fredag, juli 31, 2009

"Beerastroika" eller "Yes, Three Cans"

Den senaste veckan har den amerikanska politiska diskussionen präglats av den så kallade Gates-gate, där den kända aftro-amerikanska professorn Henry Louis Gates Jr greps i sitt eget hem av en vit polis som misstänkte honom för att vara inbrottstjuv.

I ett försök att gjuta olja på vågorna i den infekterade debatt som följt om amerikanska rasrelationer bjöd president Obama igår in huvudpersonerna – Gates och polisen James Crowley – på en öl i Vita huset. Det har fått debatten att fokusera på mer angelägna frågor: vad säger valet av öl om de inblandade och vilken öl borde de egentligen druckit?

Washingtons bartender bidrar med kritiska analyser av ölen som valts

Lirarna bakom Mouthpiece theatre (som förutom att de sitter i rökrockar med pipor i korta web-tv-klipp är briljanta politiska kommentatorer på Washington Post) är också kritiska till valen och presenterar förslag till fortsatta ölpartyn.

UPPDATERAD: Avsnittet från Mouthpiece theatre har tagits bort från webben av Washington Post eftersom ett av skämten i den ansetts opassande. Howard Kurtz rapporterar

Andra bloggar om USA, öl och Obama

onsdag, juli 29, 2009

Stålmannen II

George Stålmannen Hincapi har återigen visat att tävlingscyklister nog är gjorda av ett annat material än manliga fotbollspelare.

Efter att Tour de France avslutades i söndags lät Hincapi röntga sitt nyckelben och det visades att han cyklat de sista fyra etapperna med ett brutet nyckelben. Om jag förstår det rätt hade han erbjudits en röntgning tidigare men tackat nej. Han var nämligen rädd för att han inte skulle få fortsätta om det visades att nyckelbenet var brutet.

Några som nästan är lika tuffa som cyklisterna är fotbollspelarna i LFC. Den närmsta veckan spelar de kval till Champions League och Linköpings kommun bjuder på inträdet. Passa på att se Champions League-fotboll i Linköping, gratis!

Etiketter: ,

söndag, juli 19, 2009

Metallica

En beskäftig folkpartist föreslog för några år sedan ett kulturell kanon som i sann oliberal anda skulle vara obligatorisk för alla skolbarn att tröska sig igenom. Jag tror inte en metallicakonsert ingick i förslaget, men är det någonting som bör ingå i en gemensam kulturell referensram är det en sådan.

Jag fick chansen inatt då Metallica kom till Sonisphere-festivalen i Hultsfreds folkets park. Det var en imponerande samling hårdrocksband som var där, men eftersom jag anser att hårdrock ska konsumeras i måttliga mängder var jag inte där och lyssnade hela dagen. Jag kom dit samtidigt som The Hives började spela, lyssnade sedan på The Cult som jag aldrig tidigare lyssnat på men som var ett energiskt liveband. Primal Scream hörde jag bara på håll eftersom jag positionerat mig vid scenen där Metallica skulle spela och slutligen - precis vid midnatt - hördes de första ackorden i Metallicas öppningslåt Battery.

Hela Metallicas uppenbarelse spelar på aggressivitet; tempot är högt, publiktrycket är emellanåt skrämmande, volymen är så hög att det känns i hela kroppen (tack för de utmärkta hörselskydden jag fick låna av min far!). Sångaren och frontmannen James Hetfield – med tatuerad kropp, fårat ansikte och elaka grimaser – gör sitt bästa för att se ut som ett elakt troll som krupit in direkt från den småländska urskogen.

Samtidigt, mellan grimaserandet ler han. Och hela tiden ler hans ögon och rösten avslöjar när han talar till publiken mellan låtarna hur oerhört mycket han trivs med att stå på scenen i Hultsfreds folkets park.


James Hetfields trivsamma samtal med publiken, följt av den aggressiva musiken i Of wolf and man

Dessutom, när svenska akademin tycker det är dags att förära en poet nobelpriset i litteratur är det väl bara Tomas Tranströmer som skulle kunna konkurrera ut James Hetfields diktning som textförfattare?

Själv är jag mest inlyssnad på två av Metallicas skivor, …and justice for all och Black Album och det kanske är därför jag tyckte att låtarna från de skivorna var kvällens höjdpunkter: James Hetfield a capellasång i inledningen av Sad but true där publiken tog över sjungandet när Hetfield tystnade, den stämfyllda Nothing else matters som följdes av den tunga Enter sandman och naturligtvis anti-krigslåten One – är det världens bästa låt någonsin? Men inte heller låtarna från de andra skivorna – från öppningslåten Battery till avslutande Seek and destroy – är dåliga när det handlar om Metallica live, fast allra bäst var det att se och lyssna på den lyckliga James Hetfield.

Jag upptäckte också – och nu blir det produktplacering – att Metallica säljer liveinspelningar från alla sina konserter. Spelningen i Hultsfreds folkets park 19 juli 2009 kan du beställa på www.livemetallica.com

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Metallica, Hultsfred och kultur

Etiketter: ,

tisdag, juli 14, 2009

De sämst ledda delstaterna

Med tanke på föregående artikel kan jag också tipsa om en rankinglista på NationalJournal.com över de sämst ledda amerikanska delstaterna, eller snarare de delstaterna med störst ledarskapsproblem. Alaska hamnar på fjärde plats före Californien och South Carolina men efter Illinois, Nevada och New York. Vissa av de staterna förtjänar egna blogginlägg. Vi får se om jag återkommer till det under sommaren.

Stay tuned, som de skulle sagt där borta!

Etiketter:

Welcome to my nightmare

På SVT visas Hitchcock, men det som kommer att ge mig mardrömmar inatt är den debattartikel som den avgående alaskaguvernören Sarah Palin skriver i dagens Washington Post. Artikeln handlar om energi, ekonomi och miljö, men speciellt mycket om miljö blir det inte. Snarare tvärt om.

Visst, det finns delar av det Palin skriver som låter vettigt:
"There is no denying that as the world becomes more industrialized, we need to reform our energy policy"

Onekligen insiktsfullt, det får jag ge henne, men hon fortsätter:
"But the answer doesn't lie in making energy scarcer and more expensive!"

Jag trodde marknadsekonomin fungerade så att om någonting blir dyrare så minskar efterfrågan och alternativa lösningar utvecklas.

"Those who understand the issue know we can meet our energy needs and environmental challenges without destroying America's economy."

Vilket alexanderhugg! Tyvärr presenterar inte Palin själv minsta antydan till lösning i den 697 ord långa debattartikeln, om inte det är så illa att hon menar följande:

"Of course, Alaska is not the sole source of American energy. Many states have abundant coal, whose technology is continuously making it into a cleaner energy source. Westerners literally sit on mountains of oil and gas, and every state can consider the possibility of nuclear energy."

Hualigen! Förhoppningsvis ligger Linköping tillräckligt högt over havsytan för att jag själv ska kunna hålla mina fötter torra om vattennivån stiger. Men jag är mer orolig för min goda vän från Florida som jag tillbringade eftermiddagen med. Hennes val var hon ska bo i framtiden kan få en enkel lösning då Florida förvandlas till havsbotten.

Sarah Palins artikeln ger också en intressant inblick i den republikanska retoriken. Eftersom utsläppsrätter begränsar möjligheten för ett företag att släppa ut obegränsade mängder med koldioxid kommer troligtvis elpriserna att stiga (och det är väl lite av poängen? Begränsning av tillgången, alternativt högre produktionskostnader medför högre pris på energi producerad med befintliga metoder vilket i sin tur medför snabbare utveckling av mer miljövändliga alternativ). Denna självklara marknadsmekanism kallar republikanerna för ”skattehöjning för de fattigaste” och beskyller Obama för att bryta mot sitt löfte från valkampanjen att inte höja skatterna för de fattigaste amerikanerna (att sedan Palin i valrörelsen påstod att Obama skulle höja skatterna för alla amerikaner är en helt annan sak…)

För att förekomma eventuella påhopp om osakliga beskyllningar mot Sarah Palin måste jag påpeka att jag inte är någon expert på president Obamas energipolitik. Det är möjligt att hans förslag innehåller skattehöjningar – ja, jag hoppas till och med det gör det eftersom jag tror det är nödvändigt. Det Palin vänder sig mot är hans "cap-and-trade energy plan" vilket jag tolkar som handel med utsläppsrätter, och som Palin i artikeln slugt omformulerar till "cap-and-tax plan".

Slutligen, vi har en moderatledd regering som talar sig varm för miljön. Det hindrade inte Fredrik Reinfeldt från att kampanja för Palins partikamrat George Bush år 2000 och det hindrade inte företrädare för flera av de borgerliga partierna från att aktivt arbete för att Sarah Palin skulle bli amerikansk vicepresident förra året.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om miljö och Sarah Palin

Etiketter:

söndag, juli 12, 2009

Flygplatssamarbete

Under sommaren har det varit en del bråkiga stridigheterfrämst mellan moderaterna i Norrköping och i Linköpingom länets flygplatser. Eftersom jag är anställd av det privata och börsnoterade företag som bland annat äger och driver den ena flygplatsen tänker jag inte ge mig in i den politiska debatten i den här frågan.

Däremot tycker jag det är tråkigt när ledande politiker försöker få interna poänger i dessa nomineringstider genom att undergräva regionsamarbetet och genom att misstänkliggöra sina grannar.

Just därför blev jag glad när jag surfade runt på några av länets politiska bloggar och lästa vad Inge Jacobsson i Finspång skrev. Det är möjligt – till och med troligt, moderat som han är – att Inge och jag ofta tycker olika. Hans slutsats kan dock även jag skriva under på: ”framtidens vinnande koncept är mera samarbete inom vår region”

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Östergötland och moderaterna

Etiketter: , ,

fredag, juli 10, 2009

Vart tog vänsterns väljare vägen?

I förrgår undrade jag vart junilistans väljare i Linköping tog vägen i europaparlamentsvalet.

Här funderar jag lite på det andra partiet som förlorade många väljare i Linköping: vänsterpartiet.

I detta val erbjöd vänsterpartiet ett unikt alternativ. När miljöpartiet tonat ner sitt EU-motstånd och mer fokuserade på vad de ville uträtta i parlamentet var vänstern ensam med att erbjuda ett tydligt EU-motstånd. Missnöjda miljöpartister borde strömmat över till vänsterpartiet men istället blev det tvärt om; vänsterpartiet minskade med 2100 röster och miljöpartiet ökade med 4800. De EU-kritiska väljarna som i tidigare val röstat på EU-negativa partier verkar i detta val tyckt att det är viktigare att rösta på ett parti som tydligt deklarerat vad de vill göra i Europaparlamentet. Miljöpartiet verkar ha följt med i den utvecklingen, vänsterpartiet gjorde det inte.

Det är möjligt att socialdemokraterna – som ökade med 2150 röster i Linköping – kan ha vunnit väljare som tidigare röstade på vänsterpartiet. När resultaten studeras på valdistriktsnivå kan jag dock inte hitta något samband mellan förändringarna för vänsterpartiet och socialdemokraterna.

Vänsterpartiet kan även ha förlorat väljare till Feministiskt initiativ. De ställde inte upp i europaparlamentsvalet 2004 men fick i år över 700 röster i Linköping. En hel del av deras väljare kan varit sådana som röstat på Gudrun Schyman när hon ledde vänsterpartiet och de fortsatte rösta på Schyman i detta val. När jag jämför vänsterpartiet resultat på valdistriktsnivå är det sambandet med Feministiskt initiativs utveckling som är tydligast; där Fi går fram mest tappar också vänsterpartiet flest röster (om jag nu fick ordning på min statistik så är r-kvadrat 30 procent)

När det gäller vänsterpartiets tillbakagång går det inte att undvika Jonas Sjöstedt (jo förresten, det går det. Många som försökt förklara vänsterpartiets tillbakagång har helt missat den faktorn, men det säger väl mer om att de kommentatorerna gjort ett dåligt jobb…) Sjöstedt lockade många väljare i förra europaparlamentsvalet och deras nuvarande toppkandidat lyckades inte på långt när inge samma förtroende.

Andra bloggar om valanalys, vänsterpartiet och europaparlamentsvalet

Etiketter: , ,

tisdag, juli 07, 2009

Vart tog junilistans väljare vägen?

UPPDATERAD
Mina försök till förklaringar får inget stöd när jag studerar junilistans, moderaternas, centerns, och sverigedemokraternas förändring i respektive valdistrikt, i alla fall inte om du kan så mycket statistik att du tycker att r-kvadrat borde förklara förändringarna. Vad har ni som läser för teorier?
SLUT PÅ UPPDATERING


Det har gått precis en månad sedan valet till Europaparlamentet. Jag har varit lite upptagen med annat än att skriva långa blogginlägg under den månaden, men nu ska jag under de kommande dagarna försöka fundera lite över valresultatet i Linköping. Några frågor ska jag försöka besvara, men några frågor som jag funderat på har jag inte kommit på något bra svar på.

Den första frågan är vart junilistans väljare tog vägen.

2004 hade junilistan i Linköping en tydlig borgerlig profil. De företrädare som syntes i Linköping befann sig på moderaternas nyliberala högerkant. Junilistan tog också nästan alla sina väljare från de borgerliga partierna, främst från moderaterna vars valresultat var katastrofalt.

Junilistans moderata väljare 2004 hade nog svårt att rösta på junilistan 2009 och de borde återvänt till moderaterna. Men junilistan tappade 4800 röster i Linköping och moderaterna gick bara fram med 2800. Vart tog resten vägen?

Jag tror inte de gick till folkpartiet. Folkpartiets huvudbudskap var att de gillade EU och det är knappast ett budskap som lockar borgerliga EU-skeptiker från junilistan. Inte heller tror jag de gick till kristdemokraterna. Kd:s konservativa budskap skulle i och för sig kunnat tilltala delar av junilistans väljarkår, men Kd vann inga nya väljare i Linköping, de förlorade röster.

Återstår alltså centern som gick fram med ungefär 1000 röster. De kan ha vunnit de flesta nya väljare från junilistan, men det återstår ändå att förklara vart de sista 900 väljarna junilistan förlorade tog vägen.

Miljöpartiet? Nej, jag tror inte mp tappade mer än marginellt till junilistan 2004. Miljöpartiet 2009 ser också mer konstruktivt på EU-medlemskapet än vad miljöpartiet gjorde 2004.

Nej, jag tror att junilistan tappade sina sista väljare till sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna har delvis ersatt junilistan på den konservativa högerkanten och det verkar vara där som sverigedemokraterna vann sina nya väljare i Linköping.

Eftersom jag inte sett någon ordentlig vallokalundersökning – särskilt inte på kommunnivå – har jag tvingats göra en hel del antaganden. Har du någon rimligare förklaring till vart junilistans väljare tog vägen?

Den stora insikten är ändå hur dåligt moderaternas valresultat i Linköping var. Trots att de vann fler väljare än 2004 är resultatet betydligt sämre än vad de borde ha nått med tanke på utgångsläget, där moderaterna gick framåt nationellt och där de borde vunnit fler från junilistan lokalt.

Andra bloggar om valanalys och europaparlamentsvalet

Etiketter: ,

lördag, juli 04, 2009

Rättigheterna till Pirate Bay

Rättigheterna till the Pirate Bay säljs för 60 miljoner kronor. Är det inte lite humoristiskt? Byggde inte hela affärsidén på förnekandet av imateriella rättigheter???