Vårdens långsiktiga finansiering - #fail

Befolkningens behov och vårdens möjligheter att möta dem ökar. Det kommer långsiktigt att leda till att dagens nivå på skatter- och avgifter som landstingen tar ut inte kommer att räcka till. Större intäkter kommer att behövas.

Detta är någonting som både de rödgröna och de borgerliga partierna i östgötalandstinget är överens om. Igår, vill säga.

I den borgerliga landstingsbudgeten beskrivs de långsiktiga förutsättningarna med bland annat orden att välfärdstjänster kommer att ”kosta mer än vad som kan finansieras med ett oförändrat skatte- eller avgiftsuttag” samt att landstingssektorn ”på lång sikt inte klarar att hålla tillbaks kostnadsökningarna bland annat som en konsekvens av det ökande demografiska trycket”.

Min partikamrat Christina Hasselrot har lämnat in en intressant interpellation i en viktig fråga, nämligen om vårdens långsiktiga finansiering. Idag, i svaret från den moderata landstingsstyrelseordföranden Marie Morell avfärdas förutsättningarna i den egna budgeten. Prognoser slår alltid fel och kan inte tas på allvar, tycks hon mena. Eventuell inkomstförstärkning av skattemedel avfärdas kategoriskt – oavsett om det handla om höjning av landstingsskatten eller omfördelningar inom det skatteuttag som redan görs – utan ”effektiviseringar” är den enda och allenarådande lösningen.

Slagordet för dagen för landstingets effektiviseringsarbetet är LEAN. Något som genomsyrar LEAN-principerna är långsiktighet. För den styrande borgerliga minoriteten i östgötalandstinget sträcker sig inte ens långsiktigheten 24 timmar.

Det finns ett modernt sätt att beskriva det borgerliga sättet att leda östgötalandstinget och det långsiktiga effektiviseringsarbetet:
#fail

Straffavgift för barn

Att barn som bokats in för besök hos sjukvården uteblir utan att avanmäla sig är ett bekymmer. Dels betyder det att anställda i vården sitter och väntar på någon som inte kommer då de istället hade kunnat hjälpa någon annan. Dels – och säkert allvarligare – betyder det att ett barn som tidigare bedömts vara i behov att ett besök i vården inte får det behovet tillgodosett.

På senaste mötet med östgötalandstingets hälso- och sjukvårdsnämd diskuterades ett förslag att införa en straffavgift för barn som uteblir (eller snarare för deras föräldrar). Beredningen av ärendet var bristfällig och under diskussionen i nämnden förstår jag varför: de borgerliga ledamöterna under ledning av Lasse Pettersson från Vrinnevilistan ville inte ha bättre underlag. Varför de inte vill veta vad de fattar beslut om är dock fortfarande en gåta.

Om vi inte vill att barn ska utebli från inbokade besök är det naturligtvis viktigt att veta varför de uteblir för att de beslut vi fattar verkligen ska göra nytta. Eftersom det inte framgick av vårt beslutsunderlag ställde jag under sammanträdet frågan vad den analys som – förutsatta jag – hade gjorts visat för anledning eller anledningar. Svaret från HSN:s ordförande var mångordigt men var enkelt att sammanfatta: Jag tror det här är ett bra beslut!

Nu hade jag inte frågat vad nämndens ordförande trodde var bra utan varför barn uteblev från besök. Från borgerligt håll deklarerades mangrant att de inte var intresserade av svaret. De visste att straffavgifter var bra och behövde därför inte veta varför barn inte dök upp.

Tyvärr verkar det som om de borgerliga partierna – inklusive Vrinnevilistan – är mer intresserade av att straffa föräldrar till barn som inte kommer till bokade besök än att verkligen se till att barn i behov av sjuvård kommer till vården.