2008
2008 har gått hiskligt fort. Jag har haft väldigt mycket för mig och det har varit roligt nästan hela tiden! Det är väl ganska typiskt att den här sammanfattningen av året blir väldigt rapsodisk eftersom jag strax måste ge mig av till mina föräldrars nyårsfirande.
Året inleddes i januari med att jag fick bevisat att jag är en kosmopolit, men jag blev omgående tveksam efter att ha köpt en ny lägenhet. Den ligger bara ett stenkast från huset där jag föddes och i samma grannskap som min morfar tillbringade delar av sin barndom. Att jag inte lyckats förflytta mig längre än så stämmer inte riktigt med min självbild. Lägenheten är förövrigt mycket fin och rymlig.
I stora världen ägnades februari till stor del åt att följa de amerikanska primärvalen. Jag utmärkte mig gång på gång (här till exempel) med att ha fel… Inte bara hade jag fel, i början av året kom jag också ut som Hillary Clinton-anhängare och under februari lyckades hennes kampanj förlora en rad val som ledde till att Obama i början av sommaren kunde stå som demokraternas presidentkandidat.
I mars gjorde jag debut som ledamot i landstingsstyrelsen i Östergötland. Sedan jag började med landstingspolitik i mitten av 1990-talet har huvuddelen av mitt engagemang legat i Hälso- och Sjukvårdsnämnden. Sedan vi hamnat i opposition kändes inte det uppdraget lika utvecklande längre och jag ville pröva någonting nytt. Osökt blev jag också ledamot i regionalpolitiska beredningen där min goda vän Anna samtidigt valdes till vice ordförande. Det innebär att Anna och jag träffar varandra i nästan alla uppdrag vi har! Om det inte varit så att jag trivs väldigt bra tillsammans med Anna hade det kunnat bli riktigt jobbigt…
I april flög vi för första gången i det projekt jag arbetar i på Saab. Emellanåt kan jag tycka att jag inte lyckas leva upp till de förväntningar jag har på mig själv på mitt arbete men samtidigt känner jag att jag lär mig någonting nytt varje dag.
I april fortsatta också den folkhögskoleutbildning på Marieborgs folkhögskola som jag går tillsammans med andra socialdemokrater från Östergötland för att skolas till valledare. Det är en mycket kvalificerad utbildning som fått oss att komma igång med valarbetet tidigare och mer genomtänkt att någonsin tidigare.
I maj cyklade jag en hel del för att förbereda mig för Vätternrundan, men jag prövade också på att springa. Det gick sådär… Mitt andra löppass fick avbrytas efter ett (1!) steg då jag fick ont i höften och jag hade bara någon enstaka kilometers springande i benen när jag sprang broloppet på jobbet. Det gav mersmak och veckan efter sprang jag en mil på blodomloppet på 47 minuter. Cykelträningen verkar ha gett en hyfsad allmänkondition i alla fall. En fördel med att arbeta på Saab är att Saab-korpen har en väldigt livaktig cykelsektion. Korpen anordnade det första etapploppet på cykel som jag någonsin ställt upp i: Saab:s 3-dagars. Det var roligt att tävla mot några riktiga tävlingscyklister och om jag någonsin trott någonting annat lärde det mig att jag är en motionär!
Juni var examensdags, inte bara för min syster utan också för mitt cyklande. Jag nådde mitt cykelmål genom att ta mig runt Vätternrundan på under 10 timmar. Nu får jag försöka hitta andra utmaningar för mitt cyklande, kanske Triple Bypass i Colorado? Det får i så fall vänta något år för det finns inte så mycket berg att cykelträna i på östgötaslätten.
I juli hade jag semester och kopplade av. När jag kom tillbaka till jobbet var det väldigt lugnt där också så jag flexade ut några dagar och åkte till Berlin där jag lyssnade på Barack Obamas tal ”A World That Stands As One”. Om jag någonsin tvekat om jag skulle vilja se honom som president undanröjdes tvivlet där och då.
Augusti blev en månad där det blev mycket av både socialiserande med vänner och kulturupplevelser. För första gången på mer än fem år träffade jag min vän Felizia när hon lämnade Florida för ett besök i Linköping. Anna tog mig ut på mitt livs första (tror jag) svampplockning och i gengäld såg jag till att vi plockade svamp i närheten av min barndoms Bankekind. Tillsammans med Anna och min arbetskamrat Michael gick vi också och såg min likaledes goda vän Jessicas Tage Danielsson-föreställning. När min mor fyllde 60 gick hela familjen Tollén till Lasse Winnerbäcks fantastiska konsert på Stångebro.
I september började jag och mina kamrater använda oss av våra lärdomar från valledarutbildningen då vi ansvarade för höstkampanjen i Linköping. Det blev väldigt lyckat men vi lärde oss samtidigt väldigt mycket som vi kan göra bättre.
I oktober accelererade den globala ekonomiska krisen och jag fick goda (?) råd från min lillebror ekonomen. Jag gav mig också ut på en resa som innan månaden var slut hade fört mig ända bort till Mississippiflodens strand.
I november fick jag vara med och skriva historia då jag jobbade i obamakampanjen i Madison, Wisconsin. Att jag hamnade där berodde på att min kusin Peter Harrell och hans fru Meryl Raymar arbetade åt kampanjen där. Som en bieffekt av mitt arbete i obamakampanjen fick jag därför träffa mina kära släktingar och även Peters och Meryls föräldrar som åkte till Wisconsin för att hjälpa till. På väg hem från Wisconsin fick jag uppleva både Chicago och Amsterdam.
December hann knappt börja innan det var jul och nu är det redan över. Lyckligtvis fick jag under julen träffa släktingar som jag tagit mig alldeles för lite tid att umgås med under året. Det måste jag göra bättre 2009!
2008 var ett år då jag fick göra många roliga saker och umgås mycket med vänner jag tycker väldigt mycket om. Det var i och för sig väldigt mycket att göra och väldigt lite tid då jag bara kunde koppla av med mig själv, men samtidigt var nästan allting jag gjorde sådant som jag tycker om att göra. Det är väldigt privilegierat och jag är väldigt tacksam för det och för alla vänner som gjorde 2008 till ett så bra år. Tack!
Året inleddes i januari med att jag fick bevisat att jag är en kosmopolit, men jag blev omgående tveksam efter att ha köpt en ny lägenhet. Den ligger bara ett stenkast från huset där jag föddes och i samma grannskap som min morfar tillbringade delar av sin barndom. Att jag inte lyckats förflytta mig längre än så stämmer inte riktigt med min självbild. Lägenheten är förövrigt mycket fin och rymlig.
I stora världen ägnades februari till stor del åt att följa de amerikanska primärvalen. Jag utmärkte mig gång på gång (här till exempel) med att ha fel… Inte bara hade jag fel, i början av året kom jag också ut som Hillary Clinton-anhängare och under februari lyckades hennes kampanj förlora en rad val som ledde till att Obama i början av sommaren kunde stå som demokraternas presidentkandidat.
I mars gjorde jag debut som ledamot i landstingsstyrelsen i Östergötland. Sedan jag började med landstingspolitik i mitten av 1990-talet har huvuddelen av mitt engagemang legat i Hälso- och Sjukvårdsnämnden. Sedan vi hamnat i opposition kändes inte det uppdraget lika utvecklande längre och jag ville pröva någonting nytt. Osökt blev jag också ledamot i regionalpolitiska beredningen där min goda vän Anna samtidigt valdes till vice ordförande. Det innebär att Anna och jag träffar varandra i nästan alla uppdrag vi har! Om det inte varit så att jag trivs väldigt bra tillsammans med Anna hade det kunnat bli riktigt jobbigt…
I april flög vi för första gången i det projekt jag arbetar i på Saab. Emellanåt kan jag tycka att jag inte lyckas leva upp till de förväntningar jag har på mig själv på mitt arbete men samtidigt känner jag att jag lär mig någonting nytt varje dag.
I april fortsatta också den folkhögskoleutbildning på Marieborgs folkhögskola som jag går tillsammans med andra socialdemokrater från Östergötland för att skolas till valledare. Det är en mycket kvalificerad utbildning som fått oss att komma igång med valarbetet tidigare och mer genomtänkt att någonsin tidigare.
I maj cyklade jag en hel del för att förbereda mig för Vätternrundan, men jag prövade också på att springa. Det gick sådär… Mitt andra löppass fick avbrytas efter ett (1!) steg då jag fick ont i höften och jag hade bara någon enstaka kilometers springande i benen när jag sprang broloppet på jobbet. Det gav mersmak och veckan efter sprang jag en mil på blodomloppet på 47 minuter. Cykelträningen verkar ha gett en hyfsad allmänkondition i alla fall. En fördel med att arbeta på Saab är att Saab-korpen har en väldigt livaktig cykelsektion. Korpen anordnade det första etapploppet på cykel som jag någonsin ställt upp i: Saab:s 3-dagars. Det var roligt att tävla mot några riktiga tävlingscyklister och om jag någonsin trott någonting annat lärde det mig att jag är en motionär!
Juni var examensdags, inte bara för min syster utan också för mitt cyklande. Jag nådde mitt cykelmål genom att ta mig runt Vätternrundan på under 10 timmar. Nu får jag försöka hitta andra utmaningar för mitt cyklande, kanske Triple Bypass i Colorado? Det får i så fall vänta något år för det finns inte så mycket berg att cykelträna i på östgötaslätten.
I juli hade jag semester och kopplade av. När jag kom tillbaka till jobbet var det väldigt lugnt där också så jag flexade ut några dagar och åkte till Berlin där jag lyssnade på Barack Obamas tal ”A World That Stands As One”. Om jag någonsin tvekat om jag skulle vilja se honom som president undanröjdes tvivlet där och då.
Augusti blev en månad där det blev mycket av både socialiserande med vänner och kulturupplevelser. För första gången på mer än fem år träffade jag min vän Felizia när hon lämnade Florida för ett besök i Linköping. Anna tog mig ut på mitt livs första (tror jag) svampplockning och i gengäld såg jag till att vi plockade svamp i närheten av min barndoms Bankekind. Tillsammans med Anna och min arbetskamrat Michael gick vi också och såg min likaledes goda vän Jessicas Tage Danielsson-föreställning. När min mor fyllde 60 gick hela familjen Tollén till Lasse Winnerbäcks fantastiska konsert på Stångebro.I september började jag och mina kamrater använda oss av våra lärdomar från valledarutbildningen då vi ansvarade för höstkampanjen i Linköping. Det blev väldigt lyckat men vi lärde oss samtidigt väldigt mycket som vi kan göra bättre.
I oktober accelererade den globala ekonomiska krisen och jag fick goda (?) råd från min lillebror ekonomen. Jag gav mig också ut på en resa som innan månaden var slut hade fört mig ända bort till Mississippiflodens strand.
I november fick jag vara med och skriva historia då jag jobbade i obamakampanjen i Madison, Wisconsin. Att jag hamnade där berodde på att min kusin Peter Harrell och hans fru Meryl Raymar arbetade åt kampanjen där. Som en bieffekt av mitt arbete i obamakampanjen fick jag därför träffa mina kära släktingar och även Peters och Meryls föräldrar som åkte till Wisconsin för att hjälpa till. På väg hem från Wisconsin fick jag uppleva både Chicago och Amsterdam.
December hann knappt börja innan det var jul och nu är det redan över. Lyckligtvis fick jag under julen träffa släktingar som jag tagit mig alldeles för lite tid att umgås med under året. Det måste jag göra bättre 2009!
2008 var ett år då jag fick göra många roliga saker och umgås mycket med vänner jag tycker väldigt mycket om. Det var i och för sig väldigt mycket att göra och väldigt lite tid då jag bara kunde koppla av med mig själv, men samtidigt var nästan allting jag gjorde sådant som jag tycker om att göra. Det är väldigt privilegierat och jag är väldigt tacksam för det och för alla vänner som gjorde 2008 till ett så bra år. Tack!
posted by Martin Tollén at 12/31/2008 06:48:00 em
3 comments
