Martin Tollén är medlem i socialdemokraterna och ledamot i landstingsfullmäktige i Östergötland. Han arbetar som civilingenjör. Varken socialdemokraterna eller hans arbetsgivare kanlastas för innehållet i texterna på denna sida; dessa får han själv ta ansvar för.
onsdag, februari 20, 2008
Wisconsin avslöjar varför Obama vinner
Jag har haft ganska många fel när jag försökt förutsäga vad som kommer att hända i nomineringsprocessen. Jag trodde att demokraternas primärval skulle vara avgjort efter supertisdagen medan republikanernas knappast ens skulle ha börjat. Jag trodde också att Clinton skulle vara den som säkrade nomineringen, bland annat för att Obama inte skulle klara sig hela vägen genom kampanjen utan att göra minst ett förödande misstag. Det misstaget har (ännu) inte kommit.
Jag underskattade totalt John McCain efter det att hans kandidatur kollapsat i somras. Jag förutspådde efter Iowa att det fortfarande skulle vara en helt öppen kamp hos republikanerna efter 5 februari men nu har McCain avgjort hela kampen. Jag trodde att Clinton skulle skaffa sig en så stor marginal av delegaterna till partikonventet att den kampen skulle ta slut men istället verkar det snarare som om Obama med tiden kommer att vinna och att Clinton i bästa fall kan hoppas på att kampen avgörs på partikonventet i Denver i slutet av augusti. Och precis som alla andra trodde jag att Obama skulle vinna stort i New Hamspshire men där tog Clinton en överraskande vinst. Nu är jag så härdad att jag nog inte kommer att överraskas av några överraskningar...
Efter supertisdagen var det mer väntat att februari skulle bli en tung månad för Clinton. Förutsättningarna i de staterna som röstade talade för Obama och han har också tagit tio raka segrar. Clinton hoppas kunna vända kampen till sin fördel med vinster i de stora staterna Texas och Ohio 4 mars och misslyckas hon i någon av dem är kampen över.
Clintons styrka har varit stödet hos några nyckelgrupper i det demokratiska partiets: människor utan högre utbildning, låginkomsttagare, kvinnor, vita. Det är stora grupper och med trygga segrar över Obama i dessa grupper skulle vinsten bli hennes. Det var också det som South Carolina visade. I primärvalen i Virginia och Maryland gjorde Obama bra ifrån sig i dessa grupper men det kunde varit en tillfällig seger. Wisconsin visar dock att det inte är så; Obama har nu så starkt stöd även i dessa grupper att det inte kommer att bli möjligt för Clinton att ta in hans försprång. Det är snarare mycket som tyder på att Obamas ledning växer och att Clinton kan tvingas kasta in handduken redan i början av mars.
Så nu vet ni hur det kommer att gå!
Eller hur det inte kommer att gå…
PS Katrine Kielos lyckas på ett enkelt formulera den känslan som gör att jag själv tror att Clinton nu skulle vara en ännu bättre president än Obama.
En lite senkommen och kortfattad analys av demokraternas primärval i South Carolina.
1. I vallokalundersökningen som gjordes i samband med Obamas överraskande stora vinst (55 procent mot 27 för Clinton) finns tecknen på Clintons (!) nomineringsseger över Obama
2. Vallokalundersökningen visar att Obama vann stort bland de afro-amerikanska röstande (78 procent mot 19 för Clinton). Bland de vita blev Obama bara trea (24 procent) efter Edwards (40) och Clinton (36).
3. South Carolina har en unikt stor afro-amerikansk befolkning, 55 procent av de röstande i demokraternas primärval.
4. I de stora staterna som kommer att avgöra (?) nomineringen på Super Duper Tuesday 5 februari är det flest vita väljare, men också ganska många latinamerikanska, som kommer att rösta. Där har som synes Obama mycket svagare stöd än bland afro-amerikaner.
5. Den största väljargruppen i demokraternas primärval är vita kvinnor. I den gruppen har Clinton klart starkast stöd.
6. Irak har stadigt tappat i betydelse för väljarna sedan primärvalen inleddes för snart en månad sedan. Istället har ekonomins och sjukvårdens betydelse ökat. Clinton har fått en del kritik av den demokratiska kärnan för sin linje i Irak, men förtroendet för henne är mycket större då det handlar om ekonomi och sjukvård. Det ger Clinton en fördel i den sakpolitiska duellen med Obama.
7. Jag drömmer fortfarande om att bli erbjuden jobb som megafon för clintonkampanjen…
Inatt är det primärval i Florida. För demokraterna är det en i stort sett betydelselös skönhetstävling. Floridas brott mot de partiinterna primärvalsreglerna medför att de inte får skicka några delegater till demokraternas partikonvent i Denver.
På den republikanska sidan räknas valet desto mer. Om McCain vinner har han ett utmärkt utgångsläge för att ta en rejäl ledning i opinionen inför Super Duper Tuesday. Om Romney vinner ökar ovissheten. (Och som electoral-vote.com skrev: Om Giuliani vinner så kan grisar flyga…)
Idag fortsatte de amerikanska provvalen i Nevada (för demokraterna och republikanerna) och i South Carolina (endast republikanerna). Resultaten från Nevada har vi precis fått: en viktig seger för båda republikanen Mitt Romney och demokraten Hillary Clinton.
För Clinton innebär segern att hon har råd med en förlust när demokraterna om en vecka håller sitt primärval i South Carolina. Skulle hon trotsa opinionsundersökningarna och vinna i South Carolina har hon ett gyllene utgångsläge inför den stora primärvalsdagen 5 februari.
För republikanerna spelar inte resultatet i Nevada så stor roll. Det gör däremot South Carolina som mer representerar det republikanska kärnlandet. Enligt opinionsmätningarna står kampen där mellan John McCain och Mike Huckabee. Om några timmar vet vi hur det gått där.
Hillary Clinton beskylls för att vara beräknande, manipulativ, känslokall och helt utan åsikter som inte testats i opinionsundersökningar och fokusgrupper (Om hon varit man hade nog omdömena varit ”balanserad”, ”professionell” och ”kompetent”).
Under dagens kampanj i New Hampshire sprack hennes känslor fram och hon visade en glöd som inte synts tidigare. Omedelbart slungas omdömena ut: att tårarna och den spruckna rösten visar att hon inte står pall för att vara president, alternativ att det bara är ett skådespeleri för att väcka sympatier.
It is finally time to make up my mind and decide who is my candidate in the democratic primary. When writing this blogpost I needed to think about the candidates positions on the issues more thoroughly and trying to make up my mind. I have been thinking for a long time and I have seen Hillary Clinton coming as my choice for some time.
My endorsement of Clinton is a positive one and I think it is a very competitive field of candidates where she ends up on top. After Clinton I think my favourites are Barack Obama and Joe Biden.
Iraq and international leadership Those were also my top three candidates when I did Washington Post’s test on which candidate to support. Biden is the most unknown of the three, even though he has been in the Senate in an eternity. In a normal American presidential primary – where all serious candidates would be white men in the upper middle age – he would be an outstanding candidate, with his waste experience on international politics. In the WP test I did, he scored best when it was about international issues.
The most radical candidate in the democratic field is without contest Dennis Kucinich. Apart from he is completely un-electable, he also has some positions on issues I disagree with. I think America, as the only remaining superpower, need to show leadership in the world and I am afraid Kucinich represent a more isolationistic line. On Iraq, he unfortunately shares that position with the experienced Bill Richardson. I’m afraid Richardson is solely looking at what is best for America and doesn’t pay attention to the needs in Iraq and that a hastily American retreat will leave the country in even greater turmoil. And even if Obama showed good judgement from the beginning – he was against the war from the start – I don’t think he is the one that is best suited to end the war and bring a sustainable peace to Iraq. I think Clinton and Biden have the best chance to succeed.
Global warming To fight global warming America would have been best of with Al Gore as president. In his shadow, all candidates (and all other world leaders) look pale even if they are million times better than Bush. I don’t know which of the candidates that are standing out. Maybe Richardson, who has done a good work as governor in New Mexico and who is experienced since his years in the Clinton (Bill’s, that is) cabinet.
Free trade On free trade John Edwards represent the more protectionistic part of America. I think such a policy will have negative consequences for countries that need to trade with America. But I also for the American industry, which will have more problems to export their products to other countries and also have to pay higher prices when they are buying from their subcontractors.
Domestic issues All candidates are good champions defending valuably American ideals like Habeus Corpus. They are also pro choice and I especially like Clinton’s expression that abortions should be “safe, legal and rare”.
One disappointment is that the gun lobby NRA supports Richardson.
While I admire Edwards’ focus on the divided America and his willingness to fight social and economic inequality in the footsteps of Bobby Kennedy there are other important issues where I think Clinton, Biden and even Richardson offers a better choice.
Dated Obama, married Clinton The symbolism of America electing their first afro-american president can not be over estimated. In America I think that symbolism is more important than America choosing the first female president. But outside America, the symbolism of a woman in the White house is even greater. Hillary Rodham Clinton will be a great role model for billion of girls and women around the world.
Clinton is ready to lead from the first day of her presidency. She has a consistent program, a great experience, understanding of the world and have so far made a nearly perfect campaign. Her campaign is that well run that she has been accused of being manipulative, cold and impersonal. Maybe that is the normal way to describe a woman that is competent and professional? (Oups, in this moment I get a mail from the Clinton campaign featuring her final message before the Iowa caucus. Let's say I am on message…)
Barack Obama has a great charisma and has the potential to be a truly great president in the future, and he will be a good president if he ends up as the nominee. He want to be a different kind of politician, but he can’t perform politics as usual if he want to beat Clinton. He needs to offer something different. He did that when he started his campaign but that has declined.
I dated Obama, but I am marrying Clinton.
I haven’t written anything at all about Chris Dodd. Well, I think it is telling. What choice does Dodd offer in the primary? I haven’t understood that yet, and no one else seem to have done that either.
När demokraternas primärvalskampanj inför presidentvalet rullade igång för ett drygt halvår sedan talade mycket för att det skulle bli en defilering för Hillary Clinton. Utmanare som John Edwards och Barack Obama skulle få tävla om att bli ”best of the rest”. Allt ställdes på ända när Obama samlade in lika mycket pengar som Clinton under årets första kvartal.
Undan för undan kommer nu resultatet från andra kvartalet. Återigen är det Obama som sticker ut mest både vad gäller insamlade pengar och bredden i hans stöd. Först visades det att över 250 000 personer donerat pengar till Obamas kampanj – ett antal som ingen tidigare ens varit i närheten av så här tidigt i en primärvalskampanj. Ikväll meddelas på Obamas hemsida att han under andra kvartalet samlat in 31 miljoner dollar till primärvalet. Det är en rekordstor summa för en demokratisk kandidat och för andra kvartalet i rad kommer Obama att vinna pengamatchen mot Clinton.
Om Obama är det som så här långt har engagerat flest gräsrötter i kampanjen är det Clinton som ligger bäst till vad gäller stöd. Varje dag kan Clintons kampanj rapportera om ytterligare inflytelserika demokrater som sluter upp bakom henne. En av dem som nyligen kommit ut och stött Clinton är medborgarrättskämpen och författaren Maya Angelou – med en av de mest oefterlikniga röster jag känner till.
Med risk för att beskyllas för avgrundshögerns favoritsport "Clinton-bashing"...
Via en artikel i Washington Post läser jag om den konservative kolumnisten Bruce Bartlett som menar att republikanerna är ett sjunkande skepp inför presidentvalet 2008. De konservativa i USA måste därför börja fundera på vilken av de demokratiska kandidaterna de föredrar och knyta goda relationer till denna:
"To right-wingers willing to look beneath what probably sounds to them like the same identical views of the Democratic candidates, it is pretty clear that Hillary Clinton is the most conservative. John Edwards is the most liberal, and Barack Obama is somewhere in between…"
Bartlett fortsätter:
"At some point, politically sophisticated conservatives will have to recognize that no Republican can win in 2008 and that their only choice is to support the most conservative Democrat for the nomination. Call me crazy, but I think that person is Hillary Clinton."
Jag har under en lång tid tänkt be mer kunniga vänner förklara för mig vilken presidentkandidat jag borde stödja. Det är nog dags att ta tag i det nu!
Linköpingsbo, östgöte, europé, kosmopolit, socialdemokrat, hälso- och sjukvårdspolitiker och civilingenjör i varierande ordning.
Tycker att sjukvårdspolitik är det roligaste som finns i världen. Maniskt informationsberoende.
Får Dagens Samhälle, Mersmak, Cykla, Svensk golf och en massa andra tidskrifter hemskickade som jag inte kan hålla reda på.
Cyklar så ofta jag får chansen, spelar nästan aldrig golf, men går och tittar på alla hemmamatcher LFC spelar.