Senator Ted Kennedy
Sent igår amerikansk tid avled Edward Kennedy – ett demokratiskt lejon i den amerikanska senaten och patriarken i Kennedyklanen. Just nu skrivs oräkneliga dödsrunor i media i både USA och i resten av världen. Den allra mest träffande beskrivningen av Ted, där han jämförs med sina äldre bröder John F Kennedy och Robert Kennedy, läste jag i Washington Post förra året efter det att Kennedy diagnostiserats med en hjärntumör:
"JFK brought charm and wit to government," said Ronald Steel, a historian and author of a book on Robert Kennedy, "and Bobby is remembered for what might have been, but Ted should be thought of as someone who showed how government could be made to serve the people."
His two brothers made the family's reputation, but it was Ted Kennedy, blessed with a decades-longer life, who worked with the nuts and bolts of government and politics to make things happen.
För så är det nog. Ted Kennedy dedikerade sitt liv i allmänhetens tjänst med nästan ett halvt sekel som senator. Under dessa femtio år finns det knappast en endaste amerikansk välfärdsreform som inte Kennedy varit inblandad i att skapa.
Han levde sitt liv för att hjälpa andra människor.
Det är väl just därför vi ska leva våra liv?
Kennedy lyckades förena rollerna som en ideologisk banerförare och en komprimissinriktad resultatpolitiker. Han skrev både oräkneliga rader med saklig lagtext och odödliga retoriska mästerverk som begravningstalet för hans bror Bobby 1968, hans ”The dream shall never die” vid demokraternas partikonvent 1980 och det flammande försvaret för yttrandefrihet i ”Truth & Tolerance in America” 1984.
Etiketter: Kennedy