Varning för londontrafiken
Jag kom tidigare ikväll hem från London. Den sista tunnelbaneturen för det här besöket gjorde jag i morse; jag var inte speciellt orolig då och jag skulle inte ha varit oroligare om jag hade behövt åka tunnelbana igen ikväll.
Däremot var jag orolig varje gång jag skulle gå över en gata. Oavsett från vilket håll jag tittade så kom bilarna från det andra hållet. Tittade jag åt vänster - som jag reflexmässigt gör - så kom bilarna naturligtvis från höger. Om jag kom ihåg att bilar då det är vänstertrafik dyker upp från höger så var gatan enkelriktad så att bilarna likt förbannat från vänster. Jag tror fler människor i London dött för att de blivit överkörda den senaste veckan än på grund av bomber i tunnelbanan. Där sitter dessutom skyltar som berättar att 1189 personer skadades under förra året för att de ramlade (på tunnelbanestationer förstod jag det).
Vi - med stor påverkan av media - har lätt att fokusera på det som är spektakulärt och missa det som är viktigt. Ibland är det mänskligt och naturligt - en naturkatastrof i Småland berör oss mer än en i Rumänien, ett folkmord i Jugoslavien känns närmre än ett i centralafrika, bomber i Londons tunnelbana är något annat än bomber på en gata i Bagdad.
Men ibland känns det just som det är just - spektakulärt. Inte bara i media utan också hos våra egna organisationer. På ett seminarium om EU:s jordbrukspolitik på ECOSY:s sommarläger i Navodari förra sommaren togs Galna kosjukan upp som ett av de stora. Min kamrat Hanna Arneson kommenterade klokt att det under flera år inträffat något enstaka dödsfall i Europa på grund av den sjukdomen. Jag kommer inte ihåg vad hon relaterade det till, det kan ha varit hur många som dött av cancer orsaket av tobak producerat med stöd från EU:s jordbrukspolitik, eller om det var hur många som dör av dålig kost och hur lite EU satsar på folkhälsa eller om det var något annat tankeväckande exempel. Slutsatsen - som jag delar - var att en spektakulär sjukdom tillåts dominera debatten då vi borde ha betydligt viktigare saker att diskutera.
Och så är det kanske med tunnelbanebomberna i London också. Gör något åt bilarna så vågar jag åka dit igen!
Däremot var jag orolig varje gång jag skulle gå över en gata. Oavsett från vilket håll jag tittade så kom bilarna från det andra hållet. Tittade jag åt vänster - som jag reflexmässigt gör - så kom bilarna naturligtvis från höger. Om jag kom ihåg att bilar då det är vänstertrafik dyker upp från höger så var gatan enkelriktad så att bilarna likt förbannat från vänster. Jag tror fler människor i London dött för att de blivit överkörda den senaste veckan än på grund av bomber i tunnelbanan. Där sitter dessutom skyltar som berättar att 1189 personer skadades under förra året för att de ramlade (på tunnelbanestationer förstod jag det).
Vi - med stor påverkan av media - har lätt att fokusera på det som är spektakulärt och missa det som är viktigt. Ibland är det mänskligt och naturligt - en naturkatastrof i Småland berör oss mer än en i Rumänien, ett folkmord i Jugoslavien känns närmre än ett i centralafrika, bomber i Londons tunnelbana är något annat än bomber på en gata i Bagdad.
Men ibland känns det just som det är just - spektakulärt. Inte bara i media utan också hos våra egna organisationer. På ett seminarium om EU:s jordbrukspolitik på ECOSY:s sommarläger i Navodari förra sommaren togs Galna kosjukan upp som ett av de stora. Min kamrat Hanna Arneson kommenterade klokt att det under flera år inträffat något enstaka dödsfall i Europa på grund av den sjukdomen. Jag kommer inte ihåg vad hon relaterade det till, det kan ha varit hur många som dött av cancer orsaket av tobak producerat med stöd från EU:s jordbrukspolitik, eller om det var hur många som dör av dålig kost och hur lite EU satsar på folkhälsa eller om det var något annat tankeväckande exempel. Slutsatsen - som jag delar - var att en spektakulär sjukdom tillåts dominera debatten då vi borde ha betydligt viktigare saker att diskutera.
Och så är det kanske med tunnelbanebomberna i London också. Gör något åt bilarna så vågar jag åka dit igen!
posted by Martin Tollén at 7/21/2005 11:08:00 em
4 Comments:
Det är du och Esbati som vågar sticka ut näsan och säga något mer nyanserat än att terrorister är dumma. Skönt att du överlevde London i alla fall. Och vi löser säkert alla problem med mer "terroristlagar" för det är ju definitionen på ett starkt samhälle..
Jag tycker att terrorister är dumma - eller snarare elaka. Att undvika londonresor på grund av rädsla för terror tycker jag är att ge upp för terrorism. Däremot, att inte våga åka till London för att man inte vill bli överkörd av en bil tycker jag är ett tecken på gott omdömme (heja trängselskatter - de bör höjas!)
Ibland kan den personliga integriteten behöva inskränkas för att skydda samhället och / eller de individer som finns i samhället. Jag accepterar gladligen om skattemyndigheten får större möjligheter att granska mina aktieaffärer - så minskar risken att jag gör något fel och att andra inte tar sin del i finansieringen av vår gemensamma välfärd. Jag accepterar att både arbetsförmedlingen och a-kassan håller koll på oss arbetssökande eftersom pengar annars skulle kunna försnillas och tilltron till trygghetssystemen skulle raseras. Och jag kan acceptera att delar av min personliga integritet och frihet får stå tillbaka för att samhället ska kunna skydda sig mot terrorism och annan brottslighet.
MEN, det omvända samband gäller inte med nödvändighet. Bara för att lagar inkränker på min integritet så behöver det inte betyda att samhället blir tryggare mot terrorism. Jag fasar för politiker som försöker visa sin potens genom allt mer högljudda krav på hårdare lagar - inte för att skydda mig från terror utan för att de inte ska kunna beskyllas för att de inte reagerat.
Ibland har de makten, som i USA där den så kallade "Patriot act" nu förlängts i tio år (http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2005/07/21/AR2005072102338.html).
Ibland har de inte makten, som talesmännen för Folkpartiet Batongerna. Jag tycker det är ynkligt att göra partipolitik av ett terrordåd.
OK, mitt inlägg känns som att det var allt annat än nyanserat, har funderat på detta länge (sedan jag skrev det) utan att för den skull orka göra en fullständig analys av Esbatis inlägg. Undrar när den här kommer och biter mig därbak...
Vad jag menar är ju just som du säger att perspektiven blir lite vrickade ibland, men att det är svårt, att man blir terroristkramare bara för att man inte skriker efter hårdare tag.
Men som du säger så klokt Martin, det vore önskvärt om man slutade göra partipolitik av hemska terrordåd, och se att vi har ett gemensamt ansvar att ha både ett öppet ohc tryggt samhällle.
varför är det fel att göra partipolitik av terrordåd? jag tror vi måste acceptera att vissa partier är bättre än andra på att bygga rättvisa och trygga samhällen och terrordåden kan användas som illustration av att vissa strategier misslyckats. om man tror att alla stora partier kan stå enade i denna fråga försöker man skyla över en del av problemet och då dog människorna i tunnelbanan i onödan
/nyllet
Skicka en kommentar
<< Home