Iowa säger oss inte mycket
Tidigt i morse kom resultatet från det första steget i den amerikanska presidentvalsprocessen – och resultatet gör att vi inte vet mer om hur det går än vad vi visste igår.
Demokraterna
Barack Obama 37,6 %
John Edwards 29,7 %
Hillary Clinton 29,5 %
Bill Richardson 2,1 %
Joe Biden 0,9 %
Chris Dodd 0,0 %
Republikaner
Mike Huckabee 34,3 %
Mitt Romney 25,3 %
Fred Thompson 13,4 %
John McCain 13,1 %
Ron Paul 10,0 %
Rudy Giuliani 3,5 %
Duncan Hunter 0,0 %
Resultatet i Iowa blev ingen större överraskning. Alla kandidater verkar ha gjort vad som förväntats av dem och har bedrivit bra kampanjer och där inga revolutionerande förändringar av opinionen orsakades.
Efter flera månaders – ja, år – av frenetiskt kampanjande, oräkneligt antal knackade dörrar, ännu flera ringda telefonsamtal och gigantiskt mycket dollar spenderade på reklam och på att bygga organisationer blev resultatet: status que! Det är ironiskt eftersom de som fick flest röster i de båda partierna, Barack Obama hos demokraterna och Mike Huckabee hos republikanerna, båda betraktas som förändringskandidater.
Både Obama och – i ännu högre grad – Edwards behövde slå Clinton i Iowa för att deras utmaning ska vara ett riktigt allvarligt hot. Det var också viktigt för båda dem att undvika en tredjeplats. Iowa är å andra sidan en stat där Clinton inte varit favorit och i hennes kampanjledning fanns det tidigare en idé om att hoppa över Iowa och på så sätt spara 20 miljoner dollar till arbetet i andra delstater.
Edwards har satsat hårt på Iowa och hela hans strategi har byggt på en seger där. Å andra sidan var chansen att han verkligen skulle vinna inte så stor, så därför var en andraplats nog det bästa han hade kunnat hoppas på.
Obama har också satsat hårt på Iowa. Segern leder för det första till att han positioneras som den ledande anti-Hillary-kandidaten genom att slå Edwards. För det andra var marginalen till Clinton tillräckligt stor och det är denna segermarginal är en av valets mer intressanta resultat.
Ytterligare en kamp inom demokraterna var kampen om fjärdeplatsen. Det blev Bill Richardson som avgick med segern och det har lett till att Joe Biden och Chris Dodd ger upp sina försök.
För demokraternas del väntar vi nu på primärvalet i New Hampshire på tisdag. Normalt sägs att det finns tre biljetter från Iowa men bara två från New Hampshire. Så är det nog. Den av Clinton, Obama och Edwards som får minst röster i New Hampshire har nog gjort sitt i det här årets primärvalskampanj. En seger för Clinton är första steget i ett avgörande. En seger för Obama eller Edwards håller striden vid liv åtminstone fram till Super Tuesday 5 februari.
Det är svårt att förutspå vilken påverkan Iowa kommer att ha på den fortsatta processen. Obamas relativt betryggande segermarginal kan ge honom tillräckligt momentum för att vinna även New Hampshire, men Clinton har en betryggande ledning i Nevada som följer därefter. Jag tror att det första stora steget i avgörandet kommer i South Carolina 26 januari som kommer att slå an tonen inför supertisdagen 5 februari då 22 delstater har sina primärval.
Republikanernas resultat säger ännu mindre än demokraternas. McCain och Giuliani har allt utom formellt avstått från att delta i Iowa för att satsa på andra stater. Romney – som lett i Iowa men för en månad sedan var i det närmsta utslagen av Huckabee – kom tillbaka utan att övertyga. Huckabee gjorde ett bra resultat men ingen förväntar honom att hålla i långa loppet. Thompson som tillkännagav sin kandidatur under stort hype har inte lyckats leva upp till det och för honom var det nödvändigt att nå tredjeplatsen. Att han lyckades med det – med knapp marginal över McCain – är kanske det viktigaste resultatet i Iowa.
För republikanerna kan vi bara veta en sak och det är att det till och med är osannolikt att vi blivit något klokare efter New Hampshire. Det kan till och med bli så att oklarheten ökar… Det enda som skulle kunna öka klarheten skulle vara en seger för Huckabee eller Giuliani i New Hampshire men det är mycket osannolikt att det blir så.
Det Progressiva USA läser in mer än jag i resultatet i Iowa. Om det är den bilden som kommer att dominera hur resultatet speglas så kan den spegelbilden komma att skapa verkligheten i New Hampshire och i de stater som senare följer.
Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, presidentvalet, USA-valet 2008, Iowa, Barack Obama och demokraterna
Demokraterna
Barack Obama 37,6 %
John Edwards 29,7 %
Hillary Clinton 29,5 %
Bill Richardson 2,1 %
Joe Biden 0,9 %
Chris Dodd 0,0 %
Republikaner
Mike Huckabee 34,3 %
Mitt Romney 25,3 %
Fred Thompson 13,4 %
John McCain 13,1 %
Ron Paul 10,0 %
Rudy Giuliani 3,5 %
Duncan Hunter 0,0 %
Resultatet i Iowa blev ingen större överraskning. Alla kandidater verkar ha gjort vad som förväntats av dem och har bedrivit bra kampanjer och där inga revolutionerande förändringar av opinionen orsakades.
Efter flera månaders – ja, år – av frenetiskt kampanjande, oräkneligt antal knackade dörrar, ännu flera ringda telefonsamtal och gigantiskt mycket dollar spenderade på reklam och på att bygga organisationer blev resultatet: status que! Det är ironiskt eftersom de som fick flest röster i de båda partierna, Barack Obama hos demokraterna och Mike Huckabee hos republikanerna, båda betraktas som förändringskandidater.
Både Obama och – i ännu högre grad – Edwards behövde slå Clinton i Iowa för att deras utmaning ska vara ett riktigt allvarligt hot. Det var också viktigt för båda dem att undvika en tredjeplats. Iowa är å andra sidan en stat där Clinton inte varit favorit och i hennes kampanjledning fanns det tidigare en idé om att hoppa över Iowa och på så sätt spara 20 miljoner dollar till arbetet i andra delstater.
Edwards har satsat hårt på Iowa och hela hans strategi har byggt på en seger där. Å andra sidan var chansen att han verkligen skulle vinna inte så stor, så därför var en andraplats nog det bästa han hade kunnat hoppas på.
Obama har också satsat hårt på Iowa. Segern leder för det första till att han positioneras som den ledande anti-Hillary-kandidaten genom att slå Edwards. För det andra var marginalen till Clinton tillräckligt stor och det är denna segermarginal är en av valets mer intressanta resultat.
Ytterligare en kamp inom demokraterna var kampen om fjärdeplatsen. Det blev Bill Richardson som avgick med segern och det har lett till att Joe Biden och Chris Dodd ger upp sina försök.
För demokraternas del väntar vi nu på primärvalet i New Hampshire på tisdag. Normalt sägs att det finns tre biljetter från Iowa men bara två från New Hampshire. Så är det nog. Den av Clinton, Obama och Edwards som får minst röster i New Hampshire har nog gjort sitt i det här årets primärvalskampanj. En seger för Clinton är första steget i ett avgörande. En seger för Obama eller Edwards håller striden vid liv åtminstone fram till Super Tuesday 5 februari.
Det är svårt att förutspå vilken påverkan Iowa kommer att ha på den fortsatta processen. Obamas relativt betryggande segermarginal kan ge honom tillräckligt momentum för att vinna även New Hampshire, men Clinton har en betryggande ledning i Nevada som följer därefter. Jag tror att det första stora steget i avgörandet kommer i South Carolina 26 januari som kommer att slå an tonen inför supertisdagen 5 februari då 22 delstater har sina primärval.
Republikanernas resultat säger ännu mindre än demokraternas. McCain och Giuliani har allt utom formellt avstått från att delta i Iowa för att satsa på andra stater. Romney – som lett i Iowa men för en månad sedan var i det närmsta utslagen av Huckabee – kom tillbaka utan att övertyga. Huckabee gjorde ett bra resultat men ingen förväntar honom att hålla i långa loppet. Thompson som tillkännagav sin kandidatur under stort hype har inte lyckats leva upp till det och för honom var det nödvändigt att nå tredjeplatsen. Att han lyckades med det – med knapp marginal över McCain – är kanske det viktigaste resultatet i Iowa.
För republikanerna kan vi bara veta en sak och det är att det till och med är osannolikt att vi blivit något klokare efter New Hampshire. Det kan till och med bli så att oklarheten ökar… Det enda som skulle kunna öka klarheten skulle vara en seger för Huckabee eller Giuliani i New Hampshire men det är mycket osannolikt att det blir så.
Det Progressiva USA läser in mer än jag i resultatet i Iowa. Om det är den bilden som kommer att dominera hur resultatet speglas så kan den spegelbilden komma att skapa verkligheten i New Hampshire och i de stater som senare följer.
Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, presidentvalet, USA-valet 2008, Iowa, Barack Obama och demokraterna
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home