Obamas fredspris

Precis som väldigt många andra blev jag förvånad när jag hörde att den norska Nobelkommittén förärat USA:s president Barack Obama med årets fredspris.

President Obama har påbörjat arbetet med att återupprätta de amerikanska idealen - i dess positiva bemärkelser - efter åtta förödande år under President Bush. I en värld som möter en rad allvarliga problem, från kärnvapenhot och terrorism till miljöförstöring och fattigdom, måste den enda återstående supermakten vara beredd att ta ett ledaransvar tillsammans med alla andra länder i vår gemensamma värld. Det är vad Obama har gjort och det är därför priset är värdigt, även om en mer räddhågsen nobelkommitté hade kunnat väntat på historiens facit 20 år efter hans presidentperiod slut. Nu valde den norska nobelkommittén under Thorbjörn Jaglands ledning den modigare och i mitt tycke riktiga vägen: att ge priset för de ambitioner som visats, den förändring som påbörjats och som stöd och förpliktelse inför den fortsättning som måste komma.

Barack Obama blev min president när jag stod och lyssnade på hans tal inför 200 000 åhörare i Berlin förra sommaren. I det talet – A World that Stands as One – utvecklade han de tankar som ett drygt år senare fört honom till nobelpristagarnas exklusiva skara.



Som president har Obama fortsatt den inslagna vägen. Ett tydligt brott med den tidigare presidentens konfrontatoriska filosofi och farliga världsbild visades i det både modigt principfasta och klokt resonerande tal till den muslimska världen som President Obama höll i Kairo.



Moderaterna ställer sig sida vid sida med sina republikanska partikamrater, som längtansfullt drömmer sig tillbaka till Bush-doktrinens dager. Moderaternas gruppledare Lars Lindblad säger sig i första hand vara kritiska till de bristande amerikanska utfästelserna inför klimatsamtalen i Köpenhamn. Det är inte Vita huset som bromsar utan moderaternas republikanska kompisar i kongressen, men ännu så länge har jag inte hört ett ont ord om dem från moderaterna, vilket inte är så konstigt eftersom Fredrik Reinfeldt kampanjade för dem och George Bush för bara några år sedan.

Republikanerna å sin sida sällar sig till Talibanerna och Hamasi sin kritik av nobelkommitténs val.

Den bästa repliken mot de sura uppstötningarna från moderater, republikaner och talibaner kommer från den norska Nobelkommittén själv. I dess prisnominering svarar de – i förväg – på de kritiker som menar att Obama enbart visat goda ambitioner utan att ha uträttat något med att han redan återupprättat den internationella diplomatin. Med tanke på läget i världen de senaste åren borde det resultatet i sig vara tillräckligt för ett fredspris.

”The Nobel Peace Prize for 2009
The Norwegian Nobel Committee has decided that the Nobel Peace Prize for 2009 is to be awarded to President Barack Obama for his extraordinary efforts to strengthen international diplomacy and cooperation between peoples. The Committee has attached special importance to Obama's vision of and work for a world without nuclear weapons.
Obama has as President created a new climate in international politics. Multilateral diplomacy has regained a central position, with emphasis on the role that the United Nations and other international institutions can play. Dialogue and negotiations are preferred as instruments for resolving even the most difficult international conflicts. The vision of a world free from nuclear arms has powerfully stimulated disarmament and arms control negotiations. Thanks to Obama's initiative, the USA is now playing a more constructive role in meeting the great climatic challenges the world is confronting. Democracy and human rights are to be strengthened.
Only very rarely has a person to the same extent as Obama captured the world's attention and given its people hope for a better future. His diplomacy is founded in the concept that those who are to lead the world must do so on the basis of values and attitudes that are shared by the majority of the world's population.
For 108 years, the Norwegian Nobel Committee has sought to stimulate precisely that international policy and those attitudes for which Obama is now the world's leading spokesman. The Committee endorses Obama's appeal that "Now is the time for all of us to take our share of responsibility for a global response to global challenges."
Oslo, October 9, 2009”

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Barack Obama och Nobelpriset

The Battle for America

Med anledning av att en bok – The Battle for America 2008: The Story of an Extraordinary Election – om det amerikanska presidentvalet 2008 ges ut i dagarna har Washington Post en serie mycket välskrivna artiklar om den långa valrörelsen. En artikel handlar om Barack Obamas väg till seger i demokraternas primärval. Mycket är läsvärt, men ett särskilt tänkvärt avsnitt är när Obama resonerar kring hur hans budskap när han tillkännagav sin kandidatur i februari 2007 i stort sett var likadant som budskapet i november 2008, samtidigt som sättet att uttrycka det på utvecklades under kampanjens gång. Något att tänka på inför det svenska valet 2010, särskilt för ett parti som har en tradition att spara nyheterna till presentationen av valmanifestet fyra veckor före valdagen. Då kan det vara svårt för valarbetarna – för att inte tala om väljarna – att hänga med i svängarna.

En annan artikel handlar om hur McCain-kampanjens innersta cirkel fastnar för Sarah Palin som vicepresidentkandidat. Precis som i alla andra amerikanska kampanjer gjordes en ordentlig bakgrundskontroll. En legal bakgrundskontroll vill säga, där den kandidatens fick svara på frågor om skatteskulder, klammeri med rättvisan, utomäktenskapliga förbindelser och liknande för att försäkra att inga skandaler skulle komma att dyka upp. I artikeln förklaras varför valet av Palin det faktiskt var ett riktigt val, taktiskt sett. Men republikanerna glömde en liten detalj i sin bakgrundskontroll: det handlar om politik och regeringsduglighet också och om kandidaten är svag där så räcker det inte med att vara rätt person. Ja, det är till och med så illa att då är det inte rätt person.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Obama, McCain, Palin och presidentvalet

Inte något skräckkabinett

George W Bushs vicepresident Dick Cheney rullades Dr Strangelove-likt iväg i rullstol efter att Barack Obama svurits in som president och Bush själv lyftes iväg i helikopter. Det var slutet för ett mörkt styre i USA:s historia. Det som nu träder in i Vita huset är inte något skräckkabinett. New York Times fotografer har skapat ett fantastiskt galleri över President Obamas viktigaste medarbetare.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA och Barack Obama

change.gov

Barack Obama lyckades i sin presidentkampanj väcka engagemang som ingen annan politiker gjort på länge. Hans e-postlista innehåller 13 miljoner adresser och på kampanjens egna sociala site – my.barackobama.com – finns två miljoner registrerade användare. My.barackobama.com skapades av samma personer som skapade facebook. Där planerades 200 000 aktiviteter. 400 000 blogposter skrevs. 35 000 olika stödgrupper skapades med hjälp av hemsidans infrastruktur och av dessa skapades 1000 10 februari 2007, det första dygnet efter det att Obama tillkännagett att han kandiderade. Dessutom användes hemsidan till att hjälpa volontärer att ringa 3 miljoner telefonsamtal under de sista fyra dagarna före valet och 70 000 personer samlade via hemsidan in 30 miljoner dollar.

Kampanjen lyckades också på ett tidigare oöverträffat sätt knyta samman internetaktivism med aktiviteter på gator och i bostadsområden. my.barackobama.com var inte en plattform för enkelriktad kommunikation från Obama och kampanjledningen utan en infrastruktur som alla kunde använda för att bli en del i kampanjen.

Nu när valet är vunnet och obamakampanjen håller på att transformeras till obamaadministrationen försöker de använda det kontaktnät och engagemang som redan finns. Obamas övergångsadministration har en egen hemsida på change.gov som är ett verktyg för dubbelriktad dialog. Förutom att det går att ta del av alla budskap från den tillträdande presidenten och hans administration går det för den vanliga amerikanen att komma i kontakt med administrationen och ställa frågor och ha synpunkter.

Och du kan inte vara en organisation i den moderna kommunikationens framkant utan en egen kanal på youtube: changedotgov! Där kan du både få inblick i olika interna möten som hålls och få svar på några av frågorna som skickats in till change.gov.


Obamas övergångsadministration diskuterar klimatföränding och miljöpolitik


Heather Zichal svarar på frågor om obamaadministrationens miljöpolitik som ställts på change.gov

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, Barack Obama, politik, internet och miljö

Obamas berlintal, nu på Youtube

Nu kan du själv se hela det tal Barack Obama höll i Berlin 24 juli.



En annan av åhörarna har videobloggat från talet. Han stod på samma plats som jag och jag skymtar förbi i en del sekvenser; ni kan till exempel se mig 1:30 in i filmen.

Obamas tal: A World that Stands as One

Obamas tal A World that Stands as One inför 200 000 (!) åhörare i Berlin slår an ett nytt tonfall för vår värld. I en senare av det här blogginlägget kan ni läsa det som jag tyckte var de viktigaste delarna av hans tal. Obamas huvudbudskap var att det finns stora uppgifter i världen som USA och Europa måste ta sig an tillsammans. Exemplet Berlin visar vad som är möjligt när USA och ett demokratiskt Europa samarbetar och det samarbetet behövs i lika hög utsträckning i en värld där vi blir allt mer beroende av varandra.

Inför talet hade det spekulerats om han skulle försöka efterlikna John F Kennedys tal och yttra något minnesvärt på tyska (som ”Ich bin ein Berliner”) men istället spelade Obama delvis på ett tema från Ronald Reagens tal i Berlin då Reagen uppmanade Gorbatjov ”tear down that wall”. Obama talade nämligen om att det finns nya murar som måste rivas: murar mellan USA och Europa, rika och fattiga, olika etniska grupper och religioner.

Men mest av allt handlade talet om hur vi påverkas av vad som händer i andra delar av vår planet och att vi därför har ett gemensamt ansvar:

The terrorists of September 11th plotted in Hamburg and trained in Kandahar and Karachi before killing thousands from all over the globe on American soil.

As we speak, cars in Boston and factories in Beijing are melting the ice caps in the Arctic, shrinking coastlines in the Atlantic, and bringing drought to farms from Kansas to Kenya.

Poorly secured nuclear material in the former Soviet Union, or secrets from a scientist in Pakistan could help build a bomb that detonates in Paris. The poppies in Afghanistan become the heroin in Berlin. The poverty and violence in Somalia breeds the terror of tomorrow. The genocide in Darfur shames the conscience of us all.

Även om 1900-talets berlinmur fallit pekade Obama på att vår tids utmaningar kräver att vår tids murar faller.
Americans and Europeans alike will be required to do more - not less. Partnership and cooperation among nations is not a choice; it is the one way, the only way, to protect our common security and advance our common humanity.

That is why the greatest danger of all is to allow new walls to divide us from one another.
The walls between old allies on either side of the Atlantic cannot stand. The walls between the countries with the most and those with the least cannot stand. The walls between races and tribes; natives and immigrants; Christian and Muslim and Jew cannot stand. These now are the walls we must tear down.

Och det finns goda exempel som visar att det är möjligt:
We know they have fallen before. After centuries of strife, the people of Europe have formed a Union of promise and prosperity. Here, at the base of a column built to mark victory in war, we meet in the center of a Europe at peace. Not only have walls come down in Berlin, but they have come down in Belfast, where Protestant and Catholic found a way to live together; in the Balkans, where our Atlantic alliance ended wars and brought savage war criminals to justice; and in South Africa, where the struggle of a courageous people defeated apartheid.

I sitt tal redogjorde Obama för förvånantsvärt långtgående ambitioner: en värld utan kärnvapen, att USA behöver agera med samma allvar som Tyskland för att minska koldioxidutsläppen.

Talets allra starkaste del var när Obama talade om vilken gemensam uppgift vi har:
And this is the moment when we must give hope to those left behind in a globalized world. We must remember that the Cold War born in this city was not a battle for land or treasure. Sixty years ago, the planes that flew over Berlin did not drop bombs; instead they delivered food, and coal, and candy to grateful children. And in that show of solidarity, those pilots won more than a military victory. They won hearts and minds; love and loyalty and trust - not just from the people in this city, but from all those who heard the story of what they did here.

Now the world will watch and remember what we do here - what we do with this moment. Will we extend our hand to the people in the forgotten corners of this world who yearn for lives marked by dignity and opportunity; by security and justice? Will we lift the child in Bangladesh from poverty, shelter the refugee in Chad, and banish the scourge of AIDS in our time?

Will we stand for the human rights of the dissident in Burma, the blogger in Iran, or the voter in Zimbabwe? Will we give meaning to the words "never again" in Darfur?

Will we acknowledge that there is no more powerful example than the one each of our nations projects to the world? Will we reject torture and stand for the rule of law? Will we welcome immigrants from different lands, and shun discrimination against those who don't look like us or worship like we do, and keep the promise of equality and opportunity for all of our people?

People of Berlin - people of the world - this is our moment. This is our time.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Obama och Berlin

Rock-star-Obama

Obama skakar händer efter talet.

Jag är precis hemkommen till hotellet efter den makalösa upplevelse som utgjordes av Barack Obamas tal i Berlin. Där jag stod – nästan längs fram efter att ha varit på plats flera timmar i förväg – var det omöjligt att se hur många det var. Men flera hundra meter från talarstolen satt storbildsskärmar för att alla de som stod längs gatan mot Brandenburger Tor skulle kunna se talet och ny på tyska nyheterna talar de om hundra tusentals åhörare. Bakom mig stod en gigantisk läktare för fotografer och för mobila tv-studior. Entusiasmen blev total när Obama efter sitt tal gick fram och skakade hand med åhörarna.

Själva talet var bra och slog an en hoppfull ton för världen. Jag återkommer senare till det. Under tiden får ni njuta av lite bilder.

Provisorisk tv-studio (där Berlins borgmästare intervjuas. Han var populär bland åhörarna som applåderade när han syntes)

Läktaren för fotografer. Troligtvis krävdes ett mindre kärnkraftverk för att driva alla lampor.

Folkmassan på väg hem.

Storbildsskärmen som stod flera hundra meter från talarstolen.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Obama

Barack Obama i Berlin

Imorgon kväll åker jag till Berlin. Orsaken är att Barack Obama är i Europa och eftersom Europa inte ligger så långt bort passar jag på att lyssna på honom. Han håller ett tal på torsdag kväll i Tiergarten. Obamakampanjens egen information finns på my.barackobama.com

Jag kommer att ha med mig min dator och eventuellt kunna rapportera mina intryck efter talet.

Wisconsin avslöjar varför Obama vinner

Jag har haft ganska många fel när jag försökt förutsäga vad som kommer att hända i nomineringsprocessen. Jag trodde att demokraternas primärval skulle vara avgjort efter supertisdagen medan republikanernas knappast ens skulle ha börjat. Jag trodde också att Clinton skulle vara den som säkrade nomineringen, bland annat för att Obama inte skulle klara sig hela vägen genom kampanjen utan att göra minst ett förödande misstag. Det misstaget har (ännu) inte kommit.

Jag underskattade totalt John McCain efter det att hans kandidatur kollapsat i somras. Jag förutspådde efter Iowa att det fortfarande skulle vara en helt öppen kamp hos republikanerna efter 5 februari men nu har McCain avgjort hela kampen. Jag trodde att Clinton skulle skaffa sig en så stor marginal av delegaterna till partikonventet att den kampen skulle ta slut men istället verkar det snarare som om Obama med tiden kommer att vinna och att Clinton i bästa fall kan hoppas på att kampen avgörs på partikonventet i Denver i slutet av augusti. Och precis som alla andra trodde jag att Obama skulle vinna stort i New Hamspshire men där tog Clinton en överraskande vinst. Nu är jag så härdad att jag nog inte kommer att överraskas av några överraskningar...

Efter supertisdagen var det mer väntat att februari skulle bli en tung månad för Clinton. Förutsättningarna i de staterna som röstade talade för Obama och han har också tagit tio raka segrar. Clinton hoppas kunna vända kampen till sin fördel med vinster i de stora staterna Texas och Ohio 4 mars och misslyckas hon i någon av dem är kampen över.

Med vägledning av vallokalsundersökningen i South Carolina 26 januari förutsåg jag att Clinton skulle lyckas vinna nomineringen. Nu sticker jag på nytt dumdristigt ut hakan och menar att vallokalsundersökningen i veckans primärval i Wisconsin visar att det är Obama som är på väg att säkra nomineringen.

Clintons styrka har varit stödet hos några nyckelgrupper i det demokratiska partiets: människor utan högre utbildning, låginkomsttagare, kvinnor, vita. Det är stora grupper och med trygga segrar över Obama i dessa grupper skulle vinsten bli hennes. Det var också det som South Carolina visade. I primärvalen i Virginia och Maryland gjorde Obama bra ifrån sig i dessa grupper men det kunde varit en tillfällig seger. Wisconsin visar dock att det inte är så; Obama har nu så starkt stöd även i dessa grupper att det inte kommer att bli möjligt för Clinton att ta in hans försprång. Det är snarare mycket som tyder på att Obamas ledning växer och att Clinton kan tvingas kasta in handduken redan i början av mars.

Så nu vet ni hur det kommer att gå!

Eller hur det inte kommer att gå…

PS Katrine Kielos lyckas på ett enkelt formulera den känslan som gör att jag själv tror att Clinton nu skulle vara en ännu bättre president än Obama.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, primärval, Obama, Clinton och Wisconsin

Orginalet - och ett annat orginal

Latin Kings satte musik till ett tal av Olof Palme, men jag tycker att amerikanerna tar den genren till en annan nivå. Den här musikvideon (obs, det är inte Obama girl!) är ett tecken på Barack Obamas rock-star-impact och en del av förklaringen till att han lyckas entusiasmera en hel generation.



Demokraternas presidenkandidat – oavsett om det är Obama eller Clinton – verkar få möta republikanen John McCain. Det finns en satirisk musikvideo som bygger på hans tal också. Det vore fel att beskylla McCain för att härma Obama. Han är annorlunda. Även om Obamas video är orginalet så är McCains – tja, ett annat original?



Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, presidentvalet, USA-valet 2008 , Barack Obama och John McCain

South Carolina avslöjar varför Clinton vinner

En lite senkommen och kortfattad analys av demokraternas primärval i South Carolina.

1. I vallokalundersökningen som gjordes i samband med Obamas överraskande stora vinst (55 procent mot 27 för Clinton) finns tecknen på Clintons (!) nomineringsseger över Obama

2. Vallokalundersökningen visar att Obama vann stort bland de afro-amerikanska röstande (78 procent mot 19 för Clinton). Bland de vita blev Obama bara trea (24 procent) efter Edwards (40) och Clinton (36).

3. South Carolina har en unikt stor afro-amerikansk befolkning, 55 procent av de röstande i demokraternas primärval.

4. I de stora staterna som kommer att avgöra (?) nomineringen på Super Duper Tuesday 5 februari är det flest vita väljare, men också ganska många latinamerikanska, som kommer att rösta. Där har som synes Obama mycket svagare stöd än bland afro-amerikaner.

5. Den största väljargruppen i demokraternas primärval är vita kvinnor. I den gruppen har Clinton klart starkast stöd.

6. Irak har stadigt tappat i betydelse för väljarna sedan primärvalen inleddes för snart en månad sedan. Istället har ekonomins och sjukvårdens betydelse ökat. Clinton har fått en del kritik av den demokratiska kärnan för sin linje i Irak, men förtroendet för henne är mycket större då det handlar om ekonomi och sjukvård. Det ger Clinton en fördel i den sakpolitiska duellen med Obama.

7. Jag drömmer fortfarande om att bli erbjuden jobb som megafon för clintonkampanjen…

Inatt är det primärval i Florida. För demokraterna är det en i stort sett betydelselös skönhetstävling. Floridas brott mot de partiinterna primärvalsreglerna medför att de inte får skicka några delegater till demokraternas partikonvent i Denver.

På den republikanska sidan räknas valet desto mer. Om McCain vinner har han ett utmärkt utgångsläge för att ta en rejäl ledning i opinionen inför Super Duper Tuesday. Om Romney vinner ökar ovissheten. (Och som electoral-vote.com skrev: Om Giuliani vinner så kan grisar flyga…)

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, primärval, Obama, Clinton och South Carolina

Iowa säger oss inte mycket

Tidigt i morse kom resultatet från det första steget i den amerikanska presidentvalsprocessen – och resultatet gör att vi inte vet mer om hur det går än vad vi visste igår.

Demokraterna
Barack Obama 37,6 %
John Edwards 29,7 %
Hillary Clinton 29,5 %
Bill Richardson 2,1 %
Joe Biden 0,9 %
Chris Dodd 0,0 %

Republikaner
Mike Huckabee 34,3 %
Mitt Romney 25,3 %
Fred Thompson 13,4 %
John McCain 13,1 %
Ron Paul 10,0 %
Rudy Giuliani 3,5 %
Duncan Hunter 0,0 %

Resultatet i Iowa blev ingen större överraskning. Alla kandidater verkar ha gjort vad som förväntats av dem och har bedrivit bra kampanjer och där inga revolutionerande förändringar av opinionen orsakades.

Efter flera månaders – ja, år – av frenetiskt kampanjande, oräkneligt antal knackade dörrar, ännu flera ringda telefonsamtal och gigantiskt mycket dollar spenderade på reklam och på att bygga organisationer blev resultatet: status que! Det är ironiskt eftersom de som fick flest röster i de båda partierna, Barack Obama hos demokraterna och Mike Huckabee hos republikanerna, båda betraktas som förändringskandidater.

Både Obama och – i ännu högre grad – Edwards behövde slå Clinton i Iowa för att deras utmaning ska vara ett riktigt allvarligt hot. Det var också viktigt för båda dem att undvika en tredjeplats. Iowa är å andra sidan en stat där Clinton inte varit favorit och i hennes kampanjledning fanns det tidigare en idé om att hoppa över Iowa och på så sätt spara 20 miljoner dollar till arbetet i andra delstater.

Edwards har satsat hårt på Iowa och hela hans strategi har byggt på en seger där. Å andra sidan var chansen att han verkligen skulle vinna inte så stor, så därför var en andraplats nog det bästa han hade kunnat hoppas på.

Obama har också satsat hårt på Iowa. Segern leder för det första till att han positioneras som den ledande anti-Hillary-kandidaten genom att slå Edwards. För det andra var marginalen till Clinton tillräckligt stor och det är denna segermarginal är en av valets mer intressanta resultat.

Ytterligare en kamp inom demokraterna var kampen om fjärdeplatsen. Det blev Bill Richardson som avgick med segern och det har lett till att Joe Biden och Chris Dodd ger upp sina försök.

För demokraternas del väntar vi nu på primärvalet i New Hampshire på tisdag. Normalt sägs att det finns tre biljetter från Iowa men bara två från New Hampshire. Så är det nog. Den av Clinton, Obama och Edwards som får minst röster i New Hampshire har nog gjort sitt i det här årets primärvalskampanj. En seger för Clinton är första steget i ett avgörande. En seger för Obama eller Edwards håller striden vid liv åtminstone fram till Super Tuesday 5 februari.

Det är svårt att förutspå vilken påverkan Iowa kommer att ha på den fortsatta processen. Obamas relativt betryggande segermarginal kan ge honom tillräckligt momentum för att vinna även New Hampshire, men Clinton har en betryggande ledning i Nevada som följer därefter. Jag tror att det första stora steget i avgörandet kommer i South Carolina 26 januari som kommer att slå an tonen inför supertisdagen 5 februari då 22 delstater har sina primärval.

Republikanernas resultat säger ännu mindre än demokraternas. McCain och Giuliani har allt utom formellt avstått från att delta i Iowa för att satsa på andra stater. Romney – som lett i Iowa men för en månad sedan var i det närmsta utslagen av Huckabee – kom tillbaka utan att övertyga. Huckabee gjorde ett bra resultat men ingen förväntar honom att hålla i långa loppet. Thompson som tillkännagav sin kandidatur under stort hype har inte lyckats leva upp till det och för honom var det nödvändigt att nå tredjeplatsen. Att han lyckades med det – med knapp marginal över McCain – är kanske det viktigaste resultatet i Iowa.

För republikanerna kan vi bara veta en sak och det är att det till och med är osannolikt att vi blivit något klokare efter New Hampshire. Det kan till och med bli så att oklarheten ökar… Det enda som skulle kunna öka klarheten skulle vara en seger för Huckabee eller Giuliani i New Hampshire men det är mycket osannolikt att det blir så.

Det Progressiva USA läser in mer än jag i resultatet i Iowa. Om det är den bilden som kommer att dominera hur resultatet speglas så kan den spegelbilden komma att skapa verkligheten i New Hampshire och i de stater som senare följer.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, presidentvalet, USA-valet 2008, Iowa, Barack Obama och demokraterna

Obama girl

Jag har tvekat i flera veckor om jag ska lägga upp den här videon från youtube – den är kanske inte helt rumsrent. Å andra sidan illustrerar den fenomenet Obama.Tänk att som politiker bli omsjungen med strofer som:
I can not wait ’till two thousand and eight
Baby, you’re the best candidate
och
Universal health care reform
It makes me warm


Fast lite förstörs intrycket av att videon i första hand är gjord för att få spridning på internet och att Obama bara valts som ett medel för att få den spridd. Men vid närmare eftertanke understryker det bara fenomenet Obama ytterligare.

Andra bloggar om Barack Obama och USA-valet 2008, presidentvalet och youtube

Obamas 250000 donatorer

När demokraternas primärvalskampanj inför presidentvalet rullade igång för ett drygt halvår sedan talade mycket för att det skulle bli en defilering för Hillary Clinton. Utmanare som John Edwards och Barack Obama skulle få tävla om att bli ”best of the rest”. Allt ställdes på ända när Obama samlade in lika mycket pengar som Clinton under årets första kvartal.

Undan för undan kommer nu resultatet från andra kvartalet. Återigen är det Obama som sticker ut mest både vad gäller insamlade pengar och bredden i hans stöd. Först visades det att över 250 000 personer donerat pengar till Obamas kampanj – ett antal som ingen tidigare ens varit i närheten av så här tidigt i en primärvalskampanj. Ikväll meddelas på Obamas hemsida att han under andra kvartalet samlat in 31 miljoner dollar till primärvalet. Det är en rekordstor summa för en demokratisk kandidat och för andra kvartalet i rad kommer Obama att vinna pengamatchen mot Clinton.

Om Obama är det som så här långt har engagerat flest gräsrötter i kampanjen är det Clinton som ligger bäst till vad gäller stöd. Varje dag kan Clintons kampanj rapportera om ytterligare inflytelserika demokrater som sluter upp bakom henne. En av dem som nyligen kommit ut och stött Clinton är medborgarrättskämpen och författaren Maya Angelou – med en av de mest oefterlikniga röster jag känner till.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, USA-valet 2008, presidentvalet, Barack Obama och Hillary Clinton