Storgatan = The Strip??

Jag läste en insändare i Corren som förfasades över sk ”elektrisk springvatten av sällan skådat slag” som hängts upp i S:t Larsparken. Insändarskribenten undrade om staden försöker efterlikna Las Vegas. Nere i S:t Larsparken letade jag efter orsaken till upprördheten. Det var lite svårt att förstå, men jag tror det syftades på de handduksstora ljusdekorationerna som hängde i lyktstolparna. Insändarskribenten undrar om det är ett försök att efterlikna Las Vegas.

Eftersom min bror firat jul i Las Vegas har jag bett honom skicka en bild så att jag själv kan bilda mig en uppfattning.

Vi kan väl konstatera att Storgatan inte är The Strip...

Bilden är tagen av Erik Tollén

Andra bloggar om Linköping

My President - Part I The Candidates

The democrats have a broad list of qualified candidates in the upcoming presidential primaries. Hillary Rodham Clinton is professional, has experience and would be a great role model for women around the world. Barack Obama is an inspirer and shows with his personal background that the American dream shouldn’t be refused to anyone. John Edwards fighting of social injustice in the footsteps of Robert F Kennedy is appealing.

If Obama has a rock star impact in America, Al Gore – even though he’s not a candidate – has the same impact in the rest of the world. When he visited Stockholm this spring the tickets to his performance was soon sold out. Therefore his speech was also showed on a big screen at Stockholm’s main square Sergels Torg. Bill Richardson is maybe the candidate running for office that most resemble Gore, with his broad experience and understanding of the world.

And there is also a list of candidates that is almost completely unknown in the US and even more unknown in the rest of the world, like the senators Joesph Biden, Cristopher Dodd, or representative Dennis Kucinich.

My problem is that I don’t really know the candidates positions on the issues. The issues that matters for me as a Europeean is also not always the issues that the American debate focus on or the issues that would matter most to me if I was living in America.

The next couple of days I will in some articles discus the issues that most matters to me and finally end up in an endorsement of one of the candidates before the caucus in Iowa next week. I think I know who it will be, but I haven’t made my final decision yet. Feel free to comment and influence me! In the meantime you can try to find your own candidate helped by Washington Post.

Finally, I think any of the democratic candidates will make a better president than any of the republican. If there is time I might come back to a discussion about the republican candidates.

Read also Part II My Issues and Part III My Endorsement of...

Andra bloggar om USA, presidentvalet, USA-valet 2008 och demokraterna

God Jul

Den här julposten är inget evangelium som förra årets. Det är däremot en julhälsning.

Efter att kritiskt ha betraktat julklapparna jag slagit in har jag insett att julen firas för att upprätthålla könsmaktsordningen. Jag ska inte avslöja för mycket om presenterna – någon som ska få dem kanske läser det här under dagen – men generellt kan sägas att det finns en skillnad mellan vad pojkar och flickor får. Pojkar får presenter med ett bestående värde som bidrar till att utveckla dem och göra dem klokare. Flickor får presenter vars värde är snabbt övergående och som skapar en tillfällig känsla av skönhet och välbefinnande. Jag som givare får mest av allt samvetskval.

När jag beklagade mig för en av mina insiktsfulla vänner gav hon mig rådet att byta namnlappar på presenterna. Det skulle vara lite queer men jag tror inte att jag vågar vara så radikal. Jag får försöka trösta mig att det finns åtminstone ett undantag där den förgängliga presenten ges till en man.

Mina tidigare försök att ge bildande och utvecklande julklappar till flickor har å andra sidan inte varit så framgångsrika. I avsikt att ge min lillasyster positiva kvinnliga förebilder fick hon Madeleine Albrights självbiografi Madam Secretare. Den står fortfarande oläst i hennes bokhylla (om hon inte ställt undan den i någon kartong). Detsamma gäller för biografin över Elisabeth I.

Min ovan nämnda vän har varnat mig för att mina fostrande försök kommer att leda till att min lillasyster revolterar; jag vet inte hur jag ska tolka att hon i år säger sig vilja ha en bok om de sex fruarna till Henry VIII. Ni kommer kanske ihåg ramsan om dem: divorced, beheaded, died, divorced, beheaded, survived! Om jag hade lyckats hitta boken under mitt som alltid sena julklappshandlande så hade hon fått den. Nu för jag henne istället ytterligare ett steg närmre revolten…

Andra bloggar om julklapper och jul

Ingen vinner!

En av veckans höjdpunkter för mig och andra nördar på amerikansk är fredagar, då The Fix presenterar sin topplista inom amerikanska politiska kampanjer. I fredags förklarade den att ingen kandidat verkar kunna vinna republikanernas primärval!

Krönikören Chris Cillizza skriver (min översättning):

Rudy Giuliani har inte läge att vinna en enda stat före Floridas primärval 29 januari
Mitt Romney har tappat mark i Iowa och hans kappvändande i frågor som abort och homosexuellas rättigheter gör honom oacceptabel för den republikanska basen.
Mike Huckabee är på uppgång i Iowa men har varken tillräckligt med pengar eller organisation för att dra nytta av en vinst i den staten.
John McCain hela strategi bygger på en vinst i New Hampshire, men i den staten ligger han långt efter Romney i opinionsmätningarna.
Fred Thompson verkar inte bry sin om ifall han kommer att vinna eller förlora.

Missade vi någonting? Faktum är att just nu är det lättare att hitta anledningar till att ingen av de republikanska kandidaterna kommer att vinna än att göra en kvalificerad gissning över vem som i slutändan kommer att stå som partiets kandidat i presidentvalet.

Listan måste ändå sluta med att någon finns på förstaplatsen. Vem som toppar republikanernas lista den här veckan får du läsa själv. På demokraternas sida toppar Hillary Clinton, efter att ha delat förstaplatsen med Barack Obama för en vecka sedan.

Andra bloggar om USA, Washington Post, USA-valet 2008 och republikanerna

En fortsatt bra ätstöringsvård

För två år sedan föreslogs förändringar av ätstörningsvården i Östergötland. Medan moderaterna valde en populistisk linje – de hade i sak inget annat förslag då dessa fattades men kritiserade dem ändå efteråt, anförda av en osakligt sluggande Paul Lindvall – stod jag och Anna Larsson upp för de beslut vi trodde var riktiga.

Idag publicerar Corren en artikel där de försöker svara på frågan hur det blev då den välrenommerade Videgården lades ner och verksamheten ersattes med ett länsgemensamt kompetenscentrum i Motala och med ett tydligare uppdrag och mer resurser till närsjukvården.

Och svaret – möjligtvis förvånande i Correns ögon – är att det blev ganska bra. Den tidigare chefen för Videgården Anna Harder säger att ”det är en viktig förändring till det bättre”.

Förändringen genomfördes trots att det fanns en negativ opinion, mest lokalt i Linköping. Vi fattade politiska beslut som vi trodde var långsiktigt riktiga vilket de också visat sig vara. Moderaterna var fegare och den linjen har de tagit med sig då de leder den borgerliga majoriteten i landstinget.

Det fungerar inte lika bra.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om sjukvård, Östergötland och politik

Sjunga med änglarna

En vän tipsade mig om en konsert i domkyrkan som jag tyvärr inte hade möjlighet att gå på. Det lockade mig dock att besöka Linköpings domkyrkas hemsida för att se om de anordnar fler aktiviteter som skulle kunna locka mig. En av dem jag upptäckte upplevde jag ikväll: A Festival of Nine Lessons and Carols – songs and readings in English. Engelska kan verkligen vara ett riktigt vackert språk!

Nu trodde jag kanske att det skulle vara mer av julsånger och juldikter och mindre av gudstjänst, men i realiteten var det julevangeliet, trosbekännelsen, bön och psalmer – fast på engelska. Jag ska inte ha synpunkter på det; vi var ändå i en kyrka så då är det naturligtvis okej med trosbekännelsen och böner. Jag kunde ändå njuta av den himmelskt vackra körsången i den majestätiska katedralen.

Vissa delar var det meningen att församlingen skulle sjunga med i. Det gjorde den, men jag valde att vara tyst.

Jag är inte mycket för att sjunga med änglarna.

Jag hoppas att även änglarna är nöjda med att jag lät bli.

Om att sjunga med änglarna
Björn Elbrandt beskriver i boken "Politikens ABC" (nu hittar jag den inte. Den är ofta utlånad; är det du som har den Jessica?) uttrycket "sjunga med änglarna", men det handlar om att som politiker välja att ta populära ställningstaganden och att kanske helt och hållet undvika att ägna sig åt frågor där det inte finns invändningsfria lösningar eller där det finns opinioner som är emot oavsett ställningstagande.