Offra människovärdesprincipen?

Prioriteringsutredningen Vårdens svåra val (se prop 1996/97:60) som leddes av Jerzy Einhorn slog fast tre grundläggande principer för de prioriteringar som är nödvändiga att göra. Dessa är människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen samt kostnadseffektivitetsprincipen. Människovärdesprincipen innebär:
Att respektera någons människovärde innebär att man alltid under alla förhållanden betraktar och behandlar människan som den hon är i sig och inte i egenskap av det hon har eller gör. Det är viktigt att slå fast att begåvning, social ställning, inkomst, ålder etc inte får avgöra vem som ska få vård eller kvaliteten på vården.

Jag ställer – precis som en enhällig riksdag – upp på principen och det får en del konsekvenser. En statsminister prioriteras inte före uteliggaren. Professorn går inte före pensionären. Att någon går sjukskriven från ett arbete gör inte att denna prioriteras högre än den som är arbetslös eller pensionär. Alla har som människor samma värde.

Därför har jag haft lite svårt att förstå professor Per Carlsson på Prioriteringscentrum då han försökt problematisera människovärdesprincipen. Hans exempel handlar om ifall Stefan Holm eller något annat av våra stora medaljhopp skadar sig inför ett stort mästerskap. Det kanske är så att befolkningen i allmänhet då accepterar att han i egenskap av medaljhopp prioriteras högre än andra.

Jag har som sagt haft svårt att förstå resonemanget. Människovärdet väger lika vare sig vi är medaljhopp i OS eller inte.

Men så anmälde jag mig till Vätternrundan. Sedan beskar jag ett päronträd med oroande konsekvenser för mitt vänsterknä. Och så testade jag mina knän igår när jag cyklade runt övningsområdet igår. Det kändes bra så länge jag trampade lätt som Lance, men då jag kom till den stora backen mitt på rundan (ja ja, vi slättbor måste väl få ha våra egna definitioner på vad som är stora backar även om det inte var Alpe d'Huez jag tog mig uppför) trampade jag på lite extra och i takt med att jag klättrade i backen började jag känna mer och mer i knät.

Halvvägs upp började jag fundera på människovärdesprincipen. Ytterligare några tramptag senare förstår jag problemet. Om min start i Vätternrundan riskeras för att mitt knä trilskas borde prioriteras högre än om jag inte hade någon start i Vätternrundan att riskera. Cyklisten Tollén har bestämt sig – människovärdesprincipen kan inte vara absolut.

Men så träffade cyklisten Tollén på landstingsmannen Tollén som inte alls var lika pigg på att rubba på människovärdesprincipen. Och jag tror det är klokt att det finns tydliga principer för hur prioriteringarna ska göras. Principerna är ett stöd för vårdpersonalen då de stöter på energiskt argumenterande cyklister. Prioriteringsbesluten sker öppet så att det är möjligt att debattera principerna och i slutändan välja representanter som beslutar annorlunda om du inte håller med. Öppna prioriteringsbeslut skapar också en legitimitet för de prioriteringar som görs och jag är övertygad om att tilltron till välfärden stärks då prioriteringsbeslut också visar på vad du faktiskt kan förvänta dig av välfärdsstaten.