1640 kilometer - Klevaliden och punktering

En ny vecka i min sportsåpa och den här gången har jag lyckats cykla en hel del och samtidigt skaffa mig en några nyttiga erfarenheter!

Under helgen cyklade jag till Jönköping för att hälsa på min bror och för att cykla i de branta backarna i Huskvarna. Fredagskvällens etapp gick till Gränna i kraftig motvind. Vis av erfarenheten från den föregående veckans bakslag hade jag både med mig en extra cykelslang och en pump. Det behövdes, för redan i Vikingstad upptäckte jag att det var dåligt med luft i bakdäcket. Efter lite mixtrande med ventilen och några pumppauser kom jag fram till Gränna klockan elva på kvällen.

På lördagsförmiddagen cyklade jag till Jönköping och bjöd min bror på lunch på hamnpiren. Därefter försökte jag locka med honom till huskvarnaberget men jag fick cykla på egen hand. Norra Klevaliden var mäktig; jag svängde runt ett gathörn och möttes av en vägg rakt upp mot himlen. Efter att slitit mig uppför väggen planade vägen ut och det var då jag upptäckte att jag befann mig längst ner i en slalombacke. Klevaliden fortsätter vindla sig upp till berget ovanför slalombacken… Den allra sista biten var så brant och jag var så sliten att jag fick åka slalom för att ta mig upp. Men jag kom upp!

Sedan var jag även tvungen att testa Södra Klevaliden – Hakarpsvägen som följer Huskvarnaåns dalgång – och väl uppe på toppen med utsikt över Vättern gav slangen i däcket slutgiltigt upp. Efter en del strul lyckades jag få dit min reservslang istället, pumpade däcket och cyklade ner för Norra Klevaliden. Det var då jag upptäckte skylten som varnade för 15 % lutning.

Nedanför backen gjorde jag en ny upptäckt. Proppen till däcket låg kvar uppe på bergstoppen så jag blev tvungen att cykla upp för backen igen…

Söndagen skulle ägnas åt att cykla från Jönköping till Linköping. Vinden hade vänt så det blåste fortfarande motvind men solen sken, jag hade energi i kroppen och allt kändes bra. Tyvärr gjorde jag misstaget att cykla på cykelbanan mellan Huskvarna och Kaxholmen istället för på bilvägen. Det kom att få katastrofala följder. På cykelbanan finns ofta mer småsten än på vägen. En av dem måste ha slagit ett litet hål på slangen för jag var tvungen att stanna och pumpa bakdäcket två gånger. I Gränna bjöd min farmor på lunch och sedan cyklade jag vidare, dock med allt tätare pumppauser. Då jag nådde Vida Vättern gav slutligen min pump upp efter allt pumpande. Med tomt bakdäck, skadad ventil och trasig pump fanns inget annat att göra än att ringa efter hjälp. För fjärde gången på fem försök drabbades jag av allvarliga bakslag då jag försökte cykla från Gränna. Jag måste komma på ett sätt att cykla Vätternrundan utan att passera Gränna…

Nu vet jag i alla fall att jag klarar av att byta slang och att en slang kanske inte är tillräckligt att ha i reserv. Det är nyttiga kunskaper inför det stora testen och ska jag drabbas av missöden är det bäst att de kommer under träningen.

Trots att jag alltså inte lyckades cykla riktigt så mycket som jag planerat kom jag ändå upp i 32 mil. Totalt under vårens tränande inför Vätternrundan har det blivit 1640 kilometer.

Några till bör det bli innan jag startar 17 juni. Mest av allt skulle jag behöva ett riktigt långt pass upp mot 20 mil men det verkar som om dagarna försvinner allt för fort för att det skulle vara möjligt.