Valla s-förening

Min s-förening, Valla socialdemokratiska förening i Linköping, hade årsmöte idag. Efter fem år slutade jag som ordförande. Jag saknar inte uppdraget ännu, för det var rätt tid att sluta. Men imorgon känns det kanske annorlunda… Jag har i alla fall lovat mig själv att inte lägga mig i men att alltid försöka vara behjälplig och jag hoppas att jag lyckas med det!

Föreningen har utvecklats under de åren jag varit ordförande; en bredare verksamhet, flera utåtriktade aktiviteter, en föryngring av medlemskåren till en sådan grad att vi verkligen behöver föråldras… På det hela taget har vi nu nått den visionen jag hade när jag en dag valdes som ordförande och då är det dags för någon som kan fortsätta utveckla verksamheten att ta över. Själv kände jag att jag riskerade att bli en konserverande kraft och det är ingenting föreningen behöver.

Jag känner mig trygg när jag ser den nya styrelsen. Den är väldigt kompetent med Lena Burlin som ny men samtidigt väldigt erfaren ordförande och flera unga och ambitiösa ledamöter.

På årsmötet antogs riktlinjer för det kommande årets verksamhet som i korthet definierar tre uppgifter för vår stadsdelsförening.
Att vara en möjlighet för de som bor i föreningens område att vara med och påverka samhället
Att agitera för socialdemokratisk politik och våra värderingar gentemot de boende i området
Att arbeta organisatoriskt genom att värva medlemmar till det socialdemokratiska partiet

Trots att jag är nöjd med vad föreningen blivit och stolt över vad den är kan vi förbättra oss på alla områden. Jag tror den nya styrelsen består av rätt personer för att leda det arbetet och involvera föreningens medlemmar i det. Jag tänker i alla fall vara så behjälplig jag kan.

Egentligen hade jag mer utförligt tänkt utveckla mina tankar om s-föreningars roll och modernt lokalt folkrörelsearbete, /men klockan är alldeles för mycket för en arbetare som jag… Jag återkommer – kanske.