God Jul
Den här julposten är inget evangelium som förra årets. Det är däremot en julhälsning.
Efter att kritiskt ha betraktat julklapparna jag slagit in har jag insett att julen firas för att upprätthålla könsmaktsordningen. Jag ska inte avslöja för mycket om presenterna – någon som ska få dem kanske läser det här under dagen – men generellt kan sägas att det finns en skillnad mellan vad pojkar och flickor får. Pojkar får presenter med ett bestående värde som bidrar till att utveckla dem och göra dem klokare. Flickor får presenter vars värde är snabbt övergående och som skapar en tillfällig känsla av skönhet och välbefinnande. Jag som givare får mest av allt samvetskval.
När jag beklagade mig för en av mina insiktsfulla vänner gav hon mig rådet att byta namnlappar på presenterna. Det skulle vara lite queer men jag tror inte att jag vågar vara så radikal. Jag får försöka trösta mig att det finns åtminstone ett undantag där den förgängliga presenten ges till en man.
Mina tidigare försök att ge bildande och utvecklande julklappar till flickor har å andra sidan inte varit så framgångsrika. I avsikt att ge min lillasyster positiva kvinnliga förebilder fick hon Madeleine Albrights självbiografi Madam Secretare. Den står fortfarande oläst i hennes bokhylla (om hon inte ställt undan den i någon kartong). Detsamma gäller för biografin över Elisabeth I.
Min ovan nämnda vän har varnat mig för att mina fostrande försök kommer att leda till att min lillasyster revolterar; jag vet inte hur jag ska tolka att hon i år säger sig vilja ha en bok om de sex fruarna till Henry VIII. Ni kommer kanske ihåg ramsan om dem: divorced, beheaded, died, divorced, beheaded, survived! Om jag hade lyckats hitta boken under mitt som alltid sena julklappshandlande så hade hon fått den. Nu för jag henne istället ytterligare ett steg närmre revolten…
Andra bloggar om julklapper och jul
Efter att kritiskt ha betraktat julklapparna jag slagit in har jag insett att julen firas för att upprätthålla könsmaktsordningen. Jag ska inte avslöja för mycket om presenterna – någon som ska få dem kanske läser det här under dagen – men generellt kan sägas att det finns en skillnad mellan vad pojkar och flickor får. Pojkar får presenter med ett bestående värde som bidrar till att utveckla dem och göra dem klokare. Flickor får presenter vars värde är snabbt övergående och som skapar en tillfällig känsla av skönhet och välbefinnande. Jag som givare får mest av allt samvetskval.
När jag beklagade mig för en av mina insiktsfulla vänner gav hon mig rådet att byta namnlappar på presenterna. Det skulle vara lite queer men jag tror inte att jag vågar vara så radikal. Jag får försöka trösta mig att det finns åtminstone ett undantag där den förgängliga presenten ges till en man.
Mina tidigare försök att ge bildande och utvecklande julklappar till flickor har å andra sidan inte varit så framgångsrika. I avsikt att ge min lillasyster positiva kvinnliga förebilder fick hon Madeleine Albrights självbiografi Madam Secretare. Den står fortfarande oläst i hennes bokhylla (om hon inte ställt undan den i någon kartong). Detsamma gäller för biografin över Elisabeth I.
Min ovan nämnda vän har varnat mig för att mina fostrande försök kommer att leda till att min lillasyster revolterar; jag vet inte hur jag ska tolka att hon i år säger sig vilja ha en bok om de sex fruarna till Henry VIII. Ni kommer kanske ihåg ramsan om dem: divorced, beheaded, died, divorced, beheaded, survived! Om jag hade lyckats hitta boken under mitt som alltid sena julklappshandlande så hade hon fått den. Nu för jag henne istället ytterligare ett steg närmre revolten…
Andra bloggar om julklapper och jul
Etiketter: jul, julklappar
posted by Martin Tollén at 12/24/2007 09:12:00 fm
4 Comments:
God jul, Martin!
Enn Kokk
Tack så mycket. God jul själv.
Tack för senast Martin!
Att förneka att det finns genetiska skillnader mellan flickor och pojkar tycker jag närmast är naivt. En del är säkert influerat av miljö och uppväxt, men jag är säker på att vi föds med olika färdidgheter och förmågor. Kvinnor är t.ex. mer omhändertagande än män. Denna teori stöds också av forskare:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=119&a=318593
"Könsmaktsordningen" är en väldigt luddig term som utgår från radikalfeministiska teorier. Jag tror inte att det är ett kollektivt problem utan ett problem som var och en, som individ, måste ta sig an på det individuella planet.
God fortsättning!
Hej Leo och tack själv för en trevlig julaftonskväll.
Att den forskare du hänvisar till är Annika Dahlström stärker knappast din tes, snarare tvärt om. Utifrån observationer om hur hjärnan ser ut drar hon långtgående slutsatser om vad män och kvinnor bör ägna sig åt, oaktat att skillnaderna inom respektive grupp är större än skillnaderna mellan grupperna.
Hur kan du vara "säker" på att vi föds med olika färdigheter? Borde vi inte vara ganska ödmjuka inför det faktum än pojkar och flickor ges helt olika förutsättningar att utveckla sina färdigheter? Om flickor från samma ögonblick de föds möter förväntningar på att vara vackra och behagsfulla och se till andras behov, medan pojkar möter förväntningar att vara aktiva och att synas och höras, påverkar inte det hur vi senare blir? Flickkusiner får badbomber och pojkkusiner bildande böcker; så återskapar vi könsnormerna.
Min mer insiktsfulla lillasyster så dock till att det var min mor som fick den beständiga kaffekvarnen medan min far fick kaffebönor i julklapp.
Värdet av det arbete kvinnor uträttar - som kollektiv - värderas lägre än värdet av det män uträttar. Du kan naturligtvis "ta sig an det på det individuella planet" men eftersom det är ett kollektivt problem tror jag inte det räcker.
Skicka en kommentar
<< Home