommenterar Erixon det - 24 juli - under rubriken "Tragiskt, men effektivt polisarbete".

I kommentarer på Ali Esbatis blogg har en massa liberala (?) debattörer - och en och annan konservativ - försvarar polisens handlande. Som jag förstår Christian Swedbergs resonemang i hans kommentar agerade polisen enligt nödvärnsrätten; eftersom en person var konstigt klädd, hade konstigt utseende och dessutom började springa när några civilklädda män visade en pistol och ville att han skulle stanna var det rimligt att anta att han var en självmordsbombare och därför är det rätt att i nödvärn skjuta honom i huvudet. Nödvärnsrätten gäller även vanliga människor (här: icke poliser) så jag skulle kunna ställa mig på t-centralen i Stockholm, vänta på att någon jag tycker är konstigt klädd går förbi, vifta med en pistol och om de då springer, ja då måste de vara självmordbombare...

Det räcker för att jag ska tycka att londonpolisen saknar det omdöme vi har rätt att kräva av dem. Omdöme saknar även många av de som kommenterat på Ali Esbatis blogg, men av dem tycker jag inte jag har rätt att kräva samma omdöme.

Dagens avslöjanden
Idag skriver både ITV och BBC att bilder från övervakningskameror visat en annan bild än den som rapporterats i början. Den dödade hade inte alls hoppat över tunnelbanespärren, inte börjat springa förrän han såg han höll på att missa tåget och suttit på sin plats i tunnelbanetåget då han blev nedbrottat och skjuten i huvudet.

Den dödade - Charles de Menezes - hade inte koppling till bombattentaten, vilket hävdades av polischefen Ian Blair.

Han var inte klädd i en vinterjacka, vilket polisen hävdat.

Han hoppade inte över tunnelbanespärrarna, vilket londonpolisen sagt.

Han sprang inte från - de civilklädda - poliserna då de ropade att han skulle stanna, vilket används som argument för att rättfärdiga dödandet.

Polisen ljög för att rättfärdiga dödandet av en oskyldig resenär. Jag vet inte om poliser utan omdöme eller poliser som ljuger är värst - här behöver vi inte välja eftersom londonpolisen visat sig vara både-och.

Nästa gång jag ser en Bobby i London kommer jag inte att känna mig lika trygg.

Dagens (...)

Kristin Nygren publicerar på sin blogg Inte som de andra barnen emellanåt Dagens kloka ord / läskigaste siffra / tips. Det tycker jag verkar smart, särskilt då jag inte orkar skriva en hel artikel bara för att jag hittat något klokt som fler borde ta del av. Så, eftersom jag inte skäms för att sno goda idéer från mina kompisar tänker jag återkommande göra samma sak. Här kommer alltså denna bloggs första

Dagens: tänkvärt

I have heard it said that Iraq has had not months but 12 years in which to complete disarmament, and that our patience is exhausted.

Yet it is more than 30 years since resolution 242 called on Israel to withdraw from the occupied territories.

We do not express the same impatience with the persistent refusal of Israel to comply.

Robin Cook, 17 mars 2003

Grattis på födelsedagen!

Jag läser i mitt husorgan Washington Post (du måste nog skapa ett konto för att läsa artikeln, men gör det! Det är gratis och så kan du läsa WP på nätet varje dag) att det just idag är 70 år sedan President Franklin D Roosevelt undertecknade Social Security Act. Här kan du lyssna på FDR när han undertecknar lagen.
När FDR genomförde reformerna i sin New Deal skapades en för dåtiden långtgående välfärdsstat - i nivå med eller kanske till och med överträffandes de skandinaviska ländernas.

Nu intar inte längre USA en lika progressiv roll. Någon har en gång sagt att President Nixon raserade President Johnsons "Great Society" och att President Reagan raserade President Kennedys "New Frontier". Nu har President Bush gett sig på President Roosevelts "New Deal".

När vi ändå råkar befinna oss på andra sidan Atlanten; en av mina favoritsidor på internet - www.americanrhetoric.com - har nu uppdaterats så att du nu kan lyssna på hela Mario Cuomos fantastiska "A Tale of Two Cities".

Satiren fortsätter

MUF:s ordförande skriver på sin blogg om ett "beslut som poängterar hur viktiga de globala frågorna fortsätter att vara för oss". Vad är det för ett beslut? Jo, "att det statliga biståndet kraftigt ska minskas".

Regeringsdugligt?

Som min liberale vän Anders skrev i en kommentar tidigare så har MUF en annan tradition av öppenhet (eller snarare slutenhet) än SSU. Därför är det lite svårt att följa med vad som egentligen händer på deras stämma nu i helgen. Lite av vad som händer framgår dock av MUF:s ordförande bloggande.

Uppenbarligen talade Fredik Reinfeldt till unghögern - trots det som sagts tidigare. Samma dag som han i ett annat tal försöker ge intryck av kompromissvilja och regeringsduglighet talar han på en stämma som beslutar att avskaffa "lagarna om insiderlagstiftning (sic!) och hets mot folkgrupp". Jag vet knappt vad jag ska säga - unghögern är ju en parodi på sig själv! Tydligen diskuteras också en motion om att införa regressiv beskattning - fortsätter de så här borde Socialdemokraterna köpa reklamtid åt MUF i valrörelsen...

Så efter Reinfeldts försök att sitta på två stolar samtidigt idag är det kanske inte så konstigt att Kd-ledaren kallar Reinfeldts och moderaternas skattesänkningar för "socialt ansvarslösa" i Aktuellt ikväll?

MUF och Fredrik Reinfeldt

Tidigare spekulerades om Göran Perssons eventuella besök på SSU-kongressen i Linköping. Idag inleder unghögern i MUF sin stämma och då väljer Fredrik Reinfeldt att hålla sig borta. Han har flera anledningar att markera avståndstagande; förutom medlemsfusk och spritfester med minderåriga – och kommentarerna efter förra årets stämma.

MUF:arna har inte heller velat inordna sig i den retoriska "make-over" som Reinfeldt lyckats få stora delar av övriga partiet att genomgå. Då är det inte underligt att Reinfeldt väljer att skicka sin viceordförande Kristina Axén-Ohlin så att han slipper kopplas samman med besluten som fattas på unghögerns stämma.

Slutligen. Ungliberalen Anders Märak-Leffler ägnade en del tid åt att läsa igenom motioner till SSU-kongressen (som en stor majoritet av SSU:arna sedan valde att inte ställa sig bakom). Undrar om Anders ägnar samma intresse åt sina koalitionsparterns motioner. Själv har jag inte lyckats hitta dem på MUF:s hemsida – det kan bero på att jag inte är något internetgeni men det kan också vara så att MUF-ledningen inser konsekvenserna av att tokigheterna görs lätt tillgängliga på internet!

Njuta av livets goda

Den oefterhärmliga Carl Lidbom sa en gång ungefär
Som socialdemokrat får man inte njuta av livets goda - enligt borgarna!

Jag kommer att tänka på det när jag läser lite av den animerade debatten om Göran Perssons nya hus. (Andra bloggar om det hittar du här och här) Det var därför med viss upprördhet jag började läsa dagens ledare i Corren med rubriken "Persson företräder inte 'arbetare'" Men även Correns ledarsida kan förvåna! Ledaren utmynnar nämligen i en resonemang om socialdemokratin som klass- eller idéparti. Det är en fråga som inte diskuteras så väldigt ofta men där de flesta av oss ändå har en - möjligen oreflekterad - uppfattning.

Ledaren avslutas med:
"Det har faktiskt gått snart gått hundra år sedan socialdemokratin tog klivet från arbetarparti till brett folkparti. Och det parti som Per Albin Hansson från och med slutet av 1920-talet förvandlar till ett parti för arbetare och tjänstemän har sedan dess varit den breda medelklassens företrädare. Och medan Sverige länge varit ett medelklassland bor svenska industriarbetare och tjänstemän rent av som överklass, i internationell jämförelse.

Vi har den högsta bostadsstandarden i världen, liksom den största boytan per invånare. Den som ser Göran Perssons förverkligande av sin herrgårdsdröm som ett uttryck för en växande klyfta mellan elit och folk sitter fast i en för längesedan förlegad bild av den svenska verkligheten. Det är trots allt inte så att Perssons väljare hukar i små gråa torp och backstugor.

'Jag tror att man skall vara glad över att man kan skapa något som är vackert och bestående', säger Persson själv. Det är en inställning som lär förena statsministern och de flesta hus- och sommartorpsägande, snickar- och inredningsglada svenskar."

Ledaren ger upphov till två tankar.

För det första är det ett erkännande från en ledarsida som ofta skriver hur eländigt det är i ett socialdemokratiskt präglat Sverige, att väldigt många faktiskt har det väldigt bra.

För det andra får vi fundera lite på Socialdemokraterna som klass- eller idéparti. Jag är för min del med i ett idéparti - som hålls samman av en idé om hur samhället ska utvecklas - och inte i en exklusiv företrädare för en klass. Socialdemokratin månste också kunna vara en stark företrädare för dem som inte arbetar i verkstaden eller på vårdavdelningen: den förtidspensionerade, arbetshandikappade, uteliggaren. Men jag tror också att även välbeställda människor lever ett bättre liv i ett samhälle där klyftorna inte är för stora. De kan gå ut i releativ trygghet och behöver inte gömma sig bakom murar och vaktbolag. Jag tror också att många - både i arbetarklassen och bland mer välbeställda - är solidariska människor som vill att alla ska ges möjlighet att utvecklas.

Lyckad SSU-kongress

Förra veckan var jag en av SSU:s kongressordförande. Att sitta ordförande på en SSU-kongress är något av det roligaste man kan göra och extra roligt var det den här gången. Jämfört med de senaste kongresserna präglades den här av större lyhördhet och respekt för varandra – både i debatten i talarstolen och i allt annat som händer under en kongress.

Vissa utomstående tyckare har menat kallat det en "terrorbalans" på grund av vårens negativa skriverier. Själv upplever jag det som att SSU:arna har tröttnat på den destruktiva falangbildningen och att de insett hur förödande de interna stridigheterna varit för SSU.

Visst var det fortfarande så att Östergötland röstade som Stockholms län oftare än vad de röstade med Skåne. Men det kanske beror på att ombuden från Östergötland tycker ungefär som ombuden från Stockholms Län – inte för att det finns två block som står mot varandra, gör upp inbördes och alltid röster lika inom blocken? Mitt intryck uppifrån presidiet var snarast att det på kongressen fanns en glidande skala istället för två motpoler. Dessutom gick det att hitta nya allianser i olika frågor; när Stockholms Stad och Stockholms län ställde sig på samma sida var de svåra och slå i omröstningarna. Det borde de kanske dra några slutsatser av inför nästa kongress?

I de mest ideologiskt särskiljande voteringarna på principprogrammet fanns det en stabil majoritet på ungefär två tredjedelar av ombuden. Det visar kanske att det är lite väl enkelt att tala om två falanger, för två tredjedelar är väl knappast en falang utan snarare en stabil majoritet?

Utifrån vad de jag talade med på kongressen sa är jag övertygad om att den mer lyhörda och respektfulla tonen i SSU kommer att fortsätta även efter kongressen. Debatten visar att SSU:arna bättre än tidigare klarar av att lyssna på varandra även då de i enskilda frågor tycker olika. För det måste naturligtvis vara så att SSU:are fortfarande ska kunna tycka olika i olika frågor, debattera och votera, lyssna på varandra och ibland ta till sig den andres argument och byta uppfattning. Den här kongressen har övertygat mig om att SSU kan lyckas med det.

Robin Cook

En av mina europeiska favoritpolitiker har gått ur tiden. På BBC:s hemsida läser jag att Robin Cook avled tidigare i eftermiddags. Trist. Politiken i världen blir lite plattare och debatten lite tråkigare. Cook kunde vara en hänsynslöst spydig och underhållande agitator. BBC skriver:
"His piercing intellect and ability to go to the very core of an issue, combined with a devastating ability to take his enemies to pieces was never better displayed than during the debate on the Scott report into the arms to Iraq affair during which he flayed the Conservative government."

Som person och politiker var han full av integritet vilket inte minst visades då han kände sig tvingad att lämna den brittiska regeringen eftersom han inte kunde stödja Blairs irakpolitik.

På Labours hemsida kallade den biträdande premiärministern John Prescott ikväll Robin Cook för "the greatest parliamentarian of his generation" och den skottske labourledaren Ian McCartney gav honom - i mitt tycke - ett av de finaste omdömmen en politiker kan få:
He was always willing to challenge orthodox thinking and he was a great champion of less popular causes.