Birgitta Tollén

I somras avled min älskade farmor och igår var det urnsättning. Jag kunde inte vara med på den eftersom jag var iväg för att lära mig mer om prioriteringar inom sjukvården (och med det samhällsengagemang min farmor gav uttryck för under hela sitt liv tror jag inte hon har några problem med det. Till begravningen ombads vi i hennes närhet att dela med oss av våra minnen och tankar om henne. Det här var mitt bidrag:

Min farmor var klipsk, duktig, bäst i klassen i folkskolan, ambitiös. Hon ville läsa vidare men mötte tre hinder; det var åtminstone ett för mycket. Hon var flicka. Född i ett arbetarhem. Och från lilla Gränna. När jag pratat med min farmor om det märks det hur sorgsen hon är för att hon aldrig gavs chansen att fortsätta studera.

Det här hade kunnat vara slutet på en tråkig berättelse men är istället början på någonting mycket större. Hemma hos farmor och farfar satt en av farfars gamla sätterikaster uppsatt på väggen, men istället för trycktyper fanns det en massa små prylar där. I tre av facken låg små miniatyr-studentmössor, ett för vart och ett av hennes tre barn som fick ta den studentexamen hon själv förvägrades. Jag, mina syskon och kusiner märkte alla av hur farmor hur glad farmor var över våra möjligheter att läsa på universitet och till och med ta universitetsexamen – någonting som i hennes barndom var så avlägset att det nog inte ens var en dröm. Men farmor Birgitta såg till att de dörrar som hade varit stängda för henne när hon var en liten arbetarflicka i Gränna istället skulle stå öppna för hennes barn och barnbarn.

Det mest fantastiska med denna historia är att det inte bara är en Tollénsk familjeberättelse utan berättelsen om Sverige, för farmors engagemang gick långt utanför den egna familjen. Det fanns i politiken, i arbetet, i föreningar och pensionärsorganisationer. De stängda dörrar hon hade mött födde inte personlig bitterhet. Istället föddes ett livslångt engagemang för att de dörrar som hade varit stängda då hon själv nått fram till dem skulle vara öppna för alla som skulle nå dem efter henne. Ingen skulle behöva avstå från möjligheten att förverkliga sina drömmar bara för att du var flicka, arbetarbarn eller född i en liten stad som Gränna.

Oacceptabelt strömavbrott på US

Igår inträffade ett stort strömavbrott på Universitetssjukhuset i Linköping. Så här långt har jag bara fått del av den information som givits på landstingets hemsida och i media. Det som beskrivs tyder dock på allvarliga brister. Än mer allvarligt är att detta inträffar trots det allvarliga strömavbrottet julen 2008 borde ha lett till åtgärder som förhindrat att reservsystemen fallerar som de verkar ha gjort denna gång.

Kultur i vardagen

Inleder årets amerikanska roadtrip med att som vanligt mellanlanda på Schiphol utanför Amsterdam. Och som traditionen besöker jag Rijksmuseums satellitutställning på flygplatsen. Där finns en miniutställning av holländsk konst. Idéen tycker jag är briljant. Bra konst ska finnas närvarande där många människor har möjlighet att ta del av den. Jag har bloggat om det tidigare.

Dags bilda egen region

Östergötland är ett län som underpresterar trots goda förutsättningar. Sysselsättningen och tillväxten är lägre än vad den skulle kunna vara. Trots universitetet och två stora städer söker sig allt för många högutbildade härifrån. Östergötland skulle kunna prestera bättre.

Regionfrågan har utretts länge och diskuterats ännu längre. När Ansvarskommittén presterade sitt betänkande 2007 föreslog de regioner som var både större än nuvarande län och starkare på statsmaktens bekostnad. Det skulle skapas ordning i den regionala röran både för direktvalda regionala organ och för statliga myndigheter.

I Östergötland välkomnades förslagen. Politiker från alla läger var ense om hur vi ville gå vidare: en region bör bildas där Östergötland ingår i en större geografi än nuvarande länet. En sådan region löser inte alla de problem Östergötland har, men det kan bidra till att undanröja hinder.

Samtidigt illustrerar regionfrågan i sig politikernas tillkortakommanden, både på regional nivå och i regeringen. Trots en närmast total enighet från remissinstanserna och en regional viljeinriktning. Jag är medveten att jag som landstingsledamot är en av dessa politiker, men overksam tystad från min sida är inget konstruktivt bidrag i det kritiska skede som regionfrågan nu befinner sig i.

Redan när frågan diskuterades under förra mandatperioden fanns fyra olika alternativ:
1. Bilda en större region tillsammans med våra grannlän
2. Låt en Östgötsk region ersätta landstinget och Östsams
3. Låt landstinget och länsstyrelsen ta tillbaka sina frågor från Östsam som då kan läggas ner
4. Fortsätt som idag, med dubbla – ibland tredubbla – strukturer bestående av landstinget, Östsam och länsstyrelsen.

Under 2008 föll alternativet att bilda en större region i samband med valet 2010. Från socialdemokratiskt håll föreslog vi att Östergötland som en interimslösning skulle förbereda sig för det näst bästa alternativet: att bilda region på egen hand. Tyvärr röstades det förslaget ner i landstingsfullmäktige.

I värsta fall trodde vi då att en större region skulle bildas i samband med valet 2014. Nu har fyra år gått sedan vårt socialdemokratiska förslag röstades ner. Vi riskerar att fortfarande stå kvar på samma ställe som vi gjorde då.

Östergötland missar alldeles för många chanser och tiden håller på att rinna ut. Vi kan inte fortsätta som idag i väntan på den perfekta lösningen utan under tiden välja den bästa lösningen som är möjlig att få. Det är en region som ersätter landstinget och regionförbundet Östsam och som gör att makten över utvecklingsfrågor behålls i regionen istället för att flytta tillbaka till tjänstemän på statliga myndigheter.

(Denna artikel är publicerad i Corren men finns inte tillgänglig på Correns hemsida)

"Dålig ekonomi är en ledningsfråga"

Dålig ekonomi är en ledningsfråga, säger Levi Eckeskog (kd) som själv är en av gruppledarna i det styrande borgerliga samarbetet i östgötalandstinget.

Jag håller med. Därför behöver östgötalandstinget en ny politisk ledning!

Lärdomar från Iowa

Igår genomfördes första steget i de amerikanska primärvalen inför höstens presidentval. Jag har inte bloggat lika aktivt denna gång som jag gjorde för fyra år sedan (här t ex)

Washington Posts alltid lika läsvärda blogg The Fix presenterar åtta lärdomar från primärvalet. Alla är intressanta men en fångar särskilt mitt intresse eftersom det även har relevans för Sverige: att en (folkrörelse)organisation på gator och torg spelar roll för valresultatet.

The Fix skriver att de tre kandidater som lyckades bäst - Mit Romney, Rick Santorum och Ron Paul - också var de tre kandidater som hade starkast organisation och flest sympatisörer som var ute och samtalade med andra väljare. Det vägde alltså tyngre än pengar och tv-reklam (Rick Perry) eller momentum (Newt Gingrich).

Det stärker mig i min övertygelse att svensk socialdemokrati måste vårda och utveckla sin folkrörelseorganisation och att den rätt använd kan vara med och ge Socialdemokraterna segern i de allmänna valen under det svenska "supervalåret" 2014.

Mer resurser till vården

I Östgötalandstinget har vi socialdemokrater velat tillföra vården cirka 300 miljoner kronor extra som vi finansierar med en skattehöjning på 50 öre. Det har avfärdats av det borgerliga styret - inklusive Vrinnevilistan - som menat att det inte finns något samband mellan mer pengar och bra kvalitet på vården.

Idag har tydligen förutsättningarna inför 2012 presenterats. Borgerligheten gör helt om. Trots att tvärstoppet i ekonomin leder till att skatteintäkterna störtdyker vill de satsa 145 miljoner extra på vården. "Resurserna ska räcka bättre till den vård vi vill ge östgötarna", förklarar Lasse Pettersson från Vrinnevilistan.

Det är bra att de borgerliga partierna inser att delar av vården är underfinansierade och behöver mer resurser. Det är mindre bra att de inte klarar av att dra konsekvenserna av den insikten, nämligen att vården faktiskt behöver mer resurser!

Läs även Mats Johanssons kommentarer till den borgerliga låt gå-politiken.

Somalia

I morse - när jag cyklade till jobbet - lyssnade jag på biståndsminister Gunilla Carlsson på radion. Hon var i Somalia och tyckte att västvärlden varit alldeles för senfärdig med att lämna bistånd till svältkatastrofens Somalia.

För bara en månad sedan lämnades en MILJARD tillbaka från Gunailla Carlssons bistånsbudget till finansdepartementet.

Så Gunilla Carlsson, istället för att prata om vad som borde ha gjorts: GÖR NÅGOT!

My take on the dept ceiling deal

It’s good there is a deal to raise the debt ceiling in US. As a friend pointed out earlier today, lots of dedicated public servants and scientist would stop getting paid, people would stop receiving the support they needed and the global finance market would risk to collapse if US went into default. All good then, at least for the next 24 hours.

But still, raising the debt ceiling doesn’t automatically lead to a reduced federal deficit. The Republicans won’t accept raising taxes. The Democrat doesn’t like to cut spending. They need to compromise the make decisions and I’m afraid the Democrats have to give up on raising taxes for the richest and the Republicans have to give up the spending cuts. If they not agree, there will be automatic spending cuts for the defense and for the social security systems.

To solve the long term problems, I think this is what is needed:
1. Raise taxes, especially for the richest. But I also think US needs a federal sales tax and increased taxation on pollution, including climate gas emission (fuel for instance).
2. Cut spending, especially the defense budget.
3. But continue spending on education and increase investments building a high speed rail network. That is, invest in building America stronger for the future.

Two more things
- Simplify the tax system. Why not look at the principles behind “århundradets skattereform” (“tax reform of the century” in Sweden in 1990).
- Don’t be tempted to solve the current problems with more protectionism. Then the US industry will continue to lose competivity.

Writing this I guess I’ve made myself unelectable if I ever move to the US… But isn’t there any American politician that could support this?