Frihetsrevolutionen

Just nu är det kommunfullmäktige i Linköping. Jag kan följa debatten via Kanal Lokal. Kristdemokraterna kräver att kommunen tvingar fastighetsägarna att sätta nummer ovanför portarna till sina hus. "Det borde finnas någonstans i kommunen där man tar på sig någon sorts samordningsansvar för att ordna till detta" säger Kd:s gruppledare Jan-Willy Andersson som kräver att inspektioner av numreringen utförs. Frihetsrevolutionen har börjat...

Ingen landstingvalsanalyts

Sven Wennerström – som själv kommenterar valresultatet i Stockholm – efterlyser i en kommentar till mitt tidigare inlägg om landstingsvalet i Östergötland en djupare analys av Vrinnevilistans framgångar i Norrköping. Jag vet inte om jag bör göra det – nu. Som majoritetspolitiker, av väljarna utkastad i opposition är det lätt att lägga skulden på väljare, populistiska motståndare eller inskränkt bypolitik.

Möjligen är det så enkelt att det inte går att genomföra långsiktigt riktiga strukturförändringar utan att bestraffas för det i nästkommande val. Det finns i alla fall åtskilliga exempel på detta runt om i landet men jag vet inte om det finns så många exempel på motsatsen.

I vilket fall, min kollega i den socialdemokratiska landstingsgruppen Anna Larsson gör ett försök till analys. Hon lyckas bättre än vad jag själv skulle kunna gjort – läs vad hon har att säga!

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om valet 2006, Östergötland, socialdemokraterna, valanalys och politik

Landstingsvalet 2006

Landstingsvalet i Östergötland blev ingen strålande framgång för socialdemokraterna. Det känns både väntat och aningen otacksamt.

Östgötalandstinget är ett av landets mest välskötta landsting, östgötarna får mest vård för pengarna, det är ordning och reda på ekonomin samtidigt som de medicinska resultaten ofta ligger mycket bra till. Det beror till stor del på nuvarande och tidigare landstingspolitiker varit mer angelägna att göra rätt än att göra det som för stunden varit populärt. Det har lett till att en långsiktig politik förts.

Ytterligare en viktig orsak har varit kunniga och inflytelserika politiska ledare som Palle Håkansson som inte duckat. Mot det har det stått en svag opposition. Den svaga oppositionen och populistiskt agerande från främst moderata kommunpolitiker i Norrköping bidrog till att det lokala missnöjespartiet Vrinnevilistan bildades som ett svar på de strukturförändringar som genomförts. Strukturförändringarnas främsta syfte var att rusta den östgötska sjukvården för framtiden. Samtidigt medförde strukturförändringarna att privilegierade grupper utmanades och att de behöver ta hänsyn till behoven i hela östergötland.

Vrinnevilistan utnyttjade den folkliga oro som de själva – men kanske främst moderaternas oppositionsråd Jörgen Rundgren i Norrköping – varit med om att skapa. De gjorde ett mycket bra val och fick enligt den preliminära röstsammanräkningen 12 mandat i landstingsfullmäktige. Slutresultatet blev ändå att den gamla majoriteten (s, v, mp) med 45 mandat fortfarande är större än den gamla minoriteten (m, fp, kd, c) som har 44 mandat.

Om resultatet i landstingsvalet jämförs med resultatet i riksdagsvalet visas till och med att en majoritet av Vrinnevilistans väljare annars skulle röstat på ett borgerligt parti.


Nu ska det skapas en majoritet i landstinget. Flera av de borgerliga partierna är splittrade internt. Exempelvis har moderaternas toppnamn i Linköping Finn Bengtsson i fyra år ägnat mycket tid i fullmäktiges talarstol åt att argumentera mot den politik hans egna gruppledare Marie Morell förespråkar på Hälso- och Sjukvårdsnämndens möten.

De internt oeniga borgerliga partierna ska sedan komma överens med varandra. Medan jag ofta kan ha mycket sympati för det som förs fram från folkpartiet och centerpartiet befinner sig kristdemokraterna och moderaterna långt från mittfåran i östgötsk hälso- och sjukvårdspolitik.

Dessa fyra partier – som ändå fått röster i hela Östergötland – ska nu kompromissa ihop sig med ett parti som till allra största delen består av personal på ett av landstingets sjukhus och vars huvuduppgift är att värna om den egna arbetsplatsen.

Skulle de fem partierna lyckas att ena sig kring ett politiskt program kommer de under fyra år att tvingas möta Palle Håkansson som ledare för oppositionen… Det är inte underligt att de borgerliga gruppledarna jag träffat på sedan valet ser måttligt nöjda ut.

För oss socialdemokrater kan det vara lätt att sitta på läktaren och se ett ledarskapets moras. Men det är trist för östgötalandstinget, trist för den östgötska sjukvården och därmed också trist för nuvarande och framtida östgötar.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om valet 2006, Östergötland, socialdemokraterna, valanalys och politik

En ny partiledning

Jag hoppas att det är kompetens och inte kön som kommer att vara avgörande när en ny partiordförande väljs. I så fall kommer nästa ordförande med säkerhet att vara en kvinna.

Göran Perssons avgång som partiordförande är inte oväntad och det är ett klokt beslut. Med facit i hand är det lätt att säga att han borde avgått tidigare, men samtidigt är vi alla smärtsamt medvetna om att den tilltänkta efterträdaren rycktes ifrån oss alldeles för tidigt.

Nu ska en ny ordförande väljas. Marta Axner är en av dem som resonerar kring vad som kommer att krävas. Själv pekade jag ut Carin Jämtin som min favorit redan i början av året. Jämtin är en god kandidat men under året har Wanja Lundby-Wedin stärkt sin ställning i mina ögon.

Wanja Lundby-Wedin sitter inte i riksdagen. Det är en svaghet som kan vändas till en fördel. Som partiordförande utanför riksdagen får hon tid och utrymme till att bedriva oppositionspolitik på gator och torg, på arbetsplatser och bland människor runt om i landet. Hon kan tala med människor och lyssna till människor. Socialdemokratin kan pånyttfödas som ett folkrörelseparti och stå starkt rustade i valrörelsen 2010.

Dessutom – då Lundby-Wedin inte sitter i riksdagen – behövs någon annan som talesman i riksdagen. Det skulle kunna vara ett uppdrag som passar Pär Nuder.

En liknande roll får Margot Wallström om det är hon som blir partiordförande. Även Wallström skulle bli en duglig ordförande. Både Lundy-Wedin och Wallström är unga nog att både leda socialdemokratin till regeringsmakten i valet 2010 och i valrörelsen 2014.

En partiordförande utanför riksdagen skulle möjligtvis agera lite som en partisekreterare traditionellt gjort. Det ger i sin tur en lite annan uppgift till en socialdemokratisk partisekreterare som helt kan koncentrera sig på partiets interna organisation. Det finns ett behov av förnyelse och utveckling även av partihögkvarteret på Sveavägen 68 och jag tror att en Håkan Juholt eller en Urban Ahlin skulle vara kraftfulla nog att genomföra en sådan förnyelse.

Om socialdemokratin är redo för ett generationsskifte finns som jag tidigare nämnt Carin Jämtin. Och även om det blir Lundby-Wedin eller Wallström som väljs så kan Jämtin mycket väl vara en kandidat nästa gång en partiordförande ska väljas framåt 2020.

Bilden på Wanja Lundby-Wedin kommer från LO:s hemsida

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Wanja Lundby-Wedin, socialdemokraterna och politik

Nearly perfect: Ann Richards

I skuggan av den svenska valrörelsen har Texas’ grand old lady Ann Richards förlorat sin kamp mot cancern. Ann Richards var guvernör i Texas mellan 1991 och 1994 då hon förlorade posten till George W Bush.

I en intervju 1995 förklarade hon: "I did not want my tombstone to read, 'She kept a really clean house.' I think I'd like them to remember me by saying, 'She opened government to everyone'".

Så var det säkert, men Richards nådde sin största berömmelse då hon som key note speaker vid demokraternas partikonvent 1988 levererade ett klassiskt tal fyllt med rader som ofta citerats.

Hon menade att den dåvarande republikanska presidentkandidaten George HW Bush ”was born with a silver foot in his mouth”.

"Ginger Rogers did everything that Fred Astaire did. She just did it backwards in high heels" sa Richards som under hela sin politiska karriär kämpade för kvinnors jämställdhet och för minoriteters rättigheter.

Ann Richards berömda tal 1988 avslutades med att hon berättade hur hon rullade en boll fram och tillbaka till Lily, sin ”nearly perfect granddaughter”. En cirkel slöts vid en minneshögtid i samband med Richards begravning i måndags. Lily Adams var den som förklarade:
"We want you to know that she was a nearly perfect grandmother".

Richards var också en ”nearly perfect” förkämpe för klassisk amerikansk liberalism. Amerikas progressiva krafter har mist en av sina starkaste personligheter.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om USA, Ann Richards och Texas

Folkrörelsekampanjen

Socialdemokraterna förlorade riksdagsvalet. När valresultaten började komma var det inte någon överraskning. På sätt och vis är det kanske välförtjänt. På det nationella planet lyckades aldrig valkampanjen tända till. Partiledningen verkade trött – vilket kanske inte är så underligt då jag tror att Göran Persson planerat att avgå på partikongressen förra året men att Anna Lindhs död tvingade honom att försöka ta sig igenom ytterligare en valrörelse. Partiexpeditionen verkade sakna en klar strategi. Jag har svårt att känna någon större bitterhet över valförlusten men jag tycker inte att de borgerliga partiernas seger var välförtjänt. Men spelreglerna är sådana att det socialdemokratin förlorar vinner någon annan. Jesper Bengtsson är en av dem som skriver klokt om valrörelsen och valresultatet.

Lokalt i Linköping tycker jag däremot att vi gjorde en fantastiskt bra valrörelse. Många valarbetare fanns i bostadsområdena och på arbetsplatserna, i människors vardag redo för samtal men också redo att lyssna. Vi genomförde en folkrörelsekampanj. Socialdemokratiska föreningar jag knappast visste existerade ordnade informationsbord, delade ut tusentals flygblad och värvade medlemmar. Ja, på slutet hade jag som ansvarig för arbetarekommunens aktiviteterna ibland svårt att få tag på valarbetare eftersom de enskilda föreningarna samtidigt hade så många olika arrangemang!Trots detta lyckades vi i Linköpings kommun som helhet inte tillräckligt bra i förhållande till rikstrenden så helt lyckosam var ändå inte vår valrörelse. Trösten i denna bedrövelse är de utmärkta resultat vi gjorde i de områden som var prioriterade och där vi la mycket resurser under valrörelsen genom att dela ut flygblad, knacka dörr och stå på gårdar för att samtala med de boende. I Skäggetorp 1 ökade valdeltagandet i kommunalvalet med 4,8 procentenheter och socialdemokraternas andel med 10,5 procentenheter. I Skäggetorp 2 var motsvarande siffror 1,0 respektive 7,8 procentenheter, i Ryd 3 3,3 respektive 2,8 procentenheter och i Berga 2 0,2 respektive 3,4 procentenheter.

Det här är ett kvitto på att våra metoder fungerar. Inför valet 2010 måste vi fortsätta stärka vår organisation så att vi klarar av att arbeta på samma sätt i flera området och på så sätt lyckas påverka flera människor.

Resultatet i Linköpings kommun är fortfarande oklart. Sedan 12 år har kommunen lyckosamt styrts av en folkrörelsekoalition bestående av socialdemokrater och centerpartister, trots att s, v och mp rent numerärt kunnat utgöra en majoritet. Nu är det m, kd, fp och c som numerärt kan utgöra en majoritet och centerpartiet funderar på om de ska bryta samarbetet med socialdemokraterna. Jag hoppas att de inte gör det – Linköping har mått bra av det nuvarande samarbetet och viktiga uppgifter återstår som jag inte tror högern är kapabla att klara av.

I landstinget har den socialdemokratiskt ledda majoriteten (där jag själv är med) varit mer intresserade av att göra det som är rätt än att göra det som är populärt. Jag tror att det långsiktigt är rätt väg även om vi som i detta val drabbas av lokala missnöjespartier. Trots en kraftig socialdemokratisk tillbakagång i Norrköping får inte de fyra borgerliga partierna egen majoritet utan de är beroende av Vrinnevilistan som blev största parti i Norrköping. En redan från början splittrad borgerlighet ska alltså försöka kompromissa ihop sig med ett femte parti. Vi får se hur det försöket går. Om de lyckas komma överens om någonting är jag rädd för att det kommer att vara till stor skada för det välskötta östgötalandstinget.

Men det stora positiva intrycket är den folkrörelsebaserade valrörelse som bedrevs i Linköping. En av alla de valarbetare som offrat mycket fritid för en kamp han tror på mejlade mig tidigare ikväll:
När börjar vi valarbeta för 2010? Jag anmäler mig till allt! Finns det inget så fixar jag eget.

Mitt svar till honom är att arbetet började för flera månader sedan genom att vi bygger en stark folkrörelse och genom att vi driver en kampanj i människors vardag. Det arbetet fortsätter - både för att vi ska ha en stark organisation under slutspurten 2010 och för att det arbetet i sig gör att människor växer.

En vän mejlade mig en kommentar från USA:
alltihoppa skall arbete kaste ut.

There is nothing else you can do - things will be how they will be. There is a saying that every disappointment is an opportunity in disguise […] Start small and work up for additional things - everything will work out for the best.

Så är det nog.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om valet 2006, socialdemokraterna, valanalys och politik

Another day campaining

Another day campaigning. I will try to show also what I did yesterday. I needed to catch back some sleep so I didn’t go to the campaign staff meeting yesterday morning.

When I got to our office Elisabeth Gustafsson soon showed up. I might need a picture of her for a brochure that looks more decent than the picture I took yesterday evening…
Before lunch a volunteer – my good friend Jessica Ericsson – showed up to help us. Jessica herself is a candidate for the municipal council in Linköping.
In the afternoon Håkan Juholt – depute secretary of the Social Democratic party – visited Linköping. Campaign workers gathered at our office. Then we went to one of the city’s squares to give people toothbrushes because of the dental care reform the Social Democratic party is planning to carry out if we win the election. The reform will make dental care free for everybody up to 24 and it will make it much cheaper for everybody else.
Håkan Juholt to the right and Johan Löfstrand – member of parliament and chairman of the Social Democratic party in Linköping – to the left giving toothbrushes (above). Anna-Lena Sörenson – chairwoman of the county concul’s committee for health and medical treatment – is also campaigning.
At the square I participated in our rally and asked questions to Håkan Juholt and Anna-Lena Sörenson,
Later, the Social Democratic club where I am chairman campaigned at two different spots. Here are some of the members at one location. Because of the strong turnout from our members, some of us could leave our own folder in peoples homes. Here Anna Larsson and Ranko Simic is walking with their folders. (below)

I ended the evening participating with the members of the Social Democratic Student’s club and their crayfish party. I had great fun this night too, even though I only drank water.

Election campaign

An international audience have requested pictures from my campaigning for the general election that will be held September 17. The pictures in this blogpost are from this evening – Thursday September 7.
We’re doing a lot of campaigning in housing areas in Linköping where we’rediscussing with people, listening to what they are saying, encouraging them to vote and recruiting them to the Social Democratic party.
At this meeting we where joined by Lena Micko, the chairwomen of the municipal executive board in Linköping and by the candidates for Riksdagen (the Swedish parliament) Effat Mirsafdari and Ali Hajar.
When we returned to our campaign office we found Ellen Oskarsson and Hanna Asp from the Social Democratic Youth organization preparing roses with flyers for tomorrow’s campaigning. Kristina Edlund, a member of the municipal council, is helping them.
My good friend Anna Larsson is also giving a helping hand (above) while Kristin Nygren is parking the minivan in the garage (below).
Later in the evening I joined a joint campaign start for the Swedish Industrial Workers’ and Metalworkers’ Union, the Commercial Employee’s Union and the Swedish Municipal Workers’ Union.
We were entertained by one of the county of Östergötland’s best entertainers Lotta Källström. Among other things there was karaoke. Here, Lotta is choir while another good friend, Jessica Ericsson, is singing a duet with Nicke Bremer.
Later in the evening Lotta and Jessica performed a country medley.
Elisabeth Gustafsson, the chairwomen of the municipal community care committee, enjoyed her time, and so did I.

In Old Moscow

Nu är det så länge sedan jag uppdaterade min blogg att jag snart hamnar på min egen utelista…

Genom en blogpost av Enn Kokk uppmärksammas jag på att den gamla spartacusklassikern In Old Moscow finns att beställa på skiva från Smithsonian Folkways Recordnings. Det går även att lyssna på ett smakprov där.