En oväntat stark minnesplats

De stora upplevelserna är de oväntade. När jag var i Washington DC för två år sedan hamnade jag av en slump på monumentet över president Franklin D Roosevelt som gjorde ett stort intryck på mig. Idag i Berlin var jag med om samma sak då jag stötte på minnesplatsen för förintelsen.

Minnesplatsen utgörs av ett helt kvarter med stenblock, 2700 stycken. Ju längre in mot mitten av kvarteret du kommer, desto högre blir stenarna. Samtidigt blir marken lägre och lägre.

Konstnären bakom verket har inte uttalat sig om verkets symbolism utan varje betraktare får skapa sin egen. Den tolkning jag hörde som berörde mig mest handlar om människorna som går in i minnesplatsen. I början syns de tydligt, men plötsligt – då marken sjunker och stenarna stiger – är de försvunna. En medmänniska som alldeles nyss gick ibland oss är borta.

Med tiden kommer stenarnas skarpa kanter att trubbas av. Om 100 år kommer minnesplatsen för förintelsen att se annorlunda ut än vad den gör idag.

Och medan minnet över förintelsens offer lever i Berlin ser jag att nazister tänker demonstrera i Linköping på lördag. Glädjande nog läser jag också att linköpingsborna uppmanas att visa sitt avståndstagande genom att gå ut på stora torget och skramla nyckelknippor. Gör det du också!

Ett kvarter från minnesplatsen finns ett multikulturellt dagis. Som en historisk ironi ligger Hitlers bunker mitt emellan minnesplatsen för förintelsen och detta dagis.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om förintelsen och Berlin