Rödgrönt engagemang för Ostlänken

Idag presenterade de rödgröna partierna sin infrastruktursatsning, ett ambitiöst program för att bygga ett nytt och smartare samhälle. Ur ett östgötsk perspektiv är naturligtvis den utlovade satsningen på Ostlänken det största glädjeämnet och en tydlig kontrast till den moderatledda regeringen njugga inställning till detta.

Även planerna att bygga järnväg anpassad för höghastighetståg från Göteborg via Landvetter till Borås är i sin förlängning viktig för oss i Östergötland. Tillsammans med Ostlänken är detta de första länkarna i Götalandsbanan som knyter Norrköping, Linköping och Jönköping närmre varandra och skapar nya möjligheter till kontakter mellan fjärde storstadsregionen och Göteborg.

Infrastrukturministern verkat inte fatta detta. Åsa Torstensson avfärdar hela denna satsning med frågan ”Vad ska göteborgarna göra i Borås?”

Socialdemokraterna i Östergötland har de senaste åren bedrivit ett framgångsrikt arbete för att få våra partikamrater i riksdagen att förstå varför en investering i Ostlänken är viktig. Våra borgerliga kollegor har inte varit lika framgångsrika – och på senare tid har jag börjat inse att de inte själva verkar tycka Ostlänken är viktig.

Först var det flera borgerliga företrädare i Östergötland som lovordade regeringens infrastrukturplan när den presenterades för någon vecka sedan, trots att den la en våt filt över allt vad Ostlänk heter.

När landstingsfullmäktige förra veckan fattade beslut om att möjliggöra eventuell regional medfinansiering till Ostlänken försvarade moderaten Anders Senestad regeringens linje att inte påbörja järnvägsplanen för Ostlänken innan det utretts höghastighetsjärnväg i hela landet (det är som att vi på 50-talet låtit bli att bygga de första kilometrarna motorväg med argumentet att vi inte är klara med planerna för motorvägar i hela landet).

Slutligen, idag uttalar sig moderaternas kandidat som kommunstyrelseordförande i Linköping, Christian Gustavsson, på facebook. Gustavsson skriver att Ostlänken ”bleknar i betydelse jämfört med Förbifart Stockholm. Ge oss den istället!”

Borgarnas engagemang för Ostlänken och Götalandsbanan har knappast visats tydligare än idag. Sverige behöver en ny regering 19 september!

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om Ostlänken, Götalandsbanan och infrastruktur

Landstingets årsredovisning 2009

I onsdags behandlades östgötalandstingets bokslut för 2009 av landstingsfulläktige. Bokslutet visar att 2009 är skrämmande likt de andra åren med borgerlig styre i landstinget – 2007 och 2008.

Först beslutas om en glädjebudget, där osäkra intäkter räknas med medan kostnader som riskerar att drabba landstinget räknas bort.

När varningstecknen börjar visa sig – ibland redan innan budgetåret ens börjat – väljer den moderatledda majoriteten att bortse från dessa.

Ledningen reduceras mestadels till uppmaningar till verksamheten att hålla budget. När detta inte sker utses verksamheten till syndabock, trots att det är landstingets borgerliga majoritet som leder verksamheten.

Värst av allt är att uppföljningen ger dålig kunskap om de med de största behoven verkligen är dem som får sina behov tillgodosedda.

Däremot ger årsredovisningen tydliga besked om annat. ”Beslutade åtgärder har inte haft effekt” är en återkommande formulering. 2008 gick landstingets sjukvård back med 60 miljoner kronor. Den borgerliga budgeten för 2009 förutsatte besparingar på 116 miljoner. Resultatet blev istället att underskottet ökade till 116 miljoner kronor – ett av de sämsta resultaten någonsin. Vem är det som styr?

Målgruppsanalys

För att vinna val försöker de politiska partierna veta så mycket som möjligt om väljarna. Det kan handla om sådant som vilka frågor som är viktiga för olika väljare och vad de har för uppfattnign där. Det kan också handla om vad dessa väljare har för intressen, var de finns och hur partiernas budskap kan nå dem.

De svenska partierna går säkert så gott de kan, men efter att ha jobbat i två amerikanska valrörelser tycker jag att de svenska partierna ännu inte riktigt lämnat medeltiden på området. Jag påmindes om det idag när jag hittade en artikel på NationalJournal.com

Artikeln visar de politiska sympatierna hos dem som följer olika sporter och hur troligt det är att de går och röstar. Republikanerna har starkast stöd hos dem som följer golftävlingar för män. Dessa är också de som har högst valdeltagande. Demokraternas starkaste stöd finns hos dem som följer kvinnlig basket. Lägst röstbenägenhet finns hos de som tittar på amerikansk proffsbrottning.

Undra hur motsvarande sammanställning ser ut i Sverige?