Njuta av livets goda

Den oefterhärmliga Carl Lidbom sa en gång ungefär
Som socialdemokrat får man inte njuta av livets goda - enligt borgarna!

Jag kommer att tänka på det när jag läser lite av den animerade debatten om Göran Perssons nya hus. (Andra bloggar om det hittar du här och här) Det var därför med viss upprördhet jag började läsa dagens ledare i Corren med rubriken "Persson företräder inte 'arbetare'" Men även Correns ledarsida kan förvåna! Ledaren utmynnar nämligen i en resonemang om socialdemokratin som klass- eller idéparti. Det är en fråga som inte diskuteras så väldigt ofta men där de flesta av oss ändå har en - möjligen oreflekterad - uppfattning.

Ledaren avslutas med:
"Det har faktiskt gått snart gått hundra år sedan socialdemokratin tog klivet från arbetarparti till brett folkparti. Och det parti som Per Albin Hansson från och med slutet av 1920-talet förvandlar till ett parti för arbetare och tjänstemän har sedan dess varit den breda medelklassens företrädare. Och medan Sverige länge varit ett medelklassland bor svenska industriarbetare och tjänstemän rent av som överklass, i internationell jämförelse.

Vi har den högsta bostadsstandarden i världen, liksom den största boytan per invånare. Den som ser Göran Perssons förverkligande av sin herrgårdsdröm som ett uttryck för en växande klyfta mellan elit och folk sitter fast i en för längesedan förlegad bild av den svenska verkligheten. Det är trots allt inte så att Perssons väljare hukar i små gråa torp och backstugor.

'Jag tror att man skall vara glad över att man kan skapa något som är vackert och bestående', säger Persson själv. Det är en inställning som lär förena statsministern och de flesta hus- och sommartorpsägande, snickar- och inredningsglada svenskar."

Ledaren ger upphov till två tankar.

För det första är det ett erkännande från en ledarsida som ofta skriver hur eländigt det är i ett socialdemokratiskt präglat Sverige, att väldigt många faktiskt har det väldigt bra.

För det andra får vi fundera lite på Socialdemokraterna som klass- eller idéparti. Jag är för min del med i ett idéparti - som hålls samman av en idé om hur samhället ska utvecklas - och inte i en exklusiv företrädare för en klass. Socialdemokratin månste också kunna vara en stark företrädare för dem som inte arbetar i verkstaden eller på vårdavdelningen: den förtidspensionerade, arbetshandikappade, uteliggaren. Men jag tror också att även välbeställda människor lever ett bättre liv i ett samhälle där klyftorna inte är för stora. De kan gå ut i releativ trygghet och behöver inte gömma sig bakom murar och vaktbolag. Jag tror också att många - både i arbetarklassen och bland mer välbeställda - är solidariska människor som vill att alla ska ges möjlighet att utvecklas.