Jordgubbstårtans dag
Steg för steg börjar jag lära mig varför vi flaggar olika dagar. Denna tisdag var en sådan trevlig dag.
Jag åt grillad lax och potatis till lunch i solskenet hemma hon mina föräldrar. Därefter var jag tvungen att skynda mig iväg för att äta jordgubbstårta hemma hos Palle och Birgitta tillsammans med några av de medlemmar i Valla socialdemokratiska förening som under våren genomfört informationsbord och flygbladsutdelningar. Nu tror jag att jag förstår varför vi är lediga den här dagen: det måste vara för att vi ska kunna njuta ordentligt av årets första jordgubbstårta!
Jordgubbstårtsätandet gjorde att jag nästan missade den allsvenska fotbollsmatchen mellan Linköpings FC och Örebro. Nu kunde jag titta på den sista halvtimmen tillsammans med min syster.
Ann Westermark och Caroline Seger spelade som alltid utmärkt – kvicka, tekniska och irrationella. Frida Östberg fungerar bättre på mittfältet än i backlinjen och med matchens sista spark lyckades hon göra det avgörande 3-2-målet. Maria Karlsson missade lite markeringen i vänsterbackspelet vilket bland annat tillät Örebros Emilia Erixon att kvittera till 2-2, men resten av backlinjen – Marie-Louise Skålberg, Charlotte Rohlin och Sara Larsson – känns trygga. Petra Larsson gjorde ett piggt inhopp. Hedvig Lindahl i målet borde kanske ha tagit kvitteringen till 2-2-, men hon gjorde några riktigt bra räddningar också. Inte så illa att kunna lämna omdöme på nio spelare efter att bara tittat en halvtimme?
I sina bästa stunder är LFC det topplag som de borde vara. Det är fullt med individuellt skickliga spelare i laget och de lyckas visa det ganska ofta. Men nästan alltid – någonstans mellan det att de erövrar bollen och slår in den i motståndarmålet – blir någonting fel. En felpass, en dribbling där bollen inte följer med, ett inlägg till en yta där det inte finns någon spelare, ett skott som hamnar vid hörnstolpen istället för i målet. Det känns så onödigt – de borde kunna bättre. Det är en fullständigt relevant åsikt att ha från läktaren…
Nästa hemmamatch är toppmötet mot Djurgården 22 juni klockan 19. Anna, såg du det? 22 juni – nu har du ingen ursäkt om du missar matchen!
Och nu sitter jag och lyssnar på Iron Maidens fantastiska The Number of the Beast. Bara det är en anledning att hissa alla flaggor!
Musiklänken går till Iron Maidens egen hemsida.
Jag åt grillad lax och potatis till lunch i solskenet hemma hon mina föräldrar. Därefter var jag tvungen att skynda mig iväg för att äta jordgubbstårta hemma hos Palle och Birgitta tillsammans med några av de medlemmar i Valla socialdemokratiska förening som under våren genomfört informationsbord och flygbladsutdelningar. Nu tror jag att jag förstår varför vi är lediga den här dagen: det måste vara för att vi ska kunna njuta ordentligt av årets första jordgubbstårta!
Jordgubbstårtsätandet gjorde att jag nästan missade den allsvenska fotbollsmatchen mellan Linköpings FC och Örebro. Nu kunde jag titta på den sista halvtimmen tillsammans med min syster.
Ann Westermark och Caroline Seger spelade som alltid utmärkt – kvicka, tekniska och irrationella. Frida Östberg fungerar bättre på mittfältet än i backlinjen och med matchens sista spark lyckades hon göra det avgörande 3-2-målet. Maria Karlsson missade lite markeringen i vänsterbackspelet vilket bland annat tillät Örebros Emilia Erixon att kvittera till 2-2, men resten av backlinjen – Marie-Louise Skålberg, Charlotte Rohlin och Sara Larsson – känns trygga. Petra Larsson gjorde ett piggt inhopp. Hedvig Lindahl i målet borde kanske ha tagit kvitteringen till 2-2-, men hon gjorde några riktigt bra räddningar också. Inte så illa att kunna lämna omdöme på nio spelare efter att bara tittat en halvtimme?
I sina bästa stunder är LFC det topplag som de borde vara. Det är fullt med individuellt skickliga spelare i laget och de lyckas visa det ganska ofta. Men nästan alltid – någonstans mellan det att de erövrar bollen och slår in den i motståndarmålet – blir någonting fel. En felpass, en dribbling där bollen inte följer med, ett inlägg till en yta där det inte finns någon spelare, ett skott som hamnar vid hörnstolpen istället för i målet. Det känns så onödigt – de borde kunna bättre. Det är en fullständigt relevant åsikt att ha från läktaren…
Nästa hemmamatch är toppmötet mot Djurgården 22 juni klockan 19. Anna, såg du det? 22 juni – nu har du ingen ursäkt om du missar matchen!
Och nu sitter jag och lyssnar på Iron Maidens fantastiska The Number of the Beast. Bara det är en anledning att hissa alla flaggor!
Musiklänken går till Iron Maidens egen hemsida.
posted by Martin Tollén at 6/06/2006 08:36:00 em
3 Comments:
Maiden fungerar ju väldigt bra att ha i iPoden när man joggar (har jag något diffust minne av), fungerar det lika bra när man cyklar också?
Trevlig nationaldag, för övrigt!
Det borde det men jag vet inte. Jag har ingen iPod utan lyssnar på Maiden på min snart 20 år gamla stero (där cd-spelaren är trasig så jag måste spela skivan i datorn och sedan använda stereon som förstärkare). Som du förstår är jag inte så insatt i teknik när allt kommer omkring och det kanske är därför som ingen ännu gett mig ett jobb jag är utbildad för...
Då det gäller teknik vänder jag mig till Anna. Den tjejen har koll!
Trevligt tillbaka förresten!
Koll och koll - men ett barnsligt intresse...
Och ja, den 22 då ska jag gå på fotboll!
Skicka en kommentar
<< Home