måndag, maj 29, 2006

1318 kilometer - fiasko, elände, katastrof

Denna veckas cyklande i sportsåpan är lätt att sammanfatta: elände, fiasko, katastrof…

Det är inte roligt att cykla en cykel utan stänkskärm då vägarna är blöta. Eftersom jag vill cykla för att det är roligt har det varit alldeles för lätt att låta bli.

Veckan började med att Sven ringde och berättade att han och Christina tyvärr måste avbryta Vätternrundan redan innan de startat. Eftersom det var deras uppgift att dra runt mig betyder det att det blivit mycket svårare för mig att klara min första uppgift – att ta mig i mål.

Samma dag lånade jag en bil av mina föräldrar och i utbyte fick min far låna min vardagscykel. Det bytet var inte så bra som det låter, för han bröt av nyckeln i låset så nu står cykeln låst och oåtkomlig hemma hos dem.

I lördags var vädret vackert och då tänkte jag kompensera att jag cyklat allt för lite under veckan. Därför planerade jag att cykla till Gränna, äta lunch i vårt fritidshus och sedan cykla hem. I och för sig hade jag ätit lite för lite frukost men jag lyckades slita mig genom motvinden till Gränna. Där åt jag ordentligt och satte mig sedan på cykeln för att – nu fylld med energi – segla hem över östgötaslätten i medvinden.

Nu brukar det inte gå bra för mig att cykla från Gränna. För några år sedan var jag på cykelsemester med min dåvarande flickvän. Precis innan vi gav oss iväg från min farmor och farfars hus förklarade jag att de tjocka däcken på cykeln jag då hade gjorde att jag inte riskerade punktering. Efter en mils cyklande – utanför Öresrum på väg mot Tranås – cyklade jag på ett häftstift…

midsommardagen förra året försökte jag cykla till Linköping. Då tog energin slut i Väderstad och i Mjölby blev jag upphunnen av min far (körandes i bil naturligtvis – inte cyklandes) som gav mig skjuts hem.

Och så lördagens försök. Den här gången kom jag i alla fall längre än första gången jag försökte. Jag kände mig pigg och fräsch, njöt av den tilltagande medvinden och hade precis sprintat upp för den brantaste backen på hela vägen innan jag – halvvägs mellan Gränna och Ödeshög – upptäckte att det var dåligt med luft i bakdäcket. Punktering! Återigen var mina föräldrar tvungna att plocka upp mig på hemvägen.

Totalt cyklade jag drygt 13 mil förra veckan. Nu har jag kommit upp i 1318 kilometers tränande inför Vätternrundan. Nu har jag alltså en cykel som står låst med avbruten nyckel och en punkterad cykel. Något måste göras om det ska kunna cyklas den här veckan; dessutom är det väldigt handikappande att vara cykellös!

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home