Hur gick det? Valanalys 2010

Jag har – tillsammans med Mari Hultgren, Lars Sonestedt och Johan Walan – fått i uppdrag att svara på frågan ”Hur gick det?” som en del av den valanalys som Socialdemokraterna i Linköping genomför. Helt enkelt är det inte; i Linköping hade vi en bra politik, duktiga företrädare, en bra valrörelse och dåliga motståndare. Ändå gick det rent ut sagt åt helvete. Det är svårt att förstå, analysen måste få ta tid.

Vi har som sagt försökt svara på hur det gick. Andra grupper tar nu vid för att förstå varför det gick som det gick.

Den mest intressanta bilden vi använt visar resultatet i valdistrikten i Linköping, dels i kommunfullmäktigevalet 2002 (blå pluppar) och KF-valet 2010 (röda pluppar). På x-axeln anges andelen socialdemokrater och på y-axeln visas valdeltagandet.

Något är mer eller mindre självklart, som att Socialdemokraterna är svagt där valdeltagandet är högt.

Förändringen mellan 2002 och 2010 är mer intressant. I det nedre högra hörnet – där stödet för S och stort och valdeltagandet lågt – har valdeltagandet ökat och stödet för Socialdemokraterna likaså. Det är i dessa områden vi socialdemokrater under flera år bedrivit en målmedvetet och uthålligt mobiliseringsarbete, delvis utifrån erfarenheter från Obamakampanjen. Det har varit lyckosamt.

De framgångarna vägs dock upp, och mer därtill, av vad som hänt i andra änden av figuren. Där Socialdemokraterna redan varit svagt har vi blivit ännu mycket svagare. Det är distrikt där vi kanske inte kan förvänta oss att vinna, men vi måste – som Johan Walan träffsäkert formulerade – klara av att spela oavgjort på bortaplan. Det gjorde inte vi i valet 2006 och i ännu mindre utsträckning i valet 2010. Vi måste klara av att stå för en politik som minskar klyftorna i Linköping och som ger alla barn mer likvärdiga chanser till ett bra liv – vilket vi gjorde i valet 2010 – samtidigt som vi upplevs som relevanta i de områden där de flesta människorna ändå har det bra. Att vara stark i de områden där människor har det som svårast är nödvändigt men långtifrån tillräckligt om Socialdemokraterna ska få chansen att styra en kommun som Linköping.

En annan intressant notering är varifrån S vann väljare och vart väljare förlorades. Vi vann (enligt SVT:s VALU) vann vi från Vänsterparitet och förlorade till Miljöpartiet och Moderaterna. Motsvarande redovisning från valet 2006 visar också att nästan alla väljare som förlorats varit till Miljöpartiet och Moderaterna. Om Socialdemokraternas problem varit att vi rört oss för långt åt höger borde vi tappat väljare till Vänsterpartiet istället för Moderaterna. Jag tror istället – som jag skriver ovan – att allt för stora grupper inte tyckte att vi hade svar på de problem som de möter i sina liv.

Där tror jag vår närmsta utmaning ligger, att ha svaren på problemen som människor möter och att visa att vi har dem.